Pseudolambik #52

 

Denna lambikbryggning var extremt händelsefattig och normal. Finns inget att reportera. Tillbaks till studion.

Data:

• Volym 23 l
• OG 1,055

Mäskning:

• 4 kg pilsnermalt
• 2 kg krossat vete

Grumlig mäskning, erhållna temperaturer:

• 43 C
• 55 C
• 65 C
• 75 C
• 82 C

Kok:

Två timmars med 50 g humle som oxiderats sedan 2017.

Fermentering:

I varierande källartemperatur med bottensatsen från sats 50.

Pseudolambik #51

 

Jag smyger igång bryggsäsongen 2025/2026 med min femtioelfte, förlåt femtioförsta, pseudolambik. Jag ska åter igen ge mig på en split batch med mikroorganismer från olika kommersiella lambikar. Det blir ett nytt försök med Allagash, men denna gång även med den nygamla producenten Eylenbosch som dök upp på bolaget i våras. Jag tycker de gör riktigt snygga lambikar.

Data:

• Volym 22 l
• OG 1,050

Mäskning:

Grumlig mäskning, erhållna temperaturer:

• 44 C
• 52 C
• 65 C
• 72 C
• 80 C

Kok:

Ungefär två timmar med pellets som har torkats och oxiderats i många år.

Fermentering:

Vi varierande källartemperatur med några gram Lalvin EC-1118 samt

• bottensatserna från två flaskor Allagash Resurgam i delsats A
• bottensatserna från två flaskor Eylenbosh Geuze i delsats B

Bedömning 2026-03-21:

Första provsmakningen blir knappt fem månader efter bryggdagen. Tyvärr har ingen av satserna utvecklat önskvärd syra. Allagash-versionen har något högre syra och smakar även lite bättre (detta är ofta relaterat). Vi får hoppas att de har utvecklat mer syra till hösten.

Pseudolambik #50

 

När jag nu brygger min femtionde p-lambik borde det kanske vara något extra, men det är det sannerligen inte. Det enda värt att kommentera är att jag vacklade lite mellan att återanvända sats 47 och att tillsätta ny jäst och nya bottensatser. Det landade lite i både och till slut. Jag använde bottensatserna från nygamla lambikbryggeriet Eylenbosch, vilket har blivit något av en ny favorit. Till hösten har som plan att göra ett nytt försök på en delad sats med Eylenbosch vs. Allagash.

Data:

• Volym 23 l
• OG 1,053

Mäskning:

Grumlig mäskning, erhållna temperaturer:

• 43 C
• 52 C
• 65 C
• 71 C
• 80 C

Kok:

Två timmars kok med 50 g oxiderad humle (pellets).

Fermentering:

Vid varierande temperatur med

• en aning av bottensatsen från sats 47
• några gram Lalvin EC-1118
• bottensatserna från några flaskor Eylenbosh Gueze

Bedömning 2026-03-28:

Ett år efter bryggdagen är det äntligen dags för första provsmakningen. Den har en fräsch, fruktig arom, inte min allra mest komplexa lambik kanske. Syran är måttlig med ganska hög beska. Gott, och den blir perfekt i årets geuze.

Pseudolambik #49

 

Det här blir åter ett helt icke-unikt inlägg om en helt odramatisk p-lambikbryggning. Det enda värt att tillägga är att jag jäser i kärlet som har härbärgerat sats 38. Då den fick så klen syra avstod jag från att återanvända bottensatsen och startade på ny kula.

Data:

• Volym 23 l
• OG 1,050

Mäskning:

Grumlig mäskning, erhållna temperaturer:

• 42 C
• 51 C
• 67 C
• 76 C
• 83 C

Kok:

Knappt två timmar med 50 g humlepellets som oxiderats sedan 2017.

Fermentering:

Vid varierande klädkammartemperatur med

• några gram Lalvin EC-1118
• bottensatser från diverse lambikar, mestadels mina egna och Brasse-gängets.

Bedömning 2026-03-21:

Det har gått ett och ett halvt år sedan bryggningen. Den som väntar på något gott väntar aldrig för länge sägs det, men kan man vänta för länge på något som är ... sådär?

Här finns en frisk fruktig ton initialt, men sedan känner jag en gnutta av de här fenoliska, brända gummi-tonerna igen. Kanske inbillar jag mig. Syran är måttlig, och beskan är relativt hög.

Jag får ge det lite mer tid, men denna kanske kan funka i en version med torrhumling, te eller liknande.

Pseudolambik #48

 

Vid förra p-lambikbryggningen berättade jag om problemen med mina senaste lambikar. Eftersom jag känt mig tvungen att hälla ut 40-50 liter så finns det ett behov av att fylla på med mer lambik. Därför blir det en extra p-lambik under årets första och regniga semesterdag. För att undvika problemen med gummi-fenoler så passade jag på att köpa några påsar Lalvin EC-1118 som jag kan använda såväl nu som vid kommande flasktappningar och bryggningar.

Data:

• Volym 23 l
• OG 1,055

Mäskning:

Grumlig mäskning, erhållna temperaturer:

• 43 C
• 52 C
• 64 C
• 76 C
• 82 C

Kok:

Två timmar med 50 g humle som torkats och oxiderats sedan mars 2017.

Fermentering:

Vi varierande källartemperatur med

• några gram Lalvin EC-1118,
• bottensatserna ur Tilquin Geuze-flaskor (samt kompletterat med diverse Brasse-flaskor).

Bedömning 2026-03-21:

Det här är väl ett rekord för hur länge jag väntar till första smakprovet. Men det visar sig inte spela någon roll för det har inte hänt så mycket. Den känns lite ofärdig med låg syra och hög beska. I och för sig hade det kanske varit bättre att upptäcka det för ett år sedan så jag redan då hade kunnat brassa på med mer bottensatser. Men bättre sent än aldrig. Det finns förstås ingen garanti för att syran kommer ta sig bara för jag tillsätter mer bottensatser. Jag gissar att den höga beskan dämpar pediococcus.

Pseudolambik #47

 

Den senaste tiden har ett problem börjat dyka upp hos mina p-lambikar; någon slags bränt gummi-fenoler. Jag har några gånger känt det hos kommersiell lambik på låga nivåer, exempelvis Cantillon och nyligen Drie Fonteinen. Jag råkade även ut för det i första steget när jag odlade upp jäst från XX Bitter-flaskor.

Hos lambikarna började det med sats 39. Där var det enbart ena delsatsen som var problematisk, vilket fick mig att tro att det hade något med 3F-flaskorna att göra. Sedan fortsatte det med sats 42, men där var det båda delsatserna. Vilket fick mig att tro att något annat var den gemensamma nämnaren, nämligen Sacharomyces-källan Mangrove Jack's M2. Mangrove Jack's är överrepresenterade på hembryggarforum när det gäller jäsningsrelaterade problem för torrjäst, så det kändes inte långsökt att skylla på dem. Men sedan kom årets påskhelg.

Först provsmakade jag sats 45, och den hade samma problem om än på mycket lägre nivåer. Den är också jäst med kakan från sats 43, en av mina godaste lambikar på länge. Och den är också baserad på M2. Men sedan provade jag sats 46, som inte bara hade massor av dessa fenoler, utan dessutom hade jäst ut dåligt och inte syrats. Och här har jag använt Safbrew F2.

Så kanske är det inte just M2 som är problemet, utan gammal torrjäst. Båda dessa påsar har legat öppnade länge i mitt kylskåp, i synnerhet F2-påsen. Kanske är det åldern hos ett öppnat paket som är problemet (och Fermentis tål måhända längre tid än Mangrove Jack's). Tyvärr hade jag redan pytsat i några gram F2 innan jag provade sats 46 och gjorde kopplingen. Men eftersom jag ändå höll på med en förkultur till kommande rena bryggningar kunde jag pytsa i bottenskrapet från Wyeast-påsen. Hoppas att lite piggare jäst kan ta över Sacharomyces-fasen.

Data:

• Volym 23 l
• OG 1,052

Mäskning:

Grumlig mäskning, erhållna temperaturer:

• 43 C
• 51 C
• 63 C
• 75 C
• 83 C

Kok:

Drygt två timmar med 50 g hallertauer saaz som har legat och oxiderat sedan mars 2017.

Fermentering:

Vid varierande källartemperatur med

• några gram Safbrew F2
• några gram Wyeast 3068
• bottensatsen från 2 flaskor (375 ml) Tilquin Geuze
• bottensatsen från 2 flaskor (375 ml) Brasse 9:e uttaget, ren.

Bedömning (2025-03-30):

Som vanligt har jag glömt av (= haft svagt intresse av) att provsmaka denna innan den plötsligt är en naturlig kandidat till nästa år P-geuze. Men den överraskar med en fin fruktighet, lätt beska och måttlig syra. Och framför allt: inga rökfenoler! Utöver att använda den som en del i årets p-geuze är jag sugen att tappa en ren lambik på den. Men då jag kan komma att behövad den även tills nästa års p-geuze får jag nog avvakta lite.

Pseudolambik #46

 

Inför bryggningen av höstens p-lambik hade jag för avsikt att tömma en 23-liters Better Bottle för att spara hälften i mindre kärl och göra en torrhumlad version på resten med riwaka. Men jag blev i stället sugen på att göra ett nytt försök med "parallella bottensatser". Senaste försöket föll inte väl ut, men jag funderar på om MJ-jästen kan ha varit problemet. Jag hoppas det blir bättre med kolsyrejästen F2. Åter fanns Allagash Resurgam att tillgå, och i stället för 3 Fonteinen körde jag med Tilquin Geuze som är fantastisk just nu.

Data:

• Volym 24 l
• OG 1,055

Mäskning:

• 4 kg pilsnermalt
• 2 kg krossat vete

Grumlig mäskning, erhållna temperaturer:

• 46 C
• 52 C
• 68 C
• 76 C
• 83 C

Kok:

Knappt två timmars kok med 50 g gammal, oxiderad humle.

Fermentering:

Vid varierande källartemperatur med några gram Safbrew F2 och bottensatser från

• Tilquin Geuze i delsats A
• Allagash Resurgam i delsats B

Bedömning 2024-04-31:

I samband med påskens olika lambik-projekt passade jag på att provsmaka dessa, och det var tyvärr en stor besvikelse. De hade inte jäst ordentligt, och inte heller surat till sig. Dessutom hade de en rälig bränt gummi-ton. Precis som senaste försöket alltså. Vi får se vart detta tar vägen, men jag har inga större förhoppningar.

Pseudolambik #45

 

Jag ansträngde mig verkligen för att skriva ett intressant inledande stycke till detta inlägg. Men bläcket var torrt, diktafonen var död, tangentbordet var stumt, välj din favoritmetafor. Skälet är förstås att det inte finns något nytt att säga, allt var precis som vid tidigare p-lambikbryggningar. Men till slut blev det ett inledningsstycke ändå, om än utan innehåll. Lite som Seinfeld's "a show about nothing".

Data:

• Volym 23 l
• OG 1,055

Mäskning:

• 4 kg pilsnermalt
• 2 krossat vete

Grumlig mäskning, erhållna temperaturer:

• 42 C
• 58 C
• 68 C
• 78 C
• 82 C

Kok:

Två timmars kok med 50 g gammal (från 2018) humle.

Fermentering:

Vid varierande källartemperatur med bottensatsen från sats 43.

Provsmakning 2024-03-30:

Ett helt år har gått sedan bryggningen, och jag har inte fått för mig att provsmaka än. Men nu är det dags för att blanda geuze, och jag hade gärna haft med den här som någon slags basöl.

Den är väldigt klar och fin. Den doftar lätt fruktigt med multnade löv, och det finns en aning brända fenoler. De sistnämnda gör att jag tvekar en smula för att använda den i en gueze, men utspädd tror jag inte att det ska vara något problem. Syran är rak och tydlig, och det finns en tydlig beska också.

På det stora hela en bra lambik, även om jag gärna hade skippat de där fenolerna.

Pseudolambik #44

 

Efter över 40 lambikbryggningar är det märkligt att det fortfarande finns någat att skriva i de här inläggen utöver ren data. Men alltid är det någon detalj jag skruvar på. Denna gång är det humlen. Jag har märkt att mina lambikar har blivit väl beska ibland med 100 g humle, samt att syran blir i lägsta laget emellanåt. Därför ska jag köra med 50 g humle de närmaste två bryggningarna.

Data:

• Volym 20 l
• OG 1,056

Mäskning:

• 4 kg pilsnermalt
• 2 kg krossat vete

Grumlig mäskning, erhållna temperaturer:

• 42 C
• 56 C
• 68 C
• 74 C
• 82 C

Kok: 

Tvåtimmarskok med 50 g gammal (mars 2017) oxiderad humle.

Fermentering:

Vid varierande källartemperatur med bottensatserna från sats 41.

Bedömning 2023-11-04:

Drygt ett år efter bryggningen är det dags för ett första smakprov. Det smakar härligt fruktigt men tyvärr finns här en ganska kraftig ättiksyraton, och syran får tungan att lätt krulla sig. Så nog blev det syra alltid. Jag misstänker att orsaken dels kan vara att den ganska gamla gummiproppen inte sluter tillräckligt tätt. Men också att vätskeytan inte gick hela vägen upp till halsen på glasdamejeannen. Jag hade helt enkelt glömt eller missat att fylla på ordentligt efter den initiala jäsningen. Och det är lätt hänt då man inte ser in i damejeannen. Jag har länge övervägt att avveckla den, och det är nog hög tid nu. Frågan är bara vad jag ska göra med den här lambiken. Utöver den höga syran så var det ganska gott. Kanske kan jag blanda med några av mina senaste mindre sura lambikar. 

Pseudolambik #43

 

Denna gång finns det verkligen inget nytt att säga om min senaste lambikbryggning. Allting flöt på utan några som helst komplikationer.

Data:

• Volym 23 l
• OG 1,050

Mäskning:

• 4 kg pilsnermalt
• 2 kg krossat vete

Grumlig mäskning, erhållna temperaturer:

• 43 C
• 52 C
• 67 C
• 74 C
• 80 C

Kok:

Tvåtimmarskok med 100 g lublin från 2014.

Fermentering:

Vid varierande källartemperatur med

• några gram Safbrew F2
• bottensatserna ur diverse kommersiella lambikar

Bedömning 2023-03-22:

Ganska exakt ett år sedan bryggningen är det dags för ett första smakprov. Blandningen av p-geuze 10 närmar sig och denna är potentiellt en kandidat.

Här finns en väldigt trevlig fruktig arom som jag känner igen från någonstans men inte riktigt kan placera. Men det kommer inte från mina tidigare p-lambikar i alla fall skulle jag säga. Och inte från kommersiella lambikar heller. Möjligen från någon annan kommersiell suröl? Nåväl gott är det i alla fall.

Syran är ganska måttlig, men ändå tillräcklig med lite marginal för att utvecklas ytterligare. Beska från humlen är ganska tydlig, men ej påträngande. Den funkar definitivt i en p-geuze, men jag funderar ändå på att den är för god för att inte flaskas som en ren lambik. Det beror lite på hur mina andra lambikar smakar också, jag har lite av ett lyxproblem att jag har mer lambik än jag hinner paketera.

Pseudolambik #42

 

Ursäkta, hur löd frågan igen?

Denna gång blir det en ny delad sats med bottensatser från två olika producenter. Dels den gamla trotjänaren 3 Fonteinen som alltid finns på Systembolaget. Men nyligen dök Allagash Resurgam upp till min stora förtjusning, ett öl som jag lyckades trejda mig till medelst en Cantillon Blåbär. Den var inte riktigt lika god som jag minns den, men det blir ändå intressant att jämföra dessa två delsatser mot varandra.

Data:

• Volym 22 l
• OG 1,050

Mäskning:

• 4 kg pilsnermalt
• 2 kg krossat vete (Kungsörnen)

Grumlig mäskning, erhållna temperaturer:

• 43 C
• 54 C
• 66 C
• 75 C
• 80 C

Kok:

Ett tvåtimmarskok med 100 g lublin från 2014.

Fermentering:

I varierande källartemperatur med några gram Mangrove Jack M02 och

• bottensatser från 3 Fonteinen Oude Geuze i delsats A
• bottensatser från Allagash Coolship Resurgam i delsats B

Provsmakning 2022-08-13:

En av sommarens sista varma dagar är jag förvisad till källaren för att tvätta mina reskläder, och passar då på att slinka in och ta två små smakprov. Dessa förpassas sedan till kylskåpet, där de efter några timmars kylning tas fram för provsmakning och svalka. Delsats B är aningen disig, medan A är helt klar.

Båda varianterna dras med de här brända gummi-fenolerna som jag tidigare kände i min 3F-variant av #39. Och som jag ibland har känt i Cantillons unga produkter. Tyvärr är jag inte helt säker på att de kommer försvinna, men jag kommer nog tappa upp dem på flaska tidigast nästa vår. Så vi får se.

I övrigt har de båda en ganska uppfriskande fruktighet, med lite multna toner i version A. Version B har lite komplexa toner som jag inte riktigt kan sätta ord på, men som jag nog gillar mer än version A. Version B har dessutom en tydligare beska, vilket är lite förvånande då de har samma vört. Men jag gissar att det kan ha ett samband med disigheten.

Båda har en tydlig men ej påträngande syra. Om den där fenoligheten kan lägga sig blir det här nog två riktigt trevliga öl.

Provsmakning 2024-03-30:

Jag provade även för ett drygt halvårs sedan, och då var tyvärr problemen kvar, om än på en aningen lägre nivå. Jag bestämde mig för att ge det år till, men nu behövde jag plötsligt jäskärlen, och bestämde mig för att det var dags att antingen flasktappa eller vaska. Efter ännu en provsmakning så insåg jag att problemet förmodligen inte kommer försvinna, och det fick bli vasken tyvärr.

Pseudolambik #41

 

Som vanligt numer när jag gör lambik behöver jag jaga tomma kärl att jäsa i. Jag tar inte ut tillräckligt helt enkelt. Denna gång fastnade jag för sats 36 som har stått till sig bra och smakar förträffligt. Så bra att hälften kommer bli ren lambik, medan resten kommer användas till en gammal favorit. Jag återkommer till det. I övrigt inget nytt på lambikfronten.

Data:

• Volym 20 l
• OG 1,060

Mäskning:

• 4 kg pilsnermalt
• 2 kg krossat vete

Grumlig mäskning, erhållna temperaturer:

• 44 C
• 57 C
• 66 C
• 78 C
• 82 C

Kok:

Ett tvåtimmarskok med 90 g gammal, oxiderad lublin-humle.

Fermentering:

I varierande källartemperatur med bottensatserna från sats 36.

Bedömning 2022-01-22:

Nu börjar jag komma ikapp med provsmakningarna igen. Nio månader från bryggdagen är helt okej för första provsmak. När jag ska tjuva en deciliter från damejeannen så märker jag dock att vätskeytan inte är hela vägen upp i halsen. Jag har alltså glömt att toppa upp efter den initiala, kraftigare jäsningen, ännu ett tecken på att jag inte visar mina p-lambikar samma omsorg och intresse längre.

Nåväl, det är inget större fel på smaken; det är fruktigt och jordigt och jag tycker mig känna en lätt puff av THP på slutet. Syran är förhållandevis hög jämfört med mina senaste p-lambikar. Jag kan tänka mig att den större vätskeytan har lett till ett större syreinsläpp i ölet. Vilket i sin tur har ökat på syran, och även bidragit till THP. Men jag såg till att fylla upp ordentligt vid flasktappningen, så förhoppningsvis ska syran inte skena iväg.

Det var ganska gott och med tanke på syran kan det bli en bra komponent i en kommande p-geuze.

Bedömning 2023-03-25:

Inför blandning och flasktappning av p-geuze 10 blev den här aktuell igen. Och nu har all THP försvunnit och syran är foprtfarande rimlig. I övrigt gäller beskrivningen ovan. Så det blir en bra lambik att ha med.

Pseudolambik #40

 

Det blev varken Nyårskonsert från Wien, backhoppning eller Ivanhoe för mig i år heller. Däremot blev det Tour de Ski-sprint, pizza och lambikbryggning. Jag fick mycket bättre utbyte än vanligt, troligen på grund av bättre krossning i bryggbutiken.

Data:

• Volym 23 l
• OG 1,060

Mäskning:

• 4 kg pilsnermalt
• 2 kg krossat vete (Kungsörnen)

Grumlig mäskning med följande erhållna temperaturer:

• 43 C
• 57 C
• 67 C
• 72 C
• 80 C

Kok:

Drygt två timmars kok med gammal humle från 2014.

Fermentering:

Vid varierande källartemperatur med bottensatserna från sats 37.

Bedömning 2022-01-15:

Ett år drygt har gått sedan bryggdagen, och nu är det hög tid för ett smakprov som jag egentligen hade tänkt göra under sommarsemestern.

Den har utvecklat en fin syra, och tillsammans med lite multen höst-arom och fruktighet så är det en ganska behaglig upplevelse. Lite beska finns det på slutet också. Det här kan bli en bra brukslambik att blanda gueze med.

Pseudolambik #39

 

Vi drar officiellt i gång bryggsäsongen 2020/2021 med en vanlig sketen pseudolambik. Denna gång har jag inga tomma kärl att jäsa hela satsen i, så jag blev nödd och tvungen att använda två 11-liters Better Bottle som påpassligt hade blivit lediga efter ciderjäsningen. 

Detta är ett utmärkt tillfälle att parallelljäsa med bottensatserna från olika kommersiella lambikar. Då jag hade en 375:a Tilquin Gueuze kvar, och den ånyo kommer till Systembolaget i början i november blir det ett utmärkt alternativt att prova mot 3 Fonteinen Oude Geuze som ständigt finns på hyllorna. I övrigt kom jag på ett bra användningsområde för min MJ-ciderjäst som jag i ett svagt ögonblick råkade köpa.

Data:

• Volym 24 l
• OG 1046

Extrakt:

• 4 kg pilsnermalt
• 2 kg krossat vete

Grumlig mäskning, erhållna temperaturer

• 42 C
• 55 C
• 65 C
• 74 C
• 81 C

Humle:

Två timmars kok med oxiderad humle från 2014.

Mikroorganismer:

Jäsning vid varierande källartemperatur med

• några gram Mangrove Jack's M02
• bottensatser från
  
• 2 Tilquin Geuze-flaskor i delsats A
• 2 Drie Fonteinen Oud Geuze-flaskor i delsats B

Bedömning 2022-01-08:

Jag har verkligen blivit slapp med att provsmaka mina p-lambikar på sistone. Lite beror det nog på ett viss tappat intresse. Men nu ska jag försöka komma i kapp, och vi börjar med den här som jag alltså bryggde för över ett år sedan.

Delsats A har utvecklat en fin fruktighet med en lätt ton av honung och lite höstlöv. Delsats B har liknande toner, men tyvärr också lite märkliga bränt gummi-fenoler. Detta har jag aldrig känt i några 3F-lambikar, däremot hos Cantillon på låga nivåer. Förhoppningsvis kan det dämpas, men jag är rätt sugen på att tappa upp dessa till våren.

Något som sitter som ett smäck är syran; markant men inte påträngande. Den är något högre i verison B, men det är på marginalen. Utan den där gummitonen i B hade det varit topp notch, nu får vi avvakta och se.

Pseudolambik #38

Denna gång har jag verkligen ingent speciellt att rapportera. Möjligen skulle jag kunna kommentara varför jag har valt att åldra en så aromatisk humesort som bramling cross. Tyvärr har jag faktiskt ingen aning; kanske för att det var kottar och jag inte gillar kottar. Eller så var humlen redan gammal. Vi går direkt på receptet i stället.

Data:

• Volym 23 l
• OG 1050
• SRM 3

Extrakt:

• 4 kg pilsnermalt
• 2 kg krossat vete

Grumlig mäskning, erhållna temperaturer:

• 44 C
• 58 C
• 65 C
• 72 C
• 82 C

Humle:

Kokning i drygt två timmar med 100 g fyra år gammal bramling cross.

Mikroorganismer:

Jäsning vid varierande klädkammartemperatur med

• några gram Safbrew T-58
• bottensatser ur diverse kommersiella lambikar

Bedömning 2021-04-03:

Det här blir nog rekord för tid till första provsamkning. Denna lambik blev totalt bortglömd, och det var till och med så att jag upptäckte att vattenlåset hade torkat ut. Det har dock inte satt några spår på smaken, så antagligen var det ganska nyss det torkade ut.

Smaken är ganska återhållsam på alla sätt. Det finns en diskret fruktighet, viss jordighet och någon svårbeskrivbar bismak. Syran är ganska beskedlig, medan beskan är ganska påtaglig.

Vi får se vad som händer med denna, just ny känns den lite för rå och ofärdig.

Bedömning 2024-03-30:

Ytterligare tre år senare är det dags att testa igen. Jag har provat en gång emellan, men då var det status quo, och jag fick inte för mig att skriva något. Nu har den dock förändrats något. Den här råa, ofärdiga tonen är borta, och det smakar äntligen lambik. Syran är dock ganska låg, men det gör den till en bra kandidat för framtida fruktlambik. Jag får helt enkelt ge mig ut i skogarna i sommar och plocka igen.

Pseudolambik #37

Förra året pimplade jag portvin i Porto på nyårsdagen, men i år höll jag mig hemma. Och då blev det åter en klassisk nyårsdagslambik, Och en pizza förstås. Men ingen riddarfilm.

Data:

• Volym 23 l
• OG 1050
• SRM 3

Extraktgivare:

• 4 kg pilsnermalt
• 2 kg krossat vete

Grumlig mäskning, erhållna temperaturer:

• 48 C
• 54 C
• 65 C
• 71 C
• 77 C

Humle:

Fyra år gammal lublin, kokad i knappt 3 timmar.

Mikroorganismer:

Jäsning i varierande källartemperatur med bottensatsen från sats 28.

Bedömning 2020-10-17:

Jag har blivit allt mer senfärdig med att testa mina lambikar, och här har det alltså tagit mer än 10 månader. Men den som väntar på något gott väntar aldrig för länge sägs det, och det här var sannerligen gott. Fin fruktighet, med toner av röda äpplen och citrusfrukter. En fin kombination av beska och syra som gör det väldigt lättdrucket. På slutet en jordig ton av krita som stör lite, men det verkar va något som är återkommande sedan jag började med oxiderad humle.

Pseudolambik #36

När jag drog igång lambikbryggandet 2012 började jag samla på mig glasdamejeanner. Ett tag var jag ganska  aktiv på att skanna av Blocket och liknande ställen för att hitta prisvärda exemplar i lämplig storlek. Jag såg damejeanner som ett bra komplement till de ganska dyra Better Bottle-kärlen.

På sikt har jag dock insett att de sistnämnda är betydligt smidigare att jobba med. De väger mindre, och man behöver inte vara orolig för att de ska gå sönder, något som kan leda till ganska allvarliga skador. Därför har jag successivt avyttrat mina damejeanner i takt med att jag dragit ner en smula på produktionen. Jag har enbart sparat två tiolitare där jag sparar halva satser som blir över i samband med geuze-blandningar.

Jag har dock kvar även en tjugolitare som jag inte har kommit till skott med att skänka bort. När bryggsäsongen drog i gång fick jag plötsligt infallet att använda den till en sats då jag inte hade några andra lediga stora kärl. Den har fördelen att den kommer i en plastkorg, vilket förutom att vara praktiskt för att bära m.m., även utgör ett skydd för eventuellt splitter om oturen skulle vara framme.

Nåväl, själva lambiken är det inget särskilt med, same procedure as last year. Den här är för övrigt bryggd för ett par veckor sedan, i samband med bryggningen av Godivale och NZ-kornvin. Men mer intressanta blogginlägg kom emellan.

Data:

• Volym 20 l
• OG 1,055
• SRM 3

Extraktgivare:

• 4 kg pilsnermalt
• 2 kg krossat vete

Grumlig mäskning, erhållna temperaturer

• 44 C
• 53 C
• 62 C
• 68 C
• 78 C

Humle:

Fyra år gammal lublin, 100 g, kokad i tre timmar.

Mikroorganismer:

Jäsning vid varierande källartemperatur med

• några gram Safbrew T-58
• bottensatserna ur några Cantillon- och 3 Fonteinen-flaskor

Bedömning 2020-07-10:

En av dessa lite halvtråkiga julidagar var det ett bra läge för ett första smakprov. Här finns den vanliga cideraktiga fruktigheten med röda äpplen och en smula höstlöv. Syran håller sig på en måttlig nivå, och det finns också en tydlig beska som fungerar i fint samspel med syran. En mycket lätt jordig ton stör en smula i avslutninge, men på det stora hela en mycket elegant och lättdrucken lambik.

Pseudolambik #35

Jag har tidigare varit ganska noga med planeringen av mina p-lambikar; vilka produkter som ska prepareras och tappas, och vilka kärl som finns tillgängliga. Av någon anledning hade jag slappat till mig inför den 35:e bryggningen, och stod plötsligt utan ledigt kärl. Lösningen blev att tappa upp sats 30, vilket frigjorde två mindre Better Bottle. Den ena fylldes upp med 12 l sats 32, och den andra med övriga 10 l samt 100 g hallertauer mittelfrüh. Det sistnämnda kommer jag återkomma till. Vips så hade jag ett ledigt kärl samt bottensatser som jag valde att använda mig av en vända till.

Efter debacklet med Humledunkel så hade jag en massa överbliven melanoidinmalt som jag valde att nyttja ett kilo av. Det ger visserligen en väl mörk färg, men avsikten är att låta detta öl ingå i en framtida geuze.

Data:

• Volym 23 l
• OG 1050
• SRM 8

Extraktgivare:

• 3 kg pilsnermalt
• 2 kg vetekross (Kungsörnen)
• 1 kg melanoidinmalt

Grumlig mäskning, erhållna temperaturer:

• 45 C
• 55 C
• 64 C
• 73 C
• 79 C

Humle:

100 g fyra år gammal lublin, total koktid 2 timmar.

Mikroorganismer:

Jäsning vid varierande källartemperatur med

• några gram Safbrew F2
• bottensatserna från sats 32

Bedömning 2020-03-28:

En lördag i början av Coronaisoleringen inser jag att det är dags att börja prova lite p-lambikar. Denna står på tur och jag går ner i min källare.

Det första jag noterar när jag kommer upp är att den inte alls är särskilt mörkare än normalt. Men smakmässigt känns den ganska annorlunda. Den vanliga äppliga, multiga aromen finns inte, det är fruktigt, och snarare ...örtigt. Syran är ganska beskedlig, skulle gissa pH strax under 4. Det finns en tydlig men ändå inte överdriven beska.

Det är ganska gott; det smakar inte ofärdigt som det ibland kan göra när det inte har surat till sig som man tänkt. Det är inte något som håller på egen hand, men definitivt något som kan passa i en geuze med sin beskedliga syra och ganska neutrala profil.

Bedömning 2024-03-30:

I samband med årets geuze-blandande passade jag på att prova denna igen. På fyra år har en del hunnit hända och den har nu utvecklat en ganska diskret syra som gör att den funkar bra till en torrhumlad lambik. Så drygt 15 liter går till Riwik, och resterande 5 sparas, eventuellt till nästa års lambik.

Pseudolambik #34

Tidigare har jag alltid bryggt öl på nyårsdagen, och de senaste åren har det blivit en pseudolambik. Detta år har jag dock varit på en långresa över jul och nyår så först nu blev det dags. Det blir inga nyheter denna gång, utan jag trampar på i invanda hjulspår.

Data:

• Volym 23 l
• OG 1,050
• SRM ~4
• IBU 20-30 (högst osäkert)

Extraktgivare:

• 4 kg pilsnermalt
• 2 kg krossat vete

Grumlig mäskning, erhållna temperaturer:

• 45 C
• 53 C
• 64 C
• 72 C
• 80 C

Humle:

100 g sex år gammal lågalfahumle, total koktid tre timmar.

Mikroorganismer:

Jäsning i varierande klädkammartemperatur med

• bottensatsen från sats 31
• några gram Safbrew T-58

Provsmakning 2019-12-27:

I samband med blandning av geuze #7 så blir det en försenad provsmakning då denna är en tänkbar kandidat.

Den är lik mina tidigare, men ändå är det något som är annorlunda. Det finns en citrusaktig fräschör, och en mineralig ton. Beskan är inte heller lika hög som för några av mina senaste satser med gammal humle. Jag tror att humlen denna gång var helt rätt i sin oxidering. Det blir absolut ett bidrag i geuzen.

Pseudolambik #33

När jag började med att brygga p-lambik 2012 tyckte jag det här med gammal oxiderad humle var onödigt. Ett år senare tyckte jag nog fortfarande likadant, men beslöt ändå att lägga 100 g lågalfahumle i en papperspåse och låta den stå ovanpå mina köksskåp. Så småningom fylldes det på med fler papperspåsar, och i nuläget står det drygt tio stycken och väntar på bättre tider. Det har gått långsamt nämligen med oxideringen, i alla fall av vad man kan avgöra okulärt. För något år sedan drygt så hade jag ändå bestämt mig för att använda min äldsta påse när jag av en slump kom över ett parti gammal humle från en webbutik. Men nu har den tagit slut och det blir därför premiär för min egenhändigt åldrade humle.

Data:

• Volym 24 l
• OG 1050
• SRM ~4
• IBU ~20-30

Extraktgivare:

• 4 kg pilsnermalt
• 2 kg krossat vete

Grumlig mäskning, erhållna temperaturer:

• 43 C
• 54 C
• 67 C
• 73 C
• 80 C

Humle:

Kokning i tre timmar med 100 g 5 år gammal humle.

Mikroorganismer:

Fermentering vid varierande källartemperatur med

• några gram Safbrew F2
• bottensatser från sats 27 i delsats A
• bottensatser från 3 Fonteinen-flaskor i delsats B

Bedömning 2019-11-30:

Jag brukar oftast provsmaka efter ungefär ett halvår, men av någon anledning har det inte blivit av det senaste halvåret eller så. Jag har nu tre satser som väntar på att testas. Först ut blir denna den äldsta och tudelade.

Delsats B är grumlig medan A är helt klar. Varför det är så vet jag inte, kanske var det något vid upphällningen.

Delsats A har en snygg fruktighet, lite trä och höstlöv. Den har en måttlig syra och viss beska. Ganska gott, och jag funderar på om det ska få bli en ren lambik av den.

Delsats B är helt annorlunda, den känns som att Pedion inte har kommit till skott riktigt. Det är jordigt, multnade höstlöv och en smula obeskrivligt faktiskt. Inte illa på något sätt, men lite ofärdigt. Den får nog stå ett tag till, kanske med lite mer bottensatser.