lördag 31 oktober 2009

Projekt under hösten 2009


Under hösten 2009 har jag bryggt (kommer jag brygga) följande saker:

Augusti
  • Havrestout
  • Fruktporter (hallon/porter)
Den förstnämnda blev ganska medioker, med en tobak- askkoppston som man ibland hittar i mörka öl, och som jag aldrig brukar gilla. Fruktportern, där jag tillsatte hallon respektive blåbär i sekundärjäsningen (delad sats), blev närmast odrickbar. Varför vet jag inte direkt.

September
  • Pink IPA
  • Hard-on IPA
Namnen anspelar (förstås) på BrewDogs Punk IPA respektive Hardcore IPA, och ölen i sig är en IPA respektive dubbel-IPA med bara ljus malt, samt humlesorterna chinook, riwaka och east kent golding. Inte heller dessa blev några höjdare dock, i synnerhet dubbel-IPA:n som mest blev alkoholisk och besk.

Under september bryggde jag även en Bälgoporter på Rochefort-jästkakan från experimentbryggningen på Draken. Min plan är att tävla med denna på Amylases vinterölsprovning i december.

Oktober
  • Postmodern lager
  • Defibrillator dubbelbock
Efter höstens tidigare misslyckanden så verkar lyckligtvis den första lagern åtminstone bli bra. Dubbelbock har jag lyckats med tidigare, så nu när jag dessutom körde med dekoktionsmäskning så borde denna också bli bra.

November
  • CCCPA, en (American) Pale Ale med chinook, centennial och cascade.
  • Storfot, en Bigfoot-klon där jag har tagit information om ingredienser från Sierra Nevadas hemsida. Maltsorter är pale ale och karamell, och humlesorterna är samma som för CCCPA.
December

Här ska jag göra om några av mina NZ-öl från i våras, d.v.s. öl med de nyeeländska humlesorterna pacific gem och riwaka. Skillnaden blir att jag kommer använda mer humle, samt tillsatta den senare i koket.
  • NZ Pale Ale
  • NZ DIPA
  • NZ Strong Ale
Jag återkommer i en senare post om vårens bryggningar 2010.

fredag 30 oktober 2009

Tripelexperiment


Hur stor betydelse har jästen när man t.ex. ska brygga en tripel?

För att utröna detta bryggde Fabrikörn och Rick Lindqvist en experiment-tripel på Drakens Ångbryggeri 28 augusti. Satsen på drygt 60 liter byggde på följande recept:

Malt & socker:
  • 10 kg pilsnermalt
  • 4 kg vetemalt
  • 2 kg belgisk pale ale-malt
  • 4 kg strösocker
Infusionsmäskning vid 63 C.

Humle:
  • 100 g styrian goldings, 60 min.
  • 100 g styrian goldings, 30 min.
Detta gav en vörtOG 1078 och BU 30. Den kylda vörten delades upp i fyra jäshinkar med 15 liter i varje, och sedan tillsattes fyra olika jäststammar: Wyeast 1762 (Rochefort), Wyeast 3787 (Westmalle), Safbrew T-58 (torrjäst), Wyeast 1214 (Chimay). Flasktappning skedde 10/9 utan omtappning med fyra olika kapsylfärger; guld, grön, röd och blå. Den första iakttagelsen var hur mycket spridning det var i FG; från 1032 till 1009. Jag ska dock ännu inte avslöja vilken jäst som jäste ut mest eller minst, ej heller vilken kapsylfärg som hör till vilken jäst. Detta eftersom varuprov har delats ut åt flera håll. Bland annat skriver bloggaren Överjäst om saken här.

Jag får helt enkelt återkomma i ärendet.

Tillägg: resultaten kan ni läsa om här.

Brygd #51: Defibrillator Dubbelbock


Samtidigt som jag flasktappade Fabrikörn's postmoderna lager så tappade jag om en dubbelbock som jag bryggde 17 oktober. De flesta dubbelbockar har ett (ofta putslustigt) namn som slutar på -ator. Jag vill förstås inte vara sämre och döpte därför min dubbelbock till Fabrikör Ekstedts Defibrillator. Men var lugn, jag är vid god hälsa och kommer kunna brygga många år till.

Dekoktionsmäskning var betydligt smidigare än jag hade befarat. Jag lyckades pricka de flesta temperaturstegen någorlunda rätt, vilket lär vara det knepigaste för en hembryggare. Visserligen tog det mer tid än en vanlig infusionsmäskning, men dekoktionsmäskning är ändå något jag vill rekommendera om man vill brygga ett lite maltigare öl.

Data:
  • Satsstorlek 20 l
  • BU 29
  • OG 74
  • FG 15
  • Abv: 7,7 %
  • SRM: 18 (mahognyfärgad)
Malt:
  • 2 kg pilsnermalt
  • 2 kg münchnermalt
  • 2 kg wienermalt
  • 1 kg caramünchnermalt (40 SRM)
  • 100 g chokladmalt
Dekoktionsmäskning i två steg enligt Radical brewing (R. Mosher), sid. 109.

Humle:
  • 20 g centennial, 90 min
  • 20 g hallertauer mittelfrüh, 10 min
Total koktid 120 minuter.

Jäst:

Jäsning med Saflager W-34/70
  • vid 10-15 C på vinden i två veckor
  • kallagring vid 5 C i en månad
Bedömning:

Fin rödbrun färg, lite tunt beige skum, men det blir nog bättre med tiden. Doften är maltig och lätt chokladig med en tydlig örtig humleton, alkoholen märks inte. Medelfyllig med lite klen kolsyra. Relativt torr med en lätt beska.

Den blev bra, men personligen hade jag sett lite lägre utjäsning och därmed mer restsötma. Den örtiga humletonen känns lite malplacerad, men den kommer dämpas med tiden. Till SM i april hoppas jag detta öl ska vara på topp.

onsdag 28 oktober 2009

Brygd #50: Postmodern lager


Välkomna till det första inlägget på Fabrikörns blogg! Jag kommer främst skriva om mina hembrygder, så varför inte gå rakt på sak.

I skrivande stund har jag just avslutat tappningen av Fabrikör Ekstedts postmoderna lager på flaska. Det blev 21 liter till slut och dessa tappades främst på halvlitersflaskor. Namnet alluderar på Svenska Hembryggarföreningens (SHF) öltyp "Modern ljus lager" som kort beskrivs så här i SHF:s öltypsdefinition anno 2009:

"Ett ljust helmaltsöl med mycket karaktär och stora humlegivor, alla humlesorter tillåtna".

Receptet är delvis inspirerat av Brooklyn lager som bland annat innehåller båda dessa humlesorter plus någon mer. Den smakade fint vid tappningen, nu får man beväpna sig med tålamod ett par veckor för att se om den blir bra.

Data:
  • Satsstorlek 24 l
  • BU 33
  • OG 52
  • FG 12
  • Abv: 5,3 %
  • SRM: 7 (bärnstensfärgad)
Malt:
  • 2 kg pilsnermalt
  • 2 kg wienermalt
  • 2 kg münchnermalt
Malten infusionsmäskades i 60 minuter vid 65 grader.

Humle:
  • 20 g cascade, 60 min
  • 20 g cascade, 30 min
  • 10 g hallertauer mittelfrüh, 30 min
  • 30 g hallertauer mittelfrüh, 10 min
  • 20 g cascade, 10 min
  • 40 g hallertauer mittelfrüh, torrhumling
Total koktid ungefär 90 minuter.

Jäsning:
Jäsning med Saflager W-34/70
  • i 14 dagar vid 10-14 C
  • i 11 dagar vid 4 C
Övrigt:
  • Kolsyresättning med druvsocker, 3 g/l.

Bedömning:

Det första som slår en när man öppnar flaskan är ett rejält pys, och att det sakta stiger upp skum över flaskhalsen. Vid upphällning skummar det á la Orval, och ölet är helt enkelt lite väl mycket kolsyresatt. Förklaringen till detta ligger i att jag tappade ölet vid 5 C, och då är det mer kolsyra löst i ölet. Detta visste jag visserligen om och kompenserade för genom att ta lite mindre druvsocker än normalt, men detta gjordes mellan tummen och pekfingret, och det blev helt enkelt lite för mycket. I fortsättningen ska jag alltid tappa mina lageröl på flaska vid rumstemperatur.

Nåväl, hur smakade den då? När det värsta skummet har lagt sig och första klunken slunkit ner visar sig detta vara ett mycket fräscht och lättdrucket, men samtidigt smakriktigt öl, med fina örtiga toner av hallertauer mittelfrüh och en torr avslutande beska. Ett lyckat öl, men bäst blir det om man öppnar flaskan en halvtimma innan servering och låter lite kolsyra sticka iväg.