Brygd #162: Global-dipa

Med detta öl bryter jag mot flera av mina egna principer. Till att börja med använder jag överdrivet många humlesorter i stället för den konceptuella och receptuella enkelhet jag normalt förespråkar. Dessutom är det konceptbaserat humleschema med ett tema, något jag börjar lessna på även om jag fallit för det tidigare, även med samma koncept.

Men dels gillar jag att blanda humle från hela världen, och det finns numer en hel del lämplig humle att välja till en dubbel-ipa. Dessutom känns det på något sätt bra i dessa tider av inskränkt, populistisk och stundtals hotfull nationalism och protektionism att hylla globalism, kosmopolitism och internationellt utbyte*.

Denna gång blir det tyvärr ingen humle från asien då sorachi ace inte är särskilt lyckad tillsammans med andra humlesorter, och jag inte känner till någon annan kommersiellt tillgänglig sort. Någon sydamerikansk sort hade varit trevligt att få med, men även om det finns intressanta sådana från Argentina så har de ännu inte nått svenska hembryggningsbutiker.

Däremot finns det numera intressanta humlesorter från Sydafrika att tillgå. Den mest eftersökta southern passion är tyvärr väldigt svår att få tag på, men jag testar varianten XJA/436 i stället. Från Australien plockar jag favoriten galaxy, från USA den tropiska bomben citra och från Tyskland den fruktiga sorten mandarina bavaria. Dessa används i lika proportioner under benämningen global-mix. Därutöver använder jag columbus för beska samt lite parfymiga toner.

Data:

• Volym 20 l
• OG 1075
• FG 1012
• Abv 8,3
• IBU ~100
• SRM 5
• Mäsk-pH 5,18

Infusionsmäskning vid 63 C i en timma.

Humle:

• 80 g columbus i 60 minuter
• 20 g columbus i 20 minuter
• 80 g global-mix i 20 minuter
• 120 g global-mix vid kokslutet
• 200 g global-mix som torrhumling

Total koktid drygt 60 minuter.

Vatten:

Göteborgsvatten med följande tillsatser:

• 10 g kalciumsulfat till mäsken
• 5 ml 80-procentig mjölksyra till mäsken
• 5 ml 80-procentig mjölksyra till lakvattnet

Jäst:

Jäsning med Safale US-05 (halva jästkakan från Azaccale)

• vid 17-18 C i 3 dagar
• vid 22-23 C i 5 dagar
• vid 5 C i 2 dagar

Bedömning (2016-04-12):

Ölet är betydligt klarare än tidigare dubbel-ipor från mitt bryggverk, och dessutom ljusare med en bärnstensfärgad nyans. Den minskade grumligheten är ju lite festlig då grumliga ipor har blivit det hetaste de senaste åren.

Aromen innehåller tropisk frukt med en hel del tallbarr, och kakig brödighet. Kanske finns en svag ton av oxidering, men betydligt lägre än tidigare. Avslutningen är torr med en rejäl beska.

Jag hade tänkt att göra en Fabrikörn vs. omvärlden-match mot Dugges Twin Pines. Men trots att det inte stod något om det på etiketten så den måste ha haft en del tallbarr i koket, så jag lade ner den jämförelsen.

En god dubbel-ipa var det i alla fall av den gamla skolan, och jag hoppas att den inte kommer oxidera mer framöver.

* Det finns dock en punkt där man bör försöka hålla tillbaks, och det är transporter. Det här med att vi ska importera amerikanska öl i stora volymer och samtidigt skeppa nästan lika stora volymer tillbaka känns inte helt hållbart. Däremot är humle en mer vettig produkt att frakta runt jorden p.g.a. små volymer och liten vikt.

Sydafrik

Le Sydafrique.

Jag är ständigt på jakt efter nya humlesorter att torrhumla mina lambikar med. Detta är en smaksättning som jag alltmer börjar föredra framför att tillsätta frukt eller bär. Denna gång passar jag på att använda resterna från min Sydafrikale, och jag ser ingen anledning till att det inte ska bli jättegott.

Data:

• Satsvolym 12 l
• OG 1053
• FG 1010
• Abv 5,7 %
• pH 3,19

Blandning

• 10 l sats 18
• 40 g southern passion
• 40 g J17
• 60 g bitsocker

Bedömning 2016-04-14:

Precis som jag gissade så blev detta jättegott, med tropiska frukter, citrus och en ganska rejäl syra. En lätt puff av THP dyker upp i eftersmaken ett par gånger och stör en smula. Helhetsmässigt så är det ännu en lyckad torrhumlad lambik.

En sak som slår mig är att mina torrhumlade lambikar med modern humle tenderar att smaka väldigt lika oavsett humlesort. Nu är det ingen trivial sak att känna skillnad på exempelvis citra och mosaic i en vanlig icke-sur öl, men i mina p-lambikar tycker jag de smakar väldigt likartad. Jag tvivar verkligen på att jag skulle kunna känna igen dem i ett blindtest. Det är egentligen bara belma som har varit tydligt annorlunda (och även kazbek fast inte på ett positivt sätt direkt).

Brygd #149: Sydafrikale

Antalet länder och regioner med seriös kommersiell humleodling ökar ständigt. Bland annat pågår det småskaliga försök i Sverige, som jag dock inte har överdrivna förhoppningar på efter att provat en del av sorterna i Julita-projektet. Ett betydligt mer intressant humleland är Sydafrika som nyligen började släppa en del sorter. Bland dessa finns southern passion och J17 som jag båda blev väldigt nyfiken på. Jag har ju en tradition av att brygga en single hop-öl så här års, men den tänkte jag bryta i år genom att använda två sorter. Min vana trogen blandar jag dem i jämna proportioner och kallar denna blandning för SA-mix.

Data:

• OG 1050
• FG 1010
• Abv 5,3 %
• SRM 5
• IBU 40
• mäsk-pH 5,66

Malt:

• 5 kg pale ale-malt

Infusionsmäskning vid 66 C  i en timma.

Humle:

• 10 g SA-mix i 60 minuter
• 30 g SA-mix i 20 minuter
• 40 g SA-mix vid kokslutet
• 40 g SA-mix som torrhumling

Total koktid drygt 60 minuter.

Vatten:

Göteborgsvatten med följande tillsatser:

• 5 g kalciumsulfat
• 5 g kalciumklorid

Jäst:

Jäsning med Safale US-05

• vid 16-17 C i 4 dagar
• vid 20-21 C i 6 dagar
• vid 5 C i 2 dagar

Övrigt:

• Klarning med 1/2 krm Protafloc, tillsatt 20 minuter från kokslutet.
• Kolsyrejäsning med strösocker, 5 g/l

Bedömning 2016-03-30:

Lätt disigt gul med stort vitt skum.

Aromen är diskret men tydligt tropiskt fruktig, med en liten örtig ton. I bakgrunden finns en sädig snarare än brödig maltighet. Kroppen är medelfyllig, kolsyran ganska lätt. Avslutningen är torr med en rätt skön beska som jag gärna skulle vilja få i fler öl.

Det har var en god törstsläckare med precis den tillbakahållna men ändå tydliga humleton som jag tycker ska skilja en apa från en ipa. Och som säkert skulle avfärdas av mången ölnörd med floskler som "tunn i smaken" eller liknande.