söndag 22 maj 2022

Om myndighetsaktivism

 

Dejefors bruk.

Under innevarande helg var det tänkt att hembryggnings-SM skulle gått av stapeln i Göteborg. En lokal var bokad och en arrangörsorganisation var väl förberedd. Men det blev inget SM. Den lokala tillståndsenheten sade nej, och vad jag förstod var även länsstyrelsen för Västra Götalandsregionen (VGR) inblandad. Grundproblemet verkar ha varit att nejsägarna hade tolkat begreppet "för eget bruk" på ett extremt snävt sätt. Allmänt ger detta känslan av vad som brukar kallas myndighetsaktivism; när myndighetsanställda med maktposition driver en egen agenda, i stället för att som det är tänkt verkställa politiska beslut.

För det har ju arrangerats SM under flera decennier. Första gången det blev problem med myndigheterna var inför SM 2008. Efter mycket strul lyckades man till sist genomföra evenemanget. Därefter anlitade SHBF en jurist som skrev ett PM där han redde ut hur lagen bör tolkas. Som jag har förstått det ingår detta PM även i förarbetena till den uppdaterade alkohollagen, vilket i så fall väger tungt. Oavsett så har detta PM kunnat användas tidigare det fåtal gånger som myndigheterna har försökt sätta sig på tvären. Men i Göteborg hjälpte det inte, vilket tyvärr inte är helt förvånande.

Göteborgs tillståndsenhet

Denna myndighet har vid fler tillfällen tidigare visat sig vara extremt rigid. Mitt första exempel får jag ta fritt ur minnet, så detaljerna är lite skakiga. Något av studieförbunden i staden gav kurser i vinprovning. När detta upptäcktes av tillståndsenheten försökte de stoppa kurserna. Det hela blev en följetong i lokalmedia, men jag minns svagt att tillståndsenheten till slut fick backa.

En Öl- och Whiskymässa är numera ett årligen återkommande event som drar fulla hus. Men starten var knackig. Första upplagan var tänkt att gå av stapeln 2012. Så blev det inte, och det var allas vår tillståndsenhet som satte käppar i hjulet. Åter var det så att ett koncept som hade fått tillstånd på andra platser i Sverige inte gick för sig i Göteborg. Det hela blev ganska uppmärksammat i lokalmedia såväl som i ölvärlden, vilket kanske bidrog till att tillståndsenheten inför nästa år hade backat. Ty 2013 hölls den första mässan, och då blev istället stora problem med att man hade släppt fler biljetter än vad man hade plats med när alla hängde på låset vid insläppet. Men numera har man fått ordning på grejorna, och mässan lär återkomma så länge intresset finns.

Det kanske mest famösa exemplet var de så kallade matskedsproverna som var på ropet strax innan pandemin slog till. Från politiskt håll hade möjligheten öppnats att servera smakprover på bryggeripubar utan att behöva leva upp till de vanliga kraven på att servera mat. Exakt vad som skulle räknas som smakprover var inte tydligt specificerat, men de flesta tillståndsenheter valde 10 cl. Men Göteborgs tillståndsenhet var förstås tvungna att ha en striktare tolkning. Och inte bara striktare, utan helt absurd; vem vill köpa en matsked öl? Åter fick tillståndsenheten schavottera i lokalmedia, och här var det tydligt att det fanns ett visst politiskt tryck på dem. Göteborg marknadsför sig självt som en turist- och evenemangsstad, och en komponent i detta är den nya, levande ölkulturen. Så tillståndsenheten fick åter vika ner sig. Först försökte de med någon variant där storleken skulle anpassas efter alkoholhalten, men till slut blev det som i övriga landet.

Det är förstås svårt att säkert säga om det är myndighetsaktivism som ligger bakom årets inställda SM och de övriga exempel jag ger i detta inlägg. Det skulle också kunna vara ett utslag av nitiskhet eller maktfullkomlighet. Eller en kombination av alla dessa tre. Men det finns alltså en lång historia av dubiösa beslut hos tillståndsenheten som jag nämnde ovan. Flera gånger tidigare har man tvingats backa, i synnerhet efter att lokalmedia har börjat granska besluten. Tyvärr blev det inte så denna gång.

Länsstyrelsen i VGR

Jag nämnde denna myndighet ovan. Även om det oklart vad deras roll var i det aktuella fallet, så kan det ändå vara värt att ta upp dem. De är nämligen ökända för att kasta grus i maskineriet i olika byggprojekt i regionen, ofta på svaga underlag eller till och med i strid mot praxis och prejudikat. Låt mig ta några exempel nedan.

Posthuset i Göteborg byggdes om till hotell 2012. Detta innefattade en tillbyggnad, och den var initialt planerad att vara åtskilliga våningar högre än den rumphuggna stubbe som det till slut blev. För just Länsstyrelsen underkände den ursprungliga planen med hänvisning till Riksintresset för kulturminne för Göteborgs innerstad. Denna stipulerar bland annat att endast låga byggnader som matchar den omgivande byggnadshöjden får uppföras i området. Saken är dock den att byggnaden ligger utanför detta område. Länsstyrelsen resonerade dock som så att en alltför hög byggnad visuellt skulle ha påverkat innanför området. Sannolikt hade en överklagan av länsstyrelsens beslut gett framgång. Det finns nämligen prejudikat att det endast är byggnader inom det geografiskt begränsade som berörs. Men tyvärr gjordes ingen överklagan.

Överklagades gjordes dock lyckligtvis länsstyrelsens beslut att neka tillstånd till bostadsprojektet Tändsticksfabriken. Här var det gränsvärden för luftföroreningar som var haken; området ligger nära E6. Kommunen och entreprenörerna hade dock gjort en gedigen miljöutredning som visade att alla värden låg under de tillåtna gränserna. Detta hindrade dock inte länsstyrelsen att ändå underkänna planen med hänvisning till att värden beräknade med en egenknåpad metod låg över värdena. Kommunen och entreprenörerna var dock beredda på detta och skickade snabbt in en överklagan till regeringen. Mer om hela historien kan läsas här. Notera att länsstyrelsen sågades ganska ganska hårt i regeringens beslut.

Andra exempel

Det finns fler exempel med länsstyrelsen i en inte särskilt smickrande roll. Men jag ska inte breda ut mig med alla dessa, även jag återkommer kort till ytterligare ett exempel på slutet. Men låt mig för att bredda perspektivet och visa att problemet är utbrett ta två helt andra exempel. Länsstyrelsen i Värmland fick en rejäl näsbränna av just Mark- och miljödomstolen när de försökte stoppa en renovering av Dejefors vattenkraftverk. I en i sammanhanget ovanligt skarp formulering anklagade domstolen länsstyrelsen för att mer eller mindre ha spammat dem med oväsentliga inlagor. Mer om detta kan läsas t.ex. här.

Ett helt annat exempel är Claes Borgströms agerande som JämO 2000-2007. Han utnyttjade gärna denna position för att bedriva politisk opinion. Mest famöst var kanske när han framförde att Sverige borde ha bojkottat fotbolls-VM i Tyskland 2006 på grund av den omfattande prostitution som förväntades i samband med evenemanget. I samband med att han avslutade sitt uppdrag beklagade han sig över de begränsningar han ansåg fanns i befattningen just för att driva opposition. Notera att allt detta inträffade innan hans anseende kraftigt devalverades i samband med Quick-affären som började rullas upp 2008.

Några potentiella invändningar

För att stämma i bäcken så vill jag bemöta några argument som en del säkert redan har börjat formulera för sig själva. En typ av invändning som man snabbt kan råka göra är att man sympatiserar med någon eller några av frågorna ovan som myndigheterna har drivit. Till att börja med vill jag påpeka att det naturligtvis är fullt legitimt att vara för en bojkott av fotbolls-VM 2016, hårdare krav för vattenkraft eller annan potentiellt miljöhotande verksamhet, eller att vara emot diverse byggprojekt. Men det var ju inte det saken gällde. Problemet är att myndigheterna går utanför sina uppdrag och befogenheter. Om man tycker det okej att de gör det i frågor där man håller med dem, kanske man ska ta en funderare på vad man skulle tycka om de i stället jobbade emot ens egna värderingar. Det är upp till den lagstiftande makten att bestämma om regelverket. Myndigheternas uppgift är att verkställa politikernas beslut på ett så objektivt sätt som möjligt. Vill man driva en egen agenda får man göra det på annat sätt, exempelvis inom politiska partier eller intresseorganisationer.

En mer relevant invändning är att lagstiftningen inte kan vara helt entydig och täcka in varje tänkbart fall exakt. Ett visst tolkningsutrymme kommer alltid kunna finnas, och ibland måste lagstiftningen testas på helt nya omständigheter för första gången. Så som det redan görs i våra domstolar. Till att börja med så förutsätter det resonemanget att rättsläget är oklart och oprövat. Men i flera av mina exempel ovan så hade man ju agerat helt i strid med praxis och prejudikat. I fallet med hembryggnings-SM så har tillåtelse getts under en lång tid, inklusive i just Göteborg i samband med SM 2010.

Och om man ändå tänker sig ett fall där inte finns praxis eller prejudikat att luta sig mot, så känns det dubiöst att låta enstaka tjänstemän fritt tolka lagen. SM-debacklet visar med all oönskvärd tydlighet att det kan bli helt olika utfall beroende på vilken person som fattar beslutet. Så kan vi förstås inte ha det.

Åtgärder

I den bästa av världar skulle idealistiska personer som driver någon fråga de brinner för göra detta i avsedda sammanhang; politiska partier och intresseorganisationer bland annat. Men har vi den värld vi har, och de flesta passar på att påverka världen efter eget gottfinnande när tillfälle till det ges. Detta måste man förhålla sig till och fundera på åtgärder för att minska handlingsutrymmet för myndighetsaktivism. Jag ska avsluta med att ta upp några förslag åtgärder. Dessa är givetvis inte något jag själv har kommit på, utan jag bara sammanfattar sådant som jag har läst och tyckt låtit vettigt.

Det första som behöver göras är att se över diverse lagstiftning som förväntas tolkas av dessa myndigheter. Exempelvis skulle begreppet "för eget bruk" i alkohollagstiftningen behöva preciseras. Ett annat område i akut behov av uppstramning är "riksintressen för kulturmiljö". Detta handlar om att kommuner inte kan få göra hur de vill i vissa miljöer som har utpekats ha högt kulturvärde för hela landet. Vilket i grunden förstås är sunt. Problemet är bara att det dels finns lite väl många utpekade kulturvärden, men framför allt att kriterierna för vad får göras i anslutning till dem kan vara extremt luddiga. 

Ett exempel på detta kommer åter involvera länsstyrelsen i VGR. Det handlar om bebyggelse på Skanstorget, vilket namnet till trots inte alls är ett torg utan en kombination av parkering och hundrastgård. Ett förslag till att bygga välbehövliga bostäder på platsen klubbades av kommunfullmäktige men fick rött ljus av länsstyrelsen. Problemet är att platsen ligger precis i anslutning till Skansen Kronan, därav (delar av) namnet. Denna byggnad är naturligtvis utpekad som kulturminne och således får man inte bygga hursomhelst i dess närhet. Problemet är bara att vad som får byggas är väldigt oklart. Länsstyrelsens skäl till avslag var minst sagt dubiösa. Och kommunen hade dessutom efterfrågat att vid ett avslag få tydliga kriterier för vad som är tillåtet att bygga på platsen. Men det sistnämnda vägrade länsstyrelsen; de måste ha ett förslag att ta ställning till för att kunna säga något. Kommunen förväntas alltså formulera förslag mer eller mindre i blindo, för att sedan med mössan i hand be om tillstånd.

Detta leder oss in till nästa punkt. Den här typen av komplexa frågor kan inte överlåtas till myndigheter där utfallet beror på nycker hos enstaka personer. Ett större inslag av juridiska instanser skulle behövas. Redan nu finns möjligheten att överklaga myndighetsbeslut, men processen är inte helt oproblematisk. Till att börja med så är det ofta regeringen som är den enda instansen, och de sitter i samma skuta som länsstyrelserna; de sistnämnda är statens förlängda arm i regionerna. Att länsstyrelsen trots det fick ett så tydligt avslag i fallet med Tändsticksfabriken säger en del om hur snett ute de var den gången.

Även när det finns en domstol att överklaga till så är det ett högst vanskligt företag. Det kräver resurser och även om man tror sig kunna vinna så kan det leda till flera års förseningar av byggprojekt t.ex. Som påpekas i blogginlägget om fallet med Tändsticksfabriken så är det stora ekonomiska förluster förknippade med att behöva skjuta på byggstart. Samtidigt som länsstyrelsen själva knappast har något att förlora på att bråka. Och det känns knepigt att komma på någon slags sanktion som skulle få dem att dra sig för att bråka utan att ha något på fötterna. Det blir helt enkelt en väldigt ojämn maktbalans i nuläget.

Ett förslag som antyds i blogginlägget är att länsstyrelsen skulle tvingas att luta sig mot befintliga domar för att kunna upphäva planer. Och i brist på sådana borde de ha som direktiv att fria hellre än att fälla. En annan tanke är att man skulle dra paralleller med hur åklagares makt i brottsmål regleras via det så kallade objektivitetskravet. Just åklagarmyndigheten har på samma sätt ett kraftigt maktövertag i dessa processer då de har hela rättsapparaten i ryggen. Frågan är hur stor effekt ett dylikt objektivitetskrav skulle ha för myndighetsutövningen. Jag har inte sett några tecken på att de näsknäppar som länsstyrelsen och tillståndsenheten har åkt på har lett till någon självrannsakan. Avslaget för hembryggnings-SM tyder för de sistnämnda snarare på motsatsen.

Och då är vi tillbaks till SM. Det har väl tyvärr inte varit så mycket för SHBF att kunna göra här. Jag vet inte ens om beslutet hade gått att överklaga i någon instans. Men även om så hade varit fallet så hade det ändå inte varit klart i tid för årets SM. Det SHBF nu verkar göra är att åter ta kontakt med jurister för att få en second opinion. Vilket förstås är helt rätt. Utöver det kunde man fundera på att kontakta de journalister som tidigare har skrivit om Göteborgs tillståndsenhet, och i synnerhet om matskedshaveriet. Dessutom kunde man fundera på att försöka bearbeta lämpliga politiker för att driva opinion. Risken med att börja dra i detta är förstås att beslutsfattare bestämmer sig för att hembryggningstävlingar och -träffar är ett hot mot folkhälsan och bör förbjudas. Men då vet vi åtminstone vad som gäller. Vilket vore ett fall framåt.

måndag 9 maj 2022

Bryggsäsongen 2022/2023

 



Det årliga planeringsinlägget kommer lite tidigare än vanligt denna gång. Faktum är att jag tycker det är roligare att planera vad jag ska brygga, än att faktiskt brygga. Däremot är det förstås ännu roligare att få prova resultatet. Men planering är verkligen inget jag prokrastinerar, och nästa säsongs planering har i stort sett varit klar i flera månader.

Apropå säsong blir det eventuellt någon saison under sommaren, men det kommer jag nog inte skriva något om. I övrigt blir det en bryggsession per årstid, där varje session innebär två öl med samma jäst. Under höst- och vårsessionen klämmer jag dessutom in en p-lambik.

Hösten:

Här blir det belgiskt. Jag har lite funderingar på att använda vad jag tror är Val Dieu-jästen. Då kommer jag nog hålla mig till ljusa öl och brygga:

  • blond
  • tripel
Vintern:

Det var ett tag sedan jag gjorde tyskt, överjäst öl. Dessa jäses med fördel ganska svalt vilket brukar funka perfekt under denna årstid. Det jag tänkte mig är:
  • altbier
  • imperialiserad kotbüsser
Vad det sistnämnda innebär får jag återkomma till.

Våren:

Eftersom jag äntligen fått tag i den nyzeeländska humlesorten riwaka igen tänker jag göra några favoriter i repris:
Räkna dock med försvenskade namn. Är man en trogen bloggläsare kan man roa sig med att försöka gissa namnen i förväg, det borde inte vara jättesvårt. 

Lambikprodukter:

Förutom bryggning av p-lambik så blir det även diverse släpp under säsongen. Dessa är inte så tydligt kopplade i tid till bryggningarna. Men ofta behöver jag frigöra ett kärl inför en ny bryggning, och då passar det bra att släppa någon produkt. Då jag numera brygger drygt 40 liter per säsong så blir det den årliga p-geuzen (knappt 30 l) plus ytterligare någon produkt på drygt 10 liter. Den ytterligare produkten kommer med stor säkerhet bli en torrhumlad lambik i höst, troligen med en av riwaka-påsarna.

Utöver detta kommer jag tappa upp sats 39 eftersom jag behöver motsvarande jäskärl för höstens ciderprojekt.

söndag 24 april 2022

Pseudogeuze #9

 

Maskinen på bilden har inget med blogginlägget att göra.

Årets geuzeblandande gick helt smärtfritt, till skillnad från förra året. De lambikar jag redan på förhand hade valt ut preliminärt visade sig ha hållit fint. Så det var bara att tuta och köra.

Data:

  • Volym 27 l
  • OG 1,056
  • FG 1,012
  • ABV 6,0 %
Blandning:
Bedömning 2022-04-23:

En ungefärlig månad har passerat från flaskningen när det är dags för officiellt provsmakning. Det blir ett rejält pys och ett fint men kortvarigt skum vid upphällning.

Aromen är frisk med toner av röda äpplen och grapefrukt, samt lite höstlöv och en touch av bränt gummi. Tyvärr kommer det en pust av THP i eftersmaken, men den lär försvinna med några månader i flaska.

Syran är perfekt balanserad, och det finns en fin beska. Bortsett från THP:n var detta riktigt lyckat.

söndag 3 april 2022

Brygd #204: Storfot

 

Storlek 48?

Jag fortsätter med att klona Sierra Nevada-öl. Denna gång på samma tema som respiration i jäshink, goda laktos-ipor och att koldioxiden bildar ett lock över ölet; mytologiska fenomen. Bigfoot är ett öl som jag första gången tyckte var nästan odrickbart besk. Men man kan vänja sig vid hög beska, och numera tycker jag beskan är en del av vad som gör detta öl så fantastiskt.

Till skillnad från SNPA finns det inget regelrätt klonrecept från hemsidan, men från den information som ändå fanns där knåpade jag ihop nedanstående recept. Med C-humle avses nedan en blandning av cascade, centennial och chinook i proportionerna 7:10:10.

Data:

  • Volym 20 l
  • OG 1,090
  • FG 1,020
  • ABV 10,0 %
  • SRM 13
  • IBU ~80-100
Mäskning:
  • 7 kg pale ale-malt
  • 700 g CaraMünchnermalt II
  • 1/2 tsk kalciumsulfat
  • 1/2 tsk kalciumklorid
  • 1 tsk mjölksyra
Infusionsmäskning vid 68 C i en timma.

Kok:
  • 40 g magnum i 90 minuter
  • 90 g C-humle i 20 minuter
  • 90 g C-humle vid kokslutet
  • 400 g ljust maltextrakt i 20 minuter
  • 1 krm Protafloc i 20 minuter
Total koktid drygt 90 minuter.

Jäsning:

Jäskakan från blekölet
  • 4 dagar vid 18 C
  • 4 dagar vid 21 C
  • 2 dagar vid 5 C
Övrigt:
  • Torrhumling med 90 g C-humle.
  • Kolsyrejäsning på flaska med strösocker, 5 g/l.
Storfot vs. Bigfoot:

Jag hade förhoppningar om att originalet skulle dyka upp någon gång innan sommaren. Och jag blev inte besviken, ity denna måndagen stod flaskorna äntligen i Systembolagshyllan.

Vid upphällning är det tydligt att Bigfoot har en mörkare kopparröd nyans. Även skummet är tydligt mörkare. Kanske fick jag lite för ljus karamellmalt, men jag var redan vid receptskrivandet lite skeptisk till att jag hade tillräckligt med färg. Nåväl.

Aromerna har vissa likheter; tallbarr, citrus och murriga, karamelliga toner. Bigfoot har dock lite mer toner av bränt socker, vilket förstås är i linje med skillnaden i utseende. Storfot har kanske en aningen mer tydlig alkoholton, men absolut inte störande.

Beskan är ganska lik i båda ölen, även om Bigfoots dito nog hänger kvar lite längre. Två goda öl var det definitivt. Men här har färskheten inte samma betydelse jämfört med blekölet, och då är det svårt att slå originalet. Bigfoot är tveklöst snäppet godare, men jag är ändå nöjd att ha kommit så nära.

Så nuvarande ställningen är således Fabrikörn - Omvärlden 41 - 44.

tisdag 29 mars 2022

Brygd #203: Snöbergens bleköl

 

Ett berg av snö.

För er som har varit med ett tag här på bloggen och sett alla mina medvetet fåniga försvenskade ölnamn är det kanske inte svårt att via titeln gissa vad detta ska bli: En klon av Sierra Nevada Pale Ale (SNPA). Jag funderade ett tag på översättningen. Snöiga bergen är en mer ordagrant korrekt översättning av Sierra Nevada, men Snöbergen låter som bättre svenska och är dessutom kortare och får bättre plats på den kommande etiketten.

Själva receptet är alltså direkt från hästens mun, vilket jag ser som en förutsättning för vettiga klonbryggningar. Sedan kan man alltid göra smärre förändringar av olika skäl. Jag ser till exempel ingen anledning att koka i 90 minuter, och jag kör med magnum som bitterhumle bara för att spara på cascade-humle som jag behöver i en kommande bryggning. Eftersom jag alltid kör 20-minutersgiva flyttade jag 30-minutersgivan dit. På maltsidan drog jag ner en aning på karamellmalten då pale ale-malt nog är aningen mörkare än amerikansk pale-malt. Slutligen så skippade jag att öppna en SNPA då jag inte dricker öl på bryggdagen. Däremot ska jag knäcka minst en flaska under flasktappningen, och givetvis kommer det en jämförelse så småningom.

Data:

  • Volym 24 l
  • OG 1,055
  • FG 1,013
  • ABV 5,7 %
  • SRM 7
  • IBU 40
Mäskning:
  • 5 kg pale ale-malt
  • 300 g Caramunich II
  • 1 tsk kalciumsulfat
  • 1/2 tsk kalciumklorid
  • 1 tsk mjölksyra

Infusionsmäskning vid 69 C i en timma.

Kok:
  • 10 g magnum i 60 minuter
  • 70 g cascade i 20 minuter
  • 60 g cascade vid kokslutet
  • 1 krm Protafloc i 20 minuter.
Total koktid drygt en timma.

Jäsning:

WhiteLabs WLP001 (1 l förkultur)
  • vid 18 C i 4 dagar
  • vid 21 C i 4 dagar
Övrigt:

Kolsyrejäsning på flaska med strösocker, 5 g/l.

Fabrikörn vs. Sierra Nevada:

När man gör en klon är det ju ganska uppenbart vilket öl man ska jämföra med, i synnerhet när ölet ifråga har god tillgänglighet på Thet Statliga Apoteket. Utseendemässigt får nog resultatet ses som ena fullträff; jag fick till den perfekta gyllengula nyansen. Det var alltså vältänkt att dra ner på karamellmalten en smula. Originalet är förvisso snäppet klarare, men skillnaden är mindre än vad den brukar vara. Och skälet till det är förstås att Sierra Nevada ej filtrerar sina öl. Tittar man noga kan man hitta en tunn slöja med jästfällning på botten av en SN-flaska.

Smakmässigt är skillnaden dock större. SNPA har en distinkt smak som jag inte kan sätta fingret på. Men kanske lite mer citrus och tallbarr än blekölet. Det sistnämnda påminner inte så lite om flera av Oceanbryggeriets öl, och det är ganska välkänt att Bingebo gillar cascade. Båda ölen har en lätt ton av kola, men inte nödvändigtvis diacetyl. Men oavsett så finns det faktiskt aningen mer hos SNPA.

SNPA har aningen mer kolsyra, sannolikt för att jag medvetet lade mig lågt på kolsyresockermängen. Beskan är snarlik i båda ölen.

Och resultatet? Detta blev stenhårt faktiskt. Jag har druckit purfärsk SNPA på cask på GBBF en gång, och den versionen hade jag inte haft någon chans mot. Men mot en halvårsgammal (?*) flaska så blir saken en annan, och Fabrikörens bleköl hade faktiskt aningen snabbare åtgång. Så det blir en fin skalp för Snöbergens Bleköl, och den nya ställningen är således Fabrikörn vs. Omvärlden 41 - 43.

* Bäst före-datum är 2022-10-21.

söndag 27 mars 2022

Pseudolambik #43

 


Denna gång finns det verkligen inget nytt att säga om min senaste lambikbryggning. Allting flöt på utan några som helst komplikationer.

Data:

  • Volym 23 l
  • OG 1,050
Mäskning:
  • 4 kg pilsnermalt
  • 2 kg krossat vete
Grumlig mäskning, erhållna temperaturer:
  • 43 C
  • 52 C
  • 67 C
  • 74 C
  • 80 C
Kok:

Tvåtimmarskok med 100 g lublin från 2014.

Fermentering:

Vid varierande källartemperatur med
  • några gram Safbrew F2
  • bottensatserna ur diverse kommersiella lambikar

måndag 28 februari 2022

Några turisttips för Göteborg

 

Slottsberget i mitten.

Det kan kännas som en evighet sedan man var ute och reste, men det är ju faktiskt bara två år sedan. En trevlig aspekt av resandet är att läsa på om sitt kommande resmål. När jag läser olika resebloggar och tittar på Youtube-videor slås jag av hur likformiga de ofta är. Såväl till formen "tio saker du inte får missa i X-stad" som till vilka besöksmål som anges. Ett slags följa John-beteende som man kan se i många sammanhang, och hembryggning är inget undantag.

När jag några gånger har roat mig att söka på turisttips för min egen hemstad är det naturligtvis likadant. Det är Liseberg, Feskekôrka, södra skärgården, Universeeum, Trädgårdsföreningen med palmhuset, Paddanturen och megakanelbulle i Haga. Om det är lite mer edgy kan Magasinsgatan och Långgatorna nämnas, och i mer artsy fartsy versioner kan besök på konstmuseet eller världskulturmuseet förekomma.

Och det är inget fel på ovanstående rekommendationer, även om Feskekôrka för närvarande är stängt för renovering. Och även om ett besök i Haga bör bockas av någon gång så kan man skippa jättekanelbullen på Café Husaren som naturligtvis bara är en gimmick. Men om man vill ha lite alternativa förslag så kommer det lite sådana nedan från en medlem av lokalbefolkningen.

Jag kommer fokusera på besöksmål i stadsmiljö. Det finns massor av naturupplevelser i 031-området, men det är kanske ett ämne för ett kommande inlägg. Oavsett gillar jag själv att gå till fots en hel del när jag är ute och turistar, men gärna kombinerat med att utnyttja den lokala kollektivtrafiken. Och målet är kanske inte i första hand typiska sevärdheter, även om jag gärna betar av sådana också. Framför allt är jag ute efter att se olika delar av staden och insupa atmosfären. Det kommer således krävas en hel del promenerande för mina tips nedan, så ett par bekväma skor är att rekommendera, tillsammans med ett kollektivtrafikkort.

Norra Göteborg

Detta kommer mer specifikt handla om norra älvstranden som är ett område som redan har fått ett rejält lyft, men som är under kraftig utveckling. Även bortanför detta kommer det hända mycket framöver, till exempel runt Backaplan.

Lindholmen

Det här är en spännande och dynamisk del av staden, där mycket av fordonsteknologin har sitt hjärta. Här uppförs också vad som kommer bli nordens högsta hus, Karlatornet, i vars skugga SM kommer hållas*. Så om man ämnar besöka SM så är det ett bra tillfälle att se sig omkring här. På lördagar med start kl. 12 hålls en street food market i området som är väl värd ett besök. Enklast tar man sig hit med färja från Stenpiren, men vill man vara lite mer hardcore kan man ta apostlahästarna över den sprillans nya Hisingsbron, sedan vidare genom det ingemansland** som heter Frihamnen och vidare längs vattnet och kranarna bort till Lindholmens företagskluster.

Bakom den ikoniska kuggen-byggnaden ligger en kupol som härbärgerar en utställning om kommande statsutvecklingsprojekt fram till 2050. Även om det kan vara lite si och så med uppdateringen så är det ändå värt att titta in en kort stund.

Slottsberget

I anslutning till Lindholmen ligger denna lite oförtjänt bortglömda stadsdel. Som namnet antyder är det en bergsknalle, med gamla tjänstebostäder för hamnarbetare med såväl de för Göteborg så karaktäristiska landshövdingehusen som en del radhus och mindre träkåkar. Har kan man bara strosa runt en stund, men i synnerhet finns här den klassiska rödvinsvänsterinpyrda*** teatern Aftonsjärnan, samt ett slags friluftsmuseum längst upp på Plåtslagaregatan. Därifrån kan man sedan försöka leta sig ner till färjeläget för vidare utflykter.

Eriksberg

Från Slottsbergets färjeläge kan man hoppa på färjan Älvsnabben och åka ett stopp. Alternativt går man över Sannegårdshamnens gångbro och följer älvpromenaden bort till Eriksberg. Just promenaden kring vattnet är kanske själva huvudnumret med Eriksberg, där man kan insupa atmosfären i den gamla varvsmiljön som nu har omvandlats till ett snofsigt bostadsområde. Här ligger också ostindiefararen Götheborg förtöjd när den inte är ute och seglar på de sju haven.

Västra Göteborg

Från Eriksberg tar man sig snabbt över älven till Klippans färjeläge, men även om man kommer från centrum så tycker jag detta är en bra utgångspunkt för att utforska denna del av staden. (och själva färjeturen är ett väldigt trevligt sätt att se staden).

Klippan & Röda Sten

Detta pittoreska område var ursprungligen en omlastningshamn för större handelsfartyg som helt enkelt inte kom längre in. Lasten stuvades då om på mindre fartyg som gick in till Göteborg. Kvar finns idag ett antal tjänstebostäder och gamla magasinslokaler. Dessutom finns ett gammalt sockerbruk som nu är ombildat till hotell. Här låg även det ursprungliga Carnegiebryggeriet.

Det här är också ett trevligt ställe för att bara strosa runt en stund, och styr gärna kosan bort till det gamla Pannhuset under Älvsborgsbron, som numera huserar konstutställningar. Ett stenkast (sic!) bortanför ligger den mytomspunna rödmålade stenen som har gett området sitt namn.

Kungsladugård

Från Klippan kan man gå under den något störande Oscarsleden via en av två tunnlar, och då hamnar man i den hippa stadsdelen Kungsladugård. Här är det nästan uteslutande Landshövdingehus som gäller, även om ett stort modernt bostadsområde är under uppförande.

Man kan följa den pampiga Älvsborgsgatan upp till Mariaplan som är hjärtat i området. Här det finns gott om pubar, caféer och restauranger. Här ligger dessutom den berömda korvkiosken som Stefan Löfvén använde i en PR-film. Själv bodde jag här 1995-2002 och har väl därmed lite extra varma känslor för området.

Majorna

Ofta räknas Kungsladugård slarvigt som en del av Majorna, men som gammal Kungsladugårdsbo måste jag bestämt invända mot detta. Däremot är väl dessa områden till förväxling lika med stor andel landshövdingehus och hög hipsterfaktor. Men den sistnämnda är nog faktiskt snäppet större i Majorna. Om någon särskild plats ska lyftas fram är det väl området kring Hängmattan och Gathenhielmska reservatet.

Centrala Göteborg

Jag skulle möjligen i konsekvensens namn ha kunnat kallat detta för "södra Göteborg". Och söderut tar staden i princip slut dessutom. Men samtidigt ligger det som jag ovan  kallade "västra Göteborg" faktiskt minst lika långt söderut; Göteborg har sannerligen en något märklig geografi.

Olivedal

Detta område är väl mest känt för att Linnégatan löper igenom den. Denna gata som för lokalbefolkningen är den faktiska paradgatan, i motsats till Avenyn som lite är på dekis. Här finns också Övre Husargatan som är lite up and coming.

Jag rekommenderar också en sväng förbi de mysiga husen på Carl Grimbergsgatan. Och följer man denna gata till den norra änden kommer man till slut till det berömda huset som användes för "Vår tid är nu". Och då är man hastigt och lustigt inne i Vasastaden.

Vasastaden

Här finns det nog inget specifikt ställe att besöka, utan här kan man mest vandra runt och njuta av alla arkitektoniskt vackra stenhus. Från Vasaplatsen kan man ta vägen genom Vasaparken upp till den vackra Vasakyrkan, och därefter ner mot Götaplatsen.

Lorensberg

Från Götaplatsen kan man ta sig upp till de vackra "italienska villorna" i Lorensbergs villastad. Helt klart en speciell och inte så lite posh miljö. Sedan kan man glida förbi Näckrosparken på väg ner till byggkaoset vid Korsvägen för vidare färd.

Östra Göteborg

Här finns det i ärlighetens namn kanske inte så mycket att uppleva. Men jag tar med det dels för fullständighetens skull, men även av lokalpatriotiska skäl då det är här jag själv bor numera. Det främsta problemet med området är att det är avskuret från övriga staden av en massa motorvägar, men samtidigt är det bara en tiominuters spårvägsresa från Centralstationen.

Redbergsplatsen & Danska vägen

Sedan jag flyttade hit 2002 så har det hänt en hel del vad gäller utbud av caféer och restauranger. Och vill man ha lite sinnesfrid kan man ta en sväng in på Östra Kyrkogården som har en hel del imponerande och/eller intressanta gravar. Här finns till exempel Viktor Rydbergs imponerande gravkammare, och hundra meter bort Karin Bojes mer anspråkslösa grav.

Har man inte blivit mätt på landshövdingehus finns det gott om slika framförallt i Bagaregården där jag själv bor. Det är också på vägen till nästa delområde.

Gamlestaden

Förr inte så länge seden var detta ett ganska ruffigt område, men tålmodiga insatser från fastighetsbolag och olika lokala aktörer har höjt statusen och gjort detta till ett riktigt trivsamt område. På sikt kan området bli riktigt hett då det pågår en massa stadsutvecklingsprojekt och ännu fler är planerade.

I anslutning finns slakthusområdet där det också satsat på olika mat- och dryckupplevelser. Redan nu finns bryggeriet Spike och det urbana vineriet Wine Mechanics här, men det är nog bara början.


* Eller? Det har varit lite tyst kring saken på sistone.

** På sikt kommer det dock hända en del här.

*** Jag som befinner mig mer i mitten av det svenska politiska spektrat är lite osäker på om detta är rätt karaktärisering, det finns lite Weiron i ottan-vibbar här också.