måndag 8 juli 2024

Pseudolambik #48

 


Vid förra p-lambikbryggningen berättade jag om problemen med mina senaste lambikar. Efetrsom jag känt mig tvungen att hälla ut 40-50 liter så finns det ett behov av att fylla på med mer lambik. Därför blir det en extra p-lambik under årets första och regniga semesterdag. För att undvika problemen med gummi-fenoler så passade jag på att köpa några påsar Lalvin EC-1118 som jag kan använda såväl nu som vid kommande flasktappningar och bryggningar.

Data:

  • Volym 23 l
  • OG 1,055
Mäskning:

Grumlig mäskning, erhållna temperaturer:
  • 43 C
  • 52 C
  • 64 C
  • 76 C
  • 82 C
Kok:

Två timmar med 50 g humle som torkats och oxiderats sedan mars 2017.

Fermentering:

Vi varierande källartemperatur med
  • några gram Lalvin EC-1118,
  • bottensatserna ur Tilquin Geuze-flaskor.

tisdag 18 juni 2024

Bryggsäsongen 2024/2025

 


Jag brukar se Amylases Sommarölsträff som en slags avslutningsfest för bryggningssäsongen. Visserligen gjordes den senaste bryggningen i början av april, men det har ändå varit provsmakningar, SM och annat sedan dess.

Men nu är det dags att blicka fram emot nästa säsong. Och jag hade redan tidigare gjort ett utkast till en plan som jag nu fyller ut med mer detaljer. Trots det finns det ändå lite val kvar att göra vilket jag inte alls har något emot.

Som vanligt blir det en dubbelbryggning per årstid, förutom på sommaren. Eventuellt kommer jag göra en lambikbryggning under sommaren, jag återkommer i så fall om det. En lambikbryggning vardera vår/höst kommer det också bli. Och därutöver förstås en p-geuze och lite andra lambiksläpp. Kanske kommer jag återuppta bärplockandet i sommar, vi får se.

Höst:

Här blir det belgiskt med Rochefort-jästen:

  • Stenstark blondin
  • Stenstark 9
Den förstnämnda blir en vanlig blond på c:a 6 %. Den sistnämnda blir en något svagare variant av Rochefort 10, här med OG 1,090 i stället.

Vinter:

Här vacklar jag lite grand mellan engelsk eller tyskt överjäst. Det lutar kanske mot det sistnämnda med
två altbier-varianter:
  • Gammelöl?
  • Dubbelsticka?
Vår:

Här blir det förmodligen belgiskt igen, med amerikankt som reservplan. Frågan är bara vilken jäst? Oavsett blir det nog följande:
  • Något ljust och relativt svagt.
  • Något starkt men ej mörkt Kanske något i stil med Chouffe Houblon?

måndag 3 juni 2024

Pseudogeuze #11

 

Årets p-geuze blandades under påskhelgen, men att jag skriver om det först nu har lite olika anledningar. Dels hade den initialt en del THP, så jag ville avvakta att det försvann. Sedan hade jag planerat att ställa ut med den på Amylases Sommarölsträff, och jag ville invänta att detta ägt rum. Nu har så skett under den gångna helgen, och p-geuzen togs relativt väl emot. Jag gjorde inte riktigt slut på mina dryga nio medhavda liter, men de två kvarvarande flaskorna skänktes till arrangörerna. I övrigt var det ett trevlig om än något svettigt arrangemang med flera goda öl, i synnerhet en fantastisk tysk pilsner, men även en fräsch modern västkust-ipa med fokus på tropisk frukt, samt en riktig god rabarbersuris (som också vann hela rasket).

Jag har skrivit om det annorstädes, men det kan vara värt att nämna även här att flera av mina p-lambikar på sistone drabbats av en tydlig ton av bränt gummi. Troligen beror det på autolys på grund av dålig Sacharomyces, men säker är jag verkligen inte. En av huvudsatserna i denna blandning hade vissa sådana toner, men jag räknade med att de skulle vara ett "intressant" bidrag i utspädd form. Övriga lambikar var en treårig med ganska neutrala egenskaper, samt en femliters damejeanne med utmärkt smak där ursprunget hade gått förlorat.

Data:
  • Volym 27 l
  • OG 1,060
  • FG 1,008
  • ABV 7,0 %
Blandning:

Bedömning:

Jag har provat den kontinuerligt sedan tappningen, men det här är hur den smakade på sommarölsträffen. Den brända gummi-tonen är väldigt diskret, och faktum är att ingen av dem jag diskuterade detta med ahde känt den innan jag påtalade den. I övrigt är det fina toner av röda äpplen och lite höstlöv, samt en minimal, knappt förnimbar  puff av THP på slutet. Syran är medelhög, och det finns en viss beska. Gott, men inte min bästa om ni frågar mig.


söndag 19 maj 2024

Riwik

 


Riwaka är en mycket trevlig nyzeeländsk humlesort som tyvärr är svår att få tag på numera. När den plötsligt dök upp hos humlegården passade jag på att köpa 500 g. Av dessa gick 300 g åt till diverse NZ-öl, 100 g till en saison och kvarvarande 100 g beslutade jag mig för att spara till en torrhumlad lambik. Och nu är det alltså dags.

Data:

  • Volym 15 l
  • OG 1,053
  • FG 1,010
  • ABV 5,8 %
Blandning:
  • 15 l sats 35.
  • 100 g riwaka.
  • 90 g bitsocker
Bedömning:

Utseendet är lätt disigt gyllengult, humlen har onekligen bidragit med en viss grumlighet. Aromen har en snygg tropisk fruktighet, och det är en väl avvägd humlemängd då basölet ändå finns där tydligt. Det är bra bett i syran med en lätt acetisk ton. Gott och uppfriskande.

söndag 5 maj 2024

SM 2024

 


Senast jag besökte hembryggnings-SM var 2019 i Stockholm. Den gången ställde jag inte ut något utan gick bara runt och provade. Sedan dess har det bara varit ett fysiskt SM, i fjol och åter i Stockholm. Den gången passade det inte in i mitt schema, men i år stod alla himlakropparna rätt. Och eftersom Linköping kan nås med tre timmars bilkörning från Göteborg valde jag att lasta bilen full med öl och köra upp.

Linköping

Jag har inte varit i denna stad sedan en jobbresa för drygt 20 år sedan. Den gången kom vi fram sent på kvällen, jobbade hela dagen därpå för att sedan åka direkt hem, så det blev inte mycket sett. Därför passade jag på att få lite sightseeing denna gång.

Dels gjorde jag en pubrunda på fredagskvällen efter att ha checkat in såväl mina öl i Campushallen som mig själv på hotellet. Dock låg alla toppställen väldigt kompakt utspridda kring Stora torget, så det stannade vid de mest centrala kvarteren den kvällen. Som vanligt använde jag RateBeer Places topplista över ställen, vilket gav ett väldigt bra urval med ett undantag. Via SHBF fick jag tips om ölkaféet Backen som troligen är ganska nyöppnat då det inte hade några betyg på RateBeer. Men det var ett väldigt trevligt krypin med massvis av charm, litet men naggande gott fatsortiment (bland annat Gaffel Kölsch upphällt i en stange) och väldigt vänlig och personlig service. Det var tillsammans med De Klomp det bästa stället. I övrigt är Hourse & Hound värt att nämnas för att de hade två casköl i utmärkt skick.

Under själva SM på lördagen tog jag en knapp timmes paus och knallade iväg till det näraliggande nybyggda Vallastaden och vandrade runt. Det är en kakafoni av färger, former och material, och jag kunde inte bestämma mig för om det var charmigt eller kitschigt. Kanske både och? Jag hittade i alla fall ett väldigt trevligt brasilianskt café där jag fick mig en uppiggande espresso.

Efteråt tog jag en lite längre promenad runt staden förbi och bortom domkyrkan och några lite äldre kvarter. Domkyrkan är verkligen imponerande och vacker, även om tornet just nu är insvept i byggnadsställningar.

Tävlingen

Jag hade under påsken blandat till en speciell SM-blandning från flaskor jag hade över:

Jag hällde över i två 9-litersfat och var väl lite orolig då det var svårt att hälla utan att det splashade en del. Dock hade jag gjort något liknande med en cider för ett år sedan, och tänkte att det väl inte skulle vara ett problem. Faten stod dessutom kallt på vinden. I värsta fall kunde det bli lite ättiksyra. Men tji fick jag. Efter att ha kopplat på första fatet och börjat hälla insåg jag att det var rejält oxiderat. Dels från den brunröda färgen, och när jag smakade så var det en märklig mix av THP, etylacetat och en del andra svårbeskrivbara aromer. Jag valde att dra mig ur tävlingen, dock lät jag en del nyfikna provsmaka mer i utbildningssyfte eller vad man ska kalla det.

Lyckligtvis hade jag med mig en massa magnumflaskor av p-geuze 1-7 som jag öppnade en gång i timmen. Jag var väldigt nyfiken på hur de skulle ha hållit upp sig, och det hade de gjort utmärkt. Här fanns det inte en tillstymmelse till oxiderade toner. Det intressanta var hur de delvis var lika varandra,  men också hur de gradvis övergick från att vara rejält sura och utan beska, till lite mildare syrlighet och allt mer tydlig beska. Allra godast var nog version 5 med en fantastisk fruktighet.

Men det var ju gott om andra öl än Fabrikörns! Det som var slående var att det var väldigt jämn kvalitet, utan att jag behövde vaska något öl samtidigt som det bara var två öl som jag tog flera gånger av. Den ena av dessa var en lysande lambrusco-lambik som om jag inte misstar mig gjordes av en Henrik Andersson. Den hade en perfekt blandning av röda vindruvor och lätt stallighet. Min andra favorit var en modern lager av Peter Högström som illustrerade hur gott det kan vara med tropisk frukt-humle om det görs snyggt.

Det fanns flera stycken öl i samma still, och allmänt mycket lageröl med 3 (minst) märzen, samt ett gäng pilsner, några bockar med mera. Jag provade också min första kall-ipa vilket var föga nytt eller annorlunda, men väldigt välgjort och gott. En väldigt god västkust-ipa tillhör också det som stannar kvar i minnet en vecka efteråt. I övrigt provade jag en hel del välgjort brittisk och belgiskt utan att något riktigt lämnade ett bestående intryck.

Postludium

Efter att alla priserna delats ut och tillställningen officiellt avslutats packade jag snabbt ihop mina saker och placerade dem i kylcontainern. Därefter lyckades jag få en sittplats på en snabbt överfylld buss tillbaks till centrum. Efter en fish & chips på Hästen & Hunden och ovan nämnda promenad gjorde jag en tidig reträtt till hotellet.

Dagen efter vaknade jag pigg och utvilad, tog en sen frukost och drog sedan bort till Campushallen för att samla ihop mina grejor. Därefter tog jag en sväng till friluftsmuséet Gamla Linköping där jag strosade runt på kullerstensgator bland de vackra gamla husen och fick lite påfyllning av koffein. Apropå droger så stötte jag lustigt nog på IOGT-NTO som anordnade en poängpromenad i området. Jag funderade för ett ögonblick att dra något skämt för dem angående helgens alkoholkonsumtion och den nuvarande nykterheten men jag avstod. Förmodligen lika bra det.

I stället styrde jag kosan hemåt, och ju längre resan pågick desto varmare blev det. Från att ha varit knappt tvåsiffrigt i Linköping var det 19 C i Jönköping och hela 24 C när jag klev av hemma i Göteborg med alltför varma kläder.

söndag 7 april 2024

Brygd #216: Vetebock

 



För mig var weizenbock länge synonymt med Schneider Aventinus. Visserligen fanns också Weihenstephaner Vitus, men den gjorde inget större intryck på mig. Så när jag försökte mig på en egen weizenbock var det naturligt att efterapa Aventinus.

Men sedan dess har jag fått upp ögonen för Ayinger Weizenbock. Och den är tämligen ljus. Jag slängde i lite münchner bara för att. Vidare var jag lite osäker på hur jag skulle göra med humlen. Jag gillar allmänt att lägga mig något i överkant på humlesidan när det gäller öl där humlen ska vara i bakgrunden. Numera finns det 50-gramspaket för många humlesorter, och jag köpte en påse hersbrucker.

Utbytet blev ganska dåligt. Kanske hade bryggbutiken krossat lite grövre än vanligt på grund av stora mängden vetemalt. Oavsett så gör det mig inte så mycket, jag hade kanske inte velat ha OG uppåt 1,080.

Data:

  • Volym 20 l
  • OG 1,070
  • FG 1,015
  • ABV 7,6 %
  • SRM 6
  • IBU 20
Mäskning:
  • 4 kg vetemalt
  • 2 kg pilsnermalt
  • 1 kg münchnermalt
Infusionsmäskning vid 67 C i en timma.

Kok:
  • 10 g magnum i 60 minuter
  • 20 g hersbrucker i 20 minuter
  • 30 g hersbrucker vid kokslutet
Total koktid drygt en timma.

Jäsning:

Med Wyeast 3068 (halva jästkakan från Humlevete)
  • vid 19 C i 5 dagar
  • vid 21 C i 5 dagar
Övrigt:

Kolsyrejäsning på flaska med druvsocker, 7 g/l.

Bedömning (2024-05-01):

Två veckor efter flaskningen är det dags för en första fullt kolsyrad flaska. Jag provade en flaska för en vecka sedan som var 75 %-ish kolsyrad, och den var aningen söt med måttlig kolsyra. Nu är den torr med rejäl kolsyra och skum. Den är inte riktigt så tokgrumlig som humlevete, men ändå över genomsnittet.

Aromen domineras av skumbanan med en del fenoler samt örtig humle. Det var ännu mer estrar och humle för en vecka sedan kan tilläggas. Avslutningen är som sagt torr, och där finns en tydlig beska. Beskan hade nog kunnat varit aningen lägre, men på det stora hela var det gott. Kanske inte riktigt lika bra som Ayingers version, men det är ju en högt lagd ribba.

måndag 1 april 2024

Brygd #215: Humlevete

 

Bild: Viktoriia Panchenko.

Det är dags för veteöl igen! Senast jag bryggde en veteöl i sydtysk stil var nästan tolv år sedan. Precis som då får man tolka "sydtysk stil" generöst, då det är en modern variant av formen hopfenweizen. Denna gång går jag dock all in på australiensisk humle; galaxy och enigma (refererat till aussie-humle nedan). Jag hade först tänkt att använda dem med mitt klassiska schema med 10-20-30-40 % i 60, 20 och 0 minuter samt torrhumling. Men när jag kollade in alfasyran på paketen studsade jag till. Båda hade AA runt 18 %! Jag fick då tänka om och valde att helt enkelt skippa bittergivan. Med en ytterst modest mellangiva hamnar IBU ändå på cirka 50.

Data:

  • Volym 22 l
  • OG 1,052
  • FG 1,010
  • ABV 5,6 %
  • SRM 3
  • IBU 50
Mäskning:
  • 3 kg vetemalt
  • 2 kg pilsnermalt
  • 1 tsk kalciumklorid
  • 1 tsk mjölksyra (80 %)
Infusionsmäskning vid 67 C i en timma.

Kok:
  • 40 g aussie-humle i 20 minuter,
  • 80 g aussie-humle vid kokslutet.
Total koktid drygt en timma.

Jäsning:

Med Wyeast 3068 (1 liter förkultur)
  • vid 19 C i 4 dagar
  • vid 21 C i 7 dagar
Torrhumling med 80 g aussie-humle i 5 dagar, 100 g maltextrakt upplöst i vatten tillsätts samtidigt med humlen.

Övrigt:

Kolsyrejäsning med druvsocker, 7 g/l.

Bedömning (2024-04-22):

Redan vid flasktappningen noterade jag en kraftig grumlighet men tänkte "det lägger sig nog". Det gjorde det inte. Det är grotesk neipa-grumlighet vi pratar om. Kanske inte riktigt min tekopp, men samtidigt är jag inte särskilt fixerad vid ölets klarhet heller. Det är vad det är. Över till smaken.

Det är tropisk frukt som inleder, sedan träder fenoler och skumbanan in på banan (sic!). En ganska snygg kombo faktiskt. Ska man klaga på något (utöver grumligheten) så känns kroppen ganska tunn. Avslutningen är torr med en måttlig beska.

Ett bra öl som förmodligen kommer ha ganska kort hållbarhet.