Denna tripel är jäst med Westmalle-stammen, och kan ses som en om inte klon så variant av Westmalle Tripel. Jag grunnade därför ett tag på den fåniga pseudo-översättningen "trippelt västmallig", men det var lite väl krystat. Innan jag hann ge upp denna dåliga idé började tankarna driva iväg på vad det ännu ej existerande begreppet "västmallig" skulle kunna innebära.
Jag fick ganska snart associationer till en kategori av lokala kändisar som av någon anledning ska tillfrågas av lokalpressen i diverse lokala frågor. Normalt funtade människor har kanske lite betänkligheter att uttala sig vitt och brett om sådant man inte har tillräcklig kunskap om. Men två exempel på personer som verkar sakna sådana spärrar och litar på sin egen förträfflighet är Ingvar Oldsberg och Lasse Kronér. Den sistnämnde började som bekant sin karriär i gruppen Triple & Touch. Även om jag gav upp namnet Trippelt västmallig, så får inlägget krönas med en bild av sagda grupp.
Själva ölet, ja. Det är en vanlig jävla tripel helt enkelt, med lite mer humle än vad som är gängse. Men såväl strisselspalt som savinjski goldings är fantastiska humlesorter. Jag har även satsat på kvalitet vad gäller valet av pilsnermalt. Däremot har jag dragit ner på strösockret en smula. Tyvärr har den senaste tidens varma väder gjort att temperaturen i min källare är något högre än vad jag skulle önska, men det får gå.
Data:
- Volym 20 l
- OG 1080
- FG 1005
- ABV 10,5 %
- SRM 3
- IBU 40
Extraktgivare:
- 6 kg pilsnermalt (Barke)
- 700 g strösocker
Infusionsmäskning vid 63 C i en timma.
Humle:
- 20 g magnum i 60 minuter
- 20 g savinjski golding i 20 minuter
- 20 g strisselspalt i 20 minuter
- 30 g savinjski golding vid kokslutet
- 30 g strisselspalt vid kokslutet
Total koktid drygt 60 minuter.
Vatten:
Göteborgsvatten med följande tillsatser till mäsken:
- 1 tsk kalciumsulfat
- 1 tsk mjölksyra (80 %)
Jäst:
Jäsning med WLP530 (hela kakan från Extra)
- vid 20 C i 4 dagar
- vid 23 C i 9 dagar
Övrigt:
- 1 krm Protafloc tillsatt 15 minuter från kokslutet
- kolsyrejäsning på flaska med strösocker, 8 g/l
Fabrikörn vs. Westmalle Trippel (2019-05-28):
Dags för officiell provsmakning och jag smäller på stort med ett test mot ur-tripeln Westmallt Tripel (WT). Upphällda i varsin kalk är ölen extremt lika med en gyllengul, lät disig ton. Westmalle vinner dock utseendegrenen på ett betydligt snyggare och stabilare skum.
Arommässigt lider båda ölen av en lätt spritig ton. Tidigare har jag lyckats brygga triplar som faktiskt är bättre än WT, men det beror inte på den sedvanliga hembryggarhybrisen utan på att jag faktiskt inte är något stort fan av WT. Jag tycker dock att alkoholen är mer framträdande hos WT och dessutom tillsammans med lite märkliga fenoler föredrar jag faktiskt Fabrikörns även om det finns en släng av acetaldehyd i den. Jäsningen blev ganska våldsam med klägg i jäsröret och ett FG som var 5 pinnar under vad som var tänkt.
Sammantaget föredrar jag faktiskt Fabrikörns. Egen fis luktar som bekant bäst, och med senaste ronden i beaktande är ställningen således Fabrikörn - Omvärlden 34-37.