Brygd #226: Brunporter

 

En studie i brunt.

Jag vet inte vilken gång i ordningen jag brygger denna öl, och jag orkar inte kolla upp heller. Men det skulle kräva båda händerna att räkna i alla fall. Det är sällan jag brygger porter och stout numer, och när jag gör det är det antingen detta recept eller något åt Yeti-hållet.

Data:

• Volym 22 l
• OG 1,060
• FG 1,020
• ABV 5,5 %
• SRM 35
• IBU 40

Mäskning:

• 2 kg pale ale-malt (maris otter)
• 2 kg karamellmalt (70 SRM)
• 2 kg brunmalt

Infusionsmäskning vid 67 C i en timma.

Kok:

• 10 g magnum i 60 minuter
• 50 g bramling cross i 20 minuter
• 50 g bramling cross vid kokslutet

Jäsning:

Med Wyeast 1084 (halva jästkakan från rödölet)

• vid 17 C i 4 dagar
• vid 20 C i 4 dagar

Övrigt:

Kolsyrejäsning på flaska med strösocker, 5 g/l.

Bedömning:

En dryg vecka efter flasktappning är det dags för officiell provsmakning. Snygg kastanjebrun färg, stort beige skum. Härlig rostad ton med choklad och lite kaffe, och mörka bär ovanpå det. Kanske lite torrare och beskare än vanligt, men likväl fantastiskt gott. Ett recept som det knappt går att misslyckas med.

Brygd #220: Dubbelsticka

 

Det är andra gången gillt för ett försök på en variant av Ueriges starkaste öl. Det blir lite smärre modifikationer på receptet, och i stort sett är det en uppskalning av min senaste gammelöl.

Data:

• OG 1,070
• FG 1,014
• ABV 7,7 %
• SRM 21
• IBU 50

Mäskning:

• 2 kg pilsnermalt
• 4 kg münchnermalt
• 400 g CaraMünchner I
• 100 g Carafa Special I
• 1 tsk kalciumsulfat
• 1/2 tsk mjölksyra

Infusionsmäskning vid 67 C i en timma.

Kok:

• 30 g magnum i 60 minuter
• 50 g tettnager i 20 minuter
• 50 g tettnanger vid kokslutet
• 1 krm Protafloc i 20 minuter

Total koktid drygt 60 minuter.

Jäsning:

Med Wyeast 1007 (halva jästkakan från Humlekölsch)

• vid 17 C i 4 dagar,
• vid 19 C i 6 dagar.

Övrigt:

Kolsyrejäsning på flaska med strösocker, 5 g/l.

Bedömning 2025-01-27:

Den första flaskan med fullt utvecklad kolsyra börjar bra med en färg någonstans mellan kopparröd till kastanjebrun, och ett stort beige skum. Aromen är ganska rent maltig med nötiga och lätt rostade toner. Lite humletoner finns också i bakgrunden. Avslutningen är torr med en tydlig beska.

Ett snyggt öl som förhoppningsvis kan uppskattas på den kommande stout- och porterträffen. Några priser kommer den dock inte få av några olika anledningar. Den är inte anmäld till domartävlingen, och i Folkets Val passade den inte in i några av porter- eller stoutklasserna, vilket är krav för att komma i fråga för röstning. Det andra skälet är att det inte är en pastry stout eller något annat som numera krävs för en pallplats. Men strunt samma, jag tar med den för att det är en udda men trevlig ölstil som många ändå kan uppskatta.

Brygd #192: Brunporter

 

Det var ett tag sedan jag bryggde porter/stout. När det nu var dags för engelsk jäst igen så var det läge för ett av mina favoritrecept; brunporter inspirerat av fordom efter uppslag från Radical brewing. Jag skickade iväg min vanliga maltnota - som specifierar att en tredjedel av malten ska vara en karamellmalt på c:a 60 SRM - till hembryggarbutiken. Först när jag kom hem kollade jag vad jag hade fått exakt, och på påsen satt det en lapp där det stod "CaraAromatic".

Först trodde jag att det vara CaraAroma som är en riktigt mörk karamellmalt, och då tänkte jag "vad spännande att se hur det kommer bli med en sådan mörk kramellmalt, och då finns det ingen anledning att använda mörkt muscovadosocker". Men sedan insåg jag att malten kom från Best Malz, och de har en karamellmalt som heter Caramel Aromatic. Jag gissar att det är den, och då är det således en ljusare sort än vad jag hade tänkt. Och då får det nog bli lite muscovadosocker i alla fall.

Jag går all in på den underbara humlesorten bramling cross denna gång. Tidigare har jag som mest kört med den till 50 %, och resten fuggles. Men den funkar så bra till mörka, maltiga öl, och dessutom hade jag inte haft användning för slatten.

Data:

• Volym 22 l
• OG 1,060
• FG 1, 032
• ABV 3,8 %
• SRM 33
• IBU 40

Mäskning:

• 2 kg pale ale-malt (maris otter)
• 2 kg karamellmalt (Cara Aromatic)
• 2 kg brunmalt
• 1 tsk kalciumklorid

Mäskning i knappt en timma vid 71 C.

Kok:

• 10 g magnum i 60 minuter
• 50 g bramling cross i 20 minuter
• 50 g bramling cross vid kokslutet
• 200 g mörkt muscovadosocker i 20 minuter
• 1 krm protafloc i 20 minuter

Total koktid drygt 60 minuter.

Jäsning:

Jäsning med WLP013 (halva jästkakan från Engelsk-ipa)

• vid 19 C i 4 dagar
• vid 21 C i 4 dagar

Övrigt:

Kolsyrejäsning på flaska med strösocker, 5 g/l.

Bedömning 2021-01-27:

Det som slår mig främst vid upphällningen är det fantastiska, krämiga, gulbeiga skummet. Det hänger dessutom kvar länge, och lämnar tydliga skumgardiner längs glaset. Färgen är också snyggt rödbrun, men det är skummet som ger högsta betyg för utseende.

Smakmässigt är det förstås rostad malt som dominerar fullständigt. Tydligast är den typiska kaffe-tonen från brunmalten, men det finns även lite tobak och aska som jag inte riktigt minns från förra gången. Men det var ett tag sedan jag bryggde dena senast. Varken karamellmalten eller muscovadosockret gör sig påminda på något märkbart sätt.

Munkänslan är len och fyllig, vilket förstås är lite udda för ett så alkoholsvagt öl. Någon direkt påtaglig sötma finns inte att tala om, och avslutningen är snarare en smula torr och besk.

Detta är möjligen inte den allra bästa versionen, men fortfarande är det ett fantastiskt öl. Det är sällan jag går igång på porter och stout, men detta är ett sådant fall. Yeti, London Porter på cask, Half Idjit och Stormaktsporter är andra exempel.

Ekfatet Magnus - andra fyllningen/tömningen

Ett halvår ansågs som lämplig tid för en historisk ipa att få frottera sig mot Magnus innanmäte, så i stället för att fira minnet av Krilles pionjärartade ballongfärd* så samlades kollektivet till en kombinerad tömning och fyllning.

Efter diverse diskussioner och en omröstning fastnade valet på en gammeldags brunporter. Läser man något av Martyn Cornells alster så vet man att portern kontinuerligt har förändrats sedan den uppstod. Initialt användes 100 % av (dåtidens) brunmalt, men allt eftersom mältningsteknikerna utvecklades blev det mer och mer inslag av andra maltsorter. Främst var det bärnstens- och pale ale-malt som tog över och trängde undan brunmalten successivt. När svartmalten slog igenom blev detta till slut dråpslaget för brunmalten, i synnerhet då den nya uppfinningen hydrometern kunde avslöja att det var mer ekonomiskt (bättre utbyte) med små mängder svartmalt jämfört med större dito av brunmalten. Det här med att låta kostnader styra ölbryggning är alltså inget som InBev & co var först med således.

Att brygga utan behöva fundera så mycket på kostnader är faktiskt lite av en lyx, men då kan man (läs: jag) konstatera att generösa mängder brunmalt ger en intressantare och godare porter jämfört med den rena svartmaltsvarianten. I synnerhet gillar jag när brunmalt är den enda rostade malten. Vi bestämde att man fick brygga med enbart brunmalt som rostad malt med 25-50 % av maltnotan. I övrigt fick man använda valfri basmalt samt eventuellt små mängder övrig specialmalt. Humlenotan höll vi enkel med enbart bitterhumle, och vattnet väsentligen samma som för den historiska ipan. Nedan följer min version.

Data:

• Satsstorlek 20 l
• OG 1070
• IBU 80
• SRM 30

Malt:

• 4 kg pilsnermalt
• 3 kg brunmalt

Infusionsmäskning vid 65 C i en timma.

Humle:

• 40 g polaris i 80 minuter
• 40 g polaris i 20 minuter

Total koktid 90 minuter.

Vatten:

Göteborgsvatten med följande tillsatser

• 5 g kalciumkarbonat tillsatt 20 minuter från kokslutet.
• 5 g kalciumklorid tillsatt 20 minuter från kokslutet

Jäst:

Jäsning med Mangrove Jack's Burton Ale.

Bedömning (2016-11-21):

Jag har såväl förväntningar som farhågor på detta öl när jag tar första smakprovet. Förväntningarna baseras på hur gott tidigare öl har blivit med detta recept. Farhågorna är baserade på de mindre trevliga egenskaperna hos första fyllningen; den intensiva tanninträigheten och den påträngande klorofylliga brettigheten.

Det visar sig att såväl farhågor som förväntningar besannas. De trevliga rostade tonerna från brunmalten finns i överflöd. Tyvärr ackompanjeras den av samma intensiva träiga fatton som föregående upplagan. Brettaromerna är dock betydligt mer nedtonade, och i stället verkar bretten bidragit med en lätt syrlighet, sannolikt på grund av att fatet inte fylldes hela vägen upp.

På det hela taget ett okej öl, men det kommer inte få någon strykande åtgång.

* Evangelisterna har fått detta helt om bakfoten. I själva verket var Jesus en pionjär som äventyrare som bland annat gjorde de fösta ballongflygningarna. Inför flygningen i Jerusalem festade han dock lite väl hårt med sina fanboys (den s.k. sista måltiden som i själva verket var ett sjuhelvetes fylleslag). Han tuppade av i en grotta och sov ruset av sig ett par  dagar innan han till slut hade nyktrat till vilket broderades ut till "uppståndelse". När det sedan var dags för ballongflygningen var det så svåra vindförhållanden att han sonika drev iväg för att aldrig återkomma.

Brygd #130: Brunöl

Nio nyanser av brunt.

En bred kategori av öl som jag alltmer har lessnat på är porter, stout och liknande. Några favoriter har jag fortfarande som slinker ner då och då, men oftast hoppar jag över denna typ av öl om det finns något annat intressant att välja på. Jag brygger inte slika öl i någon nämnvärd utsträckning heller.

Ett undantag är dock min brunporter; en personlig favorit som jag ständigt återkommer till. För att variera mig lite tänkte jag dock dra ner på specialmalterna lite och göra en slags brunöl i stället. Portern uppstod ju ur 1700-talets brunöl, och någon tydlig gräns finns det väl inte, i synnerhet inte med såpass mycket brunmalt som jag använder nedan.

Målet är att tävla med detta öl på Amylases Vinterölsträff i början av december, det återstår att se hur väl det tas emot där.

Data:

• Satsstorlek 25 l
• OG 1065
• FG 1018
• Abv 6,2 %
• SRM 25 (kastanjebrunt)
• BU 30

Extraktgivare:

• 5 kg pale ale-malt
• 1 kg karamellmalt (SRM 80)
• 1 kg brunmalt
• 200 g mörkt muscovadosocker

Infusionsmäskning vid 68 C i en timma

Humle:

• 10 g northern brewer i 60 minuter
• 40 g bramling cross i 20 minuter
• 60 g bramling cross vid kokslutet

Total koktid drygt 60 minuter.

Jäst:

Jäsning med Wyeast 1469 (West Yorkshire), 1/4 av jästkakan från vintervärmaren.

• 5 dagar vid 23 grader
• 10 dagar vid 22 grader

Övrigt:

• Vattenjustering med 5 kalciumklorid, tillsatt 20 minuter från kokslutet
• Klarning med 1/2 krm Protafloc, tillsatt 20 minuter från kokslutet
• Kolsyrejäsning med strösocker, 4 g/l

Bedömning (2014-11-12):

Jag var lite rädd för att det här ölet skulle bli för mörkt, men det har en perfekt rödbrun kastanjenyans med ett krämigt beige skum.

Aromen är fruktig, karamellig, nötig och lätt rostad med toner av viol och anis. Det sistnämnda kan härröra från såväl bramling cross-humlen som muscovadosockret. Kanske är det detta som förnims i viss pärla anis?

Kroppen är medelfyllig, kolsyran måttlig. Avslutningen är relativt torr med måttlig men ändå närvarande beska.

Rätt så gott, men jag hade nog gärna sett lite mer restsötma.

Brygd #106: Brunporter

Det blir tredje gången som jag brygger denna öl, även om receptet har genomgått ganska stora förändringar till denna bryggning. Det blev mindre brun- och karamellmalt, men i stället en skvätt chokladmalt, lite för att närma sig en mer normal brunporter. Den kommer nog jäsa ut lite bättre än tidigare utgåvor, vilket inte alls behöver vara en fördel. Vi får se var detta hamnar.

Data:

• Satsvolym 24 l
• OG 1058
• FG 1026
• Abv 4,2 %
• IBU 40
• SRM 35 (mörkbrun)

Malt och extraktgivare:

• 4 kg pale ale-malt (Maris Otter)
• 1 kg karamellmalt (SRM 40)
• 1 kg brunmalt
• 300 g chokladmalt (Carafa I)
• 200 g melassocker

Infusionsmäskning vid 70 C i en timma.

Humle:

• 10 g magnum i 60 minuter
• 30 g bramling cross i 20 minuter
• 30 g sovereign i 20 minuter
• 20 g bramling cross vid kokslutet
• 20 g sovereign vid kokslutet

Total koktid 70 minuter.

Jäst:

Jäsning med Wyeast 1968

• vid 20 C i 5 dagar
• vid 22 C i 7 dagar

Övrigt:

• Klarning med 1/2 krm Protafloc, tillsatt 20 minuter från kokslutet
• Kolsyrejäsning med råsocker, 4 g/l

Provsmakning (9/11):

Knappt två veckor efter flasktappning öppnas den första flaskan med ett ljudligt plopp. Efter kolsyrefontänerna med vintervärmaren är jag lite orolig, men brunportern håller sig kvar i flaskan och låter sig djupt rödbrunfärgad hällas upp med ett rejält beige skum.

Aromen domineras av torra rostade toner med inslag av kaffe och pepparkaka. En karamellig maltighet stöttar upp det hela. Dock känns det inte som att humlen har lämnat några bestående spår.

Ölet är halvfylligt med måttlig kolsyra, halvtorr med måttlig beska. Väldigt gott, kort och gott.

Fabrikörn vs. Fuller's London Porter (13/11):

Precis som för Vintervärmaren så faller sig valet av motståndare ganska naturligt med tanke på den använda jästen: Fuller´s London Porter (FLP). Många håller den sistnämnda som en av världens bästa porter; själv är jag inte lika entusiastisk, men ett bra öl är det förvisso.

FLP är aningen ljusare rödbrun med ett lite klenare och ljusare skum.

FLP drar mer åt bränt socker med en tydlig fruktig jäsprofil som man känner igen från exempelvis 1845, ESB och London Pride. I avslutningen finns en ton av askfat som jag inte är så jätteförtjust i. Fabrikörns har mer tydliga rostade kaffetoner, med en kryddig ton som framträder tydligt vid jämförelse.

Kolsyra och fyllighet är jämförbara, med en aningen mer fyllighet hos brunportern. Fabrikörns är såväl snäppet sötare som beskare.

Fabrikörns hade lite snabbare åtgång och var helt enkelt aningen godare, den där askkoppstonen hos FLP bidrog säkert en del till detta.

Fabrikörn - Omvärlden 21-20 således.

Brygd #87: Brunporter

Detta blir en repris från i fjol, fast med biskvimalten utbytt mot karamellmalt. Det var så det blev när jag bryggde detta öl första gången 2009 på Dugges Braumeister, eftersom Dugge inte hade biskvimalt i bryggeriet. Jag tycker det blev godare med karamellmalt, och det är skäl nog att strunta i originalreceptet som tydligen ska härröra från sent 1700-tal.

En annan skillnad är att jag denna gång bryggde på andra generationens jäst. Detta brukar enligt min erfarenhet innebära att ölet jäser ut några punkter extra. För att kompensera för detta siktade jag på 70 grader i mäsktemperatur. Jag hamnade dock på 68 grader och valde då i att stället mäska i enbart en halvtimma. Eftersom jag inte mäskar ut så är det tveksamt om det får så stor effekt; det återstår att se.

Data:

• Satsstorlek 22 l
• OG 1060
• FG 1026
• Abv 4,5 %
• BU 40
• SRM 30 (mörkbrun)

Malt & extraktgivare:

• 2 kg pale ale-malt
• 2 kg karamellmalt (SRM 50)
• 2 kg brunmalt
• 300 g muskovadosocker

Mäskning i en halvtimma vid 68 C.

Humle:

• 40 g fuggles i 60 minuter
• 40 g fuggles i 20 minuter
• 20 g fuggles i 5 minuter

Total koktid 70 minuter.

Jäst:

Jäsning med Safale S-04

• vid 24 C i 4 dagar
• vid 22 C i 7 dagar

Övrigt: 

• Klarning med 1/2 krm Protafloc, tillsatt 20 minuter från kokslut
• Kolsyrejäsning på flaska med strösocker , 4 g/l.

Bedömning (30/11):

Mörkt rödbrun, nästan ogenomskinlig, medelstort beige skum.

Kraftigt rostade, brända aromer med lite toner av salmiak. Medelfyllig med måttlig kolsyra. Upplevs ganska torr trots FG 1026, tack vare all rostad malt. Hade nog behövt sina OG 1030 för att bli riktigt bra.

Fabrikörn vs. Ocean Göteborgsporter (5/12):

Brunportern är aningen ljusare med ett aningen ljusare (och snyggare) skum.

Precis som Oceanjulölet har Göteborgsportern en lätt fenolisk ton á la Nynäshamn som jag inte har uppfattat tidigare. I övrigt är den som vanligt även om jag tycker att de chokladiga tonerna samt de mörka bären från bramling cross inte är så framträdande som de kan vara. Brunportern har en lite jordig arom som är svår att placera, men troligen är det brunmalten som bidrar med den.

Fabrikörns är fyllig och söt medan Göteborgsportern är stramare och något tunnare.

Det blev väldigt jämnt det här, och det blir inte lättare för att jag har smakat bättre versioner av båda ölen. Göteborgsportern får ändå avgå som segrare p.g.a. lite större renhet och elegans, trots de där fenolerna.

Fabrikörn - Omvärlden 13-13 således.

Brygd #68: Brunporter

Jag hade ursprungligen tänkt att brygga lager i oktober, men det blev ändrade planer. Den planerade köksrenoveringen är uppskjuten till våren, för att samordna med den totala stamrenovering som då kommer genomföras i min bostadsförening. Däremot stängdes gasen av som planerat i slutet av september, och jag har först nu hittat en reservlösning i form av två kokplattor tills jag får mitt nya kök.

Eftersom jag har för avsikt att ställa upp med denna porter vid Göteborgs vinterölsträff i början av december fanns det helt enkelt inte tid att först brygga två lageröl som planerat. Dessa får i stället bryggas en bit in i november.

Så nu blir det alltså en porter i stället, ungefär samma som jag bryggde till Dugges Bärsklubb för ett år sedan. Receptet är hämtat från "Radical brewing", s. 96. Randy Mosher kallar själv ölet "1776 Porter", och det sägs återspegla hur porter bryggdes vid den tiden. Jag tänkte först knycka namnet, men sedan insåg jag att det riskerar leda till den felaktiga föreställningen att jag har försökt brygga ett tidstroget öl för det aktuella årtalet. Så är inte alls fallet, utan jag föll för receptet framförallt för dess intressanta maltkomposition, som jag följde till punkt och pricka.

Däremot valde jag att skippa lakritsrot som finns med som krydda i Moshers recept, och slängde i lite muscovadosocker i stället. Jag hoppade även över det invecklade humlingsförfarande som föreslås, men använde samma sort och mängd humle.

Data

• Satsvolym 22 l
• OG 1060
• FG 1030
• Abv 3,9 %
• IBU 45
• SRM 31 (mörkbrun)

Malt och extraktgivare

• 2 kg pale ale-malt
• 2 kg biskvimalt
• 2 kg brunmalt
• 200 g muscovadosocker

Infusionsmäskning i en timma vid 68 C.

Humle:

• 40 g fuggles i 60 minuter
• 30 g fuggles i 20 minuter
• 30 g fuggles vid kokslut

Total koktid 90 minuter

Jäsning:

• Jäsning i 4 dagar vid 20 C med Danstar Windsor Ale
• Efterjäsning i 4 dagar vid 20 C

Övrigt

Kolsyrejäsning på flaska med råsocker, 5 g/l

Bedömning (15/11)

Trots att det bara har gått en dryg vecka sedan flasktappningen så blir det ett rejält pys när jag öppnar flaskan. Det blir ett rejält ljusbrunt skum ovanpå den djupt rödbruna vätskan när ölen hälls upp. Ordentligt med brända toner av lakrits och kaffe, och även en del mörk choklad. Det finns också en mild jordig ton som troligen kommer från biskvimalten. Ganska fyllig med tanke på den låga alkoholhalten, och det beror givetvis på den höga restsockerhalten. Trots den sistnämnda är ölet väl balanserat tack vare en rejäl beska såväl från brunmalten som humlen. Väldigt gott tycker jag själv fastän jag egentligen har börjat ledsna en aning på mörka öl. Vi får se om publiken på vinterölsträffen är lika positiva.

Fabrikörns vs. Mohawk Stitch

En ny trend i delar av ölbloggosfären verkar vara att dissa Mohawk-ölen. Själv är jag rätt oförstående inför detta, även om jag tycker att ingen av dessa öl har nått några fantastiska höjder. Eftersom Mohawk Stitch också är inspirerad av 1700-talsporter som jag har förstått det, så verkar Stitch vara en bra öl att jämföra med.

Båda ölen har samma mörkbrunröda färg med beige skum. Fabrikörn's har ett något mer långvarigt skum. Brända kaffetoner i båda, Mohawk har en tydlig ton av amerikansk humle, Fabrikörn's har den här tydliga jordiga tobakstonen. Mohawk är aningen metallisk, medan Fabrikörns har en väl integrerad sötma och beska.

Klar seger till Fabrikörn, och nu står det således Fabrikörn-Omvärlden 2-6.