Ekfatet Magnus - andra fyllningen/tömningen

Ett halvår ansågs som lämplig tid för en historisk ipa att få frottera sig mot Magnus innanmäte, så i stället för att fira minnet av Krilles pionjärartade ballongfärd* så samlades kollektivet till en kombinerad tömning och fyllning.

Efter diverse diskussioner och en omröstning fastnade valet på en gammeldags brunporter. Läser man något av Martyn Cornells alster så vet man att portern kontinuerligt har förändrats sedan den uppstod. Initialt användes 100 % av (dåtidens) brunmalt, men allt eftersom mältningsteknikerna utvecklades blev det mer och mer inslag av andra maltsorter. Främst var det bärnstens- och pale ale-malt som tog över och trängde undan brunmalten successivt. När svartmalten slog igenom blev detta till slut dråpslaget för brunmalten, i synnerhet då den nya uppfinningen hydrometern kunde avslöja att det var mer ekonomiskt (bättre utbyte) med små mängder svartmalt jämfört med större dito av brunmalten. Det här med att låta kostnader styra ölbryggning är alltså inget som InBev & co var först med således.

Att brygga utan behöva fundera så mycket på kostnader är faktiskt lite av en lyx, men då kan man (läs: jag) konstatera att generösa mängder brunmalt ger en intressantare och godare porter jämfört med den rena svartmaltsvarianten. I synnerhet gillar jag när brunmalt är den enda rostade malten. Vi bestämde att man fick brygga med enbart brunmalt som rostad malt med 25-50 % av maltnotan. I övrigt fick man använda valfri basmalt samt eventuellt små mängder övrig specialmalt. Humlenotan höll vi enkel med enbart bitterhumle, och vattnet väsentligen samma som för den historiska ipan. Nedan följer min version.

Data:

• Satsstorlek 20 l
• OG 1070
• IBU 80
• SRM 30

Malt:

• 4 kg pilsnermalt
• 3 kg brunmalt

Infusionsmäskning vid 65 C i en timma.

Humle:

• 40 g polaris i 80 minuter
• 40 g polaris i 20 minuter

Total koktid 90 minuter.

Vatten:

Göteborgsvatten med följande tillsatser

• 5 g kalciumkarbonat tillsatt 20 minuter från kokslutet.
• 5 g kalciumklorid tillsatt 20 minuter från kokslutet

Jäst:

Jäsning med Mangrove Jack's Burton Ale.

Bedömning (2016-11-21):

Jag har såväl förväntningar som farhågor på detta öl när jag tar första smakprovet. Förväntningarna baseras på hur gott tidigare öl har blivit med detta recept. Farhågorna är baserade på de mindre trevliga egenskaperna hos första fyllningen; den intensiva tanninträigheten och den påträngande klorofylliga brettigheten.

Det visar sig att såväl farhågor som förväntningar besannas. De trevliga rostade tonerna från brunmalten finns i överflöd. Tyvärr ackompanjeras den av samma intensiva träiga fatton som föregående upplagan. Brettaromerna är dock betydligt mer nedtonade, och i stället verkar bretten bidragit med en lätt syrlighet, sannolikt på grund av att fatet inte fylldes hela vägen upp.

På det hela taget ett okej öl, men det kommer inte få någon strykande åtgång.

* Evangelisterna har fått detta helt om bakfoten. I själva verket var Jesus en pionjär som äventyrare som bland annat gjorde de fösta ballongflygningarna. Inför flygningen i Jerusalem festade han dock lite väl hårt med sina fanboys (den s.k. sista måltiden som i själva verket var ett sjuhelvetes fylleslag). Han tuppade av i en grotta och sov ruset av sig ett par  dagar innan han till slut hade nyktrat till vilket broderades ut till "uppståndelse". När det sedan var dags för ballongflygningen var det så svåra vindförhållanden att han sonika drev iväg för att aldrig återkomma.