Nelson Sauvin Blancik III

 

Nu blir de tredje gången gillt, eller nåt. Och det främsta skälet är att jag av misstag råkade beställa nelson sauvin-kottar när jag skulle brygga min senaste NZ-impstout. Men då det har blivit ett riktigt gott öl tidigare så var det ett lätt beslut att fatta. Jag börjar med att återanvända den fantastiska bilden bilden från senast. Vad receptet beträffar så drar jag ner på mängden vin rejält, samt även på mångden lambik något.

Data:

• Volym 12 l
• OG 1,058 (utan vin)
• FG 1,010
• ABV 6,6 % (utan vin)
• ABV 7,4 % (med vin)

Blandning:

• 10 l sats 36
• 2 flaskor Stoneleigh Sauvignon Blanc
• 100 g nelson sauvin
• 65 g bitsocker

Provsmakning (2021-08-20):

Hemma efter en solig golfrunda knäcker jag den första flaskan som hälls upp gyllengul med ett lätt dis, och ett rejält skum som snabbt lägger sig.

Aromen är skönt fruktig med subtila sauvignon blanc-toner. Helt klart gjorde jag rätt som drog ner på mängderna vin. Alkoholhalten blev lägre, drycken känns lättare och att blint gissa på att vin är tillsatt är nog inte så lätt.

Syran ligger också på en fin nivå, så det här blir en perfekt törstsläckare för varma dagar. Nu sjunger visserligaren sommaren 2021 på sista versen, men det fina i kråksången (!) är att denna nog håller även tills nästa sommar.

Nelson Sauvin Blancik 2.0

Googlar man "blancik" får man en del intressanta bildträffar.

Nu blir det repris på en gammal personlig favorit. Den fick gott mottagande senast, så jag bestämde mig att det var dags för ett omtag. Resultatet kommer serveras på Amylases Sommarölstrfäff i början av juni. Receptet är identiskt med med förra gången förutom att det är en senare lambiksats förstås

Data:

• Volym 15 l
• OG 1,053 (utan vin)
• FG 1,010 (utan vin)
• ABV 5,7 % (utan vin)
• ABV 7,2 % (med vin)

Blandning:

• 12 l från sats 24
• 3 l Stoneleigh Sauvignon Blanc
• 100 g nelson sauvin
• 90 g bitsocker (kolsyrejäsning)

Bedömning:

Det har bara gått dryga två veckor sedan flasktappningen, och kolsyran är inte fullt utvecklad märker jag när jag öppnar flaskan. Men jag tror det går att ge en rättvisande bedömning ändå.

Färgen är gyllengul, med ett kortvarigt skum. Aromen är intensivt tropiskt fruktig med inslag av krusbär och nässlor. Det är svårt att exakt särskilja vinets och humlens bidrag, men det känns som att vinet dominerar något. I bakgrunden finns en lite kalkig och jordig ton.

Munkänslan är relativt fyllig, och kolsyran är låg. Syran är medelhög, och det finns också en liten restsötma som ungefär motsvarar halva kolsyresockret skulle jag gissa.

Det är mycket gott redan nu, och när den där sötman försvinner tror jag det kommer bli perfekt.

Alsacik

Prosit!

Efter ett par inlägg om bryggmyter byter vi nu ämne under några veckor framöver för att fokusera på lite surölssläpp. Denna gång blir det ännu en torrhumlad-lambik-med-tillsatt-vitt-vin. Temat är  Alsace, denna gränstrakt mellan stormakterna Frankrike och Tyskland som bytt moderland ett par gånger men som bortsett från perioden 1871-1919* har tillhört Frankrike sedan Wienkongressen 1815.

Dock är den tyska influensen i området påtaglig i såväl språk som gastronomin och vinkultur. De druvor som odlas är ofta av tyskt ursprung, eller har ett tyskt namn som gewürztraminer.

Från Alsace kommer också den makalöst snygga humlesorten strisselspalt med sina fina subtila örtiga och blommiga toner. Det är en utmärkt humlesort för belgiska öl såväl som för biere de garde. Tyvärr är den ganska svår att få tag på, men jag lyckades nyligen få tag på 300 g hos MaltMagnus.

Data:

• Volym 12 l
• OG 1053
• FG 1008
• Abv före vintillsats: 6,0 %
• Abv efter vintillsats: 7,2 %
• pH 3,10

Blandning:

• 10 l sats 24
• 2 l gewürztraminer (Hubert Beck Réserve du Chevalier)
• 100 g strisselspalt
• 72 g bitsocker

Bedömning:

Två veckor efter tappning har ännu inte någon kolsyra hunnit utvecklas, och det är sannolikt sulfiter i vinet som hämnar jästaktiviteten. Kapsylen öppnas med ett svagt pys, och ölet har varken bubblor eller skum.

Aromen är dock härlig med tydliga druviga och blommiga vinaromer, äpplig grundlambik samt örtig humle. Lite tropiska frukter tycker jag mig hitta också, om det är från vinet eller lambiken eller båda ska jag låta vara osagt.

Kolsyran är närmast obefintlig som sagt, men munkänslan är ändå skön med en fyllig krop och en lätt oljig textur. Avslutningen har en lätt sötma - troligen från ojäst kolsyresocker - och en diskret syra på slutet. Även en lätt humlebeska kan skönjas.

Mycket gott redan nu, och med lite mer kolsyra kan det bli toppen. Den får 4,11 solar.

* Ockupationen 1940-1945 erkändes aldrig formellt av omvärlden.

Nelson Sauvin Blancik

Den här kopplingen till braja tänker jag inte utforska vidare.

Jag har tidigare provat på såväl torrhumlad lambik som vinlambik med goda resultat. Så varför inte kombinera både och? Jag kan inte se varför det inte skulle fungera. En självklar kombination är nelson sauvin och sauvignon blanc. I den nyzeeländska regionen Nelson odlas såväl den nämnda druv- som humlesorten, och tillsammans med vissa gemensamma aromatiska attribut har detta gett humlesorten dess namn.

Jag skall direkt påpeka att jag inte är först med denna idé, även om det inte är omöjligt att jag skulle kunna ha kommit på den på egen hand. Vid valet av vin fastnade jag för Stoneleigh Sauvignon Blanc som liksom det mesta från denna producent är ett prisvärt kvalitetsvin. Det har det rätta trycket i krusbärs- och svartvinbärsaromerna och bör passa bra in. Den stora frågan var dock proportionerna. I min rieslinglambik var knappt 17 % en bra blandning. Men nu ska vinet konkurrera med en intensiv humlearom, samtidigt som det är potentare än det ganska subtila rieslingvinet. Jag köpte i alla fall in fyra flaskor och efter lite testande så blev det till att använda allihop.

Data:

• Volym 15 l
• OG 1053 (utan vin)
• FG 1010 (utan vin)
• Abv 5,7 % (utan vin)
• Abv 7,2 % (med vin)

Blandning:

• 12 l från sats 15
• 3 l Stoneleigh Sauvignon Blanc
• 100 g nelson sauvin
• 90 g bitsocker (kolsyrejäsning)

Bedömning 2015-10-31:

Precis som Mojitik hade den här inledningsvis en hel del THP, men inspirerad av provsmakningen av den förutnämnda korkar jag upp en flaska på självaste allhelgonaaftonen eller vad det nu kallas.

Utseendemässigt är den helt kristallklar och ljusgul, med ett ganska ordentligt men kortlivat vitt skum.

Aromen är härligt fruktig med de sedvanliga cidertonerna, men även med tydliga inslag av tropisk frukt, krusbär och nässlor från vinet. Alltihop gifter sig fint till en elegant helhet. En minimal pust av THP kan eventuellt skönjas sent i eftersmaken, men den kommer garanterat var helt borta om en månad.

Kolsyran är på en för mig perfekt nivå. Avslutningen är snarast halvtorr med någon slags restsötma, kanske från vinet? Syran är på en ganska måttlig nivå vilket jag uppskattar. Ett lyckat öl fullt ut vilket känns bra då Mojitik blev sådär.

Rieslik

Tanken att använda vin i ölbryggning har slagit mig flera gånger. Första gången var när jag gjorde mitt Skumpaöl, en tripel-aktig sak jäst med champagnejästen Lalvin EC-1118. Jag funderade på att hälla i en flaska vin i halva satsen, men detta realiserades aldrig. Jag testade däremot att blanda en skvätt chablis i ett glas, och det blev inte tokigt alls.

Idén att använda vin i öl är naturligtvis varken ny eller min, bland annat har the Mad Fermentationist gett sig på en sursaison med sauvignon blanc-vin. Jag har under hösten funderat på att göra någon ytterligare fruktlambik. Tanken var först att plocka lite slånbär men det föll bort bland alla andra aktiviteter i det strålande höstvädret. Inlägget ovan fick mig då att tända till att göra något med vitt vin.

En av mina favoriter bland fruktlambikar är Cantillon Vignerrone. Precis som den galne fermentören skriver så kan man utan tillgång på högkvalitativa vindruvor med fördel tillsätta vin i stället. Efter lite funderande fastnade jag för riesling som är min främsta favorit bland vita druvor. Ett mycket prisvärt rieslingvin av hög kvalitet är Georg Breuer Riesling Sauvage, och efter lite testprovning i samband med provsmakningen av min andra geuze för att få till rätt blandning landade jag på nedanstående.

Data:

• OG utan vin 1058
• FG utan vin 1010
• Abv utan vin 6,3 %
• Abv med vin 7,2 %

Blandning:

• 10 l av sats 12
• 2 l Georg Breuer Riesling Sauvage
• 75 g bitsocker

Provsmakning 2015-04-15:

Redan när jag blandade och tappade denna på flaska, hade jag en svag oro att det svavel som oftast tillsätts vin för att hålla oönskade mikroorganismer stången skulle kunna förstöra kolsyrejäsningen. Jag hade dock hoppats att utspädningen skulle motverka sådana effekter. Tyvärr besannades min farhåga en smula, ty kolsyrejäsningen verkar ha gått trögt, även om kolsyran inte är obefintlig. Förmodligen kommer det bli full kolsyrenivå på lite längre sikt, så vi släpper det.

Arommässigt känns vitvinstonerna först väldigt diskreta, något jag faktiskt kan tycka även om ett öl som Cantillon Vigneronne. Men efterhand framträder rieslingaromerna med inslag av skifferlera tydligare bredvid grundölets röda äpplen och lätta stallighet. Jag tycker mig ana en smula diacetyl också, men det kan vara inbillning.

Syran är ganska beskedlig för att vara en Fabrikörn's. Kanske har den dämpats lite av att blandas ut med det betydligt mindre syrliga vinet, men den tydliga restsötma som finns från det ej konsumerade kolsyresockret spelar säkert in.

Trots restsötman och bristen på kolsyra var detta väldigt gott, och jag ska definitivt inte ha mindre mängd vin nästa gång, men inte så värst mycket mer heller.