måndag 28 april 2014

Fruktpseudolambik - Körsbärs


Surkörsbär.

Utöver geuze (blandning av ny och gammal lambik) så är kriek den vanligaste slutprodukten från en lambikproducent. Namnet kommer från det nederländska ordet för körsbär, och det är i synnerhet surkörsbär (moreller) som avses, inte sötkörsbär (bigarråer). Surkörsbär fanns tidigare rikligt i Brysseltrakten, och i synnerhet förorten (numera stadsdelen) Schaarbaek var känd för sina surkörsbär. Men stadens utbredning har trängt bort det mesta av odlingarna, och kvar finns endast mindre mängder träd. I stället använder de flesta moderna lambikproducenter polska surkörsbär, även om Drie Fonteinen använder inhemska dito i sin dyrare specialvariant Schaarbaekse Kriek.

I Sverige förekommer surkörsbär ganska sparsamt, så jag hade slagit undan tanken på att göra en egen kriek. Men så dök det plötsligt upp frysta polska surkörsbär på ICA Maxi i Mölndal till ett billigt pris, och då köpte jag ett drygt kilo för att göra en liten femliters testsats. Tyvärr var körsbären kärnfria vilket är lite synd då kärnorna bidrar med en del intressanta aromer, men det är värt ett försök i alla fall.

Blandning:
  • 4 l sats 4
  • 1,2 kg frysta polska surkörsbär
  • 30 g bitsocker
Data:
  • OG 1050
  • FG 1008
  • Abv 5,5 %
Körsbärs vs. Drie Fonteinen Kriek (22/5 2014):

Vi väljer den ordinarie krieken från de tre fontänernas bryggeri; Drie Fonteinen Kriek (DFK). Liksom Körsbärsen är den så vitt jag vet smaksatt med polska surkörsbär.

Utseendemässigt är de väldigt lika med en djupröd nyans. Körsbärsen har dock en mer intensiv rosa nyans på  skummet och vinner utseendematchen därav.

Arommässigt har DFK en djupare körsbärskaraktär med tydligare kryddiga kaneltoner, förmodligen för att Fabrikörn inte hade med kärnorna.

I övrigt är syran på ungefär samma nivå, rejäl med inte övermäktig. Körsbärsen har en lätt metallisk avslutning. Summa summarum vinner DFK ganska klart. Som kuriosa kan nämnas att jag även provade en Cantillon Kriek Bio vid sidan av; denna placerade sig mitt emellan Körsbärsen och DFK.

Efter den senaste duellen är ställningen Fabrikörn - Omvärlden 26-28 således.

måndag 21 april 2014

Fruktpseudolambik - Krusbärs



En fördel med lambikbryggning är att man naturligt får många tillfällen att lära sig en massa nytt. Då tänker jag inte bara på alla fascinerande detaljer kring själva jäsprocessen, utan på diverse andra mer perifera kunskaper. Eftersom jag utöver ambitionen att blanda geuze har för avsikt att använda svenska frukter och bär som smaksättare, har jag fått ökade kunskaper om den lokala floran.

Något som var helt nytt för mig är att det existerar röda krusbär. Som synes på bilden ovan så är de förutom färgen väldigt lika sina mer vanligt förekommande gröna syskon. Krusbär anses vara en av de bästa bären att sylta och safta. Hur väl de kommer passa i en lambik återstår att se, men visuellt verkar de ge en aning grumligare öl än andra bär jag har testat.

Från början var avsikten att göra en mindre sats på 5 liter med bär från en buske som står tillsammans med några vinbärsbuskar på en liten gård/lekplats där jag bor. Men när jag fick en större mängd röda krusbär samt en mindre mängd gröna från min RateBeer-kollega Tomas fick det bli en lite större sats.

Blandning:
  • 9 l sats 4
  • 2,0 kg röda krusbär
  • 0,6 kg gröna krusbär
  • 60 g strösocker
Data:
  • OG 1050
  • FG 1008
  • Abv 5,5 %
Provsmakning (11/6 2014)

Ett par flaskor har redan öppnats, men detta är första gången jag i lugn och ro öppnar en flaska helt för mig själv. Efter en initial grumlighet hos de första flaskorna hälls denna upp relativt klar med en svag laxrosa nyans, och ett hyfsat skum.

Aromen är intensivt syrlig med gröna äpplen, grapefrukt, och lätta jordiga toner. Jag hade nog inte kunnat pricka in krusbär som ingrediens om jag hade provat den blint.

Kolsyran är distinkt, och den känns rejält torr, troligen har FG sjunkit någon pinne till i flaskan. Syran är kraftig och något i högsta laget för min smak.

Helt okej, men inte i närheten av Hindbärsen, så krusbär kommer jag nog inte använda igen. En liten besvikelse då krusbär som sagt anses vara ett mycket bra bär att safta och sylta med.

Fruktpseudolambik - Hindbärs



För er som inte förstår tyska, danska eller skånska kan jag meddela att "Hindbeer/hindbaer/hindbär" betyder hallon. Detta är alltså min första hallonlambik eller "framboos/framboise" om man så vill. I somras hade jag först gett upp hoppet om att göra en dylik då det verkade ha varit ett dåligt hallonår; bland annat hade Bärby självplock inga hallon när jag var där och plockade vinbär.

Men så hittade jag först billiga hallon att köpa hos min lokala frukthandlare på Danska vägen, och jag köpte ett drygt kilo med avsikt att göra en femliterssats. Därefter upptäckte jag att det fanns hyfsat med hallon längs småvägarna i Skatåsområdet. Detta hade jag lustig nog aldrig noterat förut, trots att jag ofta springer och även går i området. Selektiv varseblivning kallas det visst. Så en inte alltför varm sommardag gav jag mig ut och plockade, och efter en dryg timma hade jag fått ihop ett knappt kilo. Så det blev en tiolitare i stället.

Blandning:
  • 9 l från sats 4
  • 1,6 kg odlade hallon
  • 0,8 kg vildhallon
  • 60 g strösocker för kolsyrejäsning
Data:
  • OG 1050
  • FG 1008
  • Abv 5,5 %
Fabrikörns vs. Rosé de Gambrinus (20/5 2014)

Rosé de Gambrinus (RdG) är en hallonlambik från Cantillon som utöver sin ekivoka etikett också är känd för att dyka upp på fat lite här och där. Här är det dock en flaska som öppnas parallellt med en egen Hindbärs-dito.

Hallonlambikar har en välkänd egenskap att färgen tenderar tappa på sikt, och detta märker jag en aning hos RdG. Hindbärsen har en betydligt djupare röd färg där RdG börjar dra lätt mot det laxrosa. Hindbärsen har dessutom en snyggare rosa nyans på skummet och vinner därför matchen om utseendet.

Arommässigt har Hindbärsen en mer intensiv färsk hallonarom, medan RdG har en smula mer diffus sådan, och grundölet tränger igenom mer. Fabrikörns har även lite mer stalliga toner i jämförelse.

Kolsyra och munkänsla är likartad, Hindbärsen är såväl aningen torrare som surare.

Överraskande nog avgår Hindbärs med en knapp seger. För att inte förhäva mig ska de tilläggas att RdG nog inte var lika purfärsk som Hindbärsen. Vid närmare kontroll var den tappad i november 2013.

Efter resultatet från den senaste tvekampen är ställningen Fabrikörn - Omvärlen 26-27 således.

söndag 13 april 2014

Fabrikörn på mässa


Bild: En öl- & whiskymässa.

Utöver mitt huvudyrke som matematiker och mina extraknäck som hembryggare och språkpolis, jobbar jag även en del i Dugges eventverksamhet. Det handlar främst att hjälpa till med att bryggerikvällar för större grupper, men för andra året i rad fick jag även hoppa in och hälla upp öl vid En öl- och whiskymässa i Göteborg. Det är ganska slitsamt att gör detta i fem-sex timmar, och i synnerhet under mest intensiva timmarna kl. 16-20, men de positiva sidorna överväger med råge.

Till att börja med så är det kul i sig att få träffa och prata med alla människor som kommer fram till montern och vill prova öl. Som utställare får man också en liten inblick i jobbet i kulisserna. En trevlig funktion denna gång var att vi hade tillgång till en liten "lounge" där man kunde ta igen sig några minuter i lugn och ro och prata med andra utställare.

En annan fördel är att man får fritt inträde till mässan och kan gå runt och prova öl när man har jobbat klart, i mitt fall främst under lördagskvällen. Ofta blir man bjuden på ett litet mindre prov än de stipulerade 10 cl-proven, vilket passar mig alldeles utmärkt. I år behövde jag nog bara betala vid två tillfällen, varför jag när kvällen var över bara hade gjort slut på hälften av det 200-häfte jag köpte.

Brekeriet är alltid trevligt att besöka, och en tidig favorit var deras Blondette, en fantastisk suris som kändes lite som en blandning av Fantôme Saison och någon schysst geuze. Den hade sköna tropiska frukter och en påtaglig men ända måttlig syra. Den var länge mässans abslouta höjdpunkt, men skulle få konkurrens, något som jag tänker återkomma till. I CAP:s monter gjorde man en blandning på plats mellan den och CAP's Exciter, ett försök som slog ut väl, även om den sistnämnda tyvärr försvann en aning förhållandevis.

Bredvid Brekeriet huserade den nyrivstartade importören Constant Companion med en massa intressanta öl. Exempelvis fick jag den stora förmånen att prova hela OWA lambic-serien. Lämpligt nog tyckte jag att Ume med japanska plommon var bäst, så det får bli till att köpa ett par flaskor när den kommer till bolaget i början av maj. De två andra med japanska körsbärsblomblad respektive någon japansk citrusfrukt var mer intressanta än goda. Väldigt god var dock den italienska plommonsurisen LoverBeer BeerBrugna, med fantastiska plommonaromer. Plommon är grejen helt enkelt.

Vidare fick jag mig en pratstund med en mycket trevlig bryggare från det nystartade Nya Carnegiebryggeriet som berättade lite om bryggeriet. Jag fick även prova ett par öl, varav höjdpunkten var deras kellerbier som var mycket välgjord. Jag tog även ett snack med en av bryggarna hos det nya Göteborgsbryggeriet Rådanäs och fick prova deras utmärkta lageröl som var ännu bättre på fat. Dessutom fick jag ett stalltips till det som skulle visa sig vara mässans stora överraskning.

Det handlar om ett nytt fantombryggeri från Höganäs med det lite fåniga namnet Highnose Brew. Deras öl som bryggs på Höganäs Bryggeri var dock helt lysande. Först ut var deras Herr Hemlig IPA som var oerhört ren med massor av tropiska frukter och lite kåda. Deras dubbel-ipa var nästan lika bra, men kändes en smula tung i jämförelse. Bryggarna verkade dela min skepticism mot karamellmalt i ipor, vilket naturligtvis är ett stort plus.

Jag kan inte rikigt bestämma mig vilket öl som var min favorit; Herr Hemlig eller Blondette. Det får väl bli oavgjort samt ett lite motvilligt konstatérande att det var skåningarna som dominerade årets mässa. Även Malmö Brygghus levererade som vanligt, även om man inte hade med så jättemycket nytt. Det sistnämnda var tyvärr något som var genomgående för hela mässan, och i synnerhet de etablerade bryggerierna var dåliga på detta (med undantag av Dugges skulle jag vilja påstå). Men generellt sätt var det ändå en bra mässa med flera intressanta nykomlingar och bra öl.

Man hade verkligen lärt sig mycket från förra året, för nu var det gott om plats mellan montrarna, köerna blev inte särskilt långa ens under de mest intensiva timmarna och det varsnyggare montrar och lokal i största allmänhet. Förhoppningsvis kan mässan utvecklas ännu mer och uppnå riktigt hög status.


söndag 6 april 2014

Pseudolambik - sats #13



Jag håller ständigt på att laborera med maltkompositionen i mina p-lambikar för att få den rätta färgen och karaktären med mitt relativt sett korta kok. Det är uteblivna maillard-reaktioner jag är ute efter, och då är det inte karamellmalt man ska använda sig av. Jag har provat en tredjedel vanlig münchnermalt, men det har blivit för ljust. Med en sjättedel aromatisk malt blev det snarare en smula för mörkt. Denna gång testade jag i stället en tredjedel mörk münchnermalt, och det såg faktiskt rätt bra ut när jag tog OG-provet.

Data:
  • Satsstorlek 23 l
  • OG 1050
  • IBU 10
  • SRM 8
Malt och extraktgivare:
  • 2 kg pilsnermalt
  • 2 kg mörk münchnermalt
  • 2 kg krossat vete
Grumlig mäskning, erhållna temperaturer:
  • 47 C
  • 55 C
  • 65 C
  • 72 C
  • 80 C
Humle:
  • 30 g savinjski golding i 90 minuter
Total koktid knappt två timmar.

Mikroorganismer:
  • 3 g Safbrew F2
  • bottensatser ur diverse lambikar
    • Cantillon Gueuze Bio (375 ml)
    • Hanssens Artisanal Oude Geuze (375 ml)
    • Drie Fonteinen Oude Geuze (375 ml)
    • Lindemans Cuvée Rene Geuze (375 ml)
    • Oud Beersel Oude Geuze (375 ml)
    • De Cam Oude Geuze (375 ml)
    • Tilquin Gueuze (375 ml)
    • Drie Fonteinen Armand & Tommy (75 cl)
Jäsning vid klädkammartemperatur under lång tid.

Foto: Tomas Lundqvist.
Övrigt:
  • Vattenjustering med 2 g kalciumsulfat, tillsatt 15 minuter från kokslutet.
Bedömning (25/7 2014):

Ett knappt halvår efter bryggningen, på årets varmaste dag är det dags att ta det första smakprovet. Färgen är vackert djupt bärnstensaktig, aningen mörkare än de flesta kommersiella varianter, men blandad med några av mina ljusare varianter kan det nog bli en väldigt bra färg.

Aromen är fruktig och lite mer komplex än mina tidigare varianter, det är lite svårt att peka ut exakt vad det är som har tillkommit arommässigt. I slutet kommer en lätt alkoholisk ton förvånansvärt nog. Några vetedegstoner går dock lyckligtvis inte att hitta.

Den är torr med en ganska perfekt syra samt en lätt strävhet. Med lite mer brett-funk och med de högre alkoholerna nedbrutna kan den bli riktigt bra.

Bedömning 2016-01-05:

I samband med blandningen av pseudogeuze #3 blev det en provsmakning av denna igen. De högre alkoholerna är nu som bortblåsta. I övrigt har den nog inte ändrat sig så mycket mer än att syran möjligtvis har ökat ett litet snäpp. Den är bärig, jordig och lätt stallig. Och jo, färgen är alldeles för mörk ser man tydligt nu.

FG 1007, pH 3,09.

onsdag 2 april 2014

Fruktpseudolambik - Vinbärs


Några svarta får vinbär har slitit sig loss från sin humlepåse.

Efter förra årets inledande försök så hade jag som mål att ha minst hälften svarta vinbär i årets version. Nu är jag visserligen utlämnad till vad som kommer i min väg, men via olika källor fick jag ändå en blandning som jag tror kan bli bra.

Jag var ute på Bjärby självplock och plockade såväl svarta som röda vinbär. Det kommer jag nog inte göra om; dels blev jag sönderbiten av en massa bromsar, men framförallt var det ganska utplockat. På en timma plockade jag lika mycket röda vinbär som jag plockade på en kvart från en överfull buske utanför mitt lokala sushi-hak som ingen verkade förbarma sig över. Jag fick även en mindre skörd svarta vinbär från en buske på bakgården till vår bostadsförening. Utöver det fick jag plocka av en svart vinbärs-buske hemma hos hembryggaren Peter Nilsson, och jag fick dessutom en rejäl skörd svarta från ratebeerianen Tomas Lundin.

Blandning:
  • 5 l sats 3
  • 10 l sats 4
  • 5 l sats 5
  • 3 kg svarta vinbär
  • 2 kg röda vinbär
  • 120 g bitsocker
Data:
  • OG 1052
  • FG 1010
  • Abv 5,5 %