En fördel med lambikbryggning är att man naturligt får många tillfällen att lära sig en massa nytt. Då tänker jag inte bara på alla fascinerande detaljer kring själva jäsprocessen, utan på diverse andra mer perifera kunskaper. Eftersom jag utöver ambitionen att blanda geuze har för avsikt att använda svenska frukter och bär som smaksättare, har jag fått ökade kunskaper om den lokala floran.
Något som var helt nytt för mig är att det existerar röda krusbär. Som synes på bilden ovan så är de förutom färgen väldigt lika sina mer vanligt förekommande gröna syskon. Krusbär anses vara en av de bästa bären att sylta och safta. Hur väl de kommer passa i en lambik återstår att se, men visuellt verkar de ge en aning grumligare öl än andra bär jag har testat.
Från början var avsikten att göra en mindre sats på 5 liter med bär från en buske som står tillsammans med några vinbärsbuskar på en liten gård/lekplats där jag bor. Men när jag fick en större mängd röda krusbär samt en mindre mängd gröna från min RateBeer-kollega Tomas fick det bli en lite större sats.
Blandning:
- 9 l sats 4
- 2,0 kg röda krusbär
- 0,6 kg gröna krusbär
- 60 g strösocker
- OG 1050
- FG 1008
- Abv 5,5 %
Provsmakning (11/6 2014)
Ett par flaskor har redan öppnats, men detta är första gången jag i lugn och ro öppnar en flaska helt för mig själv. Efter en initial grumlighet hos de första flaskorna hälls denna upp relativt klar med en svag laxrosa nyans, och ett hyfsat skum.
Aromen är intensivt syrlig med gröna äpplen, grapefrukt, och lätta jordiga toner. Jag hade nog inte kunnat pricka in krusbär som ingrediens om jag hade provat den blint.
Kolsyran är distinkt, och den känns rejält torr, troligen har FG sjunkit någon pinne till i flaskan. Syran är kraftig och något i högsta laget för min smak.
Helt okej, men inte i närheten av Hindbärsen, så krusbär kommer jag nog inte använda igen. En liten besvikelse då krusbär som sagt anses vara ett mycket bra bär att safta och sylta med.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar