tisdag 28 mars 2023

Brygd #209: NZ-bleköl

 

En sådan har Fabrikörn ej använt.

Jag var tidigt ute med att använda nyzeeländsk humle, första gången var början av 2009. Detta var innan nelson sauvin hade slagit stort, och till och med innan jag hade börjat blogga. Framför allt var det kombon av pacific gem och riwaka som jag var extra förtjust i. Sedan försvann plötsligt riwaka från hembryggningsbutikerna. Enligt uppgift var den svår att odla på grund av känslighet för skadedjur, och den lilla skörd som genererades användes upp av lokala bryggare.

Men för ett halvår sedan dök den plötsligt upp igen hos Humlegården. Påpassligt nog beställde jag 4 påsar á 100 g, ty efter att lagret fylldes på någon gång så är den nu åter slut. Kanske kommer den tillbaka, men nu ska jag som sagt få användning för den då det blir repris på en pale ale med ovan nämnda humlesorter. Jag drar ner på münchnermalten denna gång. Däremot är det återkomst till min gamla arbetshästjäst US-05 efter att en längre tid ha ha avstått torrjäst. Som vanligt betecknar NZ-humle en blandning i lika proportioner av de ingående humlesorterna.

Data:

  • Volym 25 l
  • OG 1,048
  • FG 1,010
  • ABV 5,1 %
  • SRM 7
  • IBU 45
Mäskning:
  • 3 kg pale ale-malt
  • 2 kg münchnermalt
  • 1 tsk laktol
  • 1/2 tsk kalciumklorid
  • 1/2 tsk kalciumsulfat
Infusionsmäskning vid 68 C i en knapp timma.

Kok:
  • 20 g NZ-humle i 60 minuter
  • 40 g NZ-humle i 20 minuter
  • 80 g NZ-humle vid kokslutet
  • 1 krm Protafloc i 20 minuter
Total koktid drygt 60 minuter.

Jäsning:

Med 1 paket US-05
  • vid 18 C i 5 dagar
  • vid 20 C i 5 dagar
Övrigt:
  • Kolsyrejäsning på flaska med strösocker, 5 g/l
Bedömning (2023-04-17):

Efter ett styrelsemöte i bostadsföreningen känner jag mig sugen* på öl och knäcker en NZ-bleköl. Precis som de ursprungliga engelska blekölen är den inte så jätteljus; i detta fall bärnstensfärgad med en lätt disighet. Aromen är brödig med snygga fruktiga och bäriga humletoner; jordgubb och björnbär m.m. Avslutningen är torr med snygg beska. Jag säger som Henke Larsson: jag är nöjd.

* Det var ett högst odramatiskt och ganska kort möte, men jag var torr i halsen.

söndag 26 mars 2023

Pseudolambik #45

 


Jag ansträngde mig verkligen för att skriva ett intressant inledande stycke till detta inlägg. Men bläcket var torrt, diktafonen var död, tangentbordet var stumt, välj din favoritmetafor. Skälet är förstås att det inte finns något nytt att säga, allt var precis som vid tidigare p-lambikbryggningar. Men till slut blev det ett inledningsstycke ändå, om än utan innehåll. Lite som Seinfeld's "a show about nothing".

Data:

  • Volym 23 l
  • OG 1,055
Mäskning:
  • 4 kg pilsnermalt
  • 2 krossat vete
Grumlig mäskning, erhållna temperaturer:
  • 42 C
  • 58 C
  • 68 C
  • 78 C
  • 82 C
Kok:

Två timmars kok med 50 g gammal (från 2018) humle.

Fermentering:

Vid varierande källartemperatur med bottensatsen från sats 43.

Provsmakning 2024-03-30:

Ett helt år har gått sedan bryggningen, och jag har inte fått för mig att provsmaka än. Men nu är det dags för att blanda geuze, och jag hade gärna haft med den här som någon slags basöl.

Den är väldigt klar och fin. Den doftar lätt fruktigt med multnade löv, och det finns en aning brända fenoler. De sistnämnda gör att jag tvekar en smula för att använda den i en gueze, men utspädd tror jag inte att det ska vara något problem. Syran är rak och tydlig, och det finns en tydlig beska också.

På det stora hela en bra lambik, även om jag gärna hade skippat de där fenolerna.