Brygd #208: Storkotbüsser

 

En stork som äter fisk, men igår kanske den åt büsser?

Nyårsdagen är en perfekt bryggdag, och tidigare år har jag bryggt en p-lambik samtidigt som jag har skippat Den Årliga Riddarfilmen. I år blev det varken riddarfilm eller surölsbryggning, men dock en ordinarie öl, en storkotbüsser.

Vad i allsin dar är detta? Låt mig förklara genom att hänvisa till för länge sedan när jag bryggde en vanlig kotbüsser. För den som inte orkar läsa hela blogginlägget så är kotbüsser en kölschliknande öl som bryggdes med såväl vetemalt, omältat havre, muscovadosocker och honung. Notera tempuset, då detta inte är en öl som följer Reinheitsgebot direkt. Men kotbüsser berördes ej av den sistnämnda förrän tyskland enades under andra halvan av 1800-talet. Då försvann den helt, och mig veterligen har den ej återuppstått utöver några enstaka öl från amerikanska mikrobryggerier. Och numera faktiskt även från ett tyskt.

Det här blir en alltså en imperialiserad* variant. Det innebär främst att man skruvar upp alkoholhalten. Sedan verkar det finnas lite olika skolor huruvida man ska skruva upp andra egenskaper också. Till exempel att bomba på med kryddor i en imperial wit. I detta fallet skulle man då kunna skruva upp honungen och/eller muscovadosockret, och ingetdera tilltalade mig. Däremot kan det fortfarande finnas en poäng i att försöka matcha den ökade alkoholhalten på något sätt, och jag föll för att skruva upp humlemängderna. Inte på någon slags imperial pilsner-nivå, men det blev 100 g av min favorithumle hallertauer mittelfrüh.

Data:

• Volym 20 l
• OG 1,075
• FG 1,010
• ABV 9,0 %
• SRM 5
• IBU 30

Mäskning:

• 4 kg pilsnermalt
• 2 kg vetemalt
• 500 g havreflingor
• 1/2 tsk kalciumsulfat
• 1/2 tsk kalciumklorid
• 1 tsk laktol (80 %)

Infusionsmäskning i en knapp timma vid 66 C.

Kok:

• 10 g magnum i 60 minuter
• 50 g hallertauer mittelfrüh i 20 minuter
• 50 g hallertauer mittelfrüh vid kokslutet
• 400 g ljust muscovadosocker i 20 minuter
• 250 g honung vid kokslutet
• 1 krm Protafloc i 20 minuter.

Total koktid drygt en timma.

Jäsning:

Jäsning med Wyeast 1007 (halva jäskakan från gammelölet)

• vid 18 C i 5 dagar
• vid 21 C i 7 dagar

Övrigt:

Kolsyrejäsning på flaskamed strösocker, 5 g/l.

Bedömning (2023-02-03):

Det tog längre tid än vanligt för att publicera en bedömning av denna öl. Jag har givetvis provat flaskor tidigare, men jag har väntat och hoppats att ölen ska bli lite bättre med några extra veckor. Detta är ganska ovanligt för mig då jag normalt är väldigt skeptiskt till tankar om att öl ska "mogna". Men det kommer snart framgå vad det handlar om.

Utseendemässigt är allt på topp. Ölet är lätt disigt, föga förvånande med såväl rejäla mängder vetemalt som omältat vete. Och med tanke på samma sak så är det vita skummet krämigt.

För ett par veckor sedan var ölet betydligt grumligare, och det hade dessutom en del störande aromer. Dels av svavel, men också en viss - som jag uppfattade det - jästighet. Men svavlet verkar ha lagt sig (hamnat i gasfickan uppe i flaskhalsen kanhända?), och jästen likaså (vilket förstås kan vara kopplat till den minskade grumligheten). I övrigt finns det fina maltiga och fruktiga toner, och en tydlig örtig och blommig humle.

Munkänslan är förhållandevis lätt, avslutningen är torr med måttlig beska. Tyvärr kommer det en lätt alkoholisk ton i eftersmaken. Jag hade gärna sett att det inte hade jäst ut så hårt, och att alkoholhalten hade stannat runt 8 % i stället. Men helt okej blev det ändå till slut.

* Jag har tidigare kallat imperial pilsner för stormaktspilsner, lite inspirerat av Närkes Stormaktsporter, vilket är en imperial stout/porter.

Brygd #136: Stormaktspilsner

Närke stormaktsporter orsakar en hel del huvudbry bland ölstilstalibaner, främst amerikanska sådana. Med ojämna mellanrum är det någon på RateBeer som försöker få den klassificerad som en baltisk porter eller imperial porter(*).

Men enligt bryggarna själva är det en imperial stout, och de förklarar namnet som ett försök till översättning av imperial stout till svenska. Att de valde porter i stället för stout beror på att de helt enkelt tyckte porter låter bättre på svenska, och det kan man ju enbart ge medhåll till.

En del av er kan säkert gissa att det är en namngivning helt i min egen smak, och när jag nu åter brygger en imperial pilsner väljer jag i samma anda namnet Stormaktspilsner.

Utöver hallertauer mittelfrüh hade jag tänkt ha med spalter select och tettnanger. Dock var det ganska ont om tysk humle i väntan 2014 års skörd. Det fick bli hersbrucker samt den för mig helt oprövade opal i stället.

Data:

• Satsstorlek 20 l
• OG 1070
• FG 1012
• Abv 7,6 %
• IBU 60
• SRM 3

Malt:

• 7 kg pilsnermalt

Infusionsmäskning vid 65 C i en timma.

Humle:

• 10 g magnum i 60 minuter
• 50 g hallertauer mittelfrüh i 20 minuter
• 50 g hersbrucker i 20 minuter
• 50 g opal i 20 minuter
• 50 g hallertauer mittelfrüh vid kokslutet
• 50 hersbrucker vid kokslutet
• 50 g opal vid kokslutet

Jäst:

Jäsning med Saflager W-34/70, halva jästkakan från Källarpilsner,

• vid 10-12 C i 5 dagar
• vid 19-21 C i 5 dagar
• vid 5 C i två veckor (kallagring)

Övrigt:

• Vattenbehandling med 6 g kalciumsulfat, tillsatt i mäsken
• Klarning med 1/2 krm Protafloc, tillsatt 20 minuter från kokslutet
• Kolsyrejäsning på flaska med druvsocker, 6 g/l

(*) Det händer dock inte så ofta nuförtiden.

Provsmakning 2015-03-23:

Det blir ingen Fabrikörn vs.-provning av det enkla skälet att jag inte hittade någon motståndare. Det hade varit kul att få tag på en Samuel Adams-version igen.

Ölen ser snygg ut i glaset, klart gyllengul med ett stort vitt skum.

En sädig och brödig maltarom lägger en bra grund, varpå örtig och blommig humle får breda ut sig. Humlen hade dock gärna fått vara ännu mer påtaglig.

Kroppen är medelfyllig, kolsyran är mjuk. Avslutningen är torr och inte alltför besk. En typisk imperial pilsner helt enkelt, som nog kommer gå åt.

Brygd #98: Svetle 16

Sommaren 2008 var jag nere i Plzen, och utöver det obligatoriska besöket på Pilsner Urquell så besöktes ett antal mindre bryggeripubar i trakten. De flesta hade ungefär samma sortiment, en Svetle (oftast 10), en mörkare variant (Tmave eller Cerne) samt en underjäst veteöl.

På ett av ställena hade man dock en lite starkare variant av sin pilsner, en Svetle 19, som väl låg på uppåt 9 % i alkoholstyrka. En slags tjeckisk imperial pilsner. Även om den var lite ofärdig och jästig så kändes det ändå som en typ av öl som det borde laboreras lite mer med.

Efter att ha gjort ett antal extra starka pilsner med tysk karaktär tyckte jag därför det var dags att pröva på en tjeckisk variant denna gång.

Data:

• Satsstorlek 22 l
• OG 1070
• FG 1012
• Abv 7,5 %
• IBU 70
• SRM 6 (gyllengul)

Malt:

• 7 kg pilsnermalt

Infusionsmäskning i en timma vid 65 C

Humle:

• 30 g magnum i 80 minuter
• 40 g saaz i 20 minuter
• 40 g hallertau tradition i 20 minuter
• 40 g saaz i 5 minuter
• 40 g hallertau tradition i 5 minuter
• 20 g saaz, torrhumling
• 20 g hallertau tradition, torrhumling

Total koktid 90 minuter

Jäst:

Jäsning med White Labs WLP 800

• vid 10-15 C i 8 dagar
• vid 15-20 C i 10 dagar.
• vid 1-3 C i 14 dagar (kallagring)

Övrigt:

• Klarning med 1/2 krm Protafloc, tillsatt 20 minuter före kokslutet
• Kolsyrejäsning på flaska med strösocker, 5 g/l

Bedömning (5/6):

Bygelflaskan hälls upp gyllengul med en påtaglig disighet och ett fint vitt skum. Disigheten är lite förvånande för en lager, även om torrhumlingen förstås har gjort sitt till. Kanske var lagringstiden lite för kort?

Ganska skön gräsig och örtig humle på en sädig maltbakgrund, en lätt alkoholton stör en aning.

Medelfyllig med mjuk kolsyra. Torr till halvtorr med påtaglig beska. Gott, men ingenting jag kommer kasta mig över framledes.

Fabrikörn vs. Mikkeller Draft Bear (7/7):

Trots att Imperial Pilsner är en ganska ovanlig ölstil, har jag för andra året i rad lyckats finna en motståndare, och denna gång är det en amerikanskhumlad version från Danmark, nämligen Mikkeller Draft Bear (MDB).

Vid upphällning är ölen relativt lika. Fabrikörns är aningen ljusare och aningen grumligare, men har ett kompaktare och snyggare skum.

Jag tvingas konstatera att jag var aningen hård vid min första bedömning av Svetle 16 ovan. Vid provning av senare flaskor  har jag uppskattat den betydligt mer. Kanske har den helt enkelt mognat lite, för nu har den skönt fruktiga och örtiga aromer och alkoholtonerna känns som bortblåsta. MDB har tydliga citrusfruktiga humlearomer, aningen endimensionella faktiskt. Detta tillsammans med vissa alkoholtoner (MDB ligger på 8,0 %) gör att Fabrikörn vinner knappt i aromen.

Munkänsla och kolsyra är likvärdiga, torrheten likaså. Mikkellerölen har en lite tydligare beska, men samtidigt aningen oren. Det här var nog inte Mikkellers bästa öl - utan att vara dåligt på något sätt - och Fabrikörn avgår faktiskt med en knapp seger.

Fabrikörn - Omvärlden 18-18 således.

Brygd #79: Grosspils

Ett tåg kommer lastat med ett stort öl.

Även detta är en repris av fjolårets version, som till skillnad från det årets pils inte var lika tydligt Brettanomycesinfekterad. Kanske hjälpte den höga alkoholhalten till.

Förutom att årets version ska vara Brettanomycesfri, så blir det några receptändringar också. In med lite münchnermalt samt ytterligare 100 g humle i form av tettnanger.

Data:

• Satsstorlek 20 l
• OG 1073
• FG 1015
• Abv 7,7 %
• IBU 70
• SRM 8 (bärnstensfärgad)

Malt:

• 5 kg pilsnermalt
• 2 kg münchnermalt

Infusionsmäskning vid 64 C i en timma, vid slutet hade temperaturen sjunkit till 62 C.

Humle:

• 30 g magnum, 60 minuter
• 30 g hallertauer mittelfrüh, 20 minuter
• 30 g saaz, 20 minuter
• 30 g tettnanger, 20 minuter
• 40 g hallertauer mittelfrüh, vid kokslutet
• 40 g saaz, vid kokslutet
• 40 g tettnanger, vid kokslutet
• 30 g tallartauer mittelfrüh, torrhumling
• 30 g saaz, torrhumling
• 30 g tettnanger, torrhumling

Total koktid 90 minuter.

Jäst:

Jäsning med Saflager W-34/70

• i 2 veckor vid 10-15 C
• vid 4-6 C i 2 veckor

Övrigt:

• Klarning med 1/2 krm Protafloc, tillsatt 20 minuter från kokslutet
• Kolsyrejäsning på flaska med strösocker, 5 g/l

Bedömning (20/4)

Djupt gyllene, nästan helt klar, fint vitt skum. Behagligt örtig och blommig humlearom, särskilt tydligt känner jag igen tonerna från mittelfrüh (tänk Samuel Adams Boston Lager). Torr med en rejäl men inte påträngande beska.

Mycket bra skulle jag vilja säga. Jag funderar dock på om det inte skulle kunna bli ändå godare med en skvätt karamellmalt (caramünich eller liknande) så att den blir lite fruktigare och inte riktigt så torr. Jag bryggde ett liknande öl tidigt i min bana som hembryggare och vill minnas att det var väldigt gott.

Fabrikörn vs. Port Brewing (5/5)

Från nätbutiken The Cracked Kettle hade jag tidigare i vår beställt Port Brewing Panzer Imperial Pilsner (9.5 %). Port Brewing är ett högt aktat bryggeri med ett antal toppöl i sin produktportfölj.

Denna öl var tyvärr misstänkt gammal. Det börjar redan när flaskan öppnas med ett högst beskedligt pys. Upphälld i glaset har den knappt något skum alls. Den är gyllengul jämfört med Fabrikörns lite mer orangea färg.

Aromen har tydliga lagrade toner med honung och russin. Dessutom en del alkohol, men inga tydliga humletoner. Fabrikörns är mycket fräschare med brödig malt, torkade tropiska frukter och örtiga toner. Fabrikörns är torrare medan pansarpilsnern har betydligt tuffare men ändå väldigt skön beska.

Nä, förutom beskan så vinner Fabrikörn på de flesta punkter. Det var synd att jag inte fick en färskare flaska att tävla mot, men jag tror faktiskt att storpilsnern hade vunnit i alla fall.

Fabrikörn - Omvärlden 10-8 således.

Brygd #63: Grosspils

På jästkakan från bryggningen av min tyska pilsner valde jag att brygga en lite starkare och beskare pilsner, eller Imperial Pilsner som det ibland kallas. Detta är en relativt ny (och ovanlig?) ölstil; mitt första smakprov var Samuel Adams Imperial Pilsner som jag tyckte var fantastiskt god. Därefter provade jag Mikkeller Draft Beer som visserligen också var god, men som inte kändes så pilsneraktig, förmodligen var det mest amerikansk humle i den. På SM i hembryggning i lördags fick jag prova ytterligare en variant som inte var så oäven.

Jag valde att köra nästan enbart med pilsnermalt, lite wienermalt fick följa med enbart för att jag ville göra slut på det. Som humle valde jag att blanda perle, saaz och hallertauer mittelfrüh; den senare används i kopiösa mängder i just Samuels Adams-versionen.

Data:

• Satsstorlek 22 l
• OG 1079
• FG 1013
• Abv 8,7 %
• BU 65
• SRM 6 (djupt gyllengul)

Malt:

• 7 kg pilsnermalt
• 1 kg wienermalt

Infusionsmäskning i en timma vid 65 grader, vis slutet hade temperaturen sjunkit till 64 C.

Humle:

• 30 g perle, 60 minuter
• 30 g perle, 30 minuter
• 20 g saaz, 30 minuter
• 20 g hallertauer mittelfrüh, 30 minuter
• 20 g perle, 5 minuter
• 40 g saaz, 5 minuter
• 40 g hallertauer mittelfrüh, 5 minuter
• 40 g saaz, torrhumling
• 40 g hallertauer mittelfrüh, torrhumling

Total koktid 90 minuter.

Jäst:

Jäsning med Saflager W-34/70

• vid 8-14 C i 15 dagar.
• kallagring vid 5 C i 7 dagar.

Övrigt:

• Klarning med 1/2 krm Protafloc, tillsatt 20 minuter från kokslutet
• Kolsyrejäsning på flaska med druvsocker, 5 g/l.

Bedömning (15/5):

Gyllengul med ett lite klent skum. Örtig, blommig, och lätt fruktig humle dominerar. Mittelfrüh bidrar med rustika jordiga toner som jag har svårt att beskriva riktigt, men jag känner igen dem från Samuel Adams version. Medelfyllig med låg kolsyrenivå. Rejäl men inte överväldigande beska. Mycket gott, men om jag gör om detta öl ska jag nog enbart köra med saaz.