Några turisttips för Göteborg

 

Slottsberget i mitten.

Det kan kännas som en evighet sedan man var ute och reste, men det är ju faktiskt bara två år sedan. En trevlig aspekt av resandet är att läsa på om sitt kommande resmål. När jag läser olika resebloggar och tittar på Youtube-videor slås jag av hur likformiga de ofta är. Såväl till formen "tio saker du inte får missa i X-stad" som till vilka besöksmål som anges. Ett slags följa John-beteende som man kan se i många sammanhang, och hembryggning är inget undantag.

När jag några gånger har roat mig att söka på turisttips för min egen hemstad är det naturligtvis likadant. Det är Liseberg, Feskekôrka, södra skärgården, Universeeum, Trädgårdsföreningen med palmhuset, Paddanturen och megakanelbulle i Haga. Om det är lite mer edgy kan Magasinsgatan och Långgatorna nämnas, och i mer artsy fartsy versioner kan besök på konstmuseet eller världskulturmuseet förekomma.

Och det är inget fel på ovanstående rekommendationer, även om Feskekôrka för närvarande är stängt för renovering. Och även om ett besök i Haga bör bockas av någon gång så kan man skippa jättekanelbullen på Café Husaren som naturligtvis bara är en gimmick. Men om man vill ha lite alternativa förslag så kommer det lite sådana nedan från en medlem av lokalbefolkningen.

Jag kommer fokusera på besöksmål i stadsmiljö. Det finns massor av naturupplevelser i 031-området, men det är kanske ett ämne för ett kommande inlägg. Oavsett gillar jag själv att gå till fots en hel del när jag är ute och turistar, men gärna kombinerat med att utnyttja den lokala kollektivtrafiken. Och målet är kanske inte i första hand typiska sevärdheter, även om jag gärna betar av sådana också. Framför allt är jag ute efter att se olika delar av staden och insupa atmosfären. Det kommer således krävas en hel del promenerande för mina tips nedan, så ett par bekväma skor är att rekommendera, tillsammans med ett kollektivtrafikkort.

Norra Göteborg

Detta kommer mer specifikt handla om norra älvstranden som är ett område som redan har fått ett rejält lyft, men som är under kraftig utveckling. Även bortanför detta kommer det hända mycket framöver, till exempel runt Backaplan.

Lindholmen

Det här är en spännande och dynamisk del av staden, där mycket av fordonsteknologin har sitt hjärta. Här uppförs också vad som kommer bli nordens högsta hus, Karlatornet, i vars skugga SM kommer hållas*. Så om man ämnar besöka SM så är det ett bra tillfälle att se sig omkring här. På lördagar med start kl. 12 hålls en street food market i området som är väl värd ett besök. Enklast tar man sig hit med färja från Stenpiren, men vill man vara lite mer hardcore kan man ta apostlahästarna över den sprillans nya Hisingsbron, sedan vidare genom det ingemansland** som heter Frihamnen och vidare längs vattnet och kranarna bort till Lindholmens företagskluster.

Bakom den ikoniska kuggen-byggnaden ligger en kupol som härbärgerar en utställning om kommande statsutvecklingsprojekt fram till 2050. Även om det kan vara lite si och så med uppdateringen så är det ändå värt att titta in en kort stund.

Slottsberget

I anslutning till Lindholmen ligger denna lite oförtjänt bortglömda stadsdel. Som namnet antyder är det en bergsknalle, med gamla tjänstebostäder för hamnarbetare med såväl de för Göteborg så karaktäristiska landshövdingehusen som en del radhus och mindre träkåkar. Har kan man bara strosa runt en stund, men i synnerhet finns här den klassiska rödvinsvänsterinpyrda*** teatern Aftonsjärnan, samt ett slags friluftsmuseum längst upp på Plåtslagaregatan. Därifrån kan man sedan försöka leta sig ner till färjeläget för vidare utflykter.

Eriksberg

Från Slottsbergets färjeläge kan man hoppa på färjan Älvsnabben och åka ett stopp. Alternativt går man över Sannegårdshamnens gångbro och följer älvpromenaden bort till Eriksberg. Just promenaden kring vattnet är kanske själva huvudnumret med Eriksberg, där man kan insupa atmosfären i den gamla varvsmiljön som nu har omvandlats till ett snofsigt bostadsområde. Här ligger också ostindiefararen Götheborg förtöjd när den inte är ute och seglar på de sju haven.

Västra Göteborg

Från Eriksberg tar man sig snabbt över älven till Klippans färjeläge, men även om man kommer från centrum så tycker jag detta är en bra utgångspunkt för att utforska denna del av staden. (och själva färjeturen är ett väldigt trevligt sätt att se staden).

Klippan & Röda Sten

Detta pittoreska område var ursprungligen en omlastningshamn för större handelsfartyg som helt enkelt inte kom längre in. Lasten stuvades då om på mindre fartyg som gick in till Göteborg. Kvar finns idag ett antal tjänstebostäder och gamla magasinslokaler. Dessutom finns ett gammalt sockerbruk som nu är ombildat till hotell. Här låg även det ursprungliga Carnegiebryggeriet.

Det här är också ett trevligt ställe för att bara strosa runt en stund, och styr gärna kosan bort till det gamla Pannhuset under Älvsborgsbron, som numera huserar konstutställningar. Ett stenkast (sic!) bortanför ligger den mytomspunna rödmålade stenen som har gett området sitt namn.

Kungsladugård

Från Klippan kan man gå under den något störande Oscarsleden via en av två tunnlar, och då hamnar man i den hippa stadsdelen Kungsladugård. Här är det nästan uteslutande Landshövdingehus som gäller, även om ett stort modernt bostadsområde är under uppförande.

Man kan följa den pampiga Älvsborgsgatan upp till Mariaplan som är hjärtat i området. Här det finns gott om pubar, caféer och restauranger. Här ligger dessutom den berömda korvkiosken som Stefan Löfvén använde i en PR-film. Själv bodde jag här 1995-2002 och har väl därmed lite extra varma känslor för området.

Majorna

Ofta räknas Kungsladugård slarvigt som en del av Majorna, men som gammal Kungsladugårdsbo måste jag bestämt invända mot detta. Däremot är väl dessa områden till förväxling lika med stor andel landshövdingehus och hög hipsterfaktor. Men den sistnämnda är nog faktiskt snäppet större i Majorna. Om någon särskild plats ska lyftas fram är det väl området kring Hängmattan och Gathenhielmska reservatet.

Centrala Göteborg

Jag skulle möjligen i konsekvensens namn ha kunnat kallat detta för "södra Göteborg". Och söderut tar staden i princip slut dessutom. Men samtidigt ligger det som jag ovan  kallade "västra Göteborg" faktiskt minst lika långt söderut; Göteborg har sannerligen en något märklig geografi.

Olivedal

Detta område är väl mest känt för att Linnégatan löper igenom den. Denna gata som för lokalbefolkningen är den faktiska paradgatan, i motsats till Avenyn som lite är på dekis. Här finns också Övre Husargatan som är lite up and coming.

Jag rekommenderar också en sväng förbi de mysiga husen på Carl Grimbergsgatan. Och följer man denna gata till den norra änden kommer man till slut till det berömda huset som användes för "Vår tid är nu". Och då är man hastigt och lustigt inne i Vasastaden.

Vasastaden

Här finns det nog inget specifikt ställe att besöka, utan här kan man mest vandra runt och njuta av alla arkitektoniskt vackra stenhus. Från Vasaplatsen kan man ta vägen genom Vasaparken upp till den vackra Vasakyrkan, och därefter ner mot Götaplatsen.

Lorensberg

Från Götaplatsen kan man ta sig upp till de vackra "italienska villorna" i Lorensbergs villastad. Helt klart en speciell och inte så lite posh miljö. Sedan kan man glida förbi Näckrosparken på väg ner till byggkaoset vid Korsvägen för vidare färd.

Östra Göteborg

Här finns det i ärlighetens namn kanske inte så mycket att uppleva. Men jag tar med det dels för fullständighetens skull, men även av lokalpatriotiska skäl då det är här jag själv bor numera. Det främsta problemet med området är att det är avskuret från övriga staden av en massa motorvägar, men samtidigt är det bara en tiominuters spårvägsresa från Centralstationen.

Redbergsplatsen & Danska vägen

Sedan jag flyttade hit 2002 så har det hänt en hel del vad gäller utbud av caféer och restauranger. Och vill man ha lite sinnesfrid kan man ta en sväng in på Östra Kyrkogården som har en hel del imponerande och/eller intressanta gravar. Här finns till exempel Viktor Rydbergs imponerande gravkammare, och hundra meter bort Karin Bojes mer anspråkslösa grav.

Har man inte blivit mätt på landshövdingehus finns det gott om slika framförallt i Bagaregården där jag själv bor. Det är också på vägen till nästa delområde.

Gamlestaden

Förr inte så länge seden var detta ett ganska ruffigt område, men tålmodiga insatser från fastighetsbolag och olika lokala aktörer har höjt statusen och gjort detta till ett riktigt trivsamt område. På sikt kan området bli riktigt hett då det pågår en massa stadsutvecklingsprojekt och ännu fler är planerade.

I anslutning finns slakthusområdet där det också satsat på olika mat- och dryckupplevelser. Redan nu finns bryggeriet Spike och det urbana vineriet Wine Mechanics här, men det är nog bara början.

* Eller? Det har varit lite tyst kring saken på sistone.

** På sikt kommer det dock hända en del här.

*** Jag som befinner mig mer i mitten av det svenska politiska spektrat är lite osäker på om detta är rätt karaktärisering, det finns lite Weiron i ottan-vibbar här också.

Hembryggarjästlore

 

Begreppet folklore åsyftar i vid bemärkelse muntligt traderade folkliga föreställningar och kulturella uttryck. Efterledet -lore betyder mer specifikt "lära" på engelska. Jag använder inläggsrubriken i just den mer specifika betydelsen om den "kunskap" om jäst som cirkulerar runt i hembryggarkretsar. Den sprids kanske inte just muntligt utan snarare via bloggar, internetfora och Facebookgrupper. Den kan delvis ha viss verklighetsförankring, och den kan nog ofta vara tillräcklig för att ha vettiga jästhanteringsrutiner. Till exempel verkar de flesta ha koll på vilken effekt jästmängden har på det slutliga ölets karaktär, men förståelsen varför jästmängden påverkar är det sådär med.  När man börjar läsa lite mer seriös litteratur så framträder dock en delvis ganska annorlunda bild av hur jäst fungerar.

Myter

I vissa fall kan hembryggares föreställningar om jäst inte beskrivas som annat än rena myter. Och de mest flagranta är dessa som cirkulerar kring uppstartsfasen och syrets roll. Det förbluffande är att olika varianter av dessa myter har nästlat sig in även i hembryggningens lite finare rum. SHBF har spridit dem i domarutbildningar och på wikin, de flesta av de klassiska amerikanska hembryggarböckerna sprider dem och till och med George Fix har varit ute och slirat.

De senaste åren har jag dessa villfarelser lyckligtvis börjat bli lite mer sällsynta bland svenska hembryggare. Bland amerikanska hembryggare verkar de dock ha en stark utbredning fortfarande.

Jästmängd

Tack vare Mr Maltys jästkalkylprogram som dök upp för en drygt tio år sedan började hembryggare ägna jästen mer uppmärksamhet. Och snart började fler sådana dyka upp, och ett bryggprogram utan jästkalkylator är idag helt otänkbart. Baksidan är att det tyvärr har blivit ett alltför stort fokus på jästmängd i förhållande till det något mer svävande begreppet vitalitet. Ett typexempel är den djupt olyckliga föreställningen att mer jäst kan kompensera för gammal jäst med låg vitalitet. Tyvärr underbyggs denna missuppfattning av de råd som ges på vissa jästpaket (t.ex.från Wyeast). När man tar del av lite mer ingående redogörelser från jästtillverkare så är även de tydliga med att framhålla betydelsen av jästens vitalitet.

När det gäller jästmängdens effekt på slutresultatet finns det dels en överdriven uppfattning om effektens storlek. Därutöver finns en felaktig föreställning om den bakomliggande mekanismen. Denna går ut på att jästen förökar sig mer ju mindre jäst man använder, och att mer smakämnen bildas när jästen förökar sig. Men det är tvärtom så att jästen förökar sig mer (i absoluta tal) ju mer jäst som tillsätts, och för estrar åtminstone så är det så att när jästen förökar sig så dämpas produktionstakten. Detta skrev jag mer i detalj om nyligen.

Antropomorfism

Förvisso är jäst en levande mikroorganism, och kan inte enbart reduceras till en enzymfabrik. Och ibland kan det vara vettigt med mänskliga metaforer. Men då måste dessa ändå bottna i något substantiellt.

När det gäller det här med jästmängd och (fel)smaker så förklaras det också ofta av att jästen blir "stressad" när den tillsätts i små mängder, vilket enligt någon ospecificerad mekanism skulle leda till mer jäsbiprodukter. Jag har tidigare skrivit om jäststress, vilket alltså har en tydligt vetenskaplig betydelse. Den är dock helt annorlunda än den ospecifika och luddiga metaforiska betydelse som hembryggare slänger sig med, och som knappast bidrar med någon faktisk förståelse.

En liknande metafor som är vanlig i sammanhanget är att jästen får "kämpa" vilket på samma oklara sätt skulle förklara diverse smakbidrag. Ett annat sammanhang där jag har sett "kämpa"-metaforen är i försök att förklara skillnaden mellan att använda glukos och sackaros. Någonstans bottnar det här i att jästen för att metabolisera sackaros behöver ett extra enzym för att först spjälka sackarosmolekylen i en fruktos- och en glukosmolekyl. På något sätt skulle detta alltså anstränga jästen så till den grad att den skulle spotta ur sig en massa felsmaker. Det känns rätt orimligt med tanke på att jästen under normal aktivitet producerar mängder av enzymer för att hålla metabolismen igång. Att ett extra enzym skulle ha en sådan påverkan verkar lite långsökt.

När man studerar seriös litteratur framkommer en helt annan bild av vad som förorsakar jästens produktion av diverse biprodukter. Det handlar främst om hur sammansättningen av olika näringsämnen i tillväxtmediet (vörten, musten eller liknande) och andra miljöfaktorer påverkar olika jämvikter i jästens metaboliska processer. Olika flaskhalsar kan också ha betydelse för att jästen släpper ifrån sig ämnen, vilket kan vara en delförklaring till att högre jästemperatur och snabbare jäsning kan leda till mer jäsbiprodukter.

Fortbildning

Så vart ska man vända sig för att fördjupa sin förståelse för jäsningen? Ett bra ställe att börja är boken Yeast av White & Zanaisheff. Har man redan läst den kan man fundera på att läsa den en gång till, eventuellt med andra glasögon. För jag får känslan av många som har läst den mest har fokuserat på diverse råd om hur man praktiskt ska sköta sin jästhantering*. Oavsett så kan det alltid vara bra att läsa om en bok, och själv har jag upptäckt nya saker vid omläsningar av Yeast.

En lite tyngre bok är Brewing Yeast & Fermentation av Bolton & Quaine. Den är sannerligen inte lättläst men om man anstränger sig lite så är den full av högklassig information. Nästa steg är att ge sig på att läsa aktuella vetenskapliga artiklar, något jag gjorde till exempel för att få grepp om jäststress. Någon som redan har gjort det är författaren till denna artikel som på ett väldigt pedagogiskt sätt sammanfattar sina lärdomar från den vetenskapliga litteraturen.

Men framförallt behöver man sluta lyssna på hembryggarhittepå från diverse nätforum och FB-grupper.

* Vilket säkert kan ha bidragit minst lika mycket som jästkalkylatorerna till förbättrad jästhantering hos hembryggare.