måndag 26 maj 2014

Fabrikörn och SM 2014


Darth Vader goes SM.

Årets SM i hembryggning dominerades stort av Göteborg där nedanstående medaljskörd har kommit till min kännedom.

I domartävlingen (totalt 11 klasser):
  • Guld för
    • Martin Jonsson med en dubbelbock i klass 2 (mörk lager), 
    • Drakengänget* med en ipa i klass 5 (kraftig ale) 
    • Drakengänget med en tripel i klass 9 (belgisk och fransk ale)
  • Silver för
    • Drakengänget med en imperial stout i klass 8 (kraftig stout/porter)
    • Sebastian Yonsson med bourbonfatlagrad imperial stout i klass 11 (specialöl)
    • Karl Johansson med en best bitter i klass 4 (karaktärsfull ale)
  • Brons för Jonas Westh med en kölsch i klass 3 (mild ale).
  • Hedersomnämnande för Magnus Vasilis i klass 3.
Dessutom vann Drakens IPA hela rasket.

I folkets val (totalt 4 klasser):
  •  Brons för Fermentörerna** med ett kantarellöl i klassen kraftfull öl .
Utöver detta fick Fermentörerna även utmärkelsen "Årets Inka" för sitt innovativa kantarellöl.

Tyvärr kunde jag själv inte bidra till medaljskörden denna gång. I år tog det extremt lång tid för domarprotokollen att skickas ut, men så dök de till slut ner i postlådan i fredags. Även om de börjar kännas inaktuella så tar vi ändå och går igenom dem kort.

Kölsch 29 poäng.

Detta var ett öl jag hade rätt stora förhoppningar på, men när jag läser domarnas kommentarer så är det något som inte stämmer. För det första klagas det på att ölet är för mörkt, dessutom hittade flera av domarna estrar och fenoler. Jag börjar misstänka att jag har blandat ihop detta öl med min Bälgoblond vid inskickningen.

Bälgoblond 38 poäng.

Här blir jag osäker på om domarna faktiskt har bedömt rätt öl eller om det var Kölsch de fick prova. Det klagas en del på klent skum, vilket stämmer överens med mina egna iakttagelser. Samtidigt är det inte så mycket i kommentarerna som pekar på att det är ett belgiskt öl, men kommentarerna är ganska sparsmakade. Utöver skummet verkar ändå domarna ha gillat ölet.

Pseudogeuze #1 34 poäng.

Här fick jag klagomål på för låg kolsyra och åtföljande klent skum. Detta är helt korrekt enligt typdefinitionerna, men man kan ju möjligtvis ifrågasätta de sistnämnda med tanke på att Cantillon Gueuze - som för övrigt nämns just som ett exempelöl - knappast uppfyller dem. Nåväl, i övrigt var kommentarerna genomgående positiva, och jag måste vara väldigt nöjd med mitt första försök. Nästa år ska jag skruva upp kolsyran i just de flaskor jag skickar in till SM.

Bortsett från min kölsch får jag andå vara rätt nöjd, men jag är ändå förbryllad över den bedömningen. Bara för att kolla så öppnade jag en av mina kvarvarande flaskor och ingenting dramatiskt hade hänt med vare sig färg (halmgul) eller arom (diskret fruktighet, inga fenoler). Det kan förstås ha varit något annat problem med flaskan, men det troligaste är nog ändå att det är Bälgoblond som har blivit bedömd. Men jag grubblar inte mer på det utan tar nya tag nästa år.

* Drakengänget = Rick Lindqvist, Magnus Alström och Tomas Lundqvist
** Fermentörerna = Martin Jonsson, Jonas Westh och Magnus Vasilis

måndag 19 maj 2014

Ett engelskt jästexperiment


Testades ej.

En av många vita eller gråa fläckar på min bryggkarta utgörs av engelska jäststammar. Medan jag har botaniserat runt ganska friskt bland belgiska dito - bland annat i samband med mitt och Rick Lindqvists tripelexperiment - har jag hittills bara provat två brittiska dito; Safale S-04 och Wyeast 1968. Därför var jag inte nödbedd när hembryggarna Martin Jonsson och Karl Janred bjöd in till en blindprovning av fem engelska jäststammar.

På självaste syttende mai samlades så ett gäng hembryggare i Bryggeributiken för en utvärdering. På grund av det just avslutade Göteborgsvarvet blev det lite förseningar innan den sista deltagaren hade lyckats tråckla sig igenom trafikkaoset, men till slut var alla utvärderare anlända och ölen upphällda i fem glas vardera.

Grundölet var en engelsk pale ale på OG 48 och IBU 25, med 90 procent pale ale-malt (maris otter) och resten ljus och mörk karamellmalt. Humlen utgjorde främst av east kent goldings och en smula challenger. En 20-literssats hade delats upp i fem separata kärl och jästs med fem olika engelska jäststammar. Oavsett jäststam var ölen klar och bärnstensfärgad, samt generellt sett god. Nedan följer mina korta noteringar på skillnaderna, en mer utförlig rapport väntas komma hos Martin.

Wyeast 1275 (Thames Valley)

Denna variant hade plommanaktiga estrar med en aning av nagellack (etylacetat). Tydligen är detta den jäst som används hos Brakspear. Denna blev min fjärde-favorit.

FG 15.

White Labs WLP002 (English Ale)

Detta är den klassiska Fullers-jästen, och jag hittade lite jordiga toner samt diskreta fruktiga estrar med toner av päron. Detta var mitt andraval.

FG 12.

Wyeast 1469 (West Yorkshire)

Detta var min och de flesta andras absoluta favorit. Den kändes väldigt ren med härliga estrar som drog åt mörka plommon. Jag gissade på att det var Fullersjästen men det var alltså fel. I stället härstammar den från Timothy Taylor. Detta är definitivt en jäst jag kommer använda nästa gång jag brygger engelskt.

FG 12.

White Labs WLP005 (British Ale)

Denna uppfattade jag som lite maltigare och sötare än övriga, med jordgubbsestrar och en aning päron. Ursprunget är Ringwood. Detta var min tredjefavorit.

FG 14.

White Labs WLP022 (Essex Ale)

Här fanns det en hel del fenoler vilket förde tankarna till S-04 eller den jäst som Nynäshamn använder i öl som Bedarö Bitter, Indianviken Pale Ale eller Ålö Ale. Men det visade sig alltså vara en jäst från det nedlagda bryggeriet Ridley. Detta var den jäst jag uppskattade minst.

FG 15.


Efter själva utvärderingen blev det fri hopp och lek med diverse medtagna hembrygder. Jag förde inga anteckningar, och minnet är som bekant kort men gott, men jag minns ändå att det mesta var just gott. Det som ligger kvar mest i minnet var en ovanligt lyckad chiliporter från Spritköket. För er som vill veta knepet med goda chiliöl så är det att göra ett bra grundöl, att välja en chilisort med mycket arom i förhållande till styrka, samt att dosera så att endast en lätt hetta förnims i eftersmaken.

För att runda av och knyta ihop säcken kan jag verkligen rekommendera er hembryggare där ute att göra fler sådana här experiment. Och att utvärdera dem systematiskt och blint samt rapportera till omvärlden.

söndag 11 maj 2014

Brygd #128: Vit-ipa


Inte långt efter att ölstilen black ipa slagit igenom på bred front började ett antal öl med benämningen white ipa (*) dyka upp. Trots att många hänger upp sig på den språkliga motsägelsen i det förra namnet, tycket jag faktiskt att det sistnämnda skapar mer förvirring. Är det en witbier - inklusive kryddorna - med uppskruvad alkoholhalt samt ipa-humling eller en väldigt ljus ipa med vete? Det förstnämnda låter inget vidare tycker jag personligen, så vi kör på det sistnämnda.

Men då kommer genast fler frågor. Måste den vara jäst med en witbierjäst? Ska det vara omältat vete? Jag fastnade till slut för ett ja på första frågan och ett nja på den andra och hamnade då på nedanstående recept.

Data:
  • Satsstorlek 22 l
  • OG 1056
  • FG 1010
  • Abv 6,0 %
  • IBU 50
  • SRM 2 (halmgul)
Extraktgivare:
  • 3 kg pilsnermalt
  • 2 kg vetemalt
  • 500 g omältat vete
  • 500 g havregryn
Det omältade vetet förklistrades och tillsattes vid inmäskningen som landade på 66 C, därefter mäskades det i en timma.

Humle:
  • 20 g perle i 60 minuter
  • 20 g galaxy i 20 minuter
  • 20 g mosaic i 20 minuter
  • 40 g galaxy vid kokslutet
  • 40 g mosaic vid kokslutet
  • 40 g galaxy som torrhumling
  • 40 g mosaic som torrhumling
Total koktid 90 minuter.

Jäst:

Jäsning med WLP400, halva jästkakan från Vitölet
  • Vid 24 C i fem dagar
  • Vid 22 C i fem dagar
  • Kallkraschning i två dagar
Övrigt:
  • Vattenjustering med 4 g kalciumsulfat, tillsatt 20 minuter från kokslutet
  • Kolsyrejäsning på flaska med strösocker, 6 g/l
*) Som brev på posten kommer det förr eller senare en RateBeer-forumtråd där någon kräver att en ny ölstil ska läggas till.

söndag 4 maj 2014

Pseudolambik - sats #14



Jag inser att inläggen om mina pseudolambikbryggningar tenderar att bli ganska repetitiva och bokföringsmässiga, men jag försöker ändå alltid hitta någon ny aspekt eller vinkel att fylla ut inlägget med.

Denna gång blir det att jag för första gången kommer använda enbart mikroorganismer köpta från en jästleverantör. De flesta moderna hembryggare av suröl verkar vara överens om att bottensatser från kommersiella suröl är den bästa källan till mikroorganismer för att få rätt syra och karaktär, något som hembryggarböcker helt verkar ha missat.

Jag ser ingen anledning att betvivla detta, men jag vill ändå testa själv någon gång för att se hur det utvecklar sig. Om syran skulle bli klen har jag gott om sura satser att blanda med. I övrigt har jag fastnat för maltschemat från sats 13 som jag tyckte gav en fin färg, och som jag nog kommer hålla mig till framöver.

Extraktgivare:
  • 2 kg pilsnermalt
  • 2 kg mörk münchnermalt
  • 2 kg krossat vete
Grumlig mäskning, erhållna temperaturer:
  • 44 C
  • 54 C
  • 67 C
  • 74 C
  • 81 C
Humle:
  • 30 g savinjski goldings i 90 minuter
Total koktid 2 timmar

Jäst:
  • Ett rör White Labs WLP655
Jäsning vid varierande källartemperatur under lång tid.

Data:
  • Satsstorlek 20 l
  • OG 1060
  • IBU 15
  • SRM 8
Bedömning 2014-08-22:

Det har visserligen bara gått fyra månader, så jag ska kanske inte dra för stora växlar än, men de flesta av mina andra lambikar har åtminstone smakat okej efter så kort tid. Det gör inte den här versionen. Den har visserligen utvecklat en schysst syra, men den har samtidigt en ganska unken och otrevlig arom som påminner om magsaft.

Jag får väl ge den ett halvår till, och jag har ju lärt mig tidigare att tiden kan göra underverk (som med sats 3), men jag befarar ändå att detta kan bli min första sats som jag får hälla ut.

Bedömning 2015-07-08:

Ett knappt år efter förra bedömningen har det hänt mycket positivt. De unkna magsaftaromerna har försvunnit, och lämnat efter sig en lambik som är helt okej men långt ifrån min bästa. Den är lite endimensionell helt enkelt, med vag fruktighet. Syran är dock på en behaglig nivå ungefär där jag vill ha den. Så jag kommer inte behöva hälla ut den här satsen som befarat, men det återstår att se vad jag ska göra med den. Med min nya pH-mätare fick jag pH-värdet 3,31.

Bedömning 2016-09-03:

Ytterligare ett år har gått, och en viss utveckling har skett sedan sist, men inte mycket. Den är fortfarande halvbra på ett obeskrivbart sätt som gör att jag inte riktigt kan hitta någon användning för den. En viss strävhet har infunnit sig, vet inte om det bara var att att jag kände den tydligare denna gång. Syran har skruvats upp ett snäpp och men ligger fortfarande på en behaglig nivå, och pH mättes till 3,12.

torsdag 1 maj 2014

Brygd #127: Vitöl



Mitt tidigare försök att brygga witbier blev enligt eget tycke helt okej, men det kom inte hela vägen fram. Något som saknades var lite fruktiga estertoner jämfört med originalet. Vid båda tillfällena odlade jag upp jäst från Hoegaardenflaskor, i efterhand fick jag förklaringen i den här diskussionstråden.

Hoegaarden gör alltså som tyska veteölsbryggare och filtrerar sina öl för att därefter tillsätta en annan jäst vid flasktappningen. Vilken denna jäst skulle kunna tänkas vara finns det en massa diskussioner om på nätet, och jag ska inte trötta ut er med dessa. Somliga hävdar till och med - med minst sagt dubiösa argument - att det trots allt är originaljästen. Framförallt verkar många tycka att det blir minst lika bra resultat som originalet, något som jag ställer mig ganska tveksam till.

Således ämnar jag använda en kommersiell witjäst denna gång. Dessutom kommer jag till skillnad från sist använda omältat vete, något som jag tidigare tyckte verkade bökigt, men som jag numer känner mig ganska hemtam med efter alla mina pseudolambikbryggningar.

Det är sällan en kryddburk får komma i närheten av mina öl, men för witbier gör jag ett undantag. Eftersom varken malten eller jästen - och sannerligen inte den minimala mängden humle - ensamt kan lyfta ölet så utgör kryddningen en viktig komponent. De klassiska kryddorna är koriander och skal av Sevilla-apelsiner, men jag har fastnat för att byta ut det sistnämnda mot limefrukter.

Data:
  • Satsstorlek 22 l
  • OG 1048
  • FG 1008
  • Abv 5,3 %
  • BU 15
  • SRM 2 (halmgult)
Extraktgivare:
  • 3 kg pilsnermalt
  • 1,5 kg krossat vete
  • 0,5 kg havregryn
Infusionsmäskning vid 62 C i en halvtimma, samtidigt med förklistring av vetet. Därefter tillsattes vetet vilket höjde temperaturen till 67 C där resten av mäskningen skedde.

Humle & kryddor:
  • 10 g perle i 80 minuter
  • 15 g koriander i 5 minuter
  • skal och saft från två limefrukter i 5 minuter
Total koktid 90 minuter.

Jäst:
Jäsning med WLP400 (en liters förkultur)
  • vid 23 C i 10 dagar
  • vid 22 C i en vecka
Övrigt:
  • Vattenbehandling med 2 g kalciumklorid, tillsatt 20 minuter från kokslutet
  • Kolsyrejäsning på flaska med strösocker, 7 g/l
Fabrikörn vs. Charlevoix Dominus Vobiscum Blanche (6/6 2014):

Såhär på självaste svenska flaggans dag kör vi en kombinerad provsmakning och tävling mot ett kommersiellt öl. Eftersom jag redan har fått däng av Hoegaarden fick det bli en ny motståndare denna gång. Valet föll på det Dominus Vobiscum Blanche (DVB) från det ganska ansedda kanadensiska bryggeriet Charlevoix.

Utseendemässigt är de nästan identiska med den rätta bleka disiga gröngula nyansen, och med rejäla vita skum.

Arommäsigt är de ganska olika; de har båda en lätt korianderton, Fabrikörns domineras av sina limefrukter medan DVB har toner av en annan blommig krydda, kanske lavendel eller kamomill. Utöver det finns en viss fruktighet, eventuellt från jästen. Fabrikörns har en lätt svavelton, vilket förmodligen har att göra med att jästen var ganska gammal och seg. Jag lät den ändå jäsa i över två veckor, men det räckte tydligen inte för att hinna rensa bort svaveltonerna.

Munkänsla, torrhet och beska är i övrigt väldigt lika, men DBV vinner en odiskutabel seger, eventuellt på grund av svavlet, men förmodligen hade den varit snäppet bättre ändå. En riktigt bra wit var det onekligen.

Enligt ställningen efter den senaste tvekampen är ställningen således Fabrikörn - Omvärlden 26-29.