Pseudolambik - sats #14

Jag inser att inläggen om mina pseudolambikbryggningar tenderar att bli ganska repetitiva och bokföringsmässiga, men jag försöker ändå alltid hitta någon ny aspekt eller vinkel att fylla ut inlägget med.

Denna gång blir det att jag för första gången kommer använda enbart mikroorganismer köpta från en jästleverantör. De flesta moderna hembryggare av suröl verkar vara överens om att bottensatser från kommersiella suröl är den bästa källan till mikroorganismer för att få rätt syra och karaktär, något som hembryggarböcker helt verkar ha missat.

Jag ser ingen anledning att betvivla detta, men jag vill ändå testa själv någon gång för att se hur det utvecklar sig. Om syran skulle bli klen har jag gott om sura satser att blanda med. I övrigt har jag fastnat för maltschemat från sats 13 som jag tyckte gav en fin färg, och som jag nog kommer hålla mig till framöver.

Extraktgivare:

• 2 kg pilsnermalt
• 2 kg mörk münchnermalt
• 2 kg krossat vete

Grumlig mäskning, erhållna temperaturer:

• 44 C
• 54 C
• 67 C
• 74 C
• 81 C

Humle:

• 30 g savinjski goldings i 90 minuter

Total koktid 2 timmar

Jäst:

• Ett rör White Labs WLP655

Jäsning vid varierande källartemperatur under lång tid.

Data:

• Satsstorlek 20 l
• OG 1060
• IBU 15
• SRM 8

Bedömning 2014-08-22:

Det har visserligen bara gått fyra månader, så jag ska kanske inte dra för stora växlar än, men de flesta av mina andra lambikar har åtminstone smakat okej efter så kort tid. Det gör inte den här versionen. Den har visserligen utvecklat en schysst syra, men den har samtidigt en ganska unken och otrevlig arom som påminner om magsaft.

Jag får väl ge den ett halvår till, och jag har ju lärt mig tidigare att tiden kan göra underverk (som med sats 3), men jag befarar ändå att detta kan bli min första sats som jag får hälla ut.

Bedömning 2015-07-08:

Ett knappt år efter förra bedömningen har det hänt mycket positivt. De unkna magsaftaromerna har försvunnit, och lämnat efter sig en lambik som är helt okej men långt ifrån min bästa. Den är lite endimensionell helt enkelt, med vag fruktighet. Syran är dock på en behaglig nivå ungefär där jag vill ha den. Så jag kommer inte behöva hälla ut den här satsen som befarat, men det återstår att se vad jag ska göra med den. Med min nya pH-mätare fick jag pH-värdet 3,31.

Bedömning 2016-09-03:

Ytterligare ett år har gått, och en viss utveckling har skett sedan sist, men inte mycket. Den är fortfarande halvbra på ett obeskrivbart sätt som gör att jag inte riktigt kan hitta någon användning för den. En viss strävhet har infunnit sig, vet inte om det bara var att att jag kände den tydligare denna gång. Syran har skruvats upp ett snäpp och men ligger fortfarande på en behaglig nivå, och pH mättes till 3,12.