Brygd #196: NZ-impstout

 

Det finns tydligen imperial allt möjligt i NZ.

Jämfört med många andra hembryggare - i synnerhet i Göteborg - brygger jag förhållandevis lite porter och stout. Inte för att jag inte gillar dem, men jag gillar dem väl inte lika mycket som många andra. När jag bryggde min brunporter nyligen så blev jag dock sugen på att snart göra något riktigt mörkt igen. Och det fanns en lucka i min aprilbryggning med en starkare öl med WLP001. Då föll valet på en imperial stout med nyzeeländsk humle, ett öl jag har bryggt många gånger. Senast blev det medalj på Porterträffen 2018.

Som en liten ändring slänger jag in nelson sauvin i humleschemat i stället för kohatu. Risken är att den kan ta över, men det är en risk jag är beredd att ta. För att göra det enkelt för mig blandade jag nelson sauvin och pacific gem i en stor skål, och denna blandning går under namnet NZ-humle nedan.

Data:

• Volym 20 l
• OG 1,093
• FG 1,020
• ABV 10,3 %
• SRM 60
• IBU 80

Mäskning:

• 5 kg pale ale-malt
• 1 kg karamellmalt (SRM 75)
• 500 g cholkadmalt
• 500 g rostat korn
• 500 g havregryn
• 1 tsk kalciumkarbonat

Infusionsmäskning vid 68 C i en timma.

Kok:

• 20 g NZ-humle i 90 minuter
• 80 g NZ-humle i 20 minuter
• 100 g NZ-humle vid kokslutet
• 400 g mörkt muscovadosocker i 20 minuter
• 500 g maltextrakt i 20 minuter

Total koktid knappt två timmar.

Jäsning:

Jäsning med WLP001 (halva jästkakan från Zappale)

• vid 18 C i 5 dagar
• vid 21 C i 5 dagar

Övrigt:

• Kolsyrejäsning på flaska med strösocker, 5 g/l

NZ-impstout vs. Great Divide Yeti (2021-05-26):

Jag började på allvar intressera mig för öl 2005. En utlösande faktor kan ha varit att det släpptes en massa amerikansk mikrobryggeriöl på SB i februari det året, bland annat flera öl från North Coast Brewing. Ett av deras öl som särskilt väckte min uppmärksamhet var Old Rasputin Imperial Stout. Tyvärr har den inte dykt upp de senaste 10 åren, men en annan imperial stout jag tidigt fastnade för var Great Dive Yeti (GDY). Den är lite mer av en käftsmäll än Old Rasputin som har en mjukare rostad profil, medan GDY har en ganska tuff rostad maltkaraktär samt en ganska tydlig humlebeska (och allmänt tydlig modern humleprofil). Jag har druckit mycket imperial stout i mina dagar, men det mesta lämnar inga särskilt positiva intryck av olika skäl. Det är dessa två som står som förebild för mig, och NZ-impstout (NZI) hamnar kanske ungefär mitt emellan dessa; käftsmällsfaktorn är nog mer som Old Rasputin, medan jag humlar lite mer år GDY-hållet. Nåväl, GDY är den bästa motståndaren på SB.

Utseendemässigt är de identiska, jag har nog aldrig sett att två skum har sett så snarlika ut i mina Fabrikör vs. Omvärlden-provningar. 

Aromen är dock tydligt olika. Dels är humlearomen annorlunda med mer citrus och tallbarr i GDY, medan nelson sauvin slår igenom i NZI. I NZI finns också de lite murriga björnbärstonerna från pacific gem som fint kompletteras med muscovadosockrets anis- och lakritstoner. GDY har en lite halvtråkig sotig/askig ton i eftersmaken som gör att NZI faktiskt vinner klart på denna punkt.

Munkänslan är identisk. Båda ölen är väl utjästa och relativt torra. GDY har tydligare beska, säkert såväl från humle som rostad malt. Kanske ett litet plus för GDY där.

Men NZI hade snabbare åtgång och var faktiskt snäppet godare. Så något överraskande vinner Fabrikörn denna match, och givet senaste omgången så är ställningen nu Fabrikörn - Omvärlden 37 - 42.

Pseudolambik #41

 

Som vanligt numer när jag gör lambik behöver jag jaga tomma kärl att jäsa i. Jag tar inte ut tillräckligt helt enkelt. Denna gång fastnade jag för sats 36 som har stått till sig bra och smakar förträffligt. Så bra att hälften kommer bli ren lambik, medan resten kommer användas till en gammal favorit. Jag återkommer till det. I övrigt inget nytt på lambikfronten.

Data:

• Volym 20 l
• OG 1,060

Mäskning:

• 4 kg pilsnermalt
• 2 kg krossat vete

Grumlig mäskning, erhållna temperaturer:

• 44 C
• 57 C
• 66 C
• 78 C
• 82 C

Kok:

Ett tvåtimmarskok med 90 g gammal, oxiderad lublin-humle.

Fermentering:

I varierande källartemperatur med bottensatserna från sats 36.

Bedömning 2022-01-22:

Nu börjar jag komma ikapp med provsmakningarna igen. Nio månader från bryggdagen är helt okej för första provsmak. När jag ska tjuva en deciliter från damejeannen så märker jag dock att vätskeytan inte är hela vägen upp i halsen. Jag har alltså glömt att toppa upp efter den initiala, kraftigare jäsningen, ännu ett tecken på att jag inte visar mina p-lambikar samma omsorg och intresse längre.

Nåväl, det är inget större fel på smaken; det är fruktigt och jordigt och jag tycker mig känna en lätt puff av THP på slutet. Syran är förhållandevis hög jämfört med mina senaste p-lambikar. Jag kan tänka mig att den större vätskeytan har lett till ett större syreinsläpp i ölet. Vilket i sin tur har ökat på syran, och även bidragit till THP. Men jag såg till att fylla upp ordentligt vid flasktappningen, så förhoppningsvis ska syran inte skena iväg.

Det var ganska gott och med tanke på syran kan det bli en bra komponent i en kommande p-geuze.

Bedömning 2023-03-25:

Inför blandning och flasktappning av p-geuze 10 blev den här aktuell igen. Och nu har all THP försvunnit och syran är foprtfarande rimlig. I övrigt gäller beskrivningen ovan. Så det blir en bra lambik att ha med.

Brygd #195: Zappale

 

Jag har egentligen inget särskilt förhållande till Frank Zappa. Jag har väl hört ett par låtar samt ett orkesterstycke som framfördes i Göteborgs konserthus för många år sedan. Ingetdera har satt några större avtryck hos mig. Men jag inser samtidigt att han uppenbarligen är ytterst begåvad och rätt cool. Dessutom finns det något citat där han hävdar att man måste ha ett flygbolag och ett ölmärke för att kunna räknas som ett land.

Så när jag upptäckte att det finns en humlesort som heter zappa, och som dessutom verkar ha en ganska lovande smakbeskrivning, blev det givet att brygga årets single hop-öl med den. I övrigt har jag ändrat receptet från tidigare år på så sätt att det är mindre malt, mindre satsvolym, och dessutom lite omältat vete.

Data:

• Volym 20 l
• OG 1,053
• FG 1,011
• ABV 5,6 %
• IBU 40
• SRM 5

Mäskning:

• 4 kg pale ale-malt
• 500 g krossat vete
• 1/2 tsk kalciumsulfat
• 1/2 tsk kalciumklorid
• 1 tsk laktol

Infusionsmäskning vid 67 C  i en timma.

Kok:

• 20 g magnum i 60 minuter
• 20 g zappa i 20 minuter
• 40 g zappa vid kokslutet
• 1 krm Protafloc i 20 minuter

Total koktid drygt en timma.

Jäsning:

Jäsning med WLP001 (1 l förkultur)

• vid 18 C i 4 dagar
• vid 22 C i 3 dagar
• vid 5 C i 2 dagar

Övrigt:

• Torrhumling med 40 g zappa
• Kolsyrejäsning på flaska med strösocker, 5 g/l

Bedömning 2021-04-21:

I och med att jag har kortat ner jästiderna så går kolsyrejäsningen också fortare. Normalt brukar det vara fullt kolsyrat efter max en vecka, men här fick jag vänta två dagar till innan ölet hälldes upp med ett rejält skum. Det krossade vetet lämnar bara en svag disighet, kanske inte signifikant mer än mina tidigare apo.

Aromen är klassikt citrustallbarrhumle, med lite allmäna vaga tropiska frukter i bakgrunden. Avslutningen är torr med en markerad och fin beska som hänger bra i eftersmaken. Jag vet inte om jag har fått till en så bra beska tidigare, och vad det beror på har jag faktiskt ingen aning om.

Riktigt gott var det i alla fall. Får se hur länge det varar. Min kolsyretub var slut visade det sig när jag skulle flasktapppa.