Brygd #112: Sakeale

Som jag skrivit om tidigare blir detta ett slags kornvin med sakejäst. Denna jäst har god alkoholtolerans - ända upp till 15 % - så jag tänkte passa på att göra en lite starkare variant än vanligt. Vi får se var det hamnar.

Data:

• Satsstorlek 20 l
• OG 1112
• FG 1015
• ABV 13,0 %
• IBU 50
• SRM 13 (ljust kopparfärgad)

Malt och extraktgivare:

• 5 kg pale ale-malt (Maris Otter)
• 2 kg münchnermalt
• 1 kg ljus karamellmalt (CaraVienne)
• 1 kg strösocker
• 500 g ljust maltextrakt

Infusionsmäskning vid 65 C i en timma. Sockret kommer tillsättas successivt under jäsningen.

Humle:

• 60 g perle i 60 minuter

Total koktid 100 minuter.

Jäst:

Jäsning med White Labs WLP705 (hela jästkakan från Nipponale)

• vid 19 C i 7 dagar
• vid 23 C i 4 dagar
• vid 15 C i en månad

Övrigt:

• Klarning med 1/2 krm Protafloc, tillsatt 20 minuter från kokslutet
• Kolsyrejäsning med strösocker, 5 g/l

Bedömning (27/5 2013):

Det är lite väl sent med en bedömning nu kan man tycka, men jag har faktiskt skrivit "Bäst efter maj 2013" på etiketterna, och detta naturligtvis på grund av den höga alkoholhalten. När jag tappade om passade jag på att fylla upp en liten flaska och tillsätta kolsyresocker, och när jag två veckor senare öppnade flaskan smakade det mest sprit och finkel. Men en månads lagring i en sval källare gjorde susen, ty hos de första flaskorna jag öppnade efter den ordinarie flasktappningen var alkoholtonerna som bortblåsta.

När jag nu öppnar en flaska hälls den upp vackert klar koppar- till mahognyfärgad med ett krämigt om än något kortvarigt beige skum. Nästan full pott på utseendet blir det.

Aromen har toner av mandel, nötter, lite karamell och gråpäron. Alkoholen gör sig påmind med en lätt värmande känsla.

Munkänslan är snarare medelfyllig än fyllig, kolsyran är ganska lätt. Smaken är halvtorr med lätt till medelstor beska.

Detta var farligt lättdrucket och mina 25 cl rinner ner oroväckande fort. Detta kan bli en perfekt öl till hösten när det börjar bli lite småkyligt, men även nu när sommaren har anlänt så satt den som ett smäck.

Brygd #111: Nipponale

Sorachi ace var en kort tid en het humlesort som var svår att få tag på, och när den väl dök upp i Sverige 2011 passade jag på att köpa tre påsar. Som jag diskuterade här så tenderar den att ta över om man blandar den med andra humlesorter, så den sista påsen har legat i träda utan att jag har hittat något användningsområde för den. Men när jag bestämde mig för att brygga med sakejäst föll det sig naturligt att göra en "japansk pale ale" med just sorachi som enda humlesort.

Jag är väldigt nyfiken på vad sakejästen ska spotta ur sig. Nøgne Ø Red Horizon som jästes med just sakejäst hade spännande fruktiga estrar med drag av päron som jag uppskattade. Risken är förstås att humlen tar över, men det kan ju också bli så att jäst och humle samspelar för att skapa något stort. I nästa öl kommer jästen få spela förstafiolen däremot.

Data:

• Satsstorlek 21 l
• OG 1054
• FG 1014
• Abv 5,3 %
• IBU 30
• SRM 7 (gyllengul)

Malt:

• 3 kg pale ale-malt (Maris Otter)
• 2 kg münchnermalt

Infusionsmäskning vid 67 C i en timma.

Humle:

• 10 g sorachi ace i 60 minuter
• 20 g sorachi ace i 20 minuter
• 30 g sorachi ace vid kokslutet
• 40 g sorachi ace som torrhumling

Total koktid 70 minuter

Jäst:

Jäsning med White Labs WLP705 (1 l förkultur)

• vid 17-18 C i 6 dagar
• vid 22 C i 4 dagar
• vid 17 C i 11 dagar

Övrigt:

• Klarning med 1/2 krm Protafloc, tillsatt 20 minuter från kokslutet
• Kolsyrejäsning på flaska med strösocker, 5 g/l

Bedömning (7/3):

Jag hade nästan glömt av den här ölen; det hänger nog ihop med såväl den intensiva aktiviteten i fabriken på sistone, samt ölets karaktär. Ett par provsmakningar har det förvisso blivit men inget som har fått mig att greppa bläckpennan.

Bygelflaskan öppnas med en förvånande hög smäll och jag förväntar mig nästan en liten fontän men det stannar vid en långsamt växande skumtopp i flaskhalsen. Vid upphällning skummar ölet rejält vilket får mig att tro att ölet inte var helt färdigjäst vid flasktappning trots den långa jästiden. Ölet är ganska klart med en snygg bärnstensnyans, skummet är stort, fluffigt och smutsvitt.

Jag var lite rädd för att sorachi-humlen skulle dominera aromaen totalt, men den farhågan kommer lite på skam. Det finns en tydlig sorachi-ton, men ändå diskret på något sätt. Förmodligen har åldern tagit ut sin rätt. Därutöver anar jag någon slags fruktig estrighet som är svår att riktigt precisera.

Munkänslan är lätt till medelfyllig med hög kolsyra. Smaken är ganska torr med lätt till medelstor beska som inte lämnar några djupare avtryck. Det har nog framgått vid det här laget att jag inte är överdrivet entusiastisk över det här ölet. Det är inga större fel på det egentligen, men det är varken lättdrucket eller spännande, utan bara lite halvtrist i största allmänhet. Det lär inte bli någon rykande åtgång framöver.

Brygd #96: Sorachi Saison

Sorachi ace är en relativt ny humlesort som framodlades av megabryggeriet Sapporo i Japan under humlebriståren runt 2008. I Japan har den numera ersatts av nyare sorter, men i stället har den börjat odlas i USA och vunnit en viss spridning.

Sorachi ace har en väldigt särpräglad doft som drar åt citron, dill och gråpäron. Tillsammans med andra humlesorter tenderar den att ta över och dominera, vilket jag har fått erfara såväl i en hembrygd som i kommersiella öl, nu senast i Slottskällans Zero. På egen hand kan den fungera ganska väl dock, och i synnerhet i belgiska öl kommer den till sin rätt, något som Brooklyn Sorachi Ace tydligt demonstrerade.

Det sistnämnda ölet var något av en inspirationskälla inför detta mitt andra säsongsöl för säsongen. Receptet är närmast identiskt med det första säsongsölet. På extraktsidan har ett halvt kilo strösocker tillkommit vilket tillsammans med en mindre satsvolym ger ett betydligt starkare öl. Och på humlesidan blir det alltså enkom sorachi ace.

Data:

• Satsstorlek 20 l
• OG 1075
• FG 1018
• Abv 7,5 %
• IBU 45
• SRM 4 (halmgul)

Malt och extraktgivare:

• 5 kg pilsnermalt
• 500 g vetemalt
• 500 g havreflingor
• 500 g strösocker

Infusionsmäskning vid 65 C i en timme.

Humle:

• 20 g sorachi ace  i 80 minuter
• 30 g sorachi ace i 20 minuter
• 50 g sorachi ace i 5 minuter

Total koktid 90 minuter.

Jäst:

• Jäsning med Wyeast 3724 vid 27-29 C i 14 dagar
• Jäsning med Safale US-05 vid 20-22 C i 17 dagar

Övrigt:

• Klarning med 1/2 krm Protafloc, tillsatt 20 minuter från kokslutet
• Kolsyrejäsning på flaska med strösocker, 7 g/l

Uppdatering (31/3):

Dupontjästen är verkligen märklig. Det puttrade friskt i ett par dagar, sedan sjönk aktiviteten tydligt. Efter ytterligare några dagars stillestånd så tog det fart igen, och det bubblade kontinuerligt i jäsröret i ytterligare en vecka. När aktiviteten tycktes avstanna så utgick jag ifrån att det var läge för omtappning. Det var det kanske men SG var 1031 så det kommer krävas ny jäst för att få den här ordentligt utjäst. Lite förkulturad US-05 kommer tillsättas inom kort.

Uppdatering (18/4):

Efter tillsättning av US-05 så tog jäsningen ny fart igen, och det puttrade några dagar i jäsröret för att sedan lugna ner sig, och efter en vecka var aktiviteten låg igen. Jag har sedan låtit ölet stå ytterligare en dryg vecka, och jag funderade på att låta det stå ännu längre då det har sett rejält grumligt ut. Grumligheten verkade dock inte avta vilket tålamodet däremot gjorde, så flasktappning blev det till slut.

Förutom att det här måste vara det grumligaste öl jag någonsin tappat så var det si och så med utjäsningen. FG 1018 är visserligen inte jättehögt, men ändå lite mer än önskat. Jag får vara vaksam på kolsyrenivån då jag pytsade i rätt mycket kolsyresocker. Om jästen fortsätter arbeta på de längre kvarvarande sockermolekylerna kan det bli väl mycket kolsyra, och så småningom till och med flaskfontäner och i värsta fall -bomber. Dock så går ju denna process långsamt, så det räcker att öppna en flaska i veckan eller så.

Bedömning 29/4:

Redan efter en och en halv vecka är den rejält kolsyresatt och bygelflaskan öppnas med ett kraftigt "plopp" varpå ölen hälls upp disigt ljusgul med ett rejält skum. Lätt nervös ställer jag resterande flaskor i omgångar i kylen för att stoppa vidare kolsyrejäsning.

Stor, fruktig arom med toner av apelsin, mandarin, citron och gråpäron. Medelfyllig med rejäl kolsyra som ändå var något lägre än vad man kunde ha väntat sig efter öppnandet av flaskan.

Halvsöt med rejäl beska och en lätt syrlig ton. Den hade nog vunnit av att jäsa ut lite till, men ändå är detta ett gott mycket gott öl. Kanske inte riktigt i klass med Brooklyn Sorachi Ace men inte långt ifrån.

Brygd #83: Global IPA

En dubbel-ipa med humle från alla världens hörn är detta tänkt som. En sanning med modifikation förstås, eftersom humle enbart växer på en ganska begränsad del av jordytan. Men jag har ändå lyckats pricka in fyra världsdelar om man räknar generöst.

De humlesorter jag använde 100 g vardera av var

• Columbus, en amerikansk högalfa-sort som kan användas såväl som bitter- som aromhumle, och som ger lätt parfymiska toner med drag av svart te.
• Amarillo, en amerikansk humlesort med citrustoner som drar åt apelsin.
• Sorachi ace, en japansk humlesort som numer odlas i USA, och som ska ge tydliga toner av citron.
• Savinjski golding från Slovenien, som ger blommiga toner.
• Nelson sauvin från Nya Zeeland, som påminner om den vita druvan Sauvignon Blanc med toner av krusbär och nässlor.

Som bitterhumle använde jag enkom columbus, resten av humlen blandades i en stor skål. Låt oss kalla denna blandning för G5.

Data:

• Satsstorlek 20 l
• OG 1078
• FG 1012
• Abv 8,7 %
• IBU 100+
• SRM 6 (gyllengul)

Malt:

• 6 kg pale ale-malt (maris otter)
• 500 g råsocker

Infusionsmäskning vid 64 C i en timma, vid slutet hade temperaturen sjunkit till 62 C.

Humle:

• 20 g columbus i 90 minuter
• 140 g G5 i 20 minuter
• 200 g G5 vid kokslutet
• 140 g G5 i torrhumling

Total koktid 90 minuter.

Jäst:

Jäsning med Safale US-05

• vid 23-25 C i 5 dagar
• vid 22 C i 5 dagar

Övrigt:

• Klarning med 1/2 krm Protafloc, tillsatt 20 minuter från kokslutet
• Kolsyrejäsning på flaska med strösocker, 5 g/l

Bedömning (8/6)

Grumligt gyllenfärgad, medelstort vitt skum. Humledominerad arom med en del citrus och tropiska frukter, men det som sticker ut mest är toner av bittermandel och gråpäron. Efter att ha provat ett par sorachi ace-öl på Köpenhamnsmässan, så kan jag konstatera att det är just denna humlesort som dominerar, vilket är något överraskande.

Medelfyllig med måttlig kolsyra, torr med lite jordig beska, en del vaga alkoholtoner. Nja, detta blev en rätt medioker dubbel-ipa, och sorachi ace är en humlesort som jag främst tror passar i belgiska öl faktiskt. För dubbel-ipa ska jag nog hålla mig till amerikanska humlesorter framledes.

Fabrikörn vs. Drakens DIPA

Från början hade jag tänkt jämföra Fabrikörn's Globala IPA med Avery Dugan, fast eftersom den kom i en 65 cl-flaska - vilket lite grand försvårar att prova båda ölen samtidigt på egen hand - så blev denna jämförelse aldrig av. Men i augusti dök vinnaren av SM 2010 i Oppigårds version upp på Systembolaget; Drakens DIPA med recept av bl.a. min läromästare Rick Lindqvist. Den blir en bra jämförelse även om jag inte har några större förhoppningar om en seger.

När jag häller upp dem är skillnaden i färg slående; jag har tidigare sett Drakens DIPA som ett klockrent exempel på west coast style (D)IPA, men här framstår de orangea nyanserna ännu mer tydligt. Drakens DIPA innehåller nämligen ej försumbara mängder münchnermalt i receptet.

Detta framkommer ännu mer tydligt i aromen där Drakens DIPA har en tydligt kakig maltighet, medan malten i Fabrikörn's globala mest finns i bakgrunden för att stötta humlearomerna. Vilket som är att föredra är det dagsformen som avgör.

För det är i humlearomerna som den största skillnaden finns. Medan Fabrikörn's som sagts ovan domineras av sorachi's päronmandeltoner så är det apelsin och tropiska frukter som dominerar hos Drakens. Och jag föredrar nog det sistnämnda.

Den enda punkt där Fabrikörn vinner är beskan som har lite bättre bett. Men totalt sett viner Draken precis som väntat.

Fabrikörn - Omvärlden 11-10 således.