Brygd #111: Nipponale

Sorachi ace var en kort tid en het humlesort som var svår att få tag på, och när den väl dök upp i Sverige 2011 passade jag på att köpa tre påsar. Som jag diskuterade här så tenderar den att ta över om man blandar den med andra humlesorter, så den sista påsen har legat i träda utan att jag har hittat något användningsområde för den. Men när jag bestämde mig för att brygga med sakejäst föll det sig naturligt att göra en "japansk pale ale" med just sorachi som enda humlesort.

Jag är väldigt nyfiken på vad sakejästen ska spotta ur sig. Nøgne Ø Red Horizon som jästes med just sakejäst hade spännande fruktiga estrar med drag av päron som jag uppskattade. Risken är förstås att humlen tar över, men det kan ju också bli så att jäst och humle samspelar för att skapa något stort. I nästa öl kommer jästen få spela förstafiolen däremot.

Data:

• Satsstorlek 21 l
• OG 1054
• FG 1014
• Abv 5,3 %
• IBU 30
• SRM 7 (gyllengul)

Malt:

• 3 kg pale ale-malt (Maris Otter)
• 2 kg münchnermalt

Infusionsmäskning vid 67 C i en timma.

Humle:

• 10 g sorachi ace i 60 minuter
• 20 g sorachi ace i 20 minuter
• 30 g sorachi ace vid kokslutet
• 40 g sorachi ace som torrhumling

Total koktid 70 minuter

Jäst:

Jäsning med White Labs WLP705 (1 l förkultur)

• vid 17-18 C i 6 dagar
• vid 22 C i 4 dagar
• vid 17 C i 11 dagar

Övrigt:

• Klarning med 1/2 krm Protafloc, tillsatt 20 minuter från kokslutet
• Kolsyrejäsning på flaska med strösocker, 5 g/l

Bedömning (7/3):

Jag hade nästan glömt av den här ölen; det hänger nog ihop med såväl den intensiva aktiviteten i fabriken på sistone, samt ölets karaktär. Ett par provsmakningar har det förvisso blivit men inget som har fått mig att greppa bläckpennan.

Bygelflaskan öppnas med en förvånande hög smäll och jag förväntar mig nästan en liten fontän men det stannar vid en långsamt växande skumtopp i flaskhalsen. Vid upphällning skummar ölet rejält vilket får mig att tro att ölet inte var helt färdigjäst vid flasktappning trots den långa jästiden. Ölet är ganska klart med en snygg bärnstensnyans, skummet är stort, fluffigt och smutsvitt.

Jag var lite rädd för att sorachi-humlen skulle dominera aromaen totalt, men den farhågan kommer lite på skam. Det finns en tydlig sorachi-ton, men ändå diskret på något sätt. Förmodligen har åldern tagit ut sin rätt. Därutöver anar jag någon slags fruktig estrighet som är svår att riktigt precisera.

Munkänslan är lätt till medelfyllig med hög kolsyra. Smaken är ganska torr med lätt till medelstor beska som inte lämnar några djupare avtryck. Det har nog framgått vid det här laget att jag inte är överdrivet entusiastisk över det här ölet. Det är inga större fel på det egentligen, men det är varken lättdrucket eller spännande, utan bara lite halvtrist i största allmänhet. Det lär inte bli någon rykande åtgång framöver.