söndag 30 oktober 2022

Pseudolambik #44

 


Efter över 40 lambikbryggningar är det märkligt att det fortfarande finns någat att skriva i de här inläggen utöver ren data. Men alltid är det någon detalj jag skruvar på. Denna gång är det humlen. Jag har märkt att mina lambikar har blivit väl beska ibland med 100 g humle, samt att syran blir i lägsta laget emellanåt. Därför ska jag köra med 50 g humle de närmaste två bryggningarna.

Data:

  • Volym 20 l
  • OG 1,056

Mäskning:

  • 4 kg pilsnermalt
  • 2 kg krossat vete
Grumlig mäskning, erhållna temperaturer:
  • 42 C
  • 56 C
  • 68 C
  • 74 C
  • 82 C
Kok: 

Tvåtimmarskok med 50 g gammal (mars 2017) oxiderad humle.

Fermentering:

Vid varierande källartemperatur med bottensatserna från sats 41.

Bedömning 2023-11-04:

Drygt ett år efter bryggningen är det dags för ett första smakprov. Det smakar härligt fruktigt men tyvärr finns här en ganska kraftig ättiksyraton, och syran får tungan att lätt krulla sig. Så nog blev det syra alltid. Jag misstänker att orsaken dels kan vara att den ganska gamla gummiproppen inte sluter tillräckligt tätt. Men också att vätskeytan inte gick hela vägen upp till halsen på glasdamejeannen. Jag hade helt enkelt glömt eller missat att fylla på ordentligt efter den initiala jäsningen. Och det är lätt hänt då man inte ser in i damejeannen. Jag har länge övervägt att avveckla den, och det är nog hög tid nu. Frågan är bara vad jag ska göra med den här lambiken. Utöver den höga syran så var det ganska gott. Kanske kan jag blanda med några av mina senaste mindre sura lambikar. 


tisdag 11 oktober 2022

Cider anno 2022

 

Min nya, fina kross.

Jag fortsätter i förra årets anda med min inköpta kross och press och pressar såväl vilda äpplen och trädgårdsäpplen. Föreningens äppelträd har varit något av ett varannanårsträd, vilket tydligen inte är helt ovanligt. Det var rejäla mängder 2016, 2018, 2020 samt i år. Medan det var mer eller mindre tomt 2017, 2019 och 2021.

Angående vildäpplen så var de träd som jag skördade från ifjol ganska tomma i år. Kanske är även de varannanårsträd? Däremot hittade jag ett par nya. Dels ett som jag spanade in redan 2020 men aldrig kom mig för att plocka, och som hade klent med frukt ifjol. Och dels ett som jag har passerat en massa gånger tidigare men aldrig noterat. Kanske för att det inte har haft så mycket frukt. I år var det dock sinnessjuka mängder, och trots att det är svårt att komma åt så kunde jag utan problem plocka drygt 30 kg på två dryga halvtimmessessioner.

Version 1 (pressning 21/9 och 25/9)

Här var det mestadels äpplen från den ena vildapeln, den andra har lite annorlunda äpplen som verkar mogna något senare. Jag kommer åter testa keeving, och denna gång i kombination med Safcider TF-6. Fermentis har numera fyra olika Safcider-stammar med varierande egenskaper. Just denna ska ha begränsad assimilering av fruktos och därmed ge en viss restsötma. Fruktos är nämligen den huvudsakliga sockerarten i äpplen. Dock är den testad på fransk must som man kan misstänka vara keevad, och just därför kan den tänkas vara bra här för att få lite sötma och inte så mycket alkohol.

Tyvärr gick inte pressningen så bra då jag lyckades paja min domkraft (eller så var den redan kaputt). Jag fick i stället använda min kroppstyngd för att pressa ut musten, vilket förstås gav ett mycket sämre utbyte. Vildäpplen har i sig rätt dåligt utbyte, åtminstone de riktigt små.

Jag gjorde dock en ny plockning av c:a 20 kg och pressning några dagar senare i samband med att jag pressade en del av frukten från föreningens träd. Med en nyköpt domkraft gick det bättre.

Ingredienser:

  • 31+16 kg gula vildäpplen
  • 2+4 kg röda vildäpplen
  • 1 kg trädgårdsäpplen
  • 2 tsk kalciumklorid (56 %)
  • 1 krm keeving-enzym
  • 1 paket Safcider TF-6.
  • x g glukos (kolsyrejäsning)
Data:
  • Volym 18 l
  • OG 1,062
  • FG 1,002
  • ABV 8,1 %
Bedömning (2023-04-08):

Någon gång i månadsskiftet februari/mars bar jag ner jäskärlen från vinden till källaren. Detta för att simulera fransk vår; källaren håller ungefär 15 C så års. Och det var nog påpassligt då det strax efteråt kom en rejäl köldknäpp följt av en rekordkall mars månad.

På påskafton känner jag att det är dags för en första SG-mätning tillika smakprov. Jag har inte sett någon tydligt ökad jäsningsaktivitet, men när jag tappar upp i ett glas så bubblar det ordentligt. SG-provet landar strax över noll men är kanske helt tillförlitligt på grund av all koldioxid. Men det spelar ingen roll. När jag smakar inser jag att det har jäst torrt. Så mycket för den jästen som en lågutjäsare. Jag hade planerat att att flaska denna cider någon gång innan sommaren, men den är alldeles för besk i kombination med den fulla utjäsningen för att fungera på egen hand. Den behöver blandas ut med en sötare och mindre besk cider.

Version 2 (pressning 25/9)

Här gick jag loss på föreningens äppelträd. Jag hade dels plockat en del pö om pö under två veckor. Och i samband med pressningen gav jag trädet några rejäla skakningar och plockade snabbt upp allt som ramlade ner. Trots det finns det nog minst lika mycket kvar i trädet som jag pressade. Jag kör åter med 71B som reducerar 30-40 % av äppelsyran. Nyligen fick jag förklarat för mig att den inte utför vanlig malolaktisk jäsning (äppelsyra till mjölksyra) utan maloetanolisk jäsning (äppelsyra till etanol). En nyhet är att jag denna gång kommer avbryta jäsningen med jässtopp. Med hjälp av hembryggande grannar så kommer cidern sedan kolsyresättas på fat och tappas på flaska.

Ingredienser:

  • 25 kg aroma
  • 1 paket Lalvin 71B.
  • 1 paket jässtopp
Data:
  • Volym 15 l
  • OG 1,050
  • FG 1,014
  • ABV 4,8 %
Bedömning (2022-10-17):

Jag valde att tillsätta jässtopp efter två veckor. Då var SG något högre än jag hade tänkt, men det passade bra tidsmässigt. Därefter tappades den upp i mina grannars corneliusfat för att få kolsyra. Efter en knapp vecka tappade vi upp på flaska. Och nu två dagar senare är det dags för officiell provsmakning.

Cidern är grumligare än vad jag minns från tidigare årgångar. Kanske är det jässtoppet som grumlar något, eller så är det mer pektiner än för två år sedan (för fyra år sedan använde jag pektinase). Kolsyran är ganska måttlig, så vi skulle kanske låtit den stå lite längre (eller varit bättre på att mata på CO2). Men jag gillar nog en ganska måttlig kolsyra faktiskt.

Sötman är tydlig, men inte påträngande eller överväldigande. Den matchas fint av den ganska höga syran vilket ger en bra balans. Jag skulle nog säga att FG 1,010 vore optimalt för dessa äpplen.

Är det mer äppelsmak då? Det är jättesvårt att säga. Det är lätt att tro så från sötman, men jag är inte helt övertygad om att det är mer äppelaromer än när jag jäste torrt. Det är helt enkelt väldigt svårt att separera aromer och smak (det som upplevs av tungan) när man stoppar något i munnen.

Men det spelar kanske mindre roll i praktiken. Detta blev helt enkelt godare och mer lättdrucket än att låta det jäsa torrt. Att alkoholhalten är lägre ser jag inte som en nackdel heller.