Efter över 40 lambikbryggningar är det märkligt att det fortfarande finns någat att skriva i de här inläggen utöver ren data. Men alltid är det någon detalj jag skruvar på. Denna gång är det humlen. Jag har märkt att mina lambikar har blivit väl beska ibland med 100 g humle, samt att syran blir i lägsta laget emellanåt. Därför ska jag köra med 50 g humle de närmaste två bryggningarna.
Data:
- Volym 20 l
- OG 1,056
Mäskning:
- 4 kg pilsnermalt
- 2 kg krossat vete
Grumlig mäskning, erhållna temperaturer:
- 42 C
- 56 C
- 68 C
- 74 C
- 82 C
Kok:
Tvåtimmarskok med 50 g gammal (mars 2017) oxiderad humle.
Fermentering:
Vid varierande källartemperatur med bottensatserna från sats 41.
Bedömning 2023-11-04:
Drygt ett år efter bryggningen är det dags för ett första smakprov. Det smakar härligt fruktigt men tyvärr finns här en ganska kraftig ättiksyraton, och syran får tungan att lätt krulla sig. Så nog blev det syra alltid. Jag misstänker att orsaken dels kan vara att den ganska gamla gummiproppen inte sluter tillräckligt tätt. Men också att vätskeytan inte gick hela vägen upp till halsen på glasdamejeannen. Jag hade helt enkelt glömt eller missat att fylla på ordentligt efter den initiala jäsningen. Och det är lätt hänt då man inte ser in i damejeannen. Jag har länge övervägt att avveckla den, och det är nog hög tid nu. Frågan är bara vad jag ska göra med den här lambiken. Utöver den höga syran så var det ganska gott. Kanske kan jag blanda med några av mina senaste mindre sura lambikar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar