Visar inlägg med etikett Lokalpatriotism. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Lokalpatriotism. Visa alla inlägg

måndag 11 september 2023

Vilken är Sveriges ölhuvudstad?

 

Arboga?

När jag skrev om Stockholm för några år sedan snuddade jag vid huruvida Göteborg verkligen är Sveriges ölhuvudstad som det ofta hävdas. Jag gjorde en referens till RateBeers topp tio-lista vilken onekligen pekar åt det hållet, men framhöll samtidigt vad jag tyckte gjorde Stockholm mer intressant. Men kanske det sistnämnda mer handlar om nyhetens behag, ett slags gräset-är-grönare-fenomen.

Jag beslutade mig därför att göra en mer seriös analys. Jag blev inspirerad av Youtube-kanalen CityNerd, som bland annat presenterar topp 10-listor över städer ur olika aspekter baserat på statistiska data. Jag funderade många varv på vilka kriterier jag skulle använda, och det slutade med att jag presenterar olika varianter så att läsaren själv kan välja vilket som är mest relevant. Nu finns förstås risken att man då väljer den variant som bäst stryker ens förutfattade meningar medhårs. Därför rekommenderar jag att man tänker igenom vilka mått man tycker är mest relevanta innan man tittar på listorna i slutet.

Till att börja med valde jag att begränsa mig till de 10 största svenska tätorterna, samtliga med över 100 000 invånare. Dock valde jag efter lite eftertanke att ta bort den något märkliga entiteten "Upplands Väsby och Sollentuna" och i stället ta med 11:an Norrköping. Då den sistnämnda har betydligt fler ölställen var det nog ett bra drag.

Jag funderade sedan på att antingen betrakta alla ställen med betyg >70 eller enbart de med >80. Och jag landade som sagt i att presentera båda. Normalt brukar jag på mina resor fokusera på ställen i den sistnämnda kategorin. Det är där man hittar ställen som är värda att anstränga sig lite extra för att besöka. Men även i spannet 70-80 finns det riktigt bra ställen, och en fördel med att med dessa är att man får ett lite bättre statistiskt underlag. Av det sistnämnda skälet valde jag också bort ställen med färre än 5 betygsregistreringar.

Än knepigare är frågan om man bara ska titta på summan av betygen, eller dividera med folkmängden. Många skulle nog argumentera för det sistnämnda. Men fundera ett tag på om du föredrar en stad med 100 K invånare och ett 80-poängsställe eller en miljonsstad med nio 80-poängsställen. Det känns rätt givet att det sista är bättre rent ölmässigt. Samtidigt är det väl lika givet att den mindre staden är att föredra om båda har lika många bra ölställen. Jag skulle nog själv vilja se något slags aggregerat mått, men jag kom som sagt fram till att det är bättre att presentera dessa separat. Då kan man själv göra en övervägning hur man vill prioritera dem. Som sagt, gör det innan du läser vidare.

Ställen med betyg >80

Vi börjar med totalsumman av dessa betyg:

  1. Stockholm (1380)
  2. Göteborg (945)
  3. Malmö (451)
  4. Örebro (253)
  5. Helsingborg (160)
  6. Linköping (160)
  7. Uppsala (87)
  8. Norrköping (80)
  9. Västerås & Jönköping (0)
Jag valde att låta Helsingborg bli femma på listan och Linköping sexa trots att de hade samma totalpoäng. Skälen till det var att (a) jag inte kom på något bra sätt att få till delade placeringar i Bloggers punktlista och (b) Helsingborg har två 79:or. Jumboplatsen gick dock bra att ha delad, och här såg jag ingen anledning att leta efter något sätt att separera två så mediokra ölstäder.

Per 1k invånare blir listan i stället:
  1. Örebro (2,01)
  2. Göteborg (1,56)
  3. Helsingborg (1,40)
  4. Malmö (1,39)
  5. Linköping (1,38)
  6. Stockholm (0,85)
  7. Norrköping (0,80)
  8. Uppsala (0,53)
  9. Västerås & Jönköping (0,00)

Ställen med >70 i betyg

Här blir rankingen efter totalsumma
  1. Göteborg (4152)
  2. Stockholm (3788)
  3. Malmö (887)
  4. Örebro (683)
  5. Uppsala (671)
  6. Helsingborg (600)
  7. Linköping (517)
  8. Norrköping (373)
  9. Jönköping (145)
  10. Västerås (77)

Och per 1k invånare

  1. Göteborg (6,86)
  2. Örebro (5,42)
  3. Helsingborg (5,26)
  4. Linköping (4,46)
  5. Uppsala (4,07)
  6. Norrköping (3,81)
  7. Malmö (2,74)
  8. Stockholm (2,35)
  9. Jönköping (1,45)
  10. Västerås (0,60)

Diskussion

Jag kan inte påstå att jag tycker att det finns någon given vinnare. Men det var intressant att Göteborg faktiskt hamnade före Stockholm även utan normering med invånarantalet när vi tog med alla ställen med betyg 70+. Jag tycker nog att det är ett rimligare urval faktiskt. Samtidigt finns det skäl att ifrågasätta det måttet vilket jag kommer återkomma till.

Men först lite andra observationer. Det finns några städer som tillsammans med Göteborg överpresterar i förhållande till sin storlek*. Jag tänker då främst på Örebro, men även Helsingborg och i någon mån även Linköping. Och jag gjorde helt rätt som tog med Norrköping, som ju elegant undvek såväl jumbo- som nästjumboplatsen.

De sistnämnda har jag redan varit inne på, men det är värt att kommentera dem igen. Vad gäller Jönköping kan en förklaring möjligen vara att en betydande del av befolkningen är nykterister av religiösa skäl. Men varför Västerås har så dåligt med ölställen har jag ingen förklaring till.

Appendix: ännu ett mått

Jag gillar egentligen inte det jag ska göra nu. Nämligen att i efterhand göra ytterligare en analys. Men när jag skrev sammanfattningen insåg jag en brist i måttet att summera betygen. Problemet är hur själva betygskalan ser ut. En överväldigande majoritet av ställena har betyg i intervallet 50-100. Vanligast är nog 60-69, och därefter 70-79. Det innebär att den "egentliga nollan" är 50 vilket gör att skillnaderna lite grand suddas ut i betydelse.

Låt mig vara lite mer konkret. Skillnaden mellan ett riktig bra ställe och ett lite mer mediokert är 20 poäng. Men bara att ett ställe kommer med innebär mer än tre gånger så många poäng. Så man skulle vilja få det faktiska betyget att påverka mer. Ett sätt att uppnå detta är att transponera betygen till 0-50 genom att helt enkelt dra bort 50 poäng. Då får man följande lista:
  1. Göteborg (1402)
  2. Stockholm (1338)
  3. Malmö (337)
  4. Örebro (233)
  5. Uppsala (221)
  6. Helsingborg (200)
  7. Linköping (167)
  8. Norrköping (123)
  9. Jönköping (45)
  10. Västerås (27)
Så vi får samma rangordning även om några städer knaprar in på andra. T.ex. kommer Stockholm mycket närmare förstaplatsen, och det beror på att Göteborg hade betydligt fler ställen i intervallet 70-79. Men jag börjar luta åt att detta faktiskt är en bra rangordning av Sveriges ölstäder. Så jag kan lägga etiketten "Lokalpatriotism" till inlägget utan att skämmas.

* Det som man på engelska beskriver som "punch well above their weights".

måndag 10 juli 2023

Göteborgsskönlitteratur

 



Observanta bloggläsare har kanske noterat att det finns en helt ny etikett sedan en tid tillbaka: lokalpatriotism. Den ska dock inte tolkas för bokstavligt. Jag betraktar mig inte som särskilt lokalpatriotisk; tvärtom tycker jag lillebrorskomplex i form av "det bästa med Stockholm är tåget tillbaks till Göteborg" och liknande är extremt tröttsamt. Men jag har ändå bott här hela mitt liv, bortsett från fyra terminer 96-98 då jag var i Columbia, SC. Så jag känner att jag har ganska bra koll på staden och vad som försiggår och har försiggått här. Och jag föredrar att skriva om sådant som jag har kännedom om samt tycker är intressant. Därav denna kategori.

Denna gång ska det bli bokrecensioner. Jag har recenserat böcker tidigare, men då har det varit facklitteratur om öl eller cider. Nu ska det bli skönlitteratur* med anknytning till Göteborg. I vissa av böckerna spelar staden en undanskymd roll, i andra en större och kanske till med avgörande roll. Har ni fler exempel på Göteborgsrelaterade böcker att rekommendera eller avråda ifrån får ni gärna släppa en kommentar nedan.

Jag listar böckerna i någon slags kronologisk ordning vad handlingen beträffar. Jag sätter också betyg, 1-5 skorstenar.

Mary Wollenstonecraft - Letters written during a short residence in Sweden, Norway, and Denmark 

Vi börjar med en reseskildring i brevform från sent 1700-tal. 
Mary Wollenstonecraft var en väldigt intressant figur. I sann upplysningsanda propagerade hon för social jämlikhet. Hon flyttade till Paris under franska revolutionen som hon intitalt var en anhängare av, tills den ballade ur under Jacobinerna och hon i princip fick fly för livet. I synnerhet var hon en tidig förkämpe för kvinnors rättigheter, bland annat genom boken A Vindication of the Rights of Woman.

Hon inledde ett förhållande med amerikanen Gilbert Imlay, med vilken hon fick dottern Fanny. Imlay var inblandad i handel med Skandinavien, vilket var olagligt på grund av britternas blockad under Napoleonkrigen. När ett av hans skepp försvann åtog sig W. att resa i hans ställe för att försöka lösa situationen. Breven hon skrev hem till Imlay under den långa resan gav senare upphov till den aktuella boken.

Efter en besvärlig båtresa hamnar W. så småningom på kusten utanför nuvarande Kungsbacka. Därifrån tar hon sig till Göteborg där hon stannar ett tag och vilar upp sig inför vidare färd norrut mot södra Norge som är hennes huvudmål. Efter oförrättat ärende återvänder hon söderut och reser vidare till Köpenhamn, och därefter till Hamburg, varifrån hon sedan tar sig tillbaka till England. Där bekräftas henne misstanke att Imlay har träffat en ny kvinna, vilket leder till hennes andra självmordsförsök som hon också överlever. Dock överlever hon inte komplikationerna vid födseln av sin andra dotter Mary några år senare**. Denna dotter skulle sedermera gifta sig med en viss Percy Shelley och bli en betydligt mer känd författare.

Kulturellt och politiskt är W. ganska skeptisk till de skandinaviska länderna, som nog var ganska i bakkant vid den här tiden. Däremot uttrycker hon sig uppskattande om den vilda naturen. Göteborg - som endast hanteras i ett av breven - beskrivs som en luftig stad med vackra trädkantade gator med dålig beläggning. Societeten uppfattar hon som okultiverad och mest intresserad av pengar, mat och dryck. Det är en uppfattning som även beslås övriga städer i olika grad. Mest föll Kristiania (dagens Oslo) henne i smaken, sämst tyckte hon om Hamburg.

Det är inte en helt lättläst bok, och de filosofiska utsvävningarna kan bli ganska långrandiga emellanåt. Däremot är det ett väldigt intressant tidsdokument. Bara en sådan sak hur obekvämt och omständigt det vara att resa under denna tid är fascinerande. Betyget blir tre gedigna skorstenar.

Eric Williams - The wooden horse

Nu förflyttar vi oss fram till andra världskriget och det tyska fånglägret Stalag Luft III. Här satt nerskjutna brittiska piloter i ett av de mest rymningssäkra tyska fånglägren. Att gräva tunnlar var mycket svårt av olika skäl, bland annat för att fångbarackerna låg långt ifrån alla stängsel. Författaren kom dock på ett sätt att komma runt dessa svårigheter. Fångarna började dagligen hoppa över en träplint under förevändning att hålla sig i fysik form. Plinten placerades relativt nära stängslen, och för att undvika att vakterna skulle fatta misstankar lät man några av de förment klumpigare fångarna "råka" välta plinten några gånger initialt för att vakterna skulle kunna se att det inte fanns något suspekt under.

När de sedan hade fått upp fysiken lät man en fånge följa med under plinten, gräva några decimeter under passet och sedan ta med sig säckarna med sandjord tillbaka till barackerna. På så sätt hade man till slut grävt en fullständig flyktgång under avspärrningarna och ut till friheten. Man förundras verkligen över såväl planerandet som genomförandet av denna flykt.

Väl i det fria lyckas W. tillsammans med två andra fångar ta sig ända upp till nordsjökusten, där deras vägar skiljs. W. och en av hans kompanjoner lyckas få kontakt med danska motståndsrörelsen, som hjälper dem få tag på en fiskebåt som smugglar dem över till södra Sverige. Väl där tar de sig till Göteborg där de förenas med sin tredje kompanjon på brittiska konsulatet. Boken avslutas med att de gemensamt ger sig ut på stan för att fira sin återvunna frihet.

Det måste varit på 90-talet som jag läste boken hos mina föräldrar, så jag vågar inte säga allt för mycket om den. Göteborg förekommer som sagt bara perifert, men jag tyckte ändå att den var värd att ta med här. Jag minns den som spännande och vågar ändå rekommendera den. Det blir tre skorstenar. 

Marianne Fredriksson - Simon och ekarna

Nästa bok kräver kanske ingen närmare presentation. Men för fullständighetens skull... Den skildrar den unge Simons uppväxt i Göteborg under 40-talet och framåt. Simon är av halvjudiskt ursprung, och han får dessutom en kamrat i den judiske pojken Isak vars familj har flytt från nazisterna. Nazismen och kriget ligger som en mörk bakgrundsfond under första delen av boken.

Till skillnad från tidigare böcker har Göteborg en framträdande plats i boken. Man kan säga att man får följa flera resor i boken. Göteborgs resa som stad med en växande varvsindustri, pojkarnas resa in i vuxenlivet, och tillika klassresor, även så för Simons styvfar.

Det är ett fint tidsdokument. Tyvärr finns några saker som gör att det inte blir ett högt betyg. Personporträtten känns ganska grovt tillyxade, och emellanåt blir det lite banalt i största allmänhet. Det ligger också en lätt doft av New Age över boken. Det korta sexuella förhållandet mellan pojkarna och en vuxen kvinna känns också lite sådär. Tre skorstenar stannar betyget vid.

Viveca Lärn - Tuppenkuppen

Den här boken var det länge sedan jag läste. Vi snackar 80-tal. Jag hade nog inte kommit på den om jag inte hade sett författaren hemmavid nyligen. Hon bor nämligen i närheten av mig har jag förstått. Viveca Lärn är väl annars mest känd för Saltö-böckerna och tillhörande TV-serie. Men hon har huvudsakligen skrivit barn- och ungdomsböcker.

Tuppenkuppen kretsar kring tonårstjejen Tekla Tedin och hennes bästis Ulle. Tekla bor med sin ensamstående konstnärspappa Tommy. Tommy har just blivit lämnad av sin flickvän, hans tavlor säljer dåligt, han har som lök på laxen blivit allergisk mot sin älskade nyponsoppa, och har glidit ner i en lätt depression.

Då bestämmer sig Tekla för att tillsammans med Ulle försöka rycka upp tillvaron för Tommy. De planerar en kupp för att placera en av Tommys tavlor - Tuppen - på Göteborgs Konstmuséum. Huruvida de lyckas ska jag inte avslöja, och jag minns faktiskt inte exakt hur det gick heller.

Det var som sagt ett tag sedan jag läste boken. Men mitt unga tonårsjag uppskattade den  i alla fall för sin blandning av allvar och humor. En utmärkt ungdomsbok vågar jag trots allt drista mig till att säga. Och Göteborg har i alla fall en tydlig biroll. Fyra skorstenar blir det efter viss tvekan.

Lydia Sandberg - Samlade verk

Nu till ett ganska nyligt verk(!) som fått en hel del uppmärksamhet samt Augustpriset 2020. Lydia Sandberg har i intervjuer sagt att hon hade som mål att skriva en Göteborgsroman. Kanske lite på samma sätt som Strindberg, Fogelström och Söderberg skrev Stockholmsromaner. Eller New York hos Paul Austen. Detta var alltså mina egna paralleller.

Hursom får vi under knappa 700 sidor följa förläggaren Martin Berg från 80-tal till 10-tal. Hur han träffar den blivande konstnären Gustav Becker och sin kommande fru, den intelligenta och gåtfulla Cecilia. Som sedermera försvinner några månader efter sin disputation och lämnar Martin med två barn. Som en parallell tråd får vi följa äldsta barnet Rakel under 10-talet i sitt sökande efter svar om varför modern försvann och vart hon kan ha tagit vägen.

Förutom ovanstående fyra huvudpersoner så spelar alltså staden Göteborg en viktig roll. I synnerhet genom ganska nostalgiska återblickar till 80-talet. I övrigt bjuds på interiörer från såväl konstnärs-, förlags- som den akademiska världen. Man får en känsla av att författaren har god insyn i dessa miljöer.

Det är alltså en väldigt välskriven bok, med intressanta karaktärer och miljöer. Jag kan förstå varför den har blivit hyllad. Jag kan dock inte riktigt sätta fingret på varför jag inte ger den toppbetyg. Det blir fyra skorstenar, men ytterst stabila sådana.

Åke Edwarsson - Till allt som varit dött

Jämfört med hur det ser ut i min bokhylla är det oproportionerligt många deckare med på denna lista. Jag tycker ofta deckare är platta och trista, men då och då blir det ändå att jag läser en slik. Kanske för att jag har fått en trovärdig rekommendation (t.ex. Karin Fossum). Eller som i detta fall för att den utspelar sig i Göteborg.

Tyvärr är detta en enormt tråkig bok som knappt håller styrfart. Långsamt berättartempo behöver inte alltid vara något dåligt, tvärtom. Men det kräver en skicklig skribent, och dit kan inte Åke Edvardsson räknas. I stället ägnas en massa trycksvärta på tradiga beskrivningar om protagonistens dryck-, mat- och musikvanor. De olika karaktärsporträtten i boken är osedvanligt endimensionella. Vidare serveras en hel del illa dolda politiska pekpinnar. Det blir bara två fallfärdiga skorstenar.

Johannes Anyuru - De kommer att drunkna i sina mödrars tårar

Nu har vi kommit fram till min favorit på listan, och även detta en Augustprisvinnare (2017). Boken utspelar sig dels i nutid, dels i en dystopisk framtid. Boken inleds effektfullt med ett islamistiskt terrorattentat i en bokhandel i Göteborg. En provokativ Lars Vilks-liknande konstnär ska avrättas live. Den filmande terroristen Nour får dock en vision om en framtid där dådet lett till ett fascistiskt samhälle. Hon vänder därför sitt vapen mot de övriga terroristerna och avbryter avrättningen.

Två år senare blir en författare (misstänkt lik Johannes själv) tillika bokens berättarjag kontaktad av Nour som sitter på rättspsyk. Inte undra på då hon påstår sig komma från framtiden. En dystopisk framtid där terrordådet genomfördes, och Sverige har förändrats till ett fascistiskt samhälle där alla som inte ses som genuina svenskar är förpassade till ghetton i de tidigare miljonprogramsområdena. Nour överlämnar en skriftlig redogörelse för sina minnesbilder av den alternativa framtid hon hävdar sig komma ifrån.

Hävdar är nyckelordet här, och som läsare får man aldrig riktig klarhet i huruvida detta är någon slags magisk realism. Eller att det som också föreslagits är någon form av science fiction där Nour har utsatts för minnesexperiment under sin tid i ett fångläger. Oavsett så är det en välskriven och suggestiv roman som på en och samma gång är vacker, hemsk och sorglig, men som i slutändan ändå levererar hopp. Och därtill en liten plot twist. Det kan inte bli annat än fem skorstenar.

Zac O'Yeah - Tandooriälgen

Jag börjar med att bekräfta att författarnamnet är en pseudonym. Författarens riktiga namn är Sakari Nuotimäkki och är en svenskfinsk författare som är uppväxt i Göteborg. Sedan en längre tid är han bosatt i Bangalore, Indien. Denna bakgrund lyser tydligt igenom i den skruvade och lätt dystopiska deckarthrillern Tandooriälgen. Boken utspelar sig i ett framtida Göteborg, eller Gautampuri som det då också kallas. På grund av extrema klimatförändringar har världen genomgått dramatiska förändringar. Klimatet i Göteborg har blivit tropiskt. USA har spårat ur och hotar med invasion, och Sverige har som många andra länder anslutit sig till den av Indien ledda Sydasiatiska unionen i utbyte mot beskydd. Detta har lett till stor inflyttning av Indier och andra asiater till Sverige, och Göteborg har svällt till en tjugomiljonersstad.

Detta kräver förstås ett rejält mått av suspension of disbelief***. Lyckas man med det har man en både spännande och underhållande läsning framför sig. Vi får följa den avdankade kriminalpolisen Herman Barsk som under ett nattskift i nedgångna Masthugget hittar styckade delar från flera människokroppar i köket på restaurangen som gett boken dess namn. Detta leder honom in i en vild jakt på en fanatisk kristen sekt och terrorgrupp som motsätter sig kolonialiseringen.

Det här är ingen barnvänlig bok. Det är mycket cynism, våld, sex, misär och okontrollerade kroppssubstanser. Men det ryms också en fin kärlekshistoria mellan den desillusionerade Barsk och hans indiska brevbärare Kumkum. Det är inget litterärt storverk, och något Augustpris finns knappast i sikte. Men som underhållning och tankeväckande verklighetsflykt fungerar det utmärkt. Och Göteborg spelar en viktig biroll, även om det kan vara svårt att orientera sig ibland då de flesta gator och platser har fått nya, indiska namn****. Betyget blir fyra skorstenar.

* Vilket härligt ord detta är.

** Med sin nya partnet William Godwin.

*** Jag kan tycka att författaren inte behövt ta i så mycket. Det hade räckt med fem grader varmare och fem miljoner. Men Zac är inte mycket för måttfullhet och subtiliteter verkar det som.

**** Det finns en karta i början av boken, men den är inte helt lätt att tyda. Dessutom är det lite tröttsamt att hela tiden bläddra tillbaka.

tisdag 28 februari 2023

Några friluftstips för Göteborg

 

One does not simply walk to Östra långevattnet?

I ett tidigare inlägg tipsade jag om några besöksmål i Göteborg som ligger lite bortom de allra vanligaste turiststråken. Jag hintade om att jag kanske skulle återkomma om tips om naturupplevelser i 031-området, och nu ett år senare är det dags för det. Fokus kommer vara på vandring eftersom det är den friluftsaktivitet som jag främst ägnar mig åt. I förbigående passar jag på att tipsa om kanotmöjligheter eftersom det är något jag har snappat upp mest i förbifarten.

Skärgården

Det här känner väl rimligen alla redan till, men Göteborgs skärgård bjuder på underbara havsmiljöer. Bad och segling är förstås uppenbara aktiviteter, men havsskajak är också populärt. Dessutom finns det ofta fina naturreservat på större öar som Björkö, Hönö, Styrsö, Brännö och Vrångö. En favorit är Galterö som man kan nå via en liten bro från Brännö. Till den norra delen av skärgården kan man ta sig med bil eller buss, men till den södra är det färja och apostlahästarna som gäller.

Ett ytterligare tips är Stora Amundön där det fina möjligheter till bad, men även en trevlig rundslinga genom hästhagar och ekskogar, och längs granitklippor. Det finns även ett gammalt gravröse som man passerar på vägen upp till öns högsta punkt.

Delsjöområdet

Detta naturreservat är det område jag bäst har koll på då jag har bott inom gångavstånd sedan 2002. Jag kan nog alla större och de flesta mindre vägar och stigar i området. Och det finns gott om dessa med olika svårighetsgrad och kupering. Speciellt att rekommendera är vägarna runt Stora och Lilla Delsjön där den förstnämnda är betydligt mer kuperad. Båda slingorna består av ganska breda vägar, och man får räkna att trängas med andra vandrare, joggare och ibland även hästar. Lite smalare och besvärligare men mer avskilt är Ugglemossen runt som utgår från Bertilssons stuga. Det finns många fler fina stigar i närområdet, bland annat stigen med trappan i bilden ovan.

Nära badplatsen vid Stora Delsjön finns kanotuthyrning, och utan att ha prövat på detta tror jag det finns goda skäl till att det är populärt. Delsjöarna är närmast att betrakta som 3-4 sjöar som sitter ihop. Det dyker således ständigt upp nya miljöer och utsikter.

Vättlefjäll

Detta är ett stort naturreservat nordöst om staden som domineras av ett antal mindre sjöar. Flera av dem sitter dessutom ihop med naturliga eller utgrävda kanaler. Det är således ett kanske ännu bättre ställe att hyra kanot på, vilket också är fullt möjligt från flera ställen, varav Vättlestugan väl är det smidigaste.

De sydvästra  delarna går att nå med kollektivtrafik relativt smidigt, medan man i övrigt är hänvisad till bil, och i vissa fall även ganska begränsade parkeringsmöjligheter.

Som framgår av denna spårkarta så finns fyra spårsystem som utgår från olika ställen. Systemen är delvis sammanväxta, vilket ibland kan vara lite förvirrande då de har samma färgmarkeringar. Min favoritled i området är annars Vättlefjällsleden. Detta är namnet till trots en rundslinga på 25 km som passerar samtliga spårsystem men även har några egna, unika sträckningar. Det är en vacker och omväxlande slinga som är en bra dagsutflykt om man vill ha en lite rejälare vandring.

Sandsjöbacka

Detta är ännu ett stort naturreservat, denna gång sydväst om staden. Här finns det inte så mycket sjöar, och heller ingen kanotuthyrning vad jag vet. Det är i stället ett utpräglat vandringsområde, omväxlande med vilda skogspartier på höjderna, en del kulturlandskap, samt det öppna hedlandskapet som man ser från E6. Som framgår av spårkartan så finns det sex spårsystem, även här sammanflätade med möjlighet till förvirring. Det finns även en större led, med det föga överraskande namnet Sandsjöbackaleden. Till skillnad från Vättlefjällsleden startar och slutar den på olika ställen.

En nackdel här är att det inte finns så bra kommunikationer med kollektivtrafik. Ofta får man gå flera kilometer från närmaste hållplats. Det gör ju att just Sandsjöbackaleden är lite knepigare att gå, och jag har det ännu ogjort. Min favorit i området är annars den röda slinga som utgår från Kyrkobyn-Dala.

Vildmarksleden

Namnet på denna vandringsled är något missvisande då den omgivande världen ständigt gör sig påmind i form av mindre vägar och lite avskilt belägna bostadshus. Men det är ändå en trevlig mix av skog, sjöar och kulturlandskap. Leden börjar* i Hindås precis vid pendeltågstationen och vindlar sig sedan tillbaka till Skatås.

Jag gick leden första gången hösten 2011 och då var den i halvdåligt skick med tveksam skyltning och många blöta passager. I synnerhet vid ett ställe var man tvungen att passera ett tiotals meter brett kärr utan vare sig spångar eller någon uppenbar väg runt.

När jag gick leden för andra gången under pandemin 2020 hade en rejäl upprustning skett, delvis tack vare EU-pengar. Förutom förbättrad markering och nya spångar hade vissa sträckor dragits om så att längden ökat från 38 km till maratondistansen 42 km. Större delen av den extra längden kommer just från en omväg runt det ovan nämnda kärret. Tyvärr är ena halvan av denna omväg en rejält tråkig raksträcka längs en grusväg, så jag ska någon gång försöka se om jag kan hitta den gamla sträckningen här och om den har förbättrats. Sista etappen mellan Kåsjön och Skatås är gemensam med Bohusleden och Götaleden. Delar av denna är också den allra finaste när man klättrar över en ekskogsklädd bergås.

Bohusleden

Bohusleden sträcker sig ända från Strömstad till gränsen mot Halland** sydost om Lindome. Stora delar av den verkar vara mer eller mindre ren vildmark, med få möjligheter till logi eller anslutning med kollektivtrafik. Några av etapperna verkar bjuda på fantastisk natur, och någon gång ska jag försöka beta av en del av dem.

Men än så länge har jag bara gått etapperna runt Göteborg, och det är lite blandad kompott. Vissa etapper har ganska långa passager genom bostadsområden och/eller på större vägar vilket känns sådär. Men från Jennylund har man en ganska fin sträcka genom Vättlefjäll. Sedan en lite tråkigare del genom bostadsområden fram till Angereds kyrka, men därifrån har man ännu en fin vandring till Jonsereds Herrgård där man ansluter med Götaleden.

Jonsered till Skatås täcks under de andra lederna. Söder om Skatås går man åter för sig själv och här har man en fin sträcka mellan Gunnebo slott och Kållered.

Götaleden

Detta är en relativ ny vandringsled mellan Alingsås och Göteborg som har tagits fram för en kombination av kultur och natur. Man passerar genom flera klassiska industrimiljöer, i synnerhet vid Nääs fabriker. Tanken är att man ska kunna gå hela leden och sova över i lite lyxigare miljöer. Men det går även utmärkt att gå enskilda etapper då nästan samtliga börjar och slutar vid kollektivtrafiknoder.

Tyvärr är det svårt att dra en vandringsled mellan dessa orter utan att ibland tvingas nyttja lite större vägar. Så de flesta etapper innehåller såväl vackra eller intressanta passager som ganska trista transportsträckor. Undantaget är Floda till Lerum som nästan hela vägen går längs Säveåns flodbädd, alternativt längs ängar. Även Lerum till Jonsered samt Jonsered till Kåsjön bjuder på fantastisk natur och kulturlandskap, bortsett från några tråkiga passager.

Övrigt

Om man är begiven på klättring så erbjuder bergen i Fjällbo utsökta möjligheter. Även om man inte klättrar så finns det ganska trevliga möjligheter till att promenera upp till Bergsjön, med utsökta utsiktsplatser och en gravhög att beskåda om man är lagd för sådant. Jag växte själv upp vid foten av de här bergen och minns att man ständigt såg klättrare hänga på de vertikala klippsidorna under sommarhalvåret. Dessutom klättrade vi småkillar ofta på de lite mindre branta delarna, något som våra föräldrar nog delvis var lyckligt ovetande om.

En väldigt speciell vandringsslinga är Kärrsjörundan som slingar sig runt i ett vackert natur- och kulturlandskap. Här har den lokala hembygdsföreningen gjort en stor insats med informationsskyltar om alla gamla torp(ruiner) som man passerar. Ofta med intressant historia om människorna som levde där på 1800-talet och tidigare, med fokus på hur deras vardag såg ut. Enda nackdelen är närheten till Landvetter flygplats vilket kan vara lite störande.

Änggårdsbergen är ett naturreservat mellan Göteborg och Mölndal, precis i anslutning till Botaniska trädgården. På sätt och vis fortsätter den sistnämnda in i reservatet, i och med att man har planterat träd från olika delar av världen i delar av reservatet. Andra delar är väl bevarad naturskog, och här finns också ett hedlandskap på höjden som hålls nere med hjälp av betande djur.

Jag avslutar med att nämna den nya Pilgrimsleden Göta Älv som jag ännu inte har hunnit utforska. Det känns lite som man försöker haka på trenden med klassiska pilgrimsvandringar och dess popularitet, och jag undrar hur mycket den är baserad på faktiska gamla pilgrimsvandringar. Det oaktat så tycker jag det verkar vara en väldigt trevlig sträckning som passerar en massa gamla kyrkor och fornlämningar. Det verkar också finnas ganska goda möjligheter att ansluta till deletapperna med kollektivtrafik. Min ambition är att detta året åtminstone gå sträckorna närmast Göteborg. Som kuriosa kan jag nämna att den första etappen passerar ett hundratal meter från min lägenhet.


* Jag vet inte om den har en officiell riktning egentligen, men det känns naturligast att gå åt det hållet. Och man får nettonedför.

** Den fortsätter sedan som Hallandsleden.

måndag 30 januari 2023

Hur mycket regnar det egentligen?

 


Den senaste tiden har det regnat något kopiöst här i sydsverige. Allra värst verkar det varit i Värnamo även om de värsta katastrofscenarierna  lyckligtvis ej verkar ha inträffat. Annars vet väl alla att det jämt regnar i Göteborg. Ett exempel på denna uppfattning var ett påstående jag såg för några år sedan om att "det regnar 70 % av tiden i Göteborg". Påståendet gjordes av en representant för "Rain Gothenburg".

Problemet är bara att det inte stämmer att det regnar särskilt mycket i Göteborg. Läser man t.ex. på Wikipedia så står det att årsnederbörden i snitt är knappt 900 mm, och i brödtexten står det "precipitation is regular but generally moderate throughout the year". Förvisso har stora delar av landet ännu lägre siffror, men det är fortfarande inte särskilt mycket för det. Och om man breddar jämförelsen till övriga världen - jag återkommer till det - så inser man snabbt att Göteborg inte sticker ut på något sätt vad gäller årsnederbörden.

Men nu tänker kanske någon "jaja, totalnederbörden kanske inte är så hög, men det strilar ner lite grand mest hela tiden jämfört med andra ställen där mer är korta skyfall". Men inte heller det finns det något uppenbart fog för. Antalet regndagar per år är i genomsnitt 122, vilket inte heller det är speciellt högt i en internationell jämförelse. Det regnar alltså i snitt var tredje dag, och en regndag definieras som att det kommer mer än 0,1 mm regn under dygnet. Vilket naturligtvis innebär att det för vissa av de 122 regndagarna inte regnar särskilt mycket alls, och att det en stor tid av dessa dagar är uppehåll. Så den faktiska andelen av tiden det regnar ligger rimligen runt 10-15 % eller kanske ännu lägre. Så det här med 70 % var sålunda en tiopotens fel ungefär.

Just det sistnämnda resonemanget ger möjligen ett sista visst utrymme för invändningen ovan. Nämligen att det regnar större andel av tiden av regndagarna jämfört med annorstädes, men mindre intensivt. Efter att ha bott i sydöstra USA 1996-98 så kan jag tänka mig att det ligger något i det. Jag blev faktiskt lite paff när jag insåg att min gamla hemstad i USA faktiskt har mer årsnederbörd och nästan lika många regndagar. Men där var det typiskt under sommarhalvåret med en daglig rejäl regnskur på eftermiddagen, och i övrigt var det klart till halvklart.

Och igen så ger det sistnämnda en hint var man faktiskt kan hitta en avvikelse. Vad gäller antalet soltimmar så hamnar Göteborg ofta en bit under andra städer med liknande mängd årsnederbörd. Ingen radikal skillnad, men ändå tydlig. Och delvis kan det nog bero på ett mer lågintensivt regnande. Men minst lika mycket beror det på många dagar med grådis, i synnerhet under höst, vinter och vår. Oavsett fördelningen så tror jag båda dessa faktorer har bidragit till den felaktiga bilden av en väldigt regnig stad. Ett ännu mer tydligt exempel på detta är att folk har fått för sig att London skulle vara regnigt. London har i själva verket påtagligt lite årsnederbörd. Däremot har man också relativt få soltimmar vilket säkert kan bidra till att hålla denna felaktiga föreställning vid liv.

Som ni kanske har anat har jag jämfört Göteborgs siffror med ett antal andra städer i världen. Jag har dessutom sammanställt siffrorna i ett excel-ark, vilket jag redovisar nedan uppdelat på världsdelar. Det är inte någon slags fullständig eller särskilt representativ sampling av världens städer. Det finns en tydlig tyngdpunkt på Europa t.ex. Men jag har ändå försökt få med de största klimattyperna i världen. Följande engelska förkortningar används:

  • AAP: Average Annual Precipitation [mm]
  • APD: Average Precipitation Days
  • MMS: Mean Monthly Sunshine [h]
  • DMT: Daily Mean Temperature [C]
  • RHT: Record High Temperature [C]
  • RLT: Record Low Temperature [C]
Europa:

Här finns en tydlig trend med allt mindre nederbörd ju längre österut man kommer. Vissa avvikelser förekommer givetvis, det torra inlandsklimatet i Spanien till exempel*. Notera att flera städer vid Atlantkusten har liknande siffror som Göteborg om än något varmare.



Nordamerika:

Här finns i stället en tydlig gradient med minskande nederbörd när man rör sig västerut**. Undantaget är väl bara nordvästra USA och Kanadas västkust. Längs ostkusten är det betydligt regnigare än i Göteborg, fast med betydligt fler soltimmar. När man närmar sig bergen så har det dock blivit betydligt torrare inlandsklimat, och sedan kommer en hel del öken.



Syd- och centralamerika:

Här är det lite mer komplicerat då det är en hel del tropiskt klimat, och Centralamerika är ju en väldigt smal landremsa. Södra halvan av Sydamerika har dock samma gradient som Nordamerika. Notera de extrema värdena för Lima. Jag bör påpeka att det på Wikipedia står 30-60 mm i brödtexten, men kanske får den stationen som hamnade i tabellen extra lite regn. Oavsett är det extremt låga värden, och samtidigt är det konstant väldigt hög luftfuktighet i Lima. Men fukten fälls sällan ut i regn.



Asien:

På denna jättekontinent finns alla slags klimat; arktiskt, tempererat i olika varianter, torrt steppklimat, maritimt, subtropiskt och tropiskt. Det avspeglar sig också i tabellen som har en del extrema värden.



Oceanien:

Det blev bara städer från Australien och Nya Zeeland, men här uppvisas ändock stor variation. Och då tog jag inte med någon ökenstad från "the outback".



Afrika:

Här finns också stora variationer givetvis. Det som sticker ut är förstås Kairo och hur stor skillnad det är gentemot Tunis.




Epilog:

Slutligen ska jag försöka mig på någon slags koppling till ölbryggande. När jag började tänka på det här inlägget kunde jag inte låta bli att dra paralleller till hur påståenden med tveksam sanningshalt (som att det regnar mycket i Göteborg eller London) så lätt sprids utan att någon ordentligt tänker efter eller kollar upp fakta. Jag har skrivit massa om olika myter tidigare, men ett märkligt påstående som jag tycker har börjat cirkulera mer på sistone är "bortkoket är det samma oavsett satsstorlek". Som så många andra myter så kan det finnas ett korn av sanning; om man gör en 10-literssats i ett tjugoliters bryggverk, och brassar på med samma effekt som vanligt så jo, det kan nog koka bort lika många liter som när man brygger 20 liter. Men det är ju två antaganden som normalt inte gäller. Påståendet dyker ofta upp när någon vill halvera ett 20-litersrecept och undrar om det bara är att halvera alla mått rakt av. Och det är det ju väsentligen***. Men då ska genast en del komma dragandes med att just vattenmängderna inte kan delas. Men till att börja med kan man anta att tiolitersbryggaren har en gryta i passande storlek. Vidare kan man anta att effekten anpassas så att koket har rätt intensitet. Och även om dessa antaganden ej gäller, så är det ju inget som är specifikt när man skalar ett recept. Jag blev till slut så irriterad på detta nonsenspåstående att jag avreagerade mig medelst en Batman & Robin slap-meme.





* The rain in Spain falls mainly outside the plain.
** Ett lästips är att söka på "the rain follows the plow" för lite historia om hur detta påverkade flödet av nybyggare västerut.
*** Det finns ju en del utbyten som kan skilja sig åt mellan en hembryggarsats och ett bryggverk på flera tusen liter.





måndag 28 februari 2022

Några turisttips för Göteborg

 

Slottsberget i mitten.

Det kan kännas som en evighet sedan man var ute och reste, men det är ju faktiskt bara två år sedan. En trevlig aspekt av resandet är att läsa på om sitt kommande resmål. När jag läser olika resebloggar och tittar på Youtube-videor slås jag av hur likformiga de ofta är. Såväl till formen "tio saker du inte får missa i X-stad" som till vilka besöksmål som anges. Ett slags följa John-beteende som man kan se i många sammanhang, och hembryggning är inget undantag.

När jag några gånger har roat mig att söka på turisttips för min egen hemstad är det naturligtvis likadant. Det är Liseberg, Feskekôrka, södra skärgården, Universeeum, Trädgårdsföreningen med palmhuset, Paddanturen och megakanelbulle i Haga. Om det är lite mer edgy kan Magasinsgatan och Långgatorna nämnas, och i mer artsy fartsy versioner kan besök på konstmuseet eller världskulturmuseet förekomma.

Och det är inget fel på ovanstående rekommendationer, även om Feskekôrka för närvarande är stängt för renovering. Och även om ett besök i Haga bör bockas av någon gång så kan man skippa jättekanelbullen på Café Husaren som naturligtvis bara är en gimmick. Men om man vill ha lite alternativa förslag så kommer det lite sådana nedan från en medlem av lokalbefolkningen.

Jag kommer fokusera på besöksmål i stadsmiljö. Det finns massor av naturupplevelser i 031-området, men det är kanske ett ämne för ett kommande inlägg. Oavsett gillar jag själv att gå till fots en hel del när jag är ute och turistar, men gärna kombinerat med att utnyttja den lokala kollektivtrafiken. Och målet är kanske inte i första hand typiska sevärdheter, även om jag gärna betar av sådana också. Framför allt är jag ute efter att se olika delar av staden och insupa atmosfären. Det kommer således krävas en hel del promenerande för mina tips nedan, så ett par bekväma skor är att rekommendera, tillsammans med ett kollektivtrafikkort.

Norra Göteborg

Detta kommer mer specifikt handla om norra älvstranden som är ett område som redan har fått ett rejält lyft, men som är under kraftig utveckling. Även bortanför detta kommer det hända mycket framöver, till exempel runt Backaplan.

Lindholmen

Det här är en spännande och dynamisk del av staden, där mycket av fordonsteknologin har sitt hjärta. Här uppförs också vad som kommer bli nordens högsta hus, Karlatornet, i vars skugga SM kommer hållas*. Så om man ämnar besöka SM så är det ett bra tillfälle att se sig omkring här. På lördagar med start kl. 12 hålls en street food market i området som är väl värd ett besök. Enklast tar man sig hit med färja från Stenpiren, men vill man vara lite mer hardcore kan man ta apostlahästarna över den sprillans nya Hisingsbron, sedan vidare genom det ingemansland** som heter Frihamnen och vidare längs vattnet och kranarna bort till Lindholmens företagskluster.

Bakom den ikoniska kuggen-byggnaden ligger en kupol som härbärgerar en utställning om kommande statsutvecklingsprojekt fram till 2050. Även om det kan vara lite si och så med uppdateringen så är det ändå värt att titta in en kort stund.

Slottsberget

I anslutning till Lindholmen ligger denna lite oförtjänt bortglömda stadsdel. Som namnet antyder är det en bergsknalle, med gamla tjänstebostäder för hamnarbetare med såväl de för Göteborg så karaktäristiska landshövdingehusen som en del radhus och mindre träkåkar. Har kan man bara strosa runt en stund, men i synnerhet finns här den klassiska rödvinsvänsterinpyrda*** teatern Aftonsjärnan, samt ett slags friluftsmuseum längst upp på Plåtslagaregatan. Därifrån kan man sedan försöka leta sig ner till färjeläget för vidare utflykter.

Eriksberg

Från Slottsbergets färjeläge kan man hoppa på färjan Älvsnabben och åka ett stopp. Alternativt går man över Sannegårdshamnens gångbro och följer älvpromenaden bort till Eriksberg. Just promenaden kring vattnet är kanske själva huvudnumret med Eriksberg, där man kan insupa atmosfären i den gamla varvsmiljön som nu har omvandlats till ett snofsigt bostadsområde. Här ligger också ostindiefararen Götheborg förtöjd när den inte är ute och seglar på de sju haven.

Västra Göteborg

Från Eriksberg tar man sig snabbt över älven till Klippans färjeläge, men även om man kommer från centrum så tycker jag detta är en bra utgångspunkt för att utforska denna del av staden. (och själva färjeturen är ett väldigt trevligt sätt att se staden).

Klippan & Röda Sten

Detta pittoreska område var ursprungligen en omlastningshamn för större handelsfartyg som helt enkelt inte kom längre in. Lasten stuvades då om på mindre fartyg som gick in till Göteborg. Kvar finns idag ett antal tjänstebostäder och gamla magasinslokaler. Dessutom finns ett gammalt sockerbruk som nu är ombildat till hotell. Här låg även det ursprungliga Carnegiebryggeriet.

Det här är också ett trevligt ställe för att bara strosa runt en stund, och styr gärna kosan bort till det gamla Pannhuset under Älvsborgsbron, som numera huserar konstutställningar. Ett stenkast (sic!) bortanför ligger den mytomspunna rödmålade stenen som har gett området sitt namn.

Kungsladugård

Från Klippan kan man gå under den något störande Oscarsleden via en av två tunnlar, och då hamnar man i den hippa stadsdelen Kungsladugård. Här är det nästan uteslutande Landshövdingehus som gäller, även om ett stort modernt bostadsområde är under uppförande.

Man kan följa den pampiga Älvsborgsgatan upp till Mariaplan som är hjärtat i området. Här det finns gott om pubar, caféer och restauranger. Här ligger dessutom den berömda korvkiosken som Stefan Löfvén använde i en PR-film. Själv bodde jag här 1995-2002 och har väl därmed lite extra varma känslor för området.

Majorna

Ofta räknas Kungsladugård slarvigt som en del av Majorna, men som gammal Kungsladugårdsbo måste jag bestämt invända mot detta. Däremot är väl dessa områden till förväxling lika med stor andel landshövdingehus och hög hipsterfaktor. Men den sistnämnda är nog faktiskt snäppet större i Majorna. Om någon särskild plats ska lyftas fram är det väl området kring Hängmattan och Gathenhielmska reservatet.

Centrala Göteborg

Jag skulle möjligen i konsekvensens namn ha kunnat kallat detta för "södra Göteborg". Och söderut tar staden i princip slut dessutom. Men samtidigt ligger det som jag ovan  kallade "västra Göteborg" faktiskt minst lika långt söderut; Göteborg har sannerligen en något märklig geografi.

Olivedal

Detta område är väl mest känt för att Linnégatan löper igenom den. Denna gata som för lokalbefolkningen är den faktiska paradgatan, i motsats till Avenyn som lite är på dekis. Här finns också Övre Husargatan som är lite up and coming.

Jag rekommenderar också en sväng förbi de mysiga husen på Carl Grimbergsgatan. Och följer man denna gata till den norra änden kommer man till slut till det berömda huset som användes för "Vår tid är nu". Och då är man hastigt och lustigt inne i Vasastaden.

Vasastaden

Här finns det nog inget specifikt ställe att besöka, utan här kan man mest vandra runt och njuta av alla arkitektoniskt vackra stenhus. Från Vasaplatsen kan man ta vägen genom Vasaparken upp till den vackra Vasakyrkan, och därefter ner mot Götaplatsen.

Lorensberg

Från Götaplatsen kan man ta sig upp till de vackra "italienska villorna" i Lorensbergs villastad. Helt klart en speciell och inte så lite posh miljö. Sedan kan man glida förbi Näckrosparken på väg ner till byggkaoset vid Korsvägen för vidare färd.

Östra Göteborg

Här finns det i ärlighetens namn kanske inte så mycket att uppleva. Men jag tar med det dels för fullständighetens skull, men även av lokalpatriotiska skäl då det är här jag själv bor numera. Det främsta problemet med området är att det är avskuret från övriga staden av en massa motorvägar, men samtidigt är det bara en tiominuters spårvägsresa från Centralstationen.

Redbergsplatsen & Danska vägen

Sedan jag flyttade hit 2002 så har det hänt en hel del vad gäller utbud av caféer och restauranger. Och vill man ha lite sinnesfrid kan man ta en sväng in på Östra Kyrkogården som har en hel del imponerande och/eller intressanta gravar. Här finns till exempel Viktor Rydbergs imponerande gravkammare, och hundra meter bort Karin Bojes mer anspråkslösa grav.

Har man inte blivit mätt på landshövdingehus finns det gott om slika framförallt i Bagaregården där jag själv bor. Det är också på vägen till nästa delområde.

Gamlestaden

Förr inte så länge seden var detta ett ganska ruffigt område, men tålmodiga insatser från fastighetsbolag och olika lokala aktörer har höjt statusen och gjort detta till ett riktigt trivsamt område. På sikt kan området bli riktigt hett då det pågår en massa stadsutvecklingsprojekt och ännu fler är planerade.

I anslutning finns slakthusområdet där det också satsat på olika mat- och dryckupplevelser. Redan nu finns bryggeriet Spike och det urbana vineriet Wine Mechanics här, men det är nog bara början.


* Eller? Det har varit lite tyst kring saken på sistone.

** På sikt kommer det dock hända en del här.

*** Jag som befinner mig mer i mitten av det svenska politiska spektrat är lite osäker på om detta är rätt karaktärisering, det finns lite Weiron i ottan-vibbar här också.