Pseudogeuze #13

 

En trend som har varit tydlig de senaste åren med mina lambikar är att syran har minskat. I flera fall har den närmast uteblivit. Problemet är inte bara bristen på syra, utan även att dessa lambikar är rätt trista i övrigt. Syran är helt enkelt fundamental för att utveckla aromer, troligen genom esterbildning.

Skälet är troligtvis att jag har använt större mängder oxiderad humle än tidigare, och i synnerhet med oxiderad högalfapellets. Så jag har redan börjat dra ner på mängderna, men till denna geuze hade jag tyvärr ont om lambik med bra syra. Men resterna av den utmärkta sats 47 som jag använde även i fjol räddade dagen denna gång.

Data:

• Volym 22 l
• OG 1,055
• FG 1,010
• ABV 6,1 %

Blandning:

• 11 l sats 50
• 11 l sats 47
• 132 g bitsocker

Bedömning (2026-05-08):

Det har gått ett tag sedan flaskning, och det här är andra flaskan jag öppnar. Den första var två veckor efter flaskning, och den hade en del THP, men det är lyckligtvis borta nu. Det är fina fruktiga toner med röda äpplen, samt lite fenoler som drar mot höstlöv och kanske en smula rökigt.

Syran är behärskad, och det finns också en påtaglig beska som jag helst skulle se avta något.

Pseudogeuze #12

 

Tolfte blandningen.

Inför årets blandningsevent hade jag egentligen bara två satser att använda; ett- och tvåårig lambik. Detta beroende på att jag fick kassera flera satser i fjol. Främst på grund av brända fenoliska toner, och i några fall även ättika och etylacetat på grund av uttorkade jäsrör. Jag hade visserligen 10 l kvar av sats 38, men den har för klen syra och kommer användas för en fruktlambik till sommaren eller hösten. Men blandningen funkade bra som jag kommer skriva mer om nedan.

Data:

• Volym 24 l
• OG 1,056
• FG 1,008
• ABV 6,5 %

Blandning:

• 11 l sats 45
• 13 l sats 47
• 140 g bitsocker

Bedömning:

Jag passade på att prova blandningen under flasktappningen. Det fanns en väldigt snygg fruktighet, och i bakgrunden låg de här fenoliska tonerna. Syran är ganska diskret. Bra helhet, men jag ser fram emot att blanda nästa års p-geuze med sats 47 och några av de senaste.

Pseudogeuze #11

 

Årets p-geuze blandades under påskhelgen, men att jag skriver om det först nu har lite olika anledningar. Dels hade den initialt en del THP, så jag ville avvakta att det försvann. Sedan hade jag planerat att ställa ut med den på Amylases Sommarölsträff, och jag ville invänta att detta ägt rum. Nu har så skett under den gångna helgen, och p-geuzen togs relativt väl emot. Jag gjorde inte riktigt slut på mina dryga nio medhavda liter, men de två kvarvarande flaskorna skänktes till arrangörerna. I övrigt var det ett trevlig om än något svettigt arrangemang med flera goda öl, i synnerhet en fantastisk tysk pilsner, men även en fräsch modern västkust-ipa med fokus på tropisk frukt, samt en riktig god rabarbersuris (som också vann hela rasket).

Jag har skrivit om det annorstädes, men det kan vara värt att nämna även här att flera av mina p-lambikar på sistone drabbats av en tydlig ton av bränt gummi. Troligen beror det på autolys på grund av dålig Sacharomyces, men säker är jag verkligen inte. En av huvudsatserna i denna blandning hade vissa sådana toner, men jag räknade med att de skulle vara ett "intressant" bidrag i utspädd form. Övriga lambikar var en treårig med ganska neutrala egenskaper, samt en femliters damejeanne med utmärkt smak där ursprunget hade gått förlorat.

Data:

• Volym 27 l
• OG 1,060
• FG 1,008
• ABV 7,0 %

Blandning:

• 11 liter sats 45
• 11 liter sats 40
• 5 liter sats X
• 160 g bitsocker

Bedömning:

Jag har provat den kontinuerligt sedan tappningen, men det här är hur den smakade på sommarölsträffen. Den brända gummi-tonen är väldigt diskret, och faktum är att ingen av dem jag diskuterade detta med ahde känt den innan jag påtalade den. I övrigt är det fina toner av röda äpplen och lite höstlöv, samt en minimal, knappt förnimbar  puff av THP på slutet. Syran är medelhög, och det finns en viss beska. Gott, men inte min bästa om ni frågar mig.

Pseudogeuze #10

 

Årets geuzeblandning blev hastigt påkommen när jag plötsligt insåg att jag bara hade en lördagseftermiddag kvar att göra den på. Dagen efter behövde jag ett tomt kärl för bryggningen av p-lambik 45. Och på kvällen skulle jag iväg på en middag samtidigt som jag tvättade på eftermiddagen. Lyckligtvis hade jag redan en plan för ungefär vilka lambikar jag skulle använda, så det hela hanns med till slut utan någon större stress.

Data:

• Volym 27 l
• OG 1,054
• FG 1,005
• ABV 7,0 %

Blandning:

• 5 liter sats 31.
• 10 liter sats 41.
• 12 liter sats 43.

Bedömning 2023-04-30:

Tämligen klar öl med ett fint men kortvarigt vitt skum. Aromen har sköna fruktiga toner med inslag av höstlöv. Det finns en mycket lätt ton av THP på slutet, men den var tydligare för några veckor sedan och kan förväntas försvinna helt inom kort. Beskan är måttlig och syran är på en bra nivå. På det hela stora en bra geuze.

Pseudogeuze #9

 

Maskinen på bilden har inget med blogginlägget att göra.

Årets geuzeblandande gick helt smärtfritt, till skillnad från förra året. De lambikar jag redan på förhand hade valt ut preliminärt visade sig ha hållit fint. Så det var bara att tuta och köra.

Data:

• Volym 27 l
• OG 1,056
• FG 1,012
• ABV 6,0 %

Blandning:

• 10 l sats 34
• 10 l sats 37
• 7 l sats 40
• 162 g bitsocker

Bedömning 2022-04-23:

En ungefärlig månad har passerat från flaskningen när det är dags för officiellt provsmakning. Det blir ett rejält pys och ett fint men kortvarigt skum vid upphällning.

Aromen är frisk med toner av röda äpplen och grapefrukt, samt lite höstlöv och en touch av bränt gummi. Tyvärr kommer det en pust av THP i eftersmaken, men den lär försvinna med några månader i flaska.

Syran är perfekt balanserad, och det finns en fin beska. Bortsett från THP:n var detta riktigt lyckat.

Pseudogeuze #8

Något som är viktigt när man ska bulklagra sin lambik är att hålla syret borta. Ibland kan man se olika påståenden om att syre inte är något problem för lambik, ofta med argument i stil med "bretten tar hand om syret". Jo det gör den förvisso, men den skapar också ättiksyra och andra mindre trevliga ämnen. Så även om lambik inte är lika syrekänsligt som annan öl, så bör man nyttja syretäta kärl (inga vanliga plasthinkar alltså), minimera kontaktytan mellan ölet och gasen ovanför, samt se till att vattenlåset inte torkat ut.

Tyvärr hade jag missat det sistnämnda för två av mina äldsta slattar (sats 29 och sats 31) som förvarades i femlitersdamejeanner. Min plan var att använda en eller båda av dessa. Jag hade redan spanat in mina två övriga satser. Sats 37 som bryggdes för ett år sedan passade perfekt med sin fina fruktighet och måttliga syra. Och sats 33B hade utvecklat lite bättre syra sedan jag provade sist. Till dessa hade det suttit fint med 5 l lambik med lite tuffare syra. Men när jag skulle utföra blandningen upptäckte jag att jäsrören var helt tomma. Jag hade dock ett litet hopp om att de hade torkat ut nyligen och var oförstörda. Men det hoppet släcktes snabbt. De var båda rejält ättiksura med toner av nagellack. Dessutom hade de groteska nivåer av THP.

Det var bara att hälla ut och nöja sig med ett- och tvåårig lambik. Och därmed krympte totalvolymen från 27 till 22 liter. Men det sistnämnda gör kanske inte så mycket då jag ändå har haft svårt att göra mig av med förra årets p-geuze då SM ställdes in.

Data:

• Volym 22 l
• OG 1,053
• FG 1,008
• ABV 6,1 %

Blandning:

• 12 l sats 37
• 10 l sats 33B
• 132 g bitsocker
• några gram Lalvin EC-1118

Bedömning 2021-02-06:

Över en månad har gått sedan blandning och flasktappning, och det är hög tid för ett första officiellt smakprov. Här finns den sedvanlika fruktiga hussmaken med inslag av multna höstlöv. Men det är delvis annorlunda. Dels känns frktigheten djupare och tydligare. Vidare finns det en lite degig - i brist på bättre beksrivning - ton, vilket jag kan känna i mina unga lambikar ibland, i synnerhet när de inte har blivit så sura. Det finns också en lätt antydan av THP, men då denna var ganska påtaglig för ett par veckor sedan så misstänker jag att den snart kommer vara helt borta. Och då kommer detta vara väldigt gott och lättdrucket.

Pseudogeuze #7

När jag blandade mina första p-geuze var jag väldigt ambitiös och testade diverse olika blandningar i liten skala av 5-7 lambikar innan jag bestämde mig för hur mixen skulle se ut. Första gången bjöd jag till och med in andra hembryggare för en blending session.

Numera kör jag mer på känsla och bestämmer redan i förväg hur blandningen ska se ut. Det blir precis lika bra det skulle jag vilja hävda. I år var jag ännu lite mindre noggrann och hade faktiskt inte ens provsmakat den yngsta lambiken. Detta gjordes i stället samtidigt som lambiken flödade ner i tapphinken, men den smakade utmärkt och föranledde inte någon ändring av planen. Det blev bara tre olika lambikar i år, men jag tror att de kan fungera fint ihop och komplettera varandra.

Data:

• Volym 27 l
• OG 1,053
• FG 1,008
• ABV 6,1 %

Blandning:

• 11 l sats 28
• 5 l sats 31
• 11 l sats 34
• 162 g bitsocker

Bedömning (2020-01-11):

Det har bara gått drygt två veckor sedan tappningen, men redan nu blir det ett tydligt pys vid öppningen. Ett medelstort skum etableras under upphällningen, men det fräser snabbt bort.

Aromen är frisk med äpplen, grapefrukt och lite allmän fruktighet. En lite mineralisk ton - eventuellt från humlen - kan skönjas. I eftersmaken finns en lite jordig eller kalkig ton som stör en aning.

Avslutningen är torr med en medelhög syra och en viss beska.

Gott och lättdrucket, och enda minuset är den där eftersmaken. Det här kommer bli mitt bidrag till Folkets Val under årets SM.

Pseudogueze #6

Den årliga geuze-blandningen av mina lambikar är något av ett klimax i mitt surölsbryggande. I år hade jag planerat in det dagen efter hemkomsten från Iberiaresan, och därför blev det tyvärr en aning stressigt. Jag hade visserligen förberett mig på sätt att jag hade bestämt mig för själva blandningen innan resan. Men jag glömde tyvärr att tillsätta påsen med Lalvin EC-1118 som jag hade tänkt skulle försäkra mig om en bra kolsyrejäsning.

Bara för det har kolsyrejäsningen gått lite trögt denna gång, men nu en dryg månad senare bedömer jag ändå att den är färdig till 75 %. Därmed får det bli ett blogginlägg med en första officiell bedömning.

Data

• Volym 30 l
• OG 1,053
• FG 1,008
• ABV 6,0 %

Blandning

• 5 l sats 21
• 5 l sats 24
• 10 l sats 29
• 10 l sats 31
• 180 g bitsocker
• 1 tsk kalciumkarbonat

Bedömning 2019-02-09

Flaskan öppnas med ett ganska diskret pys. Ändå blir det ett rejält om än kortvarigt skum vid upphällning. Kanhända är det den större mängden humle (oxiderad) som bidrar till ett bättre skum. Eller så inbillar jag mig bara att det är bättre än tidigare årgångar.

Aromen är fruktig med toner av äpplen och grapefrukt. Det finns lite multna höstlöv och kanske en smula stall. Även en mineralisk ton uppfattar jag, eventuellt även den ett resultat av större mängder  humle. Tyvärr avslutas det hela med en lätt puff av THP sent i eftersmaken. När jag luktar på flaskhalsen däremot möts jag av en vägg av THP, lite som att stoppa ner näsan i en nyligen tömd ostbågeskål.

Kolsyran är på Cantillon-nivå, d.v.s. ganska måttlig. Avslutningen är halvtorr med en högre beska än tidigare, detta garanterat på grund av utnyttjandet av oxiderad humle i relativt stora mängder. I denna blandning har 2/3 av innehållet haft ~5 g/l oxiderad humle i sig, och det känns som att beskan ligger på gränsen till vad som är okej. Så jag får fundera på om jag ska dra ner på mängden oxiderad humle framöver.

På det stora hela var det dock lyckat, och kan jag få jäst ut allt kolsyresocker samt bli av med THP:n så kan detta nog bli min bästa geuze.

Pseudogeuze #5

Till blandandet av min femte p-geuze var det äntligen dags att få med en p-lambik med oxiderad humle. Tyvärr blev det bara en knapp tredjedel denna gång (sats 29), men framöver kommer andelen bli allt större.

Eftersom de övriga satserna var rejält syrliga valde jag att tillsätta kalciumkarbonat. Mängden är lite vansklig att dosera och jag lade mig på en nivå i gränslandet för vad som brukar rekommenderas.

För den som inte nöjer sig med att läsa beskrivningen nedan så kommer man få en möjlighet att prova den på SM i början av maj. Drygt hälften av satsen buteljerades i diverse storflaskor som kommer öppnas och serveras för Folkets Val.

Data:

• Volym 30 l
• OG 1053
• FG 1010
• Abv 5,7 %
• pH 3,12

Blandning:

• 5 l sats 16
• 5 l sats 21
• 12 l sats 27
• 8 l sats 29
• 2 tsk kalciumkarbonat
• 180 g bitsocker

Bedömning (2018-01-20):

Cirka tre veckor har gått sedan blandningen och tappningen, och kolsyran finns redan där, även om den säkert kommer öka något till.

Aromen är skönt fruktig med grapefrukt och röda äpplen. Där finns lite mineral och höstlöv. Sent i eftersmaken kommer en kritaktig ton, som givetvis beror på kalciumkarbonatet. Den är aningen störande, så jag hoppas att den kan försvinna.

Syran är distinkt men inte grimasframkallande, så kalciumkarbonaten gjorde nog en viss nytta ändå. Det finns en viss beska där också, men jag behöver nog gå all in på oxiderad humle vilket väl kommer dröja till Pseudogeuze #7. Men gott är det likväl, och vi hoppas på ett bra mottagande i Norrköping i vår.

Pseudogeuze #4

Årets surölshöjdpunkt är att få blanda en ny pseudo-geuze. Tidigare år har det varit ganska stor variation mellan de olika aktuella satserna, såväl vad gäller färg som pH, OG, syra och smak i största allmänhet. Men då min metod har konvergerat mot något standardiserat de senaste två åren så var skillnaderna mindre denna gång. Det enda som stack ut var sats 14, som är den enda jag har fermenterat med en kommersiell laboratoriekultur. Jag funderade länge på hur jag skulle använda den. Men till slut kom jag fram till att den nog skulle kunna fungera som ett komplement i små mängder i en geuze. Utöver de 5 l som jag använder nedan kommer resterande användas för att toppa upp Brasse, alternativt hamna i någon fruktlambik.

Efter initialt ha varit ganska skeptisk till behovet av gammal och oxiderad humle har jag på sistone börjat bli något mer positivt inställd.Jag kommer inom kort börja använda mina påsar som står och oxiderar ovanför skåpen i köket fullt ut i en bryggning, men för denna tappning testade jag att torrhumla med 10 g i en av de ingående satserna. Eventuellt kommer jag skala upp detta något till nästa års version. För att mildra syran tillsattes även en dos kalciumkarbonat.

Data:

• Volym 27 l
• OG 1056
• FG 1010
• Abv 6,0
• pH 3,04

Blandning:

• 5 l sats 13
• 5 l sats 14
• 5 l sats 16
• 12 l sats 21
• 10 g tre år gammal lågalfahumle
• 1 msk kalciumkarbonat
• 162 g bitsocker

Bedömning 2017-02-04:

Gyllengul med ett rejält vitt skum som dock dör ut fort.

Fruktig arom med toner av äpplen och grapefrukt. Lite multna toner och en gnutta svavel. Jag tycker mig också känna en slags örtig, jordig ton från humlen. Kanske känner jag den för att jag vill att den oxiderade humlen ska ha påverkat. Jag kan definitivt dra med dubbelt så mycket oxiderad humle nästa år i alla fall.

Kolsyran är pärlande, avslutningen är torr med en viss beska och en påtaglig med ändå rimlig syra som gärna får vara snäppet lägre.

Men gott är det ändå.

Pseudogeuze #3

En gång per år förvandlas Fabrikörn till en sådan här.

Jul- och nyårsaftnar i alla ära, men vintersemesterns höjdpunkt är nog ändå att få skörda frukterna av de senaste årens p-lambikbryggande genom att blanda till en pseudogeuze. Förra året var jag lite oförsiktig och fick med lite för mycket av den ättiksura sats 3, så även om den satsen var med som en potentiell kandidat var jag ändå lite uppmärksam på den. Dessutom kom min nya pH-mätare väl till pass.

Aktuella satser

De p-lambikar som var aktuella listas nedan. För detaljerade beskrivningar av dem, gå in på respektive sats länkade blogginlägg.

Sats 3 hade jag 5 liter kvar av.
Sats 6 hade jag 12 liter kvar av.
Sats 7 hade jag 5 liter kvar av.
Sats 13 hade jag 10 liter kvar av.
Sats 17 hade jag 12 liter kvar av.

Vi en jämförelse så var det slående hur olika de var, även om det fanns en slags gemensam nämnare i form av en äpplig fruktighet, lätt stallighet och en rejäl syra. Just syran är något jag gärna skulle vilja få ned något framöver, även om det går att justera en smula i efterhand, se nedan.

Även utseendemässigt var det tydliga skillnader. Ljusast var sats 3 och 6 som var gyllengula. Mörkast var sats 13 med en närmast kopparröd nyans, kanske inte helt förvånande med 1/3 mörk münchnermalt i maltnotan. Även sats 7 var i mörkaste laget, medan sats 17 hade en perfekt bärnstensfärgad nyans. Det är helt klart motsvarande maltnota som får gälla framledes.

Blandningen:

Jag bestämde mig tidigt för att sats 3 inte skulle kunna bidra på ett bra sätt med sina lite udda aromer, och de kvarvarande resterna av satsen fick till slut träffa reningsverket. Övriga satser kändes gedigna och jag bestämde att de samtliga skulle få bidra med minst 5 liter vardera. Eftersom sats 17 var något av en favorit, så testade jag att ha med betydligt mer av den. Skillnaden blev knappt märkbar, men den slutliga blandningen blev:

• 7 l av sats 6
• 5 l av sats 7
• 5 l av sats 13
• 12 l av sats 17
• 25 g kalciumkarbonat
• 174 g bitsocker

Blandningen fick samma fina färg som sats 17, och smakade väldigt harmoniskt. På grund av den höga syran tillsatte jag lite kalciumkarbonat för att höja pH från sitt väl låga initiala 3,11.

Data:

• Volym 27 l
• OG 1054
• FG 1009
• Abv 6,0 %
• pH 3,23

Bedömning 2016-02-24:

Vackert gyllengul och kristallklar med ett kortvarigt vitt skum.

Aromen är mycket cider och röda äpplen, lite grapefrukt och höstlöv samt en allmän fruktighet.

Munkänslan är lätt till medelfyllig, kolsyran är medelhög. Avslutningen är torr med en frisk syra som ändå håller sig på rätt sida staketet. En lätt tanninsträvhet finns där också.

Detta är min bästa p-geuze hittills med #1 strax efter. Riktigt gott, öm än inte fullt i klass med de bästa i genren.

Pseudogeuze #2

Att testa olika varianter av fruktlambikar, att testa torrhumling med diverse humlesorter och andra påhitt som jag gör för att smaksätta mina lambikar är onekligen kreativt och spännande, men mitt favoritmoment är nog ändå att få blanda ihop en geuze.

Inför denna min andra blandning gjorde jag en rejäl inventering av mitt bestånd av lambikar ett år gamla eller äldre. Jag hade redan en ganska grov idé om hur jag tänkte mig blandningen, men vissa av nedanstående hade jag inte provsmakat sedan förra blandningen ett drygt år tillbaka. Det fanns således ett behov av att kolla av hur de hade utvecklats, och framförallt att kontrollera att de inte hade utvecklat en massa ättiksyra, något som jag vill ha minimalt av i mina produkter.

Nedan anges en kort beskrivning av de olika lambikarnas status, med kvarvarande volym inom parentes. För en aningen mer detaljerad beskrivning kan man följa länkarna där jag har uppdaterat inläggen.

Sats 1b (5 l) har en ganska snäll smak med måttlig syra, men med en ganska tydligt vaniljton från ekflisorna. Kan passa bra som komplement i små mängder.

Sats 2 (5 l) är väldigt lyckad med tanke på att den är mitt andra försök, och att inga finesser såsom grumlig mäskning användes.

Sats 3 (10 l) är ännu på rätt sida ättiksyra-gränsen, men frågan är om den kommer funka om ett år då det är dags för pseudogeuze #3.

Sats 6 (23 l) har tidigare varit så lovande vid provsmakning att jag bestämde mig för att låta den vara i fred tills nästa år då den är tre år gammal. Om den har hållit måttet då ska jag dels tappa den som Oude Lambik samt låta den ingå i min tredje blandning.

Sats 7 (11 l) skulle jag beskriva som min bästa p-lambik hittills, även om det är lite vanskligt att säga det med full säkerhet eftersom jag inte har provat föregående sats på ett tag. Den kommer hursomhelst få stå för en stor andel i blandningen.

Sats 8a (11 l) fick först ingen syra alls av de vilda organismerna från min bakgård, men kompletterat med lite Cantillon-bottensatser blev det en bra syra och en stabil baslambik i allra högsta grad.

Sats 9 (15 l) har också klent med syra, och känns lite rå och ofärdig i största allmänhet. Den kan nog få bli ett komplement i framförallt fruktlambikar framöver.

Sats 11 (5 l): Har blivit en smula pepprig och med en viss ättiksyra, men trots allt ännu en hyfsad plasthinks--lambik.

Det var ganska givet att hela återstoden av sats 2 skulle med. Angående sats 3 var jag mer tveksam, men det blev till sist 5 liter av den med. Av sats 1a nöjde jag mig med 1 liter, och blandningen smakade inte ekvanilj alls, så det var inte för mycket i alla fall.

Angående de nyare satserna så valde jag att spara 5 l av sats 7 till nästa år och låta resterande 7 l vara med  i årets blandning. Därutöver fick 7 l av sats 8a följa med, medan resterande 5 l får bli basen till en ny körbärslambik tillsammans med drygt 3 kg polska surkörsbär. Sats 9 & 11 skippade jag helt på grund av deras tveksamma kvaliteter.

Data:

• Volym 25 l
• OG 1055
• FG 1006
• Abv 6,5 %

Blandning:

• 1 l sats 1a
• 5 l sats 2
• 5 l sats 3
• 7 l sats 7
• 7 l sats 8a

Övrigt:

• Kolsyrejäsning med bitsocker, 6 g/l

Bedömning 2015-03-12:

Jag provade några mindre flaskor strax efter flaskningen, men efter drygt två månader senare är det dags att göra en mer seriös provning.

Ölet är klargult med ett kortvarigt vitt skum. Aromen är verkligen geuze-ig med cider, grape, fruktighet och en del stall. En lätt ton av vinäger finns där också.

Kolsyran är medelhög, troligen för att kapsylen inte satt helt tätt. Avlutningen är torr med en kraftig syra i Hanssenstil.

Mycket gott men jag hade gärna skruvat ner syran ett snäpp. Det blev nog några liter för mycket av sats 3.

I samband med provsmakningen passade jag på att göra ett litet test. Detta kommer leda till ett släpp av ett nytt lambikderivat innan måndaens slut. 

Pseudogeuze #1

Blandning pågår.

Ganska exakt ett och ett halvt år sedan jag bryggde min första pseudolambik är tiden äntligen mogen för min första blandning till en pseudogueze. Eller ja, egentligen ska man väl ha en blandning av tre-, två- och ettårig lambik, men eftersom jag använder prefixet pseudo- så ska jag väl komma undan med det.

För att kvalitetssäkra denna första utgåva bjöd jag in några andra hembryggare till en "blending session" i lördags. De som till slut dök upp var Ingemar Jansson och Martin Jonsson, och tillsammans testade vi och gjorde blandningar av sats 1-5. Syftet var förutom att hitta en blandning som kunde stå på egna ben även att avgöra vilken sats som kunde fungera bäst som bas för fruktlambik.

Klenast syra hade sats 1a som dessutom hade tydligast ton av vetedeg. Utöver detta hade den en väldigt tydlig ekkaraktär från ekspånen. Sammantaget gjorde detta att man inte ville ha speciellt mycket av denna sats, och på grund av vetedegsaromerna kanske till och med inte alls. Nu var det dock så att jag hade toppat upp övriga jäskärl med just denna sats i samband med att jag tappade upp 0,5-1 liter på flaska.

Vetedegstonerna hade försvunnit helt i sats 2,  som dessutom hade utvecklat lite mer bestämd syra sedan sist. Den blev en av favoriterna tillsammans med sats 5 som utöver en jämförbar syra även hade den här lätta strävheten hos en genuin lambik. Vi insåg tidigt att dessa två skulle få utgöra huvuddelen av blandningen, och eftersom det är lite knappt om den förstnämnda så blev det övervikt på den sistnämnda.

Den mirakulöst räddade sats 3 hade mest tryck i syran med en tydlig vinägerton. Tyvärr hade den också en lätt vetedegston i eftersmaken vilket gjorde att vi fick nöja oss med att använda den enbart till en fjärdedel. Hos sats 4 fanns ingen märkbar vetedegsarom, men däremot en del diacetyl vilket gjorde den olämplig för en gueze i nuläget. I stället funderar jag på att använda den i olika fruktlambik där bretten får mer tid på sig att bryta ner diacetylen.

Nedan följer slutresultatet av våra ansträngningar. Blandningen vi till sist fastnade för hade en diskret ton av vetedeg som gör sig påmind främst i eftersmaken. Det var svårt att undvika den helt och hållet denna gång utan att blandningen skulle bli för tung på den yngsta versionen. Nästa år ska den förhoppningsvis kunna gå hålla stången bättre.

Vi provade den slutliga blandningen mot en flaska 3 Fonteinen Oude Geuze samt en Cantillon Gueuze 100 % Lambic Bio, och det slående var att båda dessa var tydligt mindre sura. Detta är väldigt förvånande då jag alltid har fått höra hur svårt det är att få till en tillräcklig syra utan att göra en ättiksyrabomb. Däremot så är inte surast liktydigt med godast, och det är en bit kvar upp till dessa giganter, även om just denna flaska Cantillon var tydligt oxiderad.

Blandning:

• 3 % sats 1a
• 24 % sats 2
• 24 % sats 3
• 49 % sats 5

Data:

• Volym 20 l
• OG 1055
• FG 1007
• Abv 6,3 %

Övrigt:

Kolsyrejsäsning med strösocker, 6 g/l.

Bedömning 3/1 2014:

Efter knappt två veckor från blandandet och flasktappningen är det dags för den första officiella provsmakningen. Bygelflaskan (33 cl) öppnas med en tydlig smäll och ölet hälls upp ljusgult med ett kortvarigt vitt skum.

Aromen är fruktig med grapefrukt och omogna äpplen, en smula stall och en gnutta vinäger. Kroppen är lite halvtunn, kolsyran medelhög.

Syran är påtaglig, men inte lika påträngande som exempelvis i Hanssens produkter. En lätt skalbeska finns på helt rätt nivå, och så kommer sent i eftersmaken en puff av den eviga vetedegstonen.

Hursom är det ett mycket lyckat lättdrucket första försök med bra tryck i syran. På minussidan finns förstås vetedegen samt att den kanske är en smula enkelspårig och simplistisk. Men det är bara att slipa på metoderna; vetedegsaromerna tror jag att jag ska slippa framöver i alla fall.