Den årliga geuze-blandningen av mina lambikar är något av ett klimax i mitt surölsbryggande. I år hade jag planerat in det dagen efter hemkomsten från Iberiaresan, och därför blev det tyvärr en aning stressigt. Jag hade visserligen förberett mig på sätt att jag hade bestämt mig för själva blandningen innan resan. Men jag glömde tyvärr att tillsätta påsen med Lalvin EC-1118 som jag hade tänkt skulle försäkra mig om en bra kolsyrejäsning.
Bara för det har kolsyrejäsningen gått lite trögt denna gång, men nu en dryg månad senare bedömer jag ändå att den är färdig till 75 %. Därmed får det bli ett blogginlägg med en första officiell bedömning.
Data
- Volym 30 l
- OG 1,053
- FG 1,008
- ABV 6,0 %
Blandning
Bedömning 2019-02-09
Flaskan öppnas med ett ganska diskret pys. Ändå blir det ett rejält om än kortvarigt skum vid upphällning. Kanhända är det den större mängden humle (oxiderad) som bidrar till ett bättre skum. Eller så inbillar jag mig bara att det är bättre än tidigare årgångar.
Aromen är fruktig med toner av äpplen och grapefrukt. Det finns lite multna höstlöv och kanske en smula stall. Även en mineralisk ton uppfattar jag, eventuellt även den ett resultat av större mängder humle. Tyvärr avslutas det hela med en lätt puff av THP sent i eftersmaken. När jag luktar på flaskhalsen däremot möts jag av en vägg av THP, lite som att stoppa ner näsan i en nyligen tömd ostbågeskål.
Kolsyran är på Cantillon-nivå, d.v.s. ganska måttlig. Avslutningen är halvtorr med en högre beska än tidigare, detta garanterat på grund av utnyttjandet av oxiderad humle i relativt stora mängder. I denna blandning har 2/3 av innehållet haft ~5 g/l oxiderad humle i sig, och det känns som att beskan ligger på gränsen till vad som är okej. Så jag får fundera på om jag ska dra ner på mängden oxiderad humle framöver.
På det stora hela var det dock lyckat, och kan jag få jäst ut allt kolsyresocker samt bli av med THP:n så kan detta nog bli min bästa geuze.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar