Pseudolambik - sats #29

För en gångs skull har jag något nytt att berätta om i samband med en p-lambikbryggning. Denna gång tänkte jag för första gången prova på riktigt gammal och oxiderad humle. Jag gjorde visserligen ett försök med ugnsoxiderad humle, men det försöket slog inte väl ut. Humlen var helt enkelt inte tillräckligt oxiderad, beskan blev för hög och Pediococcus hade svårt att göra bra ifrån sig.

Från att tidigare ha varit skeptisk till betydelsen av gammal humle har jag börjat inse att det kan vara ett viktigt bidrag, framförallt om man vill efterlikna originalet. Trots allt fick ju Brasse II silver i SM utan ett gram oxiderad humle. Jag har några hundra gram på torkning, men det går ganska långsamt så jag har ännu inte kunnat använda dem. Men om något år ska jag nog kunna ta ut kontinuerligt, och i väntan på det fick jag faktiskt tag på 200 g färdigtorkad humle.

Nackdelen med torkad humle är att man behöver koka bort en del unkna, ostiga aromer, vilket kräver minst två timmar, helst tre eller fyra. Vilken dag passar då bättre än själva långfredagen*? I synnerhet när det är ganska bistert väder ute, och jag är lite halvseg efter att ha dragit en pubrunda på skärtorsdagskvällen.

Data:

• Volym 23 l
• OG 1050
• SRM 6?

Extraktgivare:

• 3 kg pilsnermalt
• 1 kg münchnermalt
• 2 kg krossat vete

Grumlig mäskning, erhållna temperaturer:

• 45 C
• 54 C
• 63 C
• 71 C
• 81 C

Humle:

• 100 g tvåårig oxiderad humle, kokad i tre timmar.

Total koktid drygt tre timmar.

Vatten:

Göteborgsvatten.

Mikroorganismer:

Jäsning vid varierande källartemperatur med bottensatsen från sats 23.

Bedömning (2017-09-16):

Ganska exakt fem månader efter bryggdagen är det dags för första smakprovet. Det finns absolut något i smaken som för tanken till äkta varan. En slags mineralighet som är svårt att sätta fingret på. Även fruktigheten känns något annorlunda än vanligt, och kanske även den mer likt originalet.

Det som sticker ut mest är dock en rejäl, närmast bedövande beska i avslutningen, kombinerat med en kärv ton. Syran sitter dock fint och är inte lika prominent som normalt, men ändå inte frånvarande som förra satsen.

pH 3,35

* Långfredagen heter good friday på engelska. En kollega hörde en gång en professor på Chalmers dra skämtet "well, it was not so good for Jesus" för ett gäng internationella studenter. Det gick inte hem hos alla.