Hindbärs

 

Hind bärs.

Det har gått några år sedan jag gjorde en hallonlambik senast. Jag plockade dock lite hallon till Brasse. Den gången hittade jag ett nytt bestånd vid Apslätten att plocka av efter att det förra hade blivit helt överväxt. När jag nu några år senare försöker mig på ännu en version var det senaste stället inte överväxt, men dock helt avplockat. Av människor eller djur ska jag låta vara osagt. Men lyckligtvis spanade jag in ännu ett nytt ställe längs grusåttan i Skatås som jag inte noterat förut. Så en ledig förmiddag drog jag dit och lyckades plocka ett och ett halvt kilo på en timma. Även denna gång körde jag med hallonjos för kolsyra, 850 ml, 9,9 % socker per vikt. Blir c:a 6,6 g/l socker.

Data:

• Volym: 13 l
• OG: 1,048
• FG: 1,007
• ABV: 5,4 %

Blandning:

• 11 l sats 38
• 1 l sats 46
• 1,6 kg vildhallon
• 600 g trädgårdshallon
• 850 cl hallonjos (Brämhult)

Bedömning:

Tyvärr gjorde jag misstaget att tillsätta bären lite för sent, vid påsk närmare bestämt. Målet var att få drickfärdig hallonlambik till sommaren. Visserligen var det tillräcklig tid för att få hallonen att avge socker och smak, men inte tillräckligt för dem att samla sig på botten ordentligt. Så det blev en del fruktrester som följde med till tapphinken såväl som flaskorna.

När flaskan öppnas blir det en initial mini-fontän som drar med sig en del av fruktresterna i botten av flaskan. Resultatet blir en ganska grumlig röd vätska, med ett kortvarigt rosa skum.

Aromen är det dock inget fel på. Ren örtig och blommig ton av vildhallon. Syran är måttlig och det finns också en lätt beska. Gott och lättdrucket, men synd på utseendet.

Slånbärs

 

Slån bärs.

En p-lambiksats som har stått och gäckat mig länge nu är sats 38. Efter att till slut ha insett att fruktlambik är vägen att gå började jag spåna på vad jag ville göra. Eftersom jag hittade ett nytt, bra hallonställe i fjol, och det verkade bli ett bra hallonår i år, så gav jag mig ut på hallonjakt en av de första semesterdagarna. Det blev ingen vidare skörd direkt, utan bara några hundra gram efter en timmas plockande. Så jag tröttnade och lade in de få hallonen i frysen med förhoppning om bättre lycka nästa år.

När vi i höstas letade efter äpplen för årets cider stötte vi plötsligt på ett stort slånbärsbestånd nära där vi hade parkerat. Jag har rört mig mycket i området tidigare men aldrig lagt märke till detta. Så jag återkom en vecka senare och hade på en timma plockat drygt 4 kg, ett kilo mer än planerat. Det hela hamnade i två 11-liters Better Bottle med 6 liter lambik i vardera.

Under jul- och nyårssemestern så tyckte jag det var dags för tappning. När jag mätte SG så var det förvånandsvärt högt. Jag hade faktiskt noterat att jäsningen aldrig tog fart som det brukar göra när jag tillsätter frukt. Det började bubbla lite svagt, men det dog snabbt ut. Kanske var den befintliga jästen svag. Möjligt också att bären innehåller något som hämmar jästen. Jag tillsatte dock lite Lalvin EC-1118 vid flaskningen, vilket verkar ha funkat då flaskorna snart hade ganska bra kolsyrenivå. Det kan ju tyvärr också innebära att det blir flaskfontäner på sikt.

Data:

• Volym 12 l
• OG 1,053
• FG 1,015
• ABV 5,1 %

Blandning:

• 12 l sats 38
• 4,1 kg slånbär
• 76 g bitsocker
• några gram Lalvin EC-1112

Bedömning:

Ölet hälls upp djuprött med ett mycket snyggt rosa skum som tyvärr snabbt fräser bort. Men trots allt full pott på utseendet.

Aromen är härligt kryddig och fruktig och svår att helt sätta fingret på. Det påminner lite om surkörsbär, men det finns något annat där också.

Syran är bestämd men ändå inte överväldigande, kanske för sötman som finns där i bakgrunden. Det finns också en lätt beska. Det hela var riktigt gott, så det får jag nog göra om.

Vinbärs

Vin bärs.

Det här blir nog sista upplagan av min årligen återkommande vinbärslambik. Skälet är jag helt enkelt inte tycker det är tillräckligt gott för att motivera besväret. Dels blir det i suraste laget, men rent allmänt har jag börjat lessna allt mer på frukt i öl i största allmänhet. Egentligen är det bara mina brörnbärslambikar som har någon strykande åtgång. Denna sista upplaga kommer ställas ut på Amylases sommarölsträff om en knapp vecka, såni som kommer dit får passa på.

Data:

• Volym 12 l
• OG 1048
• FG 1008
• Abv 5,3 %
• pH 3,2

Blandning:

• 12 l sats 25
• 1,5 kg svarta vinbär
• 0,6 kg röda vinbär
• 72 g bitsocker

Bedömning:

Snyggt vinröd, med ett stort fluffigt rosa skum som tyvärr dör snabbt.

Aromen är full av färska vinbär med en lätt övervikt till de svarta. Grundölen finns där som en fond men inga särskilda aromer från den tränger igenom.

Syran är hyfsat hög men på en vettig nivå. Detta var inte bara den sista vinbärsen utan troligen också den bästa.

Björnbärs

Björn bär björnbärsbärande björn.

Efter förra årets succé hade jag siktet inställt att sticka mig på björnbärssnåren utanför en kompis sommarstuga. När så en lämplig helg nalkades i augusti så drabbades jag av en kraftig inflammation i högeraxeln* som hindrade mig från andra aktiviteter än OS-soffan under en dryg veckas tid, och som nästan höll på att sabba mitt besök på GBBF. Men kompisen med sambo plockade ändå 1,6 kg åt mig, och med lite köpebär som komplement så kunde jag komma upp i en tioliterssats. I år hoppas jag på ett lika bra björnbärsår så att jag kan hjälpa till att plocka minst lika mycket.

Data:

• Volym 10 l
• OG 1052
• FG 1008
• Abv 5,9 %

Blandning:

• 10 l sats 20
• 1,6 kg vilda björnbär
• 1,0 kg odlade björnbär
• 60 g bitsocker

Bedömning 2017-03-15:

Färgen är djupröd med ett rosa skum. Aromen är bärig med en mustig, jordig ton, och en viss ton av bakgrundslambiken (som kanske inte är min vassaste) finns där.

Avslutningen är torr med medelhög syra - kanske lite högre än fjolårets. Kolsyran är pigg och sprittande med många små bubblor.

Det var nog inte riktigt lika gott som fjolårets, framförallt saknar jag den tydliga shiraz-tonen. Troligen för att jag använde knappt 40 % odlade björnbär. I augusti ska jag förhoppningsvis vara pigg och kunna plocka ordentligt.

* Tack vare en skicklig läkare, två kortisonsprutor och en minst lika skicklig sjukgymnast blev jag snabbt bättre och är nu helt besvärsfri.

Fruktpseudolambik - Vinbärs

Vin bärs.

Trogen traditionen släpper jag min fjärde vinbärslambik. Bären plockades nästan uteslutande hos hembryggarkollegan Peter under slutet av semestern i fjol. Lite obetänksamt rädade jag först hans röda buskar med en bärplockare och fick ganska fort i hop hela 2,6 kg. Därefter gick jag löst på de svarta vilket gick betydligt långsammare, och när jag hade tröttnat stannade det vid 1,8 kg. Detta är en balans som jag har lärt mig är lite för tung åt det röda hållet, så jag valde att låta bären dra och jäsa separat i varsin 11-liters Better Bottle. Vid upptappningen tappade jag först 5 l ren röd vinbärs, för att därefter blanda och tappa resten.

Data:

• Volym 20 l
• OG 1048
• FG 1008
• Abv 5,3
• pH 3,02

Blandning:

• 15 l sats 20
• 1,8 kg svarta vinbär
• 1,3 kg röda vinbär
• 90 g bitsocker

Helröd version:

• 5 l sats 20
• 1,3 kg röda vinbär
• 30 g bitsocker

Bedömning (blandad version) 2016-06-08:

Härligt vinröd (sic!) med ett finns rosa skum. Fräsch vinbärsarom med tonvikt på svarta men med ett tydligt inslag av röda. Det finns lite extra stallig Brett jämfört med grundölet. Syran är bestämd men på en rimlig nivå i nuläget. En riktigt fräsch törstsläckare som kanske är snäppet bättre än tidigare års.

Bedömning (röd version) 2016-08-17:

Hälls upp ljusröd, lätt grumlig, med ett blekrosa kortvarigt skum. Aromen är fräsch rödvinbärsfruktig utan störande bismaker. Syran är påträngande utan att vara ättiksyratung, utan det är snarare fruktsyran från bären som gör det tufft att dricka upp två deciliter. En bekräftelse på att röda vinbär och suröl inte funkar så bra; det blir för surt helt enkelt.

Fruktpseudolambik - Björnbärs

Björn bärs.

Björnbär är knepiga att plocka. De har en ganska kort period där de har mognat ordentligt och smakar bra. Flera år har jag varit med om att se ett bestånd just ha mognat för att ha helt förtvinat en vecka senare. Tack vare en kompis som lyckades pricka in rätt helg på sin sommarstuga kom jag ändå över ett knappt kilo förra sensommaren. Vi gör ett litet försök för att se hur det fungerar i en lambik.

Data:

• Volym 5 l
• OG 1048
• FG 1006
• Abv 5,5 %
• pH 3,05

Blandning:

• 5 l av sats 20
• 0,8 kg björnbär
• 30 g bitsocker

Bedömning 2016-06-01:

Efter årets hittills varmaste dag är en fruktsuris den perfekta biran att belöna sig med. Färgen är överraskande ljus med en djupröd nyans. Aromen är intensivt bärig, med lite toner av australiensisk shiraz. Grundölet kommer igenom ganska fint med lite cideraktiga toner och stall. Avslutningen är torr med en bra syra.

Detta var mycket gott, vilket är både bra och dåligt. Det som är bra är att jag har fem flaskor kvar att njuta av. Det som är dåligt är att jag kommer känna press på att ge mig ut och riva mig blodig på björnbärssnår under sensommaren. I synnerhet som jag tror att lite större andel björnbär kommer göra susen.

Aecht rieslik

Äkta vara.

Vadan detta underliga namn undrar kanske någon? Många surölsbryggare har säkert som undertecknad inspirerats av Cantillons vindruvepimpade öl såsom Vignerrone eller S.t Lamvinus. Att få tag på kvalitetsdruvor för vintillverkning i Sverige är dock inte det lättaste. Då kan man i stället göra som jag gjorde med fjolårets fuskvariant, alltså tillsätta färdigjäst vin.

I höstas hade dock en av de tolv bryggarna lyckats komma över ett parti tyska rieslingdruvor via guds outgrundliga vägar. Efter lite dividerande och velande kom jag till slut över drygt 6 kilo som jag sedan stoppade i frysen. Under julledigheten lät jag dessa få stifta bekantskap med två av mina lambikar; dels de ganska neutrala satserna  6 och 19, samt en överbliven skvätt av den ekfatskaraktärstunga sats 1a.

För att skilja denna version från förra årets genvägsvariant fick det bli ovanstående namn med det medeltida tyska ordet för "äkta", givetvis inspirerat av det omtalade rökölet Aecht Schlenkerla.

Data:

• Volym 20 l
• OG 1062
• FG 1011
• Abv 6,7 %
• pH 3,22

Blandning:

• 2 l sats 1a
• 8 l sats 6
• 10 l sats 19
• 6,3 kg rieslingdruvor
• 240 g bitsocker

Bedömning 2016-04-02:

Jag har höga förhoppningar när flaskan öppnas då det smakade fantastiskt vid flasktappningen för några veckor sedan, bland annat med en tydlig fläderton från druvorna. Nu har tyvärr denna hunnit försvinna och lämnat en mer diskret och generisk vitvinston ovanpå lambikaromerna av cider, hö och lite stall. Till skillnad från Brasse-versionen så har det inte dykt upp några toner av skifferlera, men det hoppas jag kommer så småningom.

I övrigt är allt perfekt; syran, kolsyran och färgen. Jag hoppas som sagt att den hinner slipa till sig ytterligare ett snäpp till Amylases Sommarölsträff 4 juni.

Fruktpseudolambik - Körsbärs

Det körs bärs.

Stärkt av fjolårets försök valde jag att skala upp årets pseudokriek såväl vad beträffar satsvolymen som relativa mängden bär. Nu blev det nästan 300 g/l vilket jag tror kommer göra susen. Som baslambik tog jag dels lite av den halvt misslyckade sats 9 med hopp om att den skulle må bra av att få kvalitetstid med andra lambikar. I övrigt blev det den relativt neutrala sats 8a samt den aningen vinägersyrliga sats 11. Trots namnet är surkörsbär inte så vansinnigt sura, så jag tror att det blir en bra balans på det hela.

Data:

• Volym 12 l
• OG 1055
• FG 1007
• Abv 6,4 %

Blandning:

• 5 l sats 8a
• 2 l sats 9
• 5 l sats 11
• 3,2 kg frysta polska surkörsbär
• 80 g bitsocker

Provsmakning (2015-08-08):

Suröl i allmänhet och fruktvarianterna i synnerhet tycker jag hör intimt ihop med varmt väder. Denna sommar har det inte blivit så mycket av den senare varan vilket har lett till en trög åtgång av mina fruktlambikar. Men nu har äntligen någon slags sommar ändå infunnit sig, och det är dags för officiell provsmakning av den sista av mina fruktlambikar.

Den hälls upp med en fantastisk djupröd färg och ett kortvaringt men mycket vackert rosa skum. Precis som en kriek ska se ut.

Det finns en tydlig men något återhållsam körsbärssmak, tyvärr nästan helt utan de här kaneltonerna som man kan finna en välgjord kriek. Och detta beror som sagt på att kärnorna inte fick vara med. Grundölet funkar bra med en lätt stallighet och en ganska måttlig syra. Kolsyran är medelhöt till hög precis där jag vill ha den.

Gott, men trots nästan 300 g/l så var det lite för lite bär, och framförallt saknas kärnorna.

Fruktpseudolambik - Blåbärs

Ett av mina projekt under sommaren 2014 var att plocka björnbär och ha i en lambik. Jag hade ett par potentiella ställen att plocka på, och initialt såg det ut att bli ett bra björnbärsår. Men plötsligt hade björnbären förtorkat i den torra sommarhettan, eller nåt. Jag fick bara ihop 100 g på en knapp timmas plockning i Skatås

Då bestämde jag mig för att köpa blåbär hos min lokala frukthandlare, och ha med min ynkliga björnbärsskörd som ett komplement. Jag nöjde mig med en femliterssats, så får vi hoppas att det blir nya tag nästa sommar.

Data:

• Volym 5 l
• OG 1053
• FG 1008
• Abv 6,0 %

Blandning:

• 5 l från sats 10
• 1 l från sats 9
• 100 g vilda björnbär
• 1 kg köpta blåbär
• 30 g bitsocker

Bedömning 2015-01-14:

Färgen är snarare mörkröd än blå, med en viss dragning åt lila. Aromen är allmänt bärig, och hade jag fått prova ölet blint hade jag knappast gissat på blåbär. Troligen kräver blåbär en lite större andel bär än exempelvis hallon eller vinbär. En viss stallighet och jordighet finn också. Syran är ganska kraftig, och kolsyran är hög. På slutet kommer en svag dust av vetedeg, men den stör inte särskilt mycket och kommer nog försvinna helt på några veckors sikt. Helt okej, men kanske inte något jag gör om.

Fruktpseudolambik - Vinbärs

Liksom i fjol rädade jag den röda vinbärsbusken vid mitt lokala Sushi-hak en ljum och sen julikväll. Därutöver fick jag åka hem till en hembryggare i Partille (tack Peter!) och plocka från hans vinbärsbuskar. Han hade röda såväl som svarta men jag fokuserade på de svarta för att få en större andel av dessa i årets version.

Data:

• Satsvolym 13 l
• OG 1053
• FG 1008
• Abv 5,9 %

Blandning:

• 13 l från sats 10
• 1,9 kg svarta vinbär
• 0,5 kg röda vinbär
• 80 g bitsocker för kolsyrejäsning

Fabrikörn vs. Hanssens Experimental Cassis (2015-07-04):

Hanssens Artisanaal är den kanske mest egenartade lambikproducenten. Deras produkter är oftast de suraste, med ett rejält ättiksyrabett. Dessutom är de skitigast, med en massa stall och fekaliska aromer. En del gillar det, andra gillar det mindre. Själv tillhör jag de svagt skeptiska. Deras Experimnetal Cassis (HEC) blir dock en lämplig motståndare, även om den som namnet antyder innehåller 100 % svarta vinbär..

Utseendemässigt är det stor skillnad; Vinbärsen är ljusare (rubinröd) och klarare med ett vackert men kortlivat rosa skum, medan HEC är mörkare (rostvinröd), grumlig och helt utan skum. Vinbärs vinner överlägset delmatchen om utseendet.

Vinbärsen har en fräsch vinbärsarom med inslag av svarta vinbärsblad. Stalligheten finns där på en låg nivå. HEC har en ganska dassig svart vinbärsarom, och mängder med orena, skitiga och stalliga toner som dominerar.

Vinbärsen har en lätt kittlande kolsyra, HEC är nästan platt. Vinbärsen har en påtaglig men ändå sammanhållen syra, och till skillnad från fjolåret så har ingen ättiksyra utvecklats i flaskan under ett halvår, vilket tyder på att jag har fått fason på bärhanteringen. HEC har en nästan fadd syra.

Det blir en överlägsen seger för Vinbärsen på alla fronter, men jag undrar faktiskt om det är tänkt att HEC ska smaka så här. Hursomhelst, med hänsyn taget till tidigare matcher står det nu Fabrikörn - Omvärlden 29-31.

Fruktpseudolambik - Hindbärs

Meget dejligt.

Förra årets hallonlambik blev en rejäl succé, och i år bestämde jag mig för att gå all in på egenplockade hallon. Detta underlättades av att jag i en skogsdunge hemmavid hittade en förvildad hallonbuske som troligen hade spridit sig från den intilliggande villatomten. En av sommarens första heta dagar i början av juli gick jag dit och plockade relativt snabbt ett kilo medan svetten lackade. När jag kom tillbaka en dryg vecka senare för att plocka av nästa omgång hade till min stora förskräckelse Park- och Naturförvaltningen varit där och röjt hela området.

Det fick bli ett par turer till Skatås igen där jag lyckades pricka några av juli månads få molniga dagar, men i stället för stekande sol plågades jag här av en massa envisa bromsar. Nåväl, stor konst sägs ofta födas ur de största vedermödor, så jag väljer att se detta som ett gott tecken.

En nyhet denna gång är att jag tänkte prova att kolsyrejäsa med fruktjos. Detta är ett tips från coachen, d.v.s. Michael Tonsmeire a.k.a. The Mad Fermentationist. Detta tips ger han i "American Sours", en bok som ni naturligtvis redan har köpt och sträckläst. En liter hallonjos innehåller ungefär 90 g kolhydrater varav 80 g sockerarter, så det blir en bra dosering till mina 15 liter.

Data:

• Volym 15 l
• OG 1053
• FG 1006
• Abv 6,3 %

Blandning:

• 10 l från sats 10
• 5 l från sats 11
• 3,2 kg hallon varav
• 2,2 kg vilda
• 1,0 kg "halvvilda"
• 1 l hallonjos (Brämhults)

Provsmakning 2015-06-05:

Det här blir nog ett nytt rekord för tid mellan flasktappning och officiell provsmakning. Jag testade ett par småflaskor redan i vintras, men det var så mycket annat då på bloggen, så jag tänkte att jag skulle spara på det till någon varm och skön vårdag. Det blev ju lite si och så med den saken, men nu äntligen har kvicksilvret gått över 20 C här i Götet, och då passar jag på att öppna en flaska.

Jämfört med i januari så har den illröda färgen transformerats en smula och fått en rostfärgad nyans. Detta är något som händer hallonöl med tidens tand.

Aromen är intensiv av färska hallon, med en lätt stallig ton, och helt befriad från störande bismaker. Syran är rejäl, men det är en friskt bitande frukt- och mjölksyra utan några tydliga vinägerinslag.

En god hallonlambik som med sin kraftiga syra passar perfekt en stekhet sommardag, det återstår att se när tillfälle ges att njuta den i sitt rätta element.

Hindbärs vs. Hanssens Experimental Raspberry:

Efter den senaste matchen tvekade jag lite att tävla mot Hanssens Experimental Raspberry (HER). Men med tanke på alla goda recensioner som har funnits för dessa två öl - utöver några få dåliga - så gissar jag på att det är vissa flaskor som har varit dåliga.

Och det kan nog stämma, ty denna flaska av HER har inte alls samma problem som min flaska Experimental Cassis hade. Inga konstiga orenheter utöver de sedvanliga stalltonerna, och hallonaromen mäter sig i fräschhet med Hindbärsen. Även utseendemässigt är de lika, även om Hindbärs är något klarare och dessutom har ett skum, om än kortlivat.

Precis som Cassis-varianten är HER helt platt, och saknar därmed skum. Därutöver har den ett problem som jag mer förknippar med Hanssen; en helt bedövande tung ättiksyrlighet som slår Hindbärsens ganska bitska fruktsyra med marginal. Detta tillsammans med plattheten gör att Fabrikörn avgår med en ganska klar seger. Fabrikörn - Omvärlden 30-31 således.

Fruktpseudolambik - Körsbärs

Surkörsbär.

Utöver geuze (blandning av ny och gammal lambik) så är kriek den vanligaste slutprodukten från en lambikproducent. Namnet kommer från det nederländska ordet för körsbär, och det är i synnerhet surkörsbär (moreller) som avses, inte sötkörsbär (bigarråer). Surkörsbär fanns tidigare rikligt i Brysseltrakten, och i synnerhet förorten (numera stadsdelen) Schaarbaek var känd för sina surkörsbär. Men stadens utbredning har trängt bort det mesta av odlingarna, och kvar finns endast mindre mängder träd. I stället använder de flesta moderna lambikproducenter polska surkörsbär, även om Drie Fonteinen använder inhemska dito i sin dyrare specialvariant Schaarbaekse Kriek.

I Sverige förekommer surkörsbär ganska sparsamt, så jag hade slagit undan tanken på att göra en egen kriek. Men så dök det plötsligt upp frysta polska surkörsbär på ICA Maxi i Mölndal till ett billigt pris, och då köpte jag ett drygt kilo för att göra en liten femliters testsats. Tyvärr var körsbären kärnfria vilket är lite synd då kärnorna bidrar med en del intressanta aromer, men det är värt ett försök i alla fall.

Blandning:

• 4 l sats 4
• 1,2 kg frysta polska surkörsbär
• 30 g bitsocker

Data:

• OG 1050
• FG 1008
• Abv 5,5 %

Körsbärs vs. Drie Fonteinen Kriek (22/5 2014):

Vi väljer den ordinarie krieken från de tre fontänernas bryggeri; Drie Fonteinen Kriek (DFK). Liksom Körsbärsen är den så vitt jag vet smaksatt med polska surkörsbär.

Utseendemässigt är de väldigt lika med en djupröd nyans. Körsbärsen har dock en mer intensiv rosa nyans på  skummet och vinner utseendematchen därav.

Arommässigt har DFK en djupare körsbärskaraktär med tydligare kryddiga kaneltoner, förmodligen för att Fabrikörn inte hade med kärnorna.

I övrigt är syran på ungefär samma nivå, rejäl med inte övermäktig. Körsbärsen har en lätt metallisk avslutning. Summa summarum vinner DFK ganska klart. Som kuriosa kan nämnas att jag även provade en Cantillon Kriek Bio vid sidan av; denna placerade sig mitt emellan Körsbärsen och DFK.

Efter den senaste duellen är ställningen Fabrikörn - Omvärlden 26-28 således.

Fruktpseudolambik - Krusbärs

En fördel med lambikbryggning är att man naturligt får många tillfällen att lära sig en massa nytt. Då tänker jag inte bara på alla fascinerande detaljer kring själva jäsprocessen, utan på diverse andra mer perifera kunskaper. Eftersom jag utöver ambitionen att blanda geuze har för avsikt att använda svenska frukter och bär som smaksättare, har jag fått ökade kunskaper om den lokala floran.

Något som var helt nytt för mig är att det existerar röda krusbär. Som synes på bilden ovan så är de förutom färgen väldigt lika sina mer vanligt förekommande gröna syskon. Krusbär anses vara en av de bästa bären att sylta och safta. Hur väl de kommer passa i en lambik återstår att se, men visuellt verkar de ge en aning grumligare öl än andra bär jag har testat.

Från början var avsikten att göra en mindre sats på 5 liter med bär från en buske som står tillsammans med några vinbärsbuskar på en liten gård/lekplats där jag bor. Men när jag fick en större mängd röda krusbär samt en mindre mängd gröna från min RateBeer-kollega Tomas fick det bli en lite större sats.

Blandning:

• 9 l sats 4
• 2,0 kg röda krusbär
• 0,6 kg gröna krusbär
• 60 g strösocker

Data:

• OG 1050
• FG 1008
• Abv 5,5 %

Provsmakning (11/6 2014)

Ett par flaskor har redan öppnats, men detta är första gången jag i lugn och ro öppnar en flaska helt för mig själv. Efter en initial grumlighet hos de första flaskorna hälls denna upp relativt klar med en svag laxrosa nyans, och ett hyfsat skum.

Aromen är intensivt syrlig med gröna äpplen, grapefrukt, och lätta jordiga toner. Jag hade nog inte kunnat pricka in krusbär som ingrediens om jag hade provat den blint.

Kolsyran är distinkt, och den känns rejält torr, troligen har FG sjunkit någon pinne till i flaskan. Syran är kraftig och något i högsta laget för min smak.

Helt okej, men inte i närheten av Hindbärsen, så krusbär kommer jag nog inte använda igen. En liten besvikelse då krusbär som sagt anses vara ett mycket bra bär att safta och sylta med.

Fruktpseudolambik - Hindbärs

För er som inte förstår tyska, danska eller skånska kan jag meddela att "Hindbeer/hindbaer/hindbär" betyder hallon. Detta är alltså min första hallonlambik eller "framboos/framboise" om man så vill. I somras hade jag först gett upp hoppet om att göra en dylik då det verkade ha varit ett dåligt hallonår; bland annat hade Bärby självplock inga hallon när jag var där och plockade vinbär.

Men så hittade jag först billiga hallon att köpa hos min lokala frukthandlare på Danska vägen, och jag köpte ett drygt kilo med avsikt att göra en femliterssats. Därefter upptäckte jag att det fanns hyfsat med hallon längs småvägarna i Skatåsområdet. Detta hade jag lustig nog aldrig noterat förut, trots att jag ofta springer och även går i området. Selektiv varseblivning kallas det visst. Så en inte alltför varm sommardag gav jag mig ut och plockade, och efter en dryg timma hade jag fått ihop ett knappt kilo. Så det blev en tiolitare i stället.

Blandning:

• 9 l från sats 4
• 1,6 kg odlade hallon
• 0,8 kg vildhallon
• 60 g strösocker för kolsyrejäsning

Data:

• OG 1050
• FG 1008
• Abv 5,5 %

Fabrikörns vs. Rosé de Gambrinus (20/5 2014)

Rosé de Gambrinus (RdG) är en hallonlambik från Cantillon som utöver sin ekivoka etikett också är känd för att dyka upp på fat lite här och där. Här är det dock en flaska som öppnas parallellt med en egen Hindbärs-dito.

Hallonlambikar har en välkänd egenskap att färgen tenderar tappa på sikt, och detta märker jag en aning hos RdG. Hindbärsen har en betydligt djupare röd färg där RdG börjar dra lätt mot det laxrosa. Hindbärsen har dessutom en snyggare rosa nyans på skummet och vinner därför matchen om utseendet.

Arommässigt har Hindbärsen en mer intensiv färsk hallonarom, medan RdG har en smula mer diffus sådan, och grundölet tränger igenom mer. Fabrikörns har även lite mer stalliga toner i jämförelse.

Kolsyra och munkänsla är likartad, Hindbärsen är såväl aningen torrare som surare.

Överraskande nog avgår Hindbärs med en knapp seger. För att inte förhäva mig ska de tilläggas att RdG nog inte var lika purfärsk som Hindbärsen. Vid närmare kontroll var den tappad i november 2013.

Efter resultatet från den senaste tvekampen är ställningen Fabrikörn - Omvärlen 26-27 således.

Fruktpseudolambik - Vinbärs

Några svarta får vinbär har slitit sig loss från sin humlepåse.

Efter förra årets inledande försök så hade jag som mål att ha minst hälften svarta vinbär i årets version. Nu är jag visserligen utlämnad till vad som kommer i min väg, men via olika källor fick jag ändå en blandning som jag tror kan bli bra.

Jag var ute på Bjärby självplock och plockade såväl svarta som röda vinbär. Det kommer jag nog inte göra om; dels blev jag sönderbiten av en massa bromsar, men framförallt var det ganska utplockat. På en timma plockade jag lika mycket röda vinbär som jag plockade på en kvart från en överfull buske utanför mitt lokala sushi-hak som ingen verkade förbarma sig över. Jag fick även en mindre skörd svarta vinbär från en buske på bakgården till vår bostadsförening. Utöver det fick jag plocka av en svart vinbärs-buske hemma hos hembryggaren Peter Nilsson, och jag fick dessutom en rejäl skörd svarta från ratebeerianen Tomas Lundin.

Blandning:

• 5 l sats 3
• 10 l sats 4
• 5 l sats 5
• 3 kg svarta vinbär
• 2 kg röda vinbär
• 120 g bitsocker

Data:

• OG 1052
• FG 1010
• Abv 5,5 %

Fruktpseudolambik - Vinbärs

Äntligen har det blivit dags att för första gången skörda frukterna av det tålamodsprövande arbetet med att göra pseudolambik. Mitt första släpp blir en vinbärslambik med ungefär 25 % svarta och resten röda vinbär, proportioner som jag säkert får anledning att modifiera i eventuella kommande årgångar. Den totala mängden bär var ungefär 2 kg per 10 liter vilket är en standardmängd för fruktlambik, även om exempelvis Cantillon Lou Pepe Kriek har 50 % mer.

Jag har också bestämt mig för hur mina fruktlambikar ska redovisas här på bloggen. Vid varje flasktappning skrivs ett blogginlägg, och där redovisas relevant fakta kring den aktuella blandningen samt dess data. För blandningen som sådan redovisas vilka lambiksatser som har använts och i vilka proportioner, vilka frukter/bär som använts och hur mycket, samt hur mycket kolsyresocker som använts. De data som redovisas är OG (för blandningen inklusive bärens och kolsyresockrets inverkan), FG (uppmätt vid själva tappningen), alkoholhalt samt erhållen volym. Som en enkel och praktisk approximation kommer jag utom när annat anges anta att fruktens/bärens bidrag till OG (vilket normalt är negativt då de flesta frukter och bär har ungefär OG 1040) jämnar ut tillskottet från kolsyresockret.

Jag kommer inte ge dessa utgåvor något slags löpnummer för att skilja eventuella upprepade utgåvor, utan man får i stället identifiera en erhållen flaska med hjälp av att matcha tappdatum på etiketten med motsvarande blogginläggdatum som kommer vara identiska.

Med detta sagt så är det slutligen dags att presentera Fabrikör Ekstedts Vinbärs anno 2013.

Blandning:

• 10 l pseudolambik från sats 1B
• 1,4 kg röda vinbär och 0,4 kg svarta dito
• 50 g strösocker för kolsyrejäsning

Data:

• OG 1046
• FG 1004
• Abv 5,5 %
• Erhållen volym 9 l

Bedömning (2013-05-26):

Efter två veckors kolsyrejäsning är det så dags för det första smakprovet. Bygelflaskan öppnas med ett måttligt plupp-ljud, och upp hälls en djupröd vätska med ett härligt men kortvarigt rosa skum.

Aromen domineras av jordiga vinbärstoner, mestadels röda vinbär men en del svarta tränger även igenom. Lite vaga stalliga toner kan möjligen anas, och en mycket diskret vetedegston finns kvar men knappast så att den stör.

Munkänslan är kanske lite tunn och hade behövt lite mer kolsyra än den ganska måttliga sådan som hittills har utvecklats. Smaken är torr med en tydlig men ändå något klen syra.

Sammanfattningsvis är det ett bra första försök som kan bli en perfekt svalkande dryck heta sommardagar. För framtida versioner kan jag dock direkt identifiera ett par förbättringsförslag.

Dels så behövs det lite mer syra och även brettarom i grundölet. Detta hoppas jag att mina senaste versioner med grumlig mäskning ska kunna erbjuda.

Kolsyrenivån behöver höjas, men här måste jag nog avvakta utvecklingen innan jag ökar på mängden kolsyresocker. Efter så här kort jäsning (ett år) kan det fortfarande finnas jäsbara sockerarter utöver kolsyresockret som framförallt brettanomycesjästen kan äta upp.

Vidare behöver andelen svarta vinbär ökas, förmodligen till minst 50 %. Jag trodde att de skulle vara mer potenta arommässigt i en sådan här blandning, men det känns som att de röda bären dominerar lite för tydligt.