Fruktpseudolambik - Vinbärs

Äntligen har det blivit dags att för första gången skörda frukterna av det tålamodsprövande arbetet med att göra pseudolambik. Mitt första släpp blir en vinbärslambik med ungefär 25 % svarta och resten röda vinbär, proportioner som jag säkert får anledning att modifiera i eventuella kommande årgångar. Den totala mängden bär var ungefär 2 kg per 10 liter vilket är en standardmängd för fruktlambik, även om exempelvis Cantillon Lou Pepe Kriek har 50 % mer.

Jag har också bestämt mig för hur mina fruktlambikar ska redovisas här på bloggen. Vid varje flasktappning skrivs ett blogginlägg, och där redovisas relevant fakta kring den aktuella blandningen samt dess data. För blandningen som sådan redovisas vilka lambiksatser som har använts och i vilka proportioner, vilka frukter/bär som använts och hur mycket, samt hur mycket kolsyresocker som använts. De data som redovisas är OG (för blandningen inklusive bärens och kolsyresockrets inverkan), FG (uppmätt vid själva tappningen), alkoholhalt samt erhållen volym. Som en enkel och praktisk approximation kommer jag utom när annat anges anta att fruktens/bärens bidrag till OG (vilket normalt är negativt då de flesta frukter och bär har ungefär OG 1040) jämnar ut tillskottet från kolsyresockret.

Jag kommer inte ge dessa utgåvor något slags löpnummer för att skilja eventuella upprepade utgåvor, utan man får i stället identifiera en erhållen flaska med hjälp av att matcha tappdatum på etiketten med motsvarande blogginläggdatum som kommer vara identiska.

Med detta sagt så är det slutligen dags att presentera Fabrikör Ekstedts Vinbärs anno 2013.

Blandning:

• 10 l pseudolambik från sats 1B
• 1,4 kg röda vinbär och 0,4 kg svarta dito
• 50 g strösocker för kolsyrejäsning

Data:

• OG 1046
• FG 1004
• Abv 5,5 %
• Erhållen volym 9 l

Bedömning (2013-05-26):

Efter två veckors kolsyrejäsning är det så dags för det första smakprovet. Bygelflaskan öppnas med ett måttligt plupp-ljud, och upp hälls en djupröd vätska med ett härligt men kortvarigt rosa skum.

Aromen domineras av jordiga vinbärstoner, mestadels röda vinbär men en del svarta tränger även igenom. Lite vaga stalliga toner kan möjligen anas, och en mycket diskret vetedegston finns kvar men knappast så att den stör.

Munkänslan är kanske lite tunn och hade behövt lite mer kolsyra än den ganska måttliga sådan som hittills har utvecklats. Smaken är torr med en tydlig men ändå något klen syra.

Sammanfattningsvis är det ett bra första försök som kan bli en perfekt svalkande dryck heta sommardagar. För framtida versioner kan jag dock direkt identifiera ett par förbättringsförslag.

Dels så behövs det lite mer syra och även brettarom i grundölet. Detta hoppas jag att mina senaste versioner med grumlig mäskning ska kunna erbjuda.

Kolsyrenivån behöver höjas, men här måste jag nog avvakta utvecklingen innan jag ökar på mängden kolsyresocker. Efter så här kort jäsning (ett år) kan det fortfarande finnas jäsbara sockerarter utöver kolsyresockret som framförallt brettanomycesjästen kan äta upp.

Vidare behöver andelen svarta vinbär ökas, förmodligen till minst 50 %. Jag trodde att de skulle vara mer potenta arommässigt i en sådan här blandning, men det känns som att de röda bären dominerar lite för tydligt.