Bryggsvengelska topp tre-listan

Danny Willet, svengelsk golfspelare.

Järtecknen hopar sig för att semestertiderna är här. Solen lyser med sin frånvaro och när den lyser på riktigt hänger en fet doft av tändvätska över kvarteret. Svettiga Gothia Cup-slynglar från hela världen ockuperar kollektivtrafiken i Göteborg och är allmänt i vägen. Och Fabrikörn vikarierar åter som språkpolis i brist på riktiga hembryggningsprojekt. Nyligen startade jag en bryggsvengelska-tråd på SHBF-forumet vilket uppväckte intresset för detta ämne igen, och denna gång blir det en topplista, en bryggsvengelskans Hall of Shame.

Bubblare

Bland svengelska bryggtermer som inte tog sig in på listan hittar vi några som tack vare att de är så vanliga snart (eller redan) skulle kunna anses utgöra riktig svenska.

Hur stor andel av maltens sockerinnehåll som utvinns under mäskningen benämns på svenska utbyte i likhet med andra liknande processer. Dock har uttrycket effektivitet på senare år börjat dominera, givetvis som en tafflig översättning av det engelska ordet efficiency.

I den länkade forumtråden ovan blev jag också varse vilken dålig översättning kallkrasch är. Dock är ordet så etablerat och utan något vettigt alternativ att jag fortsättningsvis kommer använda det (dock kommer jag aldrig använda effektivitet).

I samma tråd fick jag för första gången höra talas om proteinbrott som en otroligt usel översättning av [hot/cold] break. Men det kändes för ovanligt för att det skulle platsa på listan som vi ger oss in på nu.

3. Lambic

Huruvida namn på ölstilar ska översättas eller försvenskas finns det ingen enhetlighet kring. Däremot finns det många skäl till att lambic är en dubiös stavning i svensk text. Till att börja med så finns det ingen enhetlig stavning på något ursprungsspråk, så man kunde lika gärna stava "lambiek" som det franska "lambic". Men det är knappast så att det är någon fäbless (sic!) för franska som ligger bakom denna tveksamma stavning som tyvärr har omfattats av flera ledande bloggare. Det är förstås engelskan som spökar igen, men då uttalet är försvenskat så är det givetvis så att man ska stava det lambik enligt svenska stavningsregler, vilket för övrigt är en stavning som förekommer på nederländska. Och precis som för tallrik så är -ar den vettiga pluraländelsen, i stället för -er som många fått för sig att använda. Vilket visserligen är bättre än plural-s vilket leder oss in på nästa plats på listan.

2. IPAs

Detta dubbelfel och varianter av det syns alltför ofta och ser riktigt fult ut. Det första felet är att akronymen skrivs med stora bokstäver. Såvida man inte uttalar det som i-pe-a vilket jag tror få personer gör. Korrekt stavning i singularis för de flesta av oss är således ipa. Och vad gäller pluralformen så är -s alltså helt förkastligt i god svenska. Precis som för lambik bör man i stället söka sig till liknande svenska ord. Och beaktar man ord som pipa, ripa, glipa eller stripa så kommer man raskt fram till att ipor är den lämpliga pluralformen.

1. Palett

Just detta ord med den tänkta betydelsen smaksinne var det som faktiskt triggade mig att starta den där SHBF-tråden. Det unika här är att det till och med är dåligt för att vara svengelska. Ordet palett betyder precis som sin engelska motsvarighet palette ungefär färgbräde eller färgkarta, d.v.s en uppsättning färger som målaren eller datorgrafiken har att jobba med. I breddad betydelse kan det även referera till en mångfald av exempelvis smaker.

På engelska finns det snarlika ordet palate med betydelsen gom men även smaksinne. Palate och palette har mig veterligen inget med varandra att göra men på exempelvis RateBeer-forumen ser jag ibland engelsktalande blanda ihop dessa två ord och använda palette i betydelsen smaksinne, något som engelsktalande språkpoliser inte brukar vara sena med att slå ned på. Detta engelska språkfel verkar därefter ha överförts till svengelska och får därmed en ohotad topposition på denna lista.

Uppdatering 2016-09-15:

När jag satt och skummade igenom Systembolagets nya öltypsindelning stötte jag på ett klumpigt fel som jag har sett ett par gånger tidigare men lyckligt förträngt: ABT. Det är oklart vad detta versalmissbruk beror på och i vilken mån man kan skylla på engelskan. Somliga verkar tro att abt är en förkortning av engelskans abbot, och då ligger det kanske nära till hands att skriva det med versaler. Att versaler är förbehållet akronymer spelar kanske ingen roll i sådana här sammanhang. Joris Pattyn verkar dock ha spårat något som skulle vara felets urkälla. Han spekulerar i att det skulle kunna vara inspirerat av att Westvletern 12-kapsylerna har "ABT" tryckt på sig.

Hur det än är med den saken så är det ett fantastiskt fult fel, och enbart dess ovanlighet gör att det får nöja sig med att vara en bubblare. Jag har meddelat Systembolaget felet och de har ändrat på ett ställe i alla fall.

Uppdatering 2017-06-04:

Ett år i efterhand kan jag inte fatta att jag missade den fantastiskt dåliga översättningen av strain till sträng när vi pratar om olika jäst- eller bakteriestammar. Stam är alltså det korrekta befintliga svenska ordet. Hur man alls får för sig att översätta strain till sträng övergår mitt förstånd, och detta är en riktigt stark bubblare, kanske borde den till och med peta lambic från tredjeplatsen.

Brygd #134: Trippel

När jag nyligen öppnade en flaska Green Flash Trippel kunde språkpolisen inom mig inte låta bli att notera stavningen med två p. Nu kan ju aldrig ett namn vara fel egentligen, men den normala stavningen i ölsammanhang är dock tripel på nederländska, även om google translate godkänner trippel också. Kanske finns den någon språklig subtilitet här som går mig förbi. Hursom insåg jag att jag i min strävan efter att använda försvenskade ölnamn givetvis skulle stava med två p.

Senast jag gav mig på att brygga en belgisk tripel slutade det med ett SM-guld i klass 9, så jag känner onekligen en viss press på mig att detta ska bli ett riktigt bra öl. Det blir inte en fullständig kopia då jag har ändrat receptet på några punkter.

Dels har jag bytt ut malten mot lite mer stilistiskt korrekt pilsnermalt. Varför jag valde pale ale-malt sist kan jag faktiskt inte erinra mig, men det blev ju väldigt bra ändå.

På jästsidan blir det ett för mig oprövat kort, nämligen Achouffe-jästen i Wyeasts tappning. Senast det begav sig använde jag Chimay-jästen som jag är ganska förtrogen med, men nu är det dags att prova något nytt. Jag har hört mycket positivt om denna jäststam, så jag ser fram emot resultatet med tillförsikt.

Data:

• Satsstorlek 22 l
• OG 1080
• FG 1007
• Abv 9,6 %
• IBU 30
• SRM 3 (halmgult)

Malt och extraktgivare:

• 6 kg pilsnermalt
• 1 kg strösocker

Infusionsmäskning vid 64 C i en timma.

Humle:

• 10 g magnum i 60 minuter
• 30 g savinjski golding i 20 minuter
• 30 g saaz i 20 minuter

Total koktid 90 minuter.

Jäst:

Jäsning med Wyeast 3522 (halva jästkakan från Enkeln)

• Vid 18-19 C i 5 dagar
• Vid 21-23 C i 20 dagar

Övrigt:

• Vattenjustering med 4 g kalciumsulfat, tillsatt 20 minuter från kokslutet
• Klarning med 1/2 krm Protafloc, tillsatt 20 minuter från kokslutet.
• Kolsyrejäsning på flaska med druvsocker, 8 g/l

Fabrikörn vs. Westmalle (2015-02-11):

Att hitta en tripel-motståndare var inte så lätt som jag trodde. Det finns ett gäng i beställningssortimentet, men ingen i det ordinarie efter att Westmalle petades nyligen. Den sistnämnda finns dock fortfarande kvar i Nordstans bolag, och där finns i skrivande stund även det fantastiska ölet Dupont Avec Les Bons Voeux. Kring det sistnämnda kan ölstilstalibaner kriga huruvida det är en tripel eller en saison. Själv skiter jag högaktningsfullt i vilket, men väljer bort ölet eftersom det har en så väldigt karaktäristisk jästprofil. Westmalle Tripel (WT) är ändå ett arketypiskt öl, och även om jag är lite ambivalent till det så blir det en bra motståndare.

Upphällda är ölen helt identiska; halmgula, nästan helt klara, och med ett stort och krämigt vitt skum.

Aromen både lik men annorlunda. Det finns en sädigt maltighet som ändå är mer påfallande hos WT. Fabrikörns är lite fruktigare med ton av mandelmassa och kanske lite acetaldehyd, svårt att säga. Humligheten är tillbakadragen i båda ölen, men måhända något mer framträdande hos Fabrikörns. WT har en lätt alkoholisk ton som initialt finns hos Fabrikörns men som snabbt försvinner.

Munkänsla, kolsyra, torrhet och beska är likvärdiga, och det känns som att sulfatnivån är helt perfekt avvägd hos Fabrikörns.

Det blev en tuff match detta, och jag kan faktiskt inte bestämma mig för en vinnare. WT är som sagt ingen personlig favorit, och att jag till skillnad från senast inte lyckades bekämpa den får jag se som ett litet misslyckande. En orsak kan vara att jag glömde av att tillsätta sockret tills efter det hade jäst klart. Kanske fanns det lite för lite jäst i suspension för att ordentligt bryta ner acetaldehyden från strösockerjäsningen.

Med hänsyn taget till senaste matchen står det fortfarande Fabrikörn vs. Omvärlden 27-30.

Mosaik

Gammal arabisk mosaik

När jag föregående sommar vikarierade som språkpolis snuddade jag vid att namn på biologiska arter och underarter inte är att betrakta som egennamn utan ska skrivas med liten förstabokstav. Exempelvis skriver man golden retriever, sauvignon blanc, gravensteiner, maris otter (en kornsort) och saaz. Samtidigt har alla dessa namn den egenskapen att de normalt inte översätts, så på något sätt ligger de ändå i gränslandet till egennamn.

Namnet på inlägget tillika ölet är således inte ett taffligt försök till översättning av den amerikanska humlesorten mosaic, som spelar en viktig roll i detta öl. Utan på samma sätt som för Citrik så är detta namn en sammanslagning, denna gång av Mosaic-lambik. Ett tag funderade jag på att kalla ölet för Mosaicik, men jag fastnade till slut för Mosaik rätt och slätt. Det är alltså en lambik torrhumlad med mosaic.

Blandning:

• 10 l sats 8c
• 100 g mosaic
• 60 g bitsocker

Data:

• OG 1053
• FG 1010
• Abv 5,6 %

Provsmakning (18/6 2014):

Ölet hälls upp bärnstensfärgat med endast en lätt disighet men ett rejält skum som lägger sig rätt fort.

Aromen domineras av tropisk fruktighet, citron och äppelkart, och kanske en smula grapefrukt. En lätt gräsighet från humlen finns också.

Smaken är torr med rejäl syra, och en viss humlebeska.

Ett väldigt friskt, fruktigt och gott öl som lyfts av en fin kolsyra.

Fabrikörn som språkpolis - versaler

I ett tidigare inlägg behandlade jag den kanske viktigaste källan till dålig svenska - engelskans inflytande. Nu är främmande språks inflytande knappast något nytt eller särskilt problematiskt i sig. Svenska har tidigare kraftigt influerats av bland annat tyska och franska, och utan denna påverkan skulle det moderna svenska språket förmodligen vara väldigt annorlunda. Engelskans påverkan är ännu förhållandevis liten i jämförelse.

Men det faktum att språk alltid har och alltid kommer att påverka varandra betyder inte att man okritiskt bör släppa igenom vad som helst. Och så har det säkert inte varit tidigare i historien heller. Vilka utrikiska ord och influenser som ska införlivas bestäms av oss alla som använder språket, och mina två språkpolis-inlägg ska just ses som inlägg i den debatten.

Utöver engelska uttryck som sådana har engelskan även ett dåligt inflytande på god svenska på ytterligare två sätt. Det ena är förstås särskrivningarna, vilket jag inte ämnar skriva så mycket mer om. Dels är ämnet ganska uttjatat, och vidare har jag inte hittat någon speciell ölvinkel på det hela. Dessutom tycks särskrivningar vara något som många har genuint svårt med att rätta till. Jag skulle dock vilja tipsa om det här inlägget, som gör ett bra försök till en pedagogisk övning för att undvika särskrivningar, dels om denna lite roliga facebookgrupp.

Det andra området där man kan ana engelskans fördärvliga inflytande är det allt mer generösa användandet av versaler. I svenska språket används versaler endast i inledningen av en ny mening, eller som första bokstaven i ett egennamn. Egennamn är namn på specifika saker som personer, organisationer, företag och geografiska objekt såsom länder, städer, floder och berg med mera. Namn på mer abstrakta saker som begrepp, kategorier, sorter o.s.v. är inte egennamn och skall inte skrivas med stor första bokstav.

Naturligtvis finns det en gränsdragningsproblematik, och vill man grotta ner sig i detaljer kan jag rekommendera TT:s skrivregler. Men för den som vill skippa denna överkurs finns följande bra grundregel: Om du är tveksam, använd liten begynnelsebokstav. Låt oss dock titta närmare på några exempel vad beträffar ölbryggning.

Maltsorter är inte specifika nog att betraktas som egennamn utan skall skrivas med liten begynnelsebokstav, även om man använder det engelska namnet. Således skriver man pale ale-malt och chokladmalt. För registrerade produktnamn som Carafa eller Carared skall dock stor bokstav användas.

Ett märkligt undantag som anges i TT:s rekommendationer är att biologiska släktnamn ska anges med stor begynnelsebokstav, men inte artnamn. Således är korrekt stavning av det latinska namnet för överjäst Saccharomyces cerevisiae. Av detta följer att humlesorter (som ju biologiskt är att betrakta som underarter) ska skrivas med liten begynnelsebokstav, exempelvis amarillo och saaz. Samma regel gäller förstås för äpplesorter eller druvsorter såsom cox orange och chardonnay.

Ölstilar, inklusive utrikiska sådana, ska inte heller skrivas med versaler. Korrekt stavning är alltså saison, imperial stout, schwarzbier, american pale ale och ipa. Notera speciellt den sistnämnda stavningen. För mer om den och dess plural-böjningar rekommenderar jag detta inlägg som egentligen innehåller allt som behöver sägas i frågan (skippa gärna svamlet i kommentarerna dock).

Om jag ska fortsätta utvikningen kring pluralformer för utrikiska ölstilar, så är den allmäna rekommendationen från exempelvis språkrådet att man alltid försöker få till en svensk pluralböjning med -ar, -or eller -er. Om inte detta går att göra på ett bra sätt är alltid utebliven pluraländelse okej i svenska, medan plural-s är helt förkastligt. Två pale ale, två schwarzbier och två saison eller kanske saisoner tycker jag personligen är bra val.

Ett överdrivet användande av versaler är förvisso ett högst kosmetiskt problem, men jag tycker ändå att det förstör rytmen och flytet i en text. Så nästa gång du tänker dra till med en stor bokstav som inte inleder en mening - tänk till. Och så snart minsta osäkerhet föreligger - låt bli.

Fabrikörn som språkpolis - bryggsvengelska

Eftersom jag har tagit en lång bryggsemester - även om det kommer ett litet extraprojekt snart - så blir det inga inlägg om mina egna brygder på ett tag. Då tänkte jag passa på att beta av lite andra ämnen som jag har haft skavande i bakhuvudet.

Ett tema jag tänker uppehålla mig kring under några inlägg är språket. Den språkliga nivån på svenska texter om öl tycker jag tyvärr lämnar en hel del att önska. Nu vet jag att många direkt tänker att språket inte är så viktigt, bara man förstår vad som skrivs, och det är ju ändå innehållet som räknas. Naturligtvis är innehållet det viktigaste, men jag tycker ändå att en väl så intressant text tappar rätt mycket om den inte presenteras väl rent språkligt. Nu varierar förstås den språkliga förmågan som allt annat mellan individer, men jag tror ganska bestämt på att många kunde skriva betydligt bättre om man bara ansträngde sig lite mer.

Ett område där jag definitivt tror att det är en hel del lättja inblandad är det frekventa och ganska taffliga användandet av engelska ord och termer. Mycket av brygglitteraturen är ju på engelska, även om det finns en del material skrivet på svenska. Därför blir det lätt så att engelska begrepp slår igenom, även när det finns bra svenska motsvarigheter (vilket förvisso inte alltid är fallet). Detta är givetvis inget unikt för ölbryggningen utan förekommer inom alla områden med en internationell utblick. Nedan kommer i alla fall en liten kavalkad av svengelska uttryck som är relaterade till just bryggning.

Ett svårt anglofierat område är maltsorterna. I stället för wiener-, münchner-, biskvi-, bärnstens-, aromatisk, karamell-, brun-, choklad- och svartmalt används allt som oftast engelska motsvarigheter i löpande svensk text. Jag har till och med fått förklara mig vid flera tillfällen på olika fora när jag har använt de svenska benämningarna. Vissa maltsorter är lite knepigare, och där väljer jag att använda de engelska namnen men med svenska stavningsregler. Således skriver jag exempelvis pale ale-malt respektive special b-malt där bindestrecken markerar svensk uttalsrytm och svenskt uttal av malt.

Humlen känns mindre problematisk, det enda exemplet på svengelska här är att somliga tillsätter en del av humlen vid flame-out, medan jag själv tillsätter den vid kokslutet.

Vad beträffar jästen så tillsätter jag den, jag pitchar den inte. Ibland använder jag dregs från flaskor - i synnerhet mina pseudolambikar - men det heter ju egentligen som vi alla vet bottensats. Somliga toppcroppar jäst för att återanvända den till en senare bryggning. Det har jag aldrig gjort själv, men i så fall skulle jag nog säga att jag skördar jäst från toppen eller något liknande. Det sista exemplet illustrerar för övrigt en ganska viktig poäng i sammanhanget, nämligen att språk aldrig har ett-till-ett-förhållande till varandra. Det är inte alltid så att man enkelt och på ett språkligt vettigt sätt kan översätta ett ord direkt med ett annat. Ibland måste man formulera om sig helt för att det ska bli bra.

För att ta ytterligare några blandade exempel så brygger somliga batcher av öl, medan jag och andra brygger satser. En del tillsätter kakaonibs för att få chokladaromer i sitt öl. Notera k:et i början; svengelska är sällan konsekvent.

Ibland ser man dock försök till översättning av engelska begrepp som kan vara mer eller mindre bra, men som framför allt är onödiga då det redan finns utmärkta svenska ord. Så även om jag förstår vad karbonera ett öl betyder så funkar kolsyresätta eller liknande mycket bättre. I stället för effektivitet och utilisering så har vi det utmärkta svenska ordet utbyte. En del jäst kommer i rör, inte vialer, och de kan ha mer eller mindre bra utjäsning, inte attenuering. Ett ord som dock används fackmannamässigt är fermentering, och faktum är att det nog är ett bättre ord än jäsning i vissa sammanhang, exempelvis om det är bakterier och inte jäst som är i farten.

Önskan att översätta ett engelskt ord till svenska kan också gå lite överstyr. Ett exempel är ordet prime som i ölsammanhang refererar till tillsättandet av socker eller dylikt vid kolsyrejäsning på flaska eller fat. Personligen ser jag inget behov av ett svenskt ord för detta, beroende på sammanhanget kan man alltid formulera sig bra på svenska ändå. Men om man absolut vill ha ett svenskt enskilt ord tycker jag en försvenskning till antingen prima eller prajma är det bästa. Ett mindre bra förslag som jag såg i en forumdiskussion för ett tag sedan är ladda eller aptera. Detta för att prime används i denna betydelse i engelskan vad beträffar sprängladdningar. Men här skjuter man utanför rejält; ett mångfacetterat ord kan inte översättas på det sättet. Grundbetydelsen av prime är ju att förbereda, att göra det första/primära i något sammanhang. Sedan kan detta få mer specifika betydelser beroende på just sammanhanget, men detta går inte bara rakt av att överföra till ett annat språk.

För att avrunda så konstaterar jag till sist att det ibland kan vara svårt att hitta något bra sätt att översätta engelska ord över huvud taget. Ett exempel är whirlpool, där jag vore tacksam över förslag på hur man uttrycker detta ord inklusive vidhängande verb och böjningar på ett vettigt sätt till svenska.