Fabrikörn som språkpolis - versaler

I ett tidigare inlägg behandlade jag den kanske viktigaste källan till dålig svenska - engelskans inflytande. Nu är främmande språks inflytande knappast något nytt eller särskilt problematiskt i sig. Svenska har tidigare kraftigt influerats av bland annat tyska och franska, och utan denna påverkan skulle det moderna svenska språket förmodligen vara väldigt annorlunda. Engelskans påverkan är ännu förhållandevis liten i jämförelse.

Men det faktum att språk alltid har och alltid kommer att påverka varandra betyder inte att man okritiskt bör släppa igenom vad som helst. Och så har det säkert inte varit tidigare i historien heller. Vilka utrikiska ord och influenser som ska införlivas bestäms av oss alla som använder språket, och mina två språkpolis-inlägg ska just ses som inlägg i den debatten.

Utöver engelska uttryck som sådana har engelskan även ett dåligt inflytande på god svenska på ytterligare två sätt. Det ena är förstås särskrivningarna, vilket jag inte ämnar skriva så mycket mer om. Dels är ämnet ganska uttjatat, och vidare har jag inte hittat någon speciell ölvinkel på det hela. Dessutom tycks särskrivningar vara något som många har genuint svårt med att rätta till. Jag skulle dock vilja tipsa om det här inlägget, som gör ett bra försök till en pedagogisk övning för att undvika särskrivningar, dels om denna lite roliga facebookgrupp.

Det andra området där man kan ana engelskans fördärvliga inflytande är det allt mer generösa användandet av versaler. I svenska språket används versaler endast i inledningen av en ny mening, eller som första bokstaven i ett egennamn. Egennamn är namn på specifika saker som personer, organisationer, företag och geografiska objekt såsom länder, städer, floder och berg med mera. Namn på mer abstrakta saker som begrepp, kategorier, sorter o.s.v. är inte egennamn och skall inte skrivas med stor första bokstav.

Naturligtvis finns det en gränsdragningsproblematik, och vill man grotta ner sig i detaljer kan jag rekommendera TT:s skrivregler. Men för den som vill skippa denna överkurs finns följande bra grundregel: Om du är tveksam, använd liten begynnelsebokstav. Låt oss dock titta närmare på några exempel vad beträffar ölbryggning.

Maltsorter är inte specifika nog att betraktas som egennamn utan skall skrivas med liten begynnelsebokstav, även om man använder det engelska namnet. Således skriver man pale ale-malt och chokladmalt. För registrerade produktnamn som Carafa eller Carared skall dock stor bokstav användas.

Ett märkligt undantag som anges i TT:s rekommendationer är att biologiska släktnamn ska anges med stor begynnelsebokstav, men inte artnamn. Således är korrekt stavning av det latinska namnet för överjäst Saccharomyces cerevisiae. Av detta följer att humlesorter (som ju biologiskt är att betrakta som underarter) ska skrivas med liten begynnelsebokstav, exempelvis amarillo och saaz. Samma regel gäller förstås för äpplesorter eller druvsorter såsom cox orange och chardonnay.

Ölstilar, inklusive utrikiska sådana, ska inte heller skrivas med versaler. Korrekt stavning är alltså saison, imperial stout, schwarzbier, american pale ale och ipa. Notera speciellt den sistnämnda stavningen. För mer om den och dess plural-böjningar rekommenderar jag detta inlägg som egentligen innehåller allt som behöver sägas i frågan (skippa gärna svamlet i kommentarerna dock).

Om jag ska fortsätta utvikningen kring pluralformer för utrikiska ölstilar, så är den allmäna rekommendationen från exempelvis språkrådet att man alltid försöker få till en svensk pluralböjning med -ar, -or eller -er. Om inte detta går att göra på ett bra sätt är alltid utebliven pluraländelse okej i svenska, medan plural-s är helt förkastligt. Två pale ale, två schwarzbier och två saison eller kanske saisoner tycker jag personligen är bra val.

Ett överdrivet användande av versaler är förvisso ett högst kosmetiskt problem, men jag tycker ändå att det förstör rytmen och flytet i en text. Så nästa gång du tänker dra till med en stor bokstav som inte inleder en mening - tänk till. Och så snart minsta osäkerhet föreligger - låt bli.