Bryggningar hösten 2010

Nu när vårens bryggningar är avklarade är det dags att börja planera för höstens bryggprojekt.

September:

• Nelson Sauvin Blanc, en ljus single hop ale på 4-5 %.
• C4 IPA, en riktigt humlebomb (höhö) på 9 % och 100+ BU med 100 g vardera av humlesorterna Cascade, Centennial, Chinook och Columbus.

Oktober:

• Svettig Lekzak, en tjeckisk pilsner.
• Rullator, en dubbelbock.

November:

• Gammeldags porter, samma som jag bryggde med Dugges Braumeister för er som minns. Med lika delar ljus malt, biskvimalt och brunmalt, rejäl restsötma och rätt mycket Fuggles-humle. En kandidat till vinterölsträffen.
• Julöl, eller "Winter Warmer" snarare.

December/januari:

• NZ Extra IPA, 7-8 %, BU 70-80, 300 g humle
• NZ Barley Wine, i amerikansk stil med mycket humle.
• NZ Strong Ale, en favorit i repris
• NZ Imperial Stout.

För våren 2011 har jag i stort sett bestämt mig för vad som ska bryggas, men jag återkommer i ämnet.

Brygd #65: Wit IPA

Enligt Randy Mosher så är wit en bra ölstil att experimentera med; Wit Wine, mörka varianter, humliga varianter etc. Jag valde det sista alternativet och gick för en repris av förra årets Wit IPA. Vis av erfarenheten valde jag en mindre besk variant i nedkanten av IPA-intervallet, och tillförde den mesta humlen sent i koket. Utbytet blev väldigt dåligt, jag skulle med 75 % ha hamnat på 1065. Jag kan inte riktigt inse skälet då jag har legat stabilt runt 75 % på sistone.

Dåligt utbyte är inte direkt det största problemet man kan drabbas av som hembryggare, så vi grubblar inte mer på det utan tittar på receptet istället.

Data:

• Satsstorlek 20 l
• OG 1056
• FG 1012
• Abv 5,8 %
• SRM 7 (ljust bärnstensfärgad)
• IBU 40

Malt och extraktgivare:

• pilsnermalt, 1 kg
• vetemalt, 2 kg
• münchnermalt, 2 kg
• havregryn, 500 g

Infusionsmäskning i en timma vid 65 C.

Humle & kryddor:

• 40 g cascade, 30 minuter
• 20 g bobek, 30 minuter
• 40 g cascade, 5 minuter
• 40 g bobek, 5 minuter
• 20 g cascade, torrhumling
• 40 g bobek, torrhumling
• 5 g ekspån från ett rödvinsfat (tillagt i sekundären 2/6) 

Total koktid 90 minuter.

Jäsning: 

Jäsning med Hoegaardenjäst

• i tre veckor vid 20-22 C.

Övrigt:

• Kolsyrejäsning med druvsocker, 6 g/l.

Bedömning (12/6):

En lätt jästig ton är det första som möter mig när jag häller upp ölen. Sedan kommer citrus, lite apelsin, lite lätt lime ... och inte den minsta ton av ekfat. Hm, får nog köra minst dubbla mängden (och tiden) nästa gång jag provar ekspån. Väl balanserad beska med ett inslag av grapefruktdito. Helt okej.

Brygd #64: Wit

Här var det vitt.

Hoegaarden är ett öl som passar perfekt en varm sommardag. Ljust och uppfriskande, men ändå med en balanserad komplexitet. Det är också en bra öl att odla upp jäst från. Tydligen ska det vara svårt att misslyckas med detta. Visserligen finns en variant av jästen att köpa kommersiellt, men det är ändå roligare att odla upp jäst direkt från flaska.

Så när jag hade några lärjungar hemma på ölprovning startade vi med fyra flaskor Hoegaarden. Jag hade förberett en kyld e-kolv med förkultursvört, och bottensatserna åkte ner i denna. Några dagar senare började jästen vakna till liv, och efter ytterligare en uppstegring med en liten större förkultursvört, så var det dags att brygga en dryg vecka senare.

Data:

• Satsstorlek 24 l
• OG 1049
• FG 1013
• Abv 4,7 %
• IBU 15
• Färg 2 SRM (blekt gul)

Malt och extraktgivare:

• 2 kg pilsnermalt
• 2 kg vetemalt
• 500 g havregryn
• 200 g ljust maltextrakt (förkulturer)

Mäskning vid 66 C i en timma, vid slutet hade temperaturen sjunkit till 65 C.

Humle & kryddor:

• 20 g perle, 60 minuter
• 10 g malda korianderfrön, 5 minuter
• rivet ytterskal från 2 limefrukter, 5 minuter

Total koktid 90 minuter.

Jäsning:

Jäsning med Hoegaarden-jäst i 3 veckor vid 20 C.

Övrigt:

Kolsyrejäsning på flaska med druvsocker, 6 g/l.

Bedömning (tillagt 3/6)

Hemma efter en 9-hålsrunda knäcker en liten flaska som jag har ställt i kylen tidigare under dagen. Trots att jag tappade den för bara för 5 dagar sedan så blir det ett hyfsat vitt skum. Fräsha påtagliga dofter av lime och koriander. De jordiga toner jag kände vid omtappningen är som bortblåsta. Väldigt gott, men jag hade gärna sett lite mer diskreta toner av såväl lime som koriander. Nästa gång kommer jag halvera mängden av båda.

Fabrikörn vs. Hoegaarden (2/9):

Båda är disigt ljusgula; Hoegaarden är aningen ljusare med en grön anstrykning. Lite större skum för Hoegaarden.

Båda ölen har tydliga kryddiga drag av koriander. I Fabrikörn's framträder limeskalen tydligt, medan apelsinskalen i Hoegaarden inte är lätta att upptäcka. Den senare har även en tydlig ton av skumbanan, lite åt weizen-hållet.

Båda ölen är friska med bara en lätt sötma, och med samma låga beska. Munkänslan är samma; lätt men ändå inte tunn och med måttlig kolsyra.

Hoegaarden är tydlig men inte överlägsen vinnare här, ett väldigt bra och fräscht öl är det onekligen.