Brygd #214: Stormaktspilsner

 

Nio av tio amerikanska militärpiloter dricker imperial pilsner. Hela året dessutom.

Så var det dags igen. För er som inte har varit med förut så är detta alltså en imperial pilsner. Försvenskningen av namnet är inspirerat av Närkes Stormaktsporter, som enligt Berit och Håge namngavs som en översättning av imperial stout*. Nåväl, imperial pilsner var lite halvhett ett kort tag, men har sedan dess fallit i glömska. Det arketypiska ölet - tillika min stora inspirationskälla - var Samuel Adams Imperial Pilsner, som jag tyvärr inte tror görs längre. Det var ett ganska ljust öl med massvis av hallertau-humle. Som jag tidigare påpekat är det lite oklart vad som exakt åsyftas med hallertau-humle.

Jag misstänker dock att h. mittelfrüh är en viktig del i det hela, och denna gång körde jag mestadels med den. Eftersom jag hade lite h. tradition kvar från marsölet fick det följa med också. En nyhet jämfört med tidigare iterationer är att jag kör med 100 % wienermalt denna gång. Det är en malt som jag inte har använt så mycket tidigare. Jag tycker oftast inte den är så intressant om man ändå ska göra en lite mörkare öl. Men solo kan den vara intressant, och mitt minne av originalet var att den var lite för mörk för att enbart ha pilsnermalt som basmalt.

Data:

• Volym 20 l
• OG 1,070
• FG 1,015
• ABV 7,6 %
• SRM 7
• IBU 50

Mäskning:

• 7 kg wienermalt
• 1 tsk mjölksyra (80 %)
• 1 tsk kalciumsulfat

Infusionsmäskning vid 68 C  i en timma.

Kok:

• 20 g magnum i 60 minuter
• 100 g hallertauer mittelfrüh i 20 minuter
• 20 g hallertauer tradition i 20 minuter
• 100 g hallertauer mittelfrüh vid kokslutet
• 20 g hallertauer tradition vid kokslutet
• 1 krm Protafloc i 20 minuter

Total koktid drygt 60 minuter.

Jäsning:

Med WLP838 (bottensatsen från marsölet)

• vid 12 C i 6 dagar
• vid 18 C i 4 dagar

Övrigt:

Kolsyrejäsning på flaska med strösocker, 5 g/l.

Bedömning (2024-01-31):

Ölet är överraskande klart med tanke på all humle. Färgen drar åt bärnsten, skummet är krämigt och smutsvitt.

Aromen är brödigt maltig med en massa örtig humle och en lätt jordig ton. Kroppen är medelfyllig, och det finns en lätt teig strävhet. Avslutningen är torr med en hyfsat hög beska.

Det här var gott och påminner en hel del om SAIP, men jag har för mig att den sistnämnda hade lite mer aprikosiga humletoner (och var snäppet godare).

* De tyckte att porter lät bättre på svenska, och jag kan bara hålla med.

Brygd #213: Marsöl

 

Kvarteret Marsöl i Chur, Schweiz.

Att nyårsdagen är bryggdag är sedan gammalt. Eller ja, tio år eller så, när jag började med detta. Tidigare har det oftast varit en p-lambik, men numera har jag dragit ner på p-lambikbryggandet och gör bara en vardera höst och vår. I stället blir det en märzen denna gång. Men det höll på att inte bli något då jag lite sent upptäckte att jästen gick ut 6 januari. Hade jag noterat det tidigare hade jag nog gjort förkulturen två dagar i förväg, men nu var det redan nyårsafton och det var bara att hoppas på det bästa. Lyckligtvis började förkulturen visa levnadstecken under förmiddagen, och jag bestämde mig för att köra.

Enligt puristerna ska en märzen bryggas i mars och lagras över sommaren för att sedan drickas vid skördetiden*. Men det skiter jag naturligtvis högaktningfullt i. Och jag är knappast ensam, flera bryggerier har en märzen i uppställningen året om. Det här med att lagra i månader har ju dessutom blivit lite passé förutom för riktigt starka öl som dubbelbock.

Jag lyckades inte få tag på min favoritlagerjäst WLP830, så det slutade med att jag fick nöja mig med (en nästan utgången) WLP838 vilket är en nyhet för mig, och en jäst jag inte hittar så mycket information om. Men det blir säkert jättebra.

Jag funderade länge på maltnotan. Att ha en betydande mängd münchnermalt var givet från början, samt pilsnermalt. Sedan funderade jag på om jag skulle ha c:a 10 % karamellmalt eller en liten skvätt rostad malt, men det landade till slut på det sistnämnda. Vad gäller humlen ligger IBU inom SHBF:s typdefinition, men humlearomen kommer kanske bli något i överkant. Jag får se om jag skickar in till SM, det var ett tag sedan sist.

Data:

• Satsstorlek 24 l
• OG 1,053
• FG 1,012
• ABV 5,5 %
• SRM 16
• IBU 25

Mäskning:

• 3 kg pilsnermalt (barke)
• 2 kg münchnermalt (barke)
• 100 g Carafa I Special
• 1 tsk lactol (80 %)
• 1/2 tsk kalciumklorid
• 1 krm kalciumsulfat

Infusionsmäskning vid 67 C i en timma.

Kok:

• 10 g magnum i 60 minuter
• 30g  hallertauer tradition i 20 minuter
• 30 g hallertauer tradition vid kokslutet
• 1 krm Protafloc i 20 minuter

Total koktid drygt 60 minuter.

Jäsning:

Med WLP838 (2 l förkultur)

• vid 14 C i 6 dagar
• vid 20 C i 5 dagar

Övrigt:

Kolsyrejäsning på flaska med strösocker, 5 g/l

Bedömning (2024-01-22):

Tio dagar har passerat sedan flasktappningen och nu är det dags. Ölet är klart och snyggt kopparfärgat med ett krämigt smutsvitt skum. Aromen är nötig och brödig med en lätt humleton. Avslutningen är torr med en lätt beska. Inte så tokigt. En intressant sak är att jag vid flasktappningen kände en tydlig diacetylton för första gången i någon av mina öl. Vad det kommer sig av vet jag inte. Möjligen för att jästen var gammal men förkulturen kom ju igång hyfsat fort. Nåväl, när jag tappade upp stormaktspilsnern hade den inga sådana toner, så det är nog inte en egenskap hos denna stam i alla fall. Och nu är all diacetyl borta vad jag kan känna. Det visar på betydelsen av att paketera med levande jäst för att reducera diacetyl. Ett annat exempel som brukar nämnas är ofiltrerad och opastöriserad Pilsner Urquell vs. den ordinarie som har mer diacetyl. 

*Det var egentligen det ursprungliga oktoberfestölet, men det sistnämnda är nu oftast en lite ljusare variant.