Brygd #212: Vintervärmare

 

For all my fans out there.

Det blir nionde gången gillt för en vintervärmare. Denna gång beslutade jag mig för att skippa muscovadosockret och förlita mig helt på karamellmalter i stället. I övrigt är det mesta sig likt med bramling cross som aromhumle.

Data:

• Volym 20 l
• OG 1,060
• FG 1,015
• ABV 6,2 %
• IBU 30
• SRM 22

Mäskning:

• 4 kg pale ale-malt (maris otter)
• 1 kg karamellmalt (SRM 75)
• 300 g karamellmalt (SRM 120)
• 2/3 tsk mjölksyra
• 1 tsk kalciumklorid

Infusionsmäskning vid 69 C i en timma.

Kok:

• 10 g magnum i 60 minuter
• 50 g bramling cross i 20 minuter
• 50 g bramling cross vid kokslutet
• 1 krm Protafloc 20 minuter från kokslutet.

Jäsning:

Med Wyeast 1469 (halva jästkakan från Humlehuvud)

• vid 17 C i 4 dagar
• vid 20 C i 6 dagar

Bedömning (2023-12-18):

Upphällningen börjar bra. En klar koppafärgad vätska med snyggt ljusbeige skum. När ölet når munnen är det brödig och nötig maltighet, med en lätt karamellighet. Det finns en viss diffus humlighet. Men var är den björnbäriga tonen av bramling-humlen? Och jag hade hoppats på mer karamellighet.

Munkänslan är medelfyllig med måttlig beska. Avslutningen är torr med medelstor beska. Gott på det hela taget, men jag hade hoppas på mer intensiv maltighet, lite restsötma samt mer björnbär från humlen.

Brygd #202: Vintervärmare

 

Varmt fotat!

Ännu gång är det dags för fyllig och murrig engelsk ale för de mörka och kalla vintermånaderna. Denna gång ska jag använda hela paketet mörkt muscovadosocker för att, tja, använda hela paketet. Jag gillar inte att ha slattar av ingredienser liggande. Malt kan man ju sedan ett tag tillbaka få krossad i lösvikt, men för andra ingredienser är man fortfarande begränsad till fasta förpackningar. Eftersom jag brygger mer sällan nuförtiden så försöker jag också undvika att ha en specifik bitterhumle som blir liggande i flera månader, utan jag försöker använda all öppnad humle. Jag kommer också gå emot mig själv lite och använda 100 g muscovadosocker för kolsyrejäsning. Men eftersom jag ändå ska använda rubbet kan jag lika gärna använda en del till kolsyrejäsningen. Enligt näringsdeklarationen borde det motsvara ungefär 80 g jäsbart socker vilket ger en måttlig kolsyra som jag tror passar. Skulle det bli lite mindre p.g.a. en del ojäsbart socker så gärna för mig.

Data:

• Satsvolym 20 l
• OG 1,065
• FG 1,016
• ABV 6,7 %
• SRM 20
• IBU 35

Mäskning:

• 4 kg pale ale-malt (maris otter)
• 1 kg caramünchnermalt
• 1 tsk kalciumklorid
• 1/2 tsk mjölksyra

Mäskning vid 67 C i en timma.

Kok:

• 300 g mörkt muscovadosocker i 60 minuter
• 20 g bramling cross i 60 minuter
• 40 g bramling cross i 20 minuter
• 40 g bramling cross vid kokslutet
• 1 krm Protafloc i 20 minuter

Total koktid drygt 60 minuter.

Jäsning:

Jäsning med Wyeast 1469 (halva jästkakan från Bitter)

• vid 18 C i 5 dagar
• vid 21 C i 5 dagar

Övrigt:

Kolsyrejäsning på flaska med mörkt muscovadosocker, 5 g/l.

Bedömning 2022-02-02:

Jag är ju inte den som väntar flera veckor på att öppna första flaskan, så jag har förstås redan öppnat ett antal flaskor. Dock har jag inte riktigt tagit mig för att skriva ner mina intryck. Förrän nu.

Utseendet är fint, bärnstens- till kopparfärgat, smutsvitt skum. Aromen är lite försynt med karamelliga och fruktiga toner, björnbär och toner av anis.

Kolsyran är måttlig, restsötman är låg och beskan är måttlig. Tyvärr är avslutningen lite kantig med en aning alkoholton och lätt sälta. Faktum är att jag har känt samma sak varje gång jag har använt muscovadosocker och liknande i mina öl.

Tyvärr var detta inte helt lyckat även om det inte var några direkta tekniska problem. Lite grand illustrerar det här ölet det jag skrev senast på bloggen. Jag kommer nog skippa muscovadosockret nästa gång och satsa mer på mörk karamellmalt i stället.

Brygd #166: Vintervärmare

Det har nästan blivit en hösttradition med att brygga en vintervärmare. Just därför kan det vara sista gången på ett tag, jag får se. Förra årets blev lite för ljus, eventuellt för att jag fick fel eller för ljus karamellmalt, men för säkerhets skull brassade jag på lite extra med såväl mängd som färg. Vörten såg härligt djupröd ut i alla fall. Annars är det mesta som de senaste årens upplagor.

Data:

• Satsvolym 22 l
• OG 1068
• FG 1014
• Abv 7,1 %
• IBU 35
• SRM 18
• mäsk-pH 5,1

Extraktgivare:

• 5 kg pale ale-malt (maris otter) 5 kg
• 1 kg karamellmalt, SRM 70
• 200 g mörkt muscovadosocker

Infusionsmäskning vid 68 C i en timma.

Humle:

• 10 g magnum i 60 minuter
• 50 g bramling cross i 20 minuter
• 50 g bramling cross vid kokslutet

Vatten:

Göteborgsvatten med följande tillsatser till mäsken

• 5 g kalciumsulfat
• 5 g kalciumklorid
• 5 ml mjölksyra

Jäst:

Jäsning med Wyeast 1469 (halva jästkakan från Hyresvärden)

• vid 19-20 C i 4 dagar
• vid 22-23 C i 10 dagar

Övrigt:

• Klarning med 1 krm Protafloc
• Kolsyrejäsning på flaska med strösocker, 4 g/l

Bedömning 2017-11-06:

Två veckor efter flasktappning hälls den upp snyggt kopparröd med ett ljust beige skum.

Aromen är fruktig och karamellig, med subtila murriga björnbärstoner. Medelfyllig till fyllig kropp, ganska mjuk kolsyra. Avslutningen är torr med medelhög beska.

Gott eller kanske till och med mycket gott, men den jäste ut lite mer än vad jag hade önskat. Hade dessutom velat ha ännu mer murriga karamellmaltstoner, och borde kanske ha bytt ut halva mängden karamellmalt mot en ännu mörkare variant.

Brygd #156: Vintervärmare

Det är sjätte gången gillt för min traditionsenliga årliga* vintervärmare, men som vanligt ser jag mig föranledd att göra någon mindre justering mot tidigare år. Denna gång satsar jag på lite mindre men samtidigt mörkare karamellmalt. Jag drar samtidigt ner på muscovadosockret en smula. Men jästen eller humlen finns det ingen anledning att ändra på.

Data:

• Volym 22 l
• OG 1065
• FG 1014
• Abv 6,7 %
• IBU 30
• SRM 14
• mäsk-pH 5,45

Extraktgivare:

• 5 kg pale ale-malt (maris otter)
• 500 g karamellmalt (SRM 70)
• 500 g havregryn
• 200 g mörkt muscovadosocker

Infusionsmäskning vid 66 C i en timma.

Humle:

• 10 g magnum i 60 minuter
• 50 g bramling cross i 20 minuter
• 50 g bramling cross vid kokslutet

Total koktid drygt 60 minuter.

Vatten:

Göteborgsvatten med följande tillsatser:

• 5 g kalciumklorid i mäsken
• 1 tsk mjölksyra (80 %) i mäsken

Jäst:

Jäsning med Wyeast 1469 (halva jästkakan från Humlehuvud)

• vid 18-19 C i 5 dagar
• vid 22-23 C i 10 dagar

Övrigt:

• Klarning med 1 krm Protafloc, tillsatt 20 minuter från kokslutet
• Kolsyrejäsning med strösocker, 5 g/l

Bedömning 2016-12-26:

Det är annandag jul, stormen Urd viner kring husknuten och det är dags för officiell provsmakning. Det första jag slås av är hur ljus färgen är, snarare bärnstensfärgad än det kopparröda jag hade väntat mig. Det känns som om karamellmalten inte riktigt höll sina 70 SRM här. Men givet färgnyansen så är utseendet bra; nästan helt kristallklart och med ett fint skum.

Aromen är brödig med inslag av karamellmalt. Fruktighet från jästen finns där men får konkurrens av björnbärstonerna från humlen.

Kroppen är medelfyllig och kolsyran mjuk. Smaken är ganska torr med endast en lätt restsötma. Det hela avslutas med en fin beska.

Det här var ganska gott, men det kändes mer som en stark ESB för alla årstider än en vintervärmare en frusen dag i januari. Nästa år får det bli återgång till det gamla receptet.

* Förutom 2013 dårå.

Brygd #144: Vintervärmare

Ett bra sätt att utvecklas som hembryggare är att försöka tygla nyfikenheten att hela tiden prova på att brygga nya öl, och i stället fokusera på ett mer smalt spektrum av öl och försöka bemästra dessa till det yttersta. Och i synnerhet att brygga samma öl flera gånger.

Ett exempel på ett ständigt återkommande öl för egen del är min vintervärmare. Årets version är en direkt kopia av fjolårets rent ingrediensmässigt. Däremot kommer jag jäsa den något svalare tack vare att jag väntade nästan två månader till, och mitt källarförråd har då temperaturen normalt sjunkit till runt eller strax under 20-strecket.

Data:

• Satsstorlek 25 l
• OG 1065
• FG 1015
• Abv 6,6 %
• SRM 15
• IBU 35

Malt:

• 5 kg pale ale-malt (maris otter)
• 1 kg karamellmalt (SRM 45)
• 500 g havregryn
• 300 g mörkt muscovadosocker

Infusionsmäskning vid 68 C i en timma.

Humle:

• 10 g magnum i 60 minuter
• 60 g bramling cross i 20 minuter
• 40 g bramling cross vid kokslutet

Total koktid drygt 60 minuter.

Jäst:

Jäsning med Wyeast 1469 (1/3 av jästkakan från Magnus-ipan)

• vid 18-20 C i 4 dagar
• vid 21-22 C i 10 dagar

Vatten:

Göteborgsvatten med följande tillsatser till mäsken:

• Kalciumkarbonat 0,5 g/l
• Kalciumsulfat 0,2 g/l
• Natriumklorid 0,1 g/l

Övrigt:

• Klarning med 1/2 krm Protafloc, tillsatt 20 minuter före kokslutet
• Kolsyrejäsning på flaska med strösocker, 4 g/l

Bedömning 2015-12-02:

Två veckor efter flasktappningen har ölet klarnat fint och har en snygg magognyfärg med ett krämigt beige skum.

Aromen är fruktig och karamellig, med lätt örtig humle, och en diskret ton av muscovadosockret. Munkänslan är fyllig, och kolsyran mjuk. Den är halvtorr med måttlig beska. Min bästa vintervärmare hittills. 

Brygd #129: Vintervärmare

Denna öl brygger jag egentligen bara för att få använda ovanstående fantastiska bild.

Det mesta som behövs sägas om begreppet vintervärmare har jag nog fått med i tidigare inlägg. Det blir inga större revolutioner på receptsidan heller. Det mest intressanta tycker jag själv är att jag som jäststam kommer använda vinnaren från blindtestet som hölls i våras. Jag ser med spänd tillförsikt fram emot resultatet, i synnerhet då förkulturen nog var den segaste jag varit med om. Det var med knapp marginal jag valde att brygga tre dagar efter att jag satte den.

Data:

• Satsstorlek 25 l
• OG 1060
• FG 1015
• Abv 5,9 %
• IBU 35
• SRM 15 (mahognyfärgad)

Extraktgivare:

• 5 kg pale ale-malt (maris otter)
• 1 kg karamellmalt (SRM 45)
• 300 g melassocker

Infusionsmäskning vid 68 C i en timma.

Humle:

• 10 g magnum i 60 minuter
• 60 g east kent golding i 20 minuter
• 40 g east kent golding vid kokslutet

Total koktid 70 minuter.

Jäst:

• Jäsning med Wyeast 1469 (West Yorkshire) vid ?? C  i en vecka.
• Efterjäsning vid 23 C i en vecka.

Övrigt:

• Klarning med 1/2 krm Protafloc, tillsatt 20 minuter från kokslutet
• Vattenbehandling med 5 g kalciumklorid, tillsatt 20 minuter från kokslutet
• Kolsyrejäsning på flaska med strösocker, 4 g/l

Fabrikörn vs. Fuller's Winter Ale (2014-11-05):

Det har blivit dags för officiell provsmakning, och vi går direkt på en jämförelse med ett väletablerat vinteröl; Fuller's Old Winter Ale (FOWA).

Fabrikörns är oväntat disig för att vara gjord med en engelsk jäst, i jämförelse med den kristallklara FOWA är skillnaden påfallande. I övrigt har de nästan exakt samma kopparfärgade nyans, och ganska likvärdiga skum. Klar seger för FOWA på utseendet.

Fabrikörns är betydligt fruktigare med jordgubbar och plommon, samt en smula anis från muscovadosockret. FOWA är jordigare med lite nötigare toner; Fabrikörns har mer renodlade karamelltoner. Jag misstänker att FOWA har ett litet bidrag av någon lättrostad maltsort. Humletonerna är tydliga men måttliga i båda ölen med blommiga inslag.

Fyllighet, munkänsla och kolsyrenivå är ungefär samma. Båda är halvtorra med en tydlig men balanserad beska. Fabrikörn vinner denna match tack vare den sköna fruktigheten, sannolikt ett resultat av jästen.

Efter den senaste ställningen står det således Fabrikörn vs. Omvärlden 27-29.

Brygd #105: Vintervärmare

Tredje gången gillt blir det härmed för detta öl, och det blev några smärre justeringar jämfört med fjolåret.

Dels valde jag att använda mörkt melassocker i stället för mörk karamellmalt. Det fanns inget djupare skäl till detta, utan jag insåg lite sent att jag - precis som i fjol - ville ha lite mörkare karamellmalt för att få de här lite murrigare karamelltonerna som jag tycker passar för årstiden. Vad det blir för skillnad mellan melassocker och mörk karamellmalt har jag inte helt klart för mig dock.

På humlesidan blev det två helt nya sorter. Den för mig tidigare helt okända sovereign kom med av det enkla skälet att jag fick en påse som ett av prisen till mitt SM-guld, samt att den anges vara en fullgod ersättare till klassiska engelska humlesorter såsom east kent goldings och fuggles. Vidare blev det även bramling cross, en engelsk humlesort som jag är lite nyfiken på. Den ska ge toner av björnbär vilket gör att den nog lämpar sig väldigt bra i lite mörkare öl. Vad jag har förstått används den i två av Oceanbryggeriets öl, Göteborgsportern och julölen.

Och jästen ja, även den var ett pris för SM-guldet, och den var som sagt aningen svårstartad. Denna jäst har jag dock använt förut med goda resultat, så när den nu satte i gång till sist så hoppas jag att den ska göra väl ifrån sig.

Data:

• Satsstorlek 23 l
• OG 1060
• FG 1017
• Abv 5,6 %
• IBU 35
• SRM 15 (kopparröd)

Malt och extraktgivare:

• 5 kg pale ale-malt (Maris Otter)
• 1 kg karamellmalt (SRM 40)
• 300 g melassocker

Infusionsmäskning vid 68 C i en timma.

Humle:

• 10 g magnum i 60 minuter
• 30 g sovereign i 20 minuter
• 30 g bramling cross i 20 minuter
• 20 g sovereign vid kokslutet
• 20 g bramling cross vid kokslutet

Total koktid 70 minuter.

Jäst:

Jäsning med Wyeast 1968

• vid 19 C i 6 dagar
• vid 22 C i 5 dagar

Övrigt:

• Klarning med 1/2 krm protafloc, tillsatt 20 minuter från kokslutet
• Kolsyrejäsning på flaska med strösocker, 4 g/l

Bedömning (7/11):

Något verkar ha gått snett med fördelningen av sockerlagen vid flasktappningen, ty de två första flaskorna var rejält överkolsyrade med en rätt snygg flaskfontän som följd. Nu brukar visserligen det sista jag tappar upp få lite extra kolsyra, och de här flaskorna var just de två sista. Den flaska jag nu öppnar är lite lugnare och går hälla upp i alla fall, men den är rejält grumlig vilket ju inte är typiskt för denna jäststam.

När den värsta kolsyran har lagt sig framträder ändå en ganska sänt fruktig arom med lite blommig humle. Kolsyran är som sagt kraftig, kroppen är medelfyllig.

Halvtorr avslutning med en viss beska. Ganska gott, men jag hoppas att övriga flaskor har bättre kolsyranivå. Tyvärr har jag bara tre flaskor kvar till mig själv då det mesta ska användas vid Amylases vinterölsträff och 12 andra flaskor ska delas ut till bekanta.

Fabrikörn vs. Fullers ESB (7/11):

Efter att ha vunnit två matcher mot lite halvklent motstånd så är det kanske dags att ta sig an en lite större utmaning igen. Då jag ju har använt Fuller's husjäst så kan väl inget öl vara lämpligare att tävla mot än just deras ESB. Utseendemässigt är de ju förstås väldigt olika på grund av grumligheten hos Fabrikörns, men utan den tror jag att färgen skule vara ungefär samma.

Arommässigt har ESB en lite mer sockrig maltighet med lite mindre jästestrar, humligheten känns lite mer träaktigt EKG-aktig.

Fabrikörns känns aningen fylligare och sötare, trots den betydligt högre kolsyran. Beskan känns likvärdig.

ESB vinner detta på att vara lite renare, men segern satt hårdare inne än vad jag hade trott.

Fabrikörn - Omvärlden 20-20 således.

Brygd #86: Vintervärmare

Jag fortsätter min nya linje med att brygga samma öl flera gånger för att slipa på recepten. Denna gång är det alltså Vintervärmarens tur. Den här gången slängde jag ut biskvimalten och använde karamellmalt av olika mörkhetsgrad i stället. Dessutom ökade jag på den totala mängden malt men mäskade vid högre temperatur för att få ett lite sötare och fylligare öl med ungefär samma alkoholhalt.

Data:

• Satsstorlek 22 l
• OG 1063
• FG 1023
• Abv 5,3 %
• IBU 30
• SRM 15 (kopparfärgad)

Malt:

• 5 kg pale ale-malt
• 1 kg ljus karamellmalt (SRM 30)
• 500 g karamellmalt (SRM 60)

Infusionsmäskning vid 70 C i 60 minuter.

Humle:

• 40 g east kent golding i 60 minuter
• 30 g east kent golding i 20 minuter
• 30 g east kent golding vid kokslutet

Total koktid 70 minuter.

Jäst:

Jäsning med Safale S-04

• vid 24 C i 5 dagar
• vid 22 C i 4 dagar

Övrigt:

• Klarning med ett halvt kryddmått Protafloc 20 minuter från kokslutet
• Kolsyrejäsning på flaska med råsocker, 4 g/l

Bedömning (25/11):

Klar djupt kopparfärgad med medelstort beige skum. Fruktig och karamellig maltsmak med träiga och blommiga humletoner. Medelfyllig med mjuk kolsyra. Tydlig sötma med bestämd men ändå behaglig beska. Jag var lite orolig att den skulle vara för söt (jag hade siktat på FG 1020) men den är faktiskt perfekt avvägd för sin typ. Mycket gott, och den borde fungera perfekt till julbordet.

Fabrikörn vs. Ocean Julöl (5/12):

Bland Oceanbryggeriets brygder är nog julölen min absoluta favorit; i sina bästa stunder är den en perfekt blandning av knäckig och karamellig malt, och fruktig och blommig humle. Tyvärr varierar kvaliteten något på de flaskor jag har köpt genom åren, medan den alltid har varit bra på fat. En bra motståndare är det i alla fall.

Oceanjulölet är mörkare med en djupröd nyans till skillnad från Fabrikörns mer kopparröda. Skummen är ganska likvärdiga.

Tyvärr var detta en av de sämre varianterna av Oceanjulölet jag har provat. Fruktigheten och maltigheten är som bortblåst och i stället dominerar en fenolisk jästton á la Nynäshamn. Fabrikörns fruktighet och blommiga humleton är desto mer tydlig i jämförelse. Även beskan känns behagligare och piggare hos Vintervärmaren.

En Ocean Julöl i sina bästa stunder hade tagit hem det här, men nu blev det en klar seger till Fabrikörn.

Fabrikörn - Omvärlden 13-12 således.

Brygd #69: Vintervärmare

När man säger "julöl" ger detta lite olika associationer beroende på vem man pratar med. Hos gemene man leder det förmodligen tankarna till en halvmörk och aningen sötare och starkare lager. För många hembryggare verkar dock julöl vara synonymt med ett kryddat öl. Gärna starkt, mörkt och sött, men framförallt kryddat, och helst rejält kryddat.

För mig personligen är kryddor i julöl (likväl som i de flesta öl) helt otänkbart. För att inte riskera göra någon kryddjulölsälskare besviken så valde jag i stället namnet Vintervärmare, vilket är en medvetet tafflig översättning av det engelska begreppet Winter Warmer. Många engelska bryggerier har just en sådan öl i sitt sortiment som man brygger för den mörka årstiden. Variationen är stor, och en del använder just kryddor, men generellt sätt så är det en halvsöt, fyllig, halvmörk till mörk ale med måttlig beska. I Sverige är det främst Young's Winter Warmer vi har fått stifta bekantskap med, men även Fuller's Winter Ale passar in i den här kategorin.

Min egen vintervärmare passar nog inte fullt ut denna mall, men jag tyckte ändå det var en för årstiden passande och ganska neutral benämning på en öl som man lika gärna skulle kunna ha klassat som en ESB.

Data:

• Satsstorlek 20 l
• OG 1058
• FG 1018
• Abv 5,3 %
• IBU 35
• SRM 16 (kopparfärgad)

Malt:

• 3 kg pale ale-malt
• 1 kg biskvimalt
• 500 g havregryn
• 500 g karamellmalt (SRM 50)

Infusionsmäskning i en timma vid 68 C.

Humle:

• 40 g east kent golding i 60 minuter
• 30 g east kent golding i 20 minuter
• 30 g east kent golding vid kokslutet

Total koktid 90 minuter

Jäsning:

• Jäsning i 4 dagar vid 20 C med Danstar Windsor
• Efterjäsning i 4 dagar vid 20 C

Övrigt:

• Klarning med 1/2 krm Protafloc, tillsatt 20 minuter från kokslutet
• Kolsyrejäsning på flaska med råsocker, 5 g/l

Bedömning (22/11):

Vackert kopparfärgad med ett lite luftigt lätt skum. Fin karamellig maltarom, med en ganska tydlig och markant blommig och örtig humleton. Det finns också en lite jordig ton med en dragning av trä och tobak, som jag är osäker på kommer från jästen eller humlen. Slutligen finns en lätt sötma som balanseras av en väl avvägd beska med fint häng.

Gott, men jag är lite tveksam till att använda den här jästen igen. Skälet till att jag köpte den var att S-04 var tillfälligt slut på Humlegården när jag lade min beställning.

Fabrikörn vs. Fuller's Winter Ale

Det här var väldigt jämnt. Fuller har en väldigt fin kakig maltighet, som visserligen matchas av vintervärmaren, men den jordiga (jäst?)tonen av kaffe och tobak stör en aning. Fullers har en aningen kantig beska dock som fäller avgörandet till Fabrikörns fördel.

Fabrikörn - Omvärlden 3-6 således.