Brygd #105: Vintervärmare

Tredje gången gillt blir det härmed för detta öl, och det blev några smärre justeringar jämfört med fjolåret.

Dels valde jag att använda mörkt melassocker i stället för mörk karamellmalt. Det fanns inget djupare skäl till detta, utan jag insåg lite sent att jag - precis som i fjol - ville ha lite mörkare karamellmalt för att få de här lite murrigare karamelltonerna som jag tycker passar för årstiden. Vad det blir för skillnad mellan melassocker och mörk karamellmalt har jag inte helt klart för mig dock.

På humlesidan blev det två helt nya sorter. Den för mig tidigare helt okända sovereign kom med av det enkla skälet att jag fick en påse som ett av prisen till mitt SM-guld, samt att den anges vara en fullgod ersättare till klassiska engelska humlesorter såsom east kent goldings och fuggles. Vidare blev det även bramling cross, en engelsk humlesort som jag är lite nyfiken på. Den ska ge toner av björnbär vilket gör att den nog lämpar sig väldigt bra i lite mörkare öl. Vad jag har förstått används den i två av Oceanbryggeriets öl, Göteborgsportern och julölen.

Och jästen ja, även den var ett pris för SM-guldet, och den var som sagt aningen svårstartad. Denna jäst har jag dock använt förut med goda resultat, så när den nu satte i gång till sist så hoppas jag att den ska göra väl ifrån sig.

Data:

• Satsstorlek 23 l
• OG 1060
• FG 1017
• Abv 5,6 %
• IBU 35
• SRM 15 (kopparröd)

Malt och extraktgivare:

• 5 kg pale ale-malt (Maris Otter)
• 1 kg karamellmalt (SRM 40)
• 300 g melassocker

Infusionsmäskning vid 68 C i en timma.

Humle:

• 10 g magnum i 60 minuter
• 30 g sovereign i 20 minuter
• 30 g bramling cross i 20 minuter
• 20 g sovereign vid kokslutet
• 20 g bramling cross vid kokslutet

Total koktid 70 minuter.

Jäst:

Jäsning med Wyeast 1968

• vid 19 C i 6 dagar
• vid 22 C i 5 dagar

Övrigt:

• Klarning med 1/2 krm protafloc, tillsatt 20 minuter från kokslutet
• Kolsyrejäsning på flaska med strösocker, 4 g/l

Bedömning (7/11):

Något verkar ha gått snett med fördelningen av sockerlagen vid flasktappningen, ty de två första flaskorna var rejält överkolsyrade med en rätt snygg flaskfontän som följd. Nu brukar visserligen det sista jag tappar upp få lite extra kolsyra, och de här flaskorna var just de två sista. Den flaska jag nu öppnar är lite lugnare och går hälla upp i alla fall, men den är rejält grumlig vilket ju inte är typiskt för denna jäststam.

När den värsta kolsyran har lagt sig framträder ändå en ganska sänt fruktig arom med lite blommig humle. Kolsyran är som sagt kraftig, kroppen är medelfyllig.

Halvtorr avslutning med en viss beska. Ganska gott, men jag hoppas att övriga flaskor har bättre kolsyranivå. Tyvärr har jag bara tre flaskor kvar till mig själv då det mesta ska användas vid Amylases vinterölsträff och 12 andra flaskor ska delas ut till bekanta.

Fabrikörn vs. Fullers ESB (7/11):

Efter att ha vunnit två matcher mot lite halvklent motstånd så är det kanske dags att ta sig an en lite större utmaning igen. Då jag ju har använt Fuller's husjäst så kan väl inget öl vara lämpligare att tävla mot än just deras ESB. Utseendemässigt är de ju förstås väldigt olika på grund av grumligheten hos Fabrikörns, men utan den tror jag att färgen skule vara ungefär samma.

Arommässigt har ESB en lite mer sockrig maltighet med lite mindre jästestrar, humligheten känns lite mer träaktigt EKG-aktig.

Fabrikörns känns aningen fylligare och sötare, trots den betydligt högre kolsyran. Beskan känns likvärdig.

ESB vinner detta på att vara lite renare, men segern satt hårdare inne än vad jag hade trott.

Fabrikörn - Omvärlden 20-20 således.