Pseudolambik - sats #3

Idag skulle det ha bryggts en vinteröl enligt planerna, men ibland blir det inte som man planerat. Jag satte en förkultur på Wyeast 1968 i torsdags kväll, och långt in på lördagen syntes inga tydliga spår av aktivitet. På lördagkvällen började ett lätt skum bildas på ytan, och på söndagsmorgonen var det äntligen full aktivitet.

För att ge jästen ytterligare chans att vakna till liv beslutade jag mig för att använda den som primärjäsare i min nästa pseudolambik. Denna hade jag från början tänkt jäsa enbart med bottensatserna från Cantillon- och Tilquinflaskor, men nu blir det lite säkrare jäsning och det är kanske inte så dumt. Även om bottensatsen från en gueze normalt innehåller jäst av släktet Saccharomyces, så är det osäkert viket skick denna är i, och att inte tillsätta någon ren öljäst kan vara lite av en chansning.

En annan chansning jag dock tänker ge mig på denna gång är att låta den långa sekundärjäsningen ske i en vanlig plasthink. Detta ökar väsentligen risken för oönskade mängder ättiksyra, men om så skulle bli fallet kan man alltid använda satsen för att spetsa blandningar där de övriga ingående satserna har lite klen syra. För att fylla upp hinken så att mängden syre i mellanrummet mellan vätskeytan och locket minimeras fick det bli en lite extra stor sats.

Data:

• Satsvolym 26 liter
• OG 1060
• IBU 10
• SRM 4 (gul)

Malt och extraktgivare:

• 4 kg pilsnermalt
• 2 kg vetemalt
• 1 kg krossat vete
• 100 g ljust maltextrakt (förkultur)

Infusionsmäskning i en timma vid 70 C. Det krossade vetet kokades tillsammans med 1 kg av pilsnermalten i en halvtimma för att därefter tillsättas mäsken.

Humle:

• 40 g savinjski goldings i 60 minuter

Total koktid 90 minuter.

Jäst:

• Primärjäsning med Wyeast 1968 vid 22 C i 4 dagar
• Sekundärjäsning vid varierande klädkammartemperatur med Wyeast 1968 samt bottensatserna ur
• 3 flaskor Cantillon Iris (750 + 2*375 ml)
• 2 flaskor Gueze Tilquin (750 + 375 ml)

Uppdatering (3/4 2013):

Jäsningen har tuffat på, och ganska snabbt utvecklades en bretthinna på ölet, se bilden nedan. En provsmakning kommer göras inom kort.

En första bedömning (6/4 2013):

I samband med min episka lambikprovning provades denna för första gången. Med tanke på jäskärlet befarade jag en överdriven ättiksyra, men denna fårhåga var obefogad. Däremot fanns det väldigt mycket malplacerade estrar med toner av jordgubb och nagellack. Syran var måttlig. De där estrarna måste nog försvinna för att den här satsen ska bli användbar över huvud taget.

En andra bedömning (19/7 2013):

Dryga tre månader har gått sedan den första provsmakningen, och det har sannerligen hänt en hel del. Till att börja med har jordgubbs- och nagellackestrarna förvunnit nästan helt. I stället har en tydlig och bestämd syrlighet med inslag av ättika infunnit sig och förvandlat denna sats till den syrligaste av mina p-lambikar hittills. Rimligtvis är det jäshinkens permeabilitet som till sist har gett sig till känna. En lätt vetedegston kan förnimmas, men den är jag är jag rätt säker på kommer att försvinna. Med tanke på syrligheten kan det nog vara dags att tappa om till ett mer tätt kärl inom kort.

Uppdatering 15/12 2013:

Det har hunnit hända en del sedan senaste uppdateringen. Jag tappade mycket riktigt över till en 23-liters Better Bottle, och de cirka fem liter som blev över tappade jag på diverse flaskor och delade ut till diverse personer. Bland annat tog jag med en flaska till vinterölsträffen som fick ett ganska positivt mottagande. Dessutom har den registrerats på untappd och fått ganska bra betyg.

Uppdatering  27/12 2013:

Förutom att ha släppts som fristående lambik har sats 3 även fått äran att ingå på fjärdedelsbasis i såväl min första pseudogeuze samt 2013 års vinbärs.

Uppdatering 7/1 2015:

Inför blandning av pseudogeuze #2 provades den igen, och den hade nog blivit snäppet surare, fortfarande okej dock för att ingå. Det är dock tveksamt om de kvarvarande 5 litrarna kommer kunna användas till något vettigt.

Uppdatering 5/1 2016:

Inför blandningen av pseudogeuze #3 gjordes ännu ett smakprov. Och det blev det sista ty den hade visserligen inte utvecklat mer ättiksyra men hade lite udda bismaker av vingummi, viol och så vinäger förstås. Den var inte dålig egentligen, men jag bestämde att det var hög tid att vaska de mina sista 5 liter ändå. Med tanke på förutsättningarna fick jag ändå oväntat god användning för denna sats.

Mätvärden: FG 1006, pH 3,02.