tisdag 27 april 2010

Brygd #63: Grosspils


På jästkakan från bryggningen av min tyska pilsner valde jag att brygga en lite starkare och beskare pilsner, eller Imperial Pilsner som det ibland kallas. Detta är en relativt ny (och ovanlig?) ölstil; mitt första smakprov var Samuel Adams Imperial Pilsner som jag tyckte var fantastiskt god. Därefter provade jag Mikkeller Draft Beer som visserligen också var god, men som inte kändes så pilsneraktig, förmodligen var det mest amerikansk humle i den. På SM i hembryggning i lördags fick jag prova ytterligare en variant som inte var så oäven.

Jag valde att köra nästan enbart med pilsnermalt, lite wienermalt fick följa med enbart för att jag ville göra slut på det. Som humle valde jag att blanda perle, saaz och hallertauer mittelfrüh; den senare används i kopiösa mängder i just Samuels Adams-versionen.

Data:
  • Satsstorlek 22 l
  • OG 1079
  • FG 1013
  • Abv 8,7 %
  • BU 65
  • SRM 6 (djupt gyllengul)
Malt:
  • 7 kg pilsnermalt
  • 1 kg wienermalt
Infusionsmäskning i en timma vid 65 grader, vis slutet hade temperaturen sjunkit till 64 C.

Humle:
  • 30 g perle, 60 minuter
  • 30 g perle, 30 minuter
  • 20 g saaz, 30 minuter
  • 20 g hallertauer mittelfrüh, 30 minuter
  • 20 g perle, 5 minuter
  • 40 g saaz, 5 minuter
  • 40 g hallertauer mittelfrüh, 5 minuter
  • 40 g saaz, torrhumling
  • 40 g hallertauer mittelfrüh, torrhumling
Total koktid 90 minuter.

Jäst:
Jäsning med Saflager W-34/70
  • vid 8-14 C i 15 dagar.
  • kallagring vid 5 C i 7 dagar.
Övrigt:
  • Klarning med 1/2 krm Protafloc, tillsatt 20 minuter från kokslutet
  • Kolsyrejäsning på flaska med druvsocker, 5 g/l.
Bedömning (15/5):

Gyllengul med ett lite klent skum. Örtig, blommig, och lätt fruktig humle dominerar. Mittelfrüh bidrar med rustika jordiga toner som jag har svårt att beskriva riktigt, men jag känner igen dem från Samuel Adams version. Medelfyllig med låg kolsyrenivå. Rejäl men inte överväldigande beska. Mycket gott, men om jag gör om detta öl ska jag nog enbart köra med saaz.

lördag 24 april 2010

SM 2010 - resultat


Efter en lång dag med arbetsdag på Bostadsföreningen och ett gig med Kören Krydda så ramlade jag till slut in på SM vid halv fem-snåret. Lyckligtvis fanns det gott om öl kvar så jag han prova en hel del. Det var genomgående gott, och min absoluta favorit blev en dubbel-ipa vid namn Death by hops. Den hade en härlig citrusaktig humlearom med toner av te (columbus?) och en välbalanserad beska.

Jag fick se min läromästare Rick ta hem guld i Folkets val (i klassen överjästa öl) samt bli den totala segraren i domartävlingen med en dubbel-ipa.

Själv fick jag ingen medalj, men jag passade på att ta med mig domarnas omdömen och nedan följer en kort sammanfattning:

Royal Stout: 34 p

Inga egentliga felsmaker, men lite för mycket rostade toner vilket leder till att den belgiska jästkaraktären inte är tillräckligt tydlig.

Saison: 38 p

Lite kritik för fenoler och syrlighet, samt att den inte är tillräckligt torr.

Bälgoporter: 41 p

Lite för mycket rostade toner för att vara typriktig, annars väldigt bra.

NZ Pale Ale: 33 p

För karamellig och söt, och lite tunn.

Ordinarie bitter: 39 p

Mycket god bitter, aningen sträv och syrlig (lite gammal)

Barley Wine: 34 p

God Barley Wine. Lite dålig kolsyra. Lite fenoler/plåster/lösningsmedel.

NZ Imperial Stout: 41 p

En väldigt god ImpStout, en domare kände lite lösningsmedel.

Defibrillator Dubbelbock: 19 p

Infekterad med brettanomyces!

Det sistnämnda var ju lite oturligt. Jag har själv noterat sistone att vissa flaskor har varit infekterade, men inte alla. Jag valde därför att lämna in ändå lite på chans, eftersom jag hade fått ganska bra betyg för den icke-infekterade versionen. Lyckligtvis vet jag att skulden till infektionen ligger i en viss efterjäsningshink som numera är borttagen ur processen, och det är bara att komma tillbaka nästa år med en ny version.

I övrigt är jag i stort sett överens med domarna, så frågan är hur mycket jag har lärt mig genom att lämna in ölen.

onsdag 14 april 2010

Brygd #62: Pils


En av mina favoritölstilar är tysk pilsner (pils). Helst ska den avnjutas på plats någonstans i Tyskland, gärna en solig dag på en uteservering. En välgjord pils är torr med en ren sädig maltton, örtig humle samt en märkbar och aningen kantig beska.

För att få rätt slags burdusa beska i sin pils bör man brygga i hårt vatten. Göteborg har som bekant mjukt vatten, men det går att korrigera genom att tillsätta lämpliga salter till sitt bryggvatten. Eftersom det är små mängder det handlar om (i storleksordningen ett gram) så har inte min köksvåg tillräcklig precision för att väga upp rätt mängd salter, och följaktligen har jag dragit mig för att vattenjustera mitt bryggvatten. Detta är väl dock nästa steg i min utveckling som hembryggare.

Jag har alltså försökt brygga en pils med mjukt vatten, och det finns egentligen ingen anledning till att det inte skulle bli ett gott öl, även om den hårda tyska känslan kanske inte riktigt kommer infinna sig.

Data:
  • Satsstorlek 24 l
  • OG 1050
  • FG 1012
  • Abv 5,0 %
  • IBU 40
  • SRM 3 (halmgul)
Malt:
  • 5 kg pilsnermalt
Infusionmäskning vid 67 C i 60 minuter, vid slutet hade temperaturen sjunkit till 65 C.

Humle:
  • 20 g perle, 60 minuter
  • 40 g tettnanger, 30 minuter
  • 60 g tettnanger, 5 minuter
Total koktid 90 minuter.

Jäst:
Jäsning med Saflager W-34/70
  • vid 8-12 C i drygt två veckor
  • kallagring i en vecka vid 4 C.
Övrigt:
  • Klarning med 1/2 krm Protafloc, tillsatt 20 minuter före kokslutet
  • Kolsyrejäsning på flaska med druvsocker, 4 g/l
Bedömning (15/5):

Ljust gul, väldigt klar och fin, lite klent vitt skum. Ren maltig smak med gräsig och örtig humle. Lätt kropp utan att vara vattnig, låg kolsyra. Ganska torr med markerad beska som hänger kvar länge. Gott, men som sagt, den där riktigt tyskt kantiga beskan vill inte riktigt infinna sig. Lite klen kolsyra också, 4 g/cl är inte så mycket men den tappades lite halvkall också.

Detta är dock ett öl som lätt kommer gå åt under sommaren.

söndag 4 april 2010

Brygd #61: Saison Grande




Sedan några år tillbaka har Svenska hembryggarföreningen (SHBF) en öltyp som kallas "supersaison" i sina öltypsdefinitioner. Skälet till att införa denna kategori var att möta det faktum att ett antal alkoholstarkare saison-öl hade börjat dyka upp på marknaden ett tag, exemplifierat av ett antal öl från det lite udda saisonbryggeriet Fantôme, samt "Avec les Bons Voeux" från det kanske mest kända saisonbryggeriet Dupont. Själv minns jag även med visst välbehag en alkoholstark saison från det danska vagabondbryggeriet "Xbeeriment" som jag provade på en ölmässa i Köpenhamn 2008.

Eftersom jag ändå bryggde en "ordinarie" saison, valde jag att passa på att utnyttja min saison-jäst för att ge mig på denna lite udda öltyp. Detta projekt har dock kantats av vissa svårigheter. Efter två veckors jäsning var jag sugen på omtappning, även om det fanns en viss aktivititet kvar i jästunnan (1-2 bubbel per minut). När jag läste av densiteten låg den på endast 1032!

Eftersom jag hade en påse Safale US-05 + maltextrakt liggande hemma valde jag ändå att tappa om, samtidigt som jag gjorde en förkultur på ovannämnda jäst. Efter två dagars jäsning i E-kolven fick resultatet följa med ner i jäshinken. Sedan började det puttra igen, och under minst en vecka var aktiviteten märkbar.

När jäsningen hade avstannat under skärtorsdagen bestämde jag mig under påskdagen för att tappa på flaska. Jäsningen var förvisso klar; FG hamnade så lågt som 1008. Däremot var ölen fortfarande väldigt grumlig. Kanske borde jag ha låtit ölen ligga en vecka till, men eftersom jag är otålig så blev det ändå tappning.

Data:
  • Satsstorlek: 22 l
  • OG: 1078
  • FG: 1008
  • Abv: 9,2 %
  • IBU: 70
  • SRM: 8 (gyllengul)
Malt och extraktgivare:
  • 4 kg pilsnermalt
  • 1 kg vetemalt
  • 1 kg ljust råsocker
  • 500 g biskvimalt
  • 500 g havreflarn
Enkel infusionsmäskning vid 65 C i en timma, vid slutet hade temperaturen sjunkit till 63 C.

Humle:
  • 20 g amarillo, 60 minuter
  • 30 g bobek, 30 minuter
  • 30 g amarillo, 30 minuter
  • 30 g bobek, 5 minuter
  • 30 g amarillo, 5 minuter
  • 40 g bobek, torrhumling
  • 20 g amarillo, torrhumling
Total koktid 90 minuter.

Jäsning:
  • Jäsning i 14 dagar med Wyeast 3724 (jästkakan från saisonen)
  • Jäsning i 14 dagar med Safale US-05
Övrigt:

Kolsyrejäsning med druvsocker, 6 g/l.

Bedömning (tillagd 10/4):

Trots att bara en knapp vecka har gått sedan buteljering så är den ordentligt kolsyrad, och min 25-centiliters ploppflaska öppnas med ett rejält - ja just det - plopp. Lätt grumligt gyllengul (ljusare än på bilden) med ett rejält vitt skum.

Det doftar grapefrukt och apelsin, tillsammans med en lätt svaveldoft. Det sistnämnda kommer troligen från jäsningen och kommer nog lägga sig med tiden, om jag hade haft lite mer tålamod innan buteljering hade jag kanske sluppit denna bismak.

Ganska lätt kropp med tanke på alkoholhalten, skön kolsyra. Vädigt torr med en kraftig och lite grapefruktaktig beska som inte enbart kan bero på humlen. En IPA med 70 IBU brukar inte kännas så här. Det måste vara något med jästen som bidrar till eller förstärker beskan. Ett öl med potential, men ändå inte riktigt där.

Fabrikörn vs. Avec les bons voeux

Till att börja med så har min supersaison mått bra av att få vila sig i källaren under sommaren. Den alkoholiska tonen och den kantiga beskan har gett med sig till viss del. Samtidigt har Dupontölen tappat lite (flaskan var över ett år gammal) och känns lite dammigare och tråkigare än jag minns den. Så det blir trots allt ganska jämnt lopp här, men jag låter ändå Dupont vinna knappt, delvis med tanke på hur god den är färsk.

torsdag 1 april 2010

Fabrikörns vs. Dupont


Fabrikörn's respektive Dupont Saison. Båda ölen är dock betydligt ljusare än vad fotot indikerar.

När jag besökte Brygge för några veckor sedan passade jag på att köpa hem en flaska Dupont Saison, påpassligt nog samtidigt som min egen saison på Dupont-jästen stod och puttrade invid mitt kökselement.

Nu när min egen saison måste anses färdigkolsyrad tog jag tillfället i akt att prova dem bredvid varandra. Det första som slår mig är hur mycket ljusare originalet är. Man kan nog dra slutsatsen att Dupont endast använder pilsnermalt.

Och smaken då? Jo, det finns definitivt likheter i den lite jordiga och lätt peppriga jästkaraktären. Men det finns klara skillnader också. Det som är mest slående är hur denna parallellprovning plockar fram eller tydliggör aromer på ett nytt sätt.

Det mest tydliga är att min saison är betydligt mer humlig, med nästan krusbärsliknande toner. I Dupont-ölen hittar jag en spännande svårbestämd arom som jag inte kan minnas från tidigare provningar. Den påminner lite om bränt gummi, ungefär som i en sydafrikansk Pinotage. Men det finns också en ton av Shephard Neame-smaken med någon slags kryddiga tropiska frukter.

Det är kanske förmätet att säga detta, men jag är inte längre lika övertygad som tidigare att Dupont är bättre. Ett väldigt intressant test var det hursomhelst, och jag önskar att Systembolaget åter tar in denna moderna klassiker i sitt sortiment (Dupont Saison alltså).