tag:blogger.com,1999:blog-65535782712324387372024-03-16T02:12:49.631+01:00Pärlor för svin - Fabrikör Ekstedts betraktelserFabrikör Ekstedthttp://www.blogger.com/profile/05062053334398289372noreply@blogger.comBlogger586125tag:blogger.com,1999:blog-6553578271232438737.post-71283200545639099772024-02-29T17:34:00.008+01:002024-03-06T14:11:22.323+01:00Om en ny och annorlunda ölbok<p> </p><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgB5goQycTpl40SOwkCcXjRNOgDiov7E63ftTVoVsZX5TNRq22OAOZ6YBuemch4E4TWpndhXCcMCFlaNpiAuE9fAIhNlJWtbzRio-8GxukKSb5cOV3fkpvtunEbZQkP8R9X3thUwcfXbr1OLIRAbhLUleF0h3vNlC2DaQtR7qtuDKaQ7_68OMI5OcSsZlhY/s288/%C3%B6lboken.jpg" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="288" data-original-width="200" height="288" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgB5goQycTpl40SOwkCcXjRNOgDiov7E63ftTVoVsZX5TNRq22OAOZ6YBuemch4E4TWpndhXCcMCFlaNpiAuE9fAIhNlJWtbzRio-8GxukKSb5cOV3fkpvtunEbZQkP8R9X3thUwcfXbr1OLIRAbhLUleF0h3vNlC2DaQtR7qtuDKaQ7_68OMI5OcSsZlhY/s1600/%C3%B6lboken.jpg" width="200" /></a></div><br /><p>Jag har tidigare recenserat ölbryggarböcker under kategorierna <a href="https://fabrikorekstedt.blogspot.com/2017/11/om-grundlaggande-bryggbocker.html" target="_blank">grundläggande böcker</a>, <a href="https://fabrikorekstedt.blogspot.com/2017/12/om-vidareutvecklande-bryggbocker.html" target="_blank">fortsättningsböcker</a> och <a href="https://fabrikorekstedt.blogspot.com/2019/03/om-avancerade-bryggbocker.html" target="_blank">avancerade böcker</a>. Den bok jag nu ska recensera passar bäst in i den sista kategorin. Men den är ändock en främmande fågel då den inte i första hand är inriktad på hur man tillverkar öl, även om detta också hanteras i boken. Fokus är i stället på ölets egenskaper, sensorik och hur man kombinerar öl med mat.</p><h4 style="text-align: left;">Författare</h4><p>Boken är skriven av Henrik Scander, Victor Dahlberg och Alexander Bäckman. Av dessa känner jag endast till den mittersta sedan tidigare. Vi har dels druckit en del öl genom åren, men Viktor är också en ledande figur i ölsverige och har drivit bloggen <a href="https://nagotattdricka.blogspot.com/" target="_blank">Något att dricka</a> samt varit med och startat upp All In Brewing. Numera gästföreläser han på Restaurang- och hotellhögskolan på Grythyttan, där han också har tagit en tvåårig examen som sommelier och måltidskreatör. </p><p>Den förstnämnda författaren är lärare på nämnda lärosäte och tillika en av Sveriges mest meriterade sommelierer. Den sista författaren är krögare, bryggeriägare och sommelier. Detta borgar för en god kunskapsbas, och i synnerhet Viktor har tidigare visat sig vara rätt person för jobbet i och med bloggen som nog är mest kunskapsspäckade ölbloggen på svenska hittills. Den enda jag kan komma på som skulle kunna göra det bättre är Carl-Fredrik Tiger på Dugges, och honom har man tagit hjälp av för de bryggtekniska delarna.</p><h4 style="text-align: left;">Allmänt</h4><p>På baksidetexten och i förordet anger författarna att syftet med boken är att "minska det gap som idag finns mellan beprövad erfarenhet och forskning inom öl. Att knyta an teoretisk och praktisk kunskap samtidigt som läsaren ges verktyg för att kunna applicera sina kunskaper när öl prövas, utvärderas och kombineras med mat". Detta ger en väldigt bra utgångspunkt för en recension; lyckas författarna med sina föresatser? Det tycker jag definitivt. </p><p>Följande områden behandlas i boken:</p><p></p><ol style="text-align: left;"><li>ingredienser och processer för ölframsställning,</li><li>olika typer av öl från de största ölländerna,</li><li>hur man provar systematiskt,</li><li>hur man kombinerar mat och öl,</li><li>diverse recept och förslag på öl-mat-kombinationer.</li></ol><div>Generellt håller texten hög nivå språkligt och framför allt kunskapsmässigt. För egen del är det 1 och 2 jag har bäst koll på och jag kunde inte hitta några större felaktigheter. Vad gäller 3 och 4 vågar jag inte säga lika mycket, men det ger ett gediget intryck. Och det var kanske de intressantaste delarna för mig.</div><h4 style="text-align: left;">Särskilt bra saker</h4><div>Det fanns några saker som jag tycker man kan höja lite extra till skyarna. I samtliga fall är det lite av mina egna hook-ups. Jag tar förstås inte på mig äran för detta, och jag vet att detta är ståndpunkter som Viktor eller Carl-Fredrik har hyst oberoende av undertecknad. Great minds think alike.</div><div><br /></div><div>Det finns en väldigt bra diskussion om terminologin kring ale vs. lager. Jag har själv <a href="https://fabrikorekstedt.blogspot.com/2016/01/bryggning-och-begreppsforvirring-ale.html" target="_blank">skrivit</a> om det dubiösa i att låta ale vara synonymt med all överjäst öl. På sidan 23 argumenterar författarna mot detta baserat på historia såväl som hur begreppen används utanför USA och den amerikaniserade craftkulturen.</div><div><br /></div><div>På sidan 33 finns en bra diskussion om det tveksamma begreppet <a href="https://fabrikorekstedt.blogspot.com/2012/12/bryggning-och-begreppsforvirring.html" target="_blank">smakhumle</a>, men vidhängande förklaring av det retronasala systemet, och det egentligen bara finns smaker (sött, surt, beskt, salt, umami) och aromer.</div><div><br /></div><div>Slutligen kommer en nykter behandling på sidan 59 om den märkliga idén att öl generellt skulle vara lagringsobjekt. Något jag naturligtvis har <a href="https://fabrikorekstedt.blogspot.com/2019/11/om-olets-farskhet.html" target="_blank">behandlat</a>.</div><h4 style="text-align: left;">Förbättringpotential</h4><div>Som vanligt skrev jag ner ett antal punkter där jag tyckte det fanns oklarheter, tveksamheter och mindre bra språkliga val. Angående det sistnämnda så är det några av mina gamla käpphästar: begynnelseversaler för humlesorter, IPA med versaler och den märkliga engelska/franska stavningen lambic.</div><div><br /></div><div>Apropå lambik så framhålls det som något slags historiskt, ursprungligt öl vilket känns rätt tveksamt. Även om man hade sämre koll på sina jästkulturer fordom så finns det inga historiska belägg vad jag vet som talar för att ölen generellt skulle ha varit lik lambik. Läs gärna Lars Garshols <a href="https://www.garshol.priv.no/blog/306.html" target="_blank">inlägg</a> om detta.</div><div><br /></div><div>Något som jag hade hoppats skulle förklaras bättre är rollen hos <a href="https://fabrikorekstedt.blogspot.com/2016/02/om-kallagring.html" target="_blank">kallagring</a>. Istället levereras det vanliga fluffet om att ölet mognar och blir renare, krispigare etc, utan några riktiga förklaringar om vad som faktiskt händer.</div><div><br /></div><div>Avsnittet om <a href="https://fabrikorekstedt.blogspot.com/2016/11/om-diacetyl.html" target="_blank">diacetyl</a> känns lite klumpigt då författarna gör omständliga språkliga omvägar för att slippa nämna ordet alfa-acetolaktat. Jag tror inte man vinner något på att utelämna namnet på ett kemiskt ämne på det här sättet.</div><div><br /></div><div>Jag har en lista på ytterligare tiotalet mindre frågetecken, men jag ser ingen anledning att trötta mina läsare med dem. I stället kan jag nämna en annan, sista invändning: boken är ganska tunn. Vilket förstås kan ses som beröm: man hade gärna läst mer. Men förhoppningsvis kommer det snart en andra upplaga med ännu mer material och vetenskapliga rön. Och utan onödiga versaler.</div><p></p>Fabrikör Ekstedthttp://www.blogger.com/profile/05062053334398289372noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-6553578271232438737.post-2426712520740370682024-02-04T14:40:00.017+01:002024-02-05T19:50:28.530+01:00Absurda nätforumepisoder<p> </p><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjwIM_UhP4hDfgz2434RfVnewCTIDGNojbgCc7Ee-ePijldHOwyamiaYf6zKkp5NOcMIj8f8tmmhkJL68Q4MuUfDS6evDvcWQ6JEQoo0BsgoGZZ_4rj64gKpSyb__bhDcTJuxqM57byiC8Ic7zjlCUIe-mPQo1MB6Ry9gi9BdQesOdPEfi4ih5A0Askc0C1/s800/1638807030567.jpg" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="418" data-original-width="800" height="167" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjwIM_UhP4hDfgz2434RfVnewCTIDGNojbgCc7Ee-ePijldHOwyamiaYf6zKkp5NOcMIj8f8tmmhkJL68Q4MuUfDS6evDvcWQ6JEQoo0BsgoGZZ_4rj64gKpSyb__bhDcTJuxqM57byiC8Ic7zjlCUIe-mPQo1MB6Ry9gi9BdQesOdPEfi4ih5A0Askc0C1/s320/1638807030567.jpg" width="320" /></a></div><br /><p>Om man hänger på hembryggarforum eller diskussionsgrupper i största allmänhet stöter man på en massa märkligt beteende, uselt argumenterande och konstiga påståenden. Jag har tidigare skrivit inlägg om diverse problematiska forumfenomen i mer generella termer, som <a href="https://fabrikorekstedt.blogspot.com/search/label/Myter">myter</a>, att ej kunna <a href="https://fabrikorekstedt.blogspot.com/2018/10/jag-hade-fel.html" target="_blank">erkänna fel</a>, <a href="https://fabrikorekstedt.blogspot.com/2022/12/hembryggningsviskleken.html">viskleken</a>, <a href="https://fabrikorekstedt.blogspot.com/2020/11/om-kallor-och-referenser.html" target="_blank">källhänvisningar</a> med mera.</p><p>I detta inlägg kommer jag ta upp några mer udda händelser som inte enkelt låter sig placeras i ett fack. I de flesta fall har jag valt att inte länka till episoderna. Dels för jag inte hittade alla, men även för att låta vederbörande få behålla sin anonymitet. Jag gör ett undantag där det troligen handlar om rent trollande.</p><h4 style="text-align: left;">Om trähusets överlägsenhet</h4><p>Den första episoden är en av de senaste, och handlar om en märklig diss av svenska neipor. En person dök upp med sitt första inlägg i en ölgrupp och undrade varför svenska bryggare inte kunde göra lika bra neipor som amerikanarna. Berodde det på okunskap, lathet eller ointresse?</p><p>Premissen i sig är en smula märklig om än inte helt orimlig. Att amerikanska ölstilar görs bäst av amerikanska bryggare är inte märkligare än att de bästa bittrarna görs i Storbrittanien, att den bästa frankiska lagern görs i Franken, att de bästa belgoölen görs i Belgien, att den bästa tjeckiska lagern görs i Tjeckien eller att den den bästa tyska pilsnern görs i Tyskland.</p><p>Men som svar på slika invändningar hävdade TS att även tyska bryggare gör mycket bättre neipor, och där tappade han all trovärdighet hos mig. Och det mest absurda var att invändningar upprepade gånger bemöttes med "har du druckit Tree House?"</p><h4 style="text-align: left;">Misslyckat wallraffande</h4><p>Det händer ganska ofta att ej hembryggande (ännu) personer dyker upp i dessa grupper för att höra sig för och ställa lite nyfikna frågor. Typ om det är svårt, om det är dyrt, om det blir gott, hur lång tid det tar <i>etc</i>. Vid ett tillfälle dök en person upp i flera forum samtidigt och ställde en sådan fråga, fast på ett lite halvtyket och utmanande sätt. Själv tyckte jag attityden var väldigt märklig och avstod att svara. Några svarade lite halvtyket tillbaka, medan andra gav helt seriösa svar.</p><p>Det visade sig snart att vederbörande gjorde det här som någon slags "undersökning" om hur man som nybörjare blir mottagen i hembryggargrupper, och publicerade en sammanfattning på en blogg. Och det är här som det blir märkligt. Varför ens gå in under falska förespeglingar när det är lätt att hitta genuina sådana här diskussioner om man bara gitter leta lite. Och framför allt, varför en så edgy attityd? Naturligtvis kommer en del svar bli därefter. Men jag gissar att vederbörande tyckte det var lite fräckt att lajva wallraffare.</p><h4 style="text-align: left;">Plyfa-mannen</h4><p>Här kan man få läsa hela <a href="https://bryggaren.shbf.se/viewtopic.php?f=5&t=12565" target="_blank">forumtåden</a> själv om man vill. Sammanfattningsvis så dyker det alltså upp en snubbe som hävdar sig ha bryggt ett öl som lagrats med 600 g plywood som blev över från renoveringen av ett 1600-talstorp. Därtill med en massa stereotypiska attribut från surdegshipsters och sydeuropéer. Initialt var jag helt övertygad om att det var ett troll, men det envisa förnekandet och den starka (troligen spelade) indignationen gjorde att jag ett tag tvekade; Poe´s lag och så vidare. Men rimligen är det ett troll, vilket förvisso är att betrakta som ett fack. Jag tyckte ändå att det var så absurt och unikt att det passade in här.</p><h4 style="text-align: left;">Bokhataren som slutade tjata</h4><p>Jag minns inte exakt hur denna sidodiskussion uppstod, men jag tror att det handlade om en nybörjare som frågade efter lästips. Vilket jag och andra gärna bistod med. Då dök det upp en person som hävdade att böcker är helt värdelöst och att det enda rätta sättet att lära sig är via en mentor som överför kunskap till sin adept.</p><p>Bara i sig är detta rätt absurt och jag påpekade att även om en mentor kan vara bra att ha i början, så är det ändå bättre att få in kunskap via böcker skrivna av kunniga personer, som har korrekturlästs av ytterligare kunniga personer. Vederbörande vägrade dock att acceptera detta, och som någon slags stöd för sin tes hänvisade han till matematikern <a href="https://en.wikipedia.org/wiki/Srinivasa_Ramanujan" target="_blank">Srinivasa Ramanujan</a>. Eftersom jag själv är matematiker känner jag mycket väl till honom. Så jag vet både att han hade ett fruktbart samarbete med <a href="https://en.wikipedia.org/wiki/G._H._Hardy" target="_blank">G.H. Hardy</a> som förvisso kan betraktas som en mentor. Men också att han lärde sig matematik helt på egen hand med hjälp av - trumvirvel - böcker.</p><p>När jag påtalade detta fick jag ett typiskt svar från personer som inser att de inte har något mer att komma med: "Där trampade jag visst på en öm tå". Sedan försvann vederbörande för aldrig mer återkomma så vitt jag vet.</p><h4 style="text-align: left;">Double Male Karen</h4><p>Det något kontroversiella begreppet <a href="https://en.wikipedia.org/wiki/Karen_(slang)" target="_blank">Karen</a><span style="font-size: x-small;">*</span> syftar på en självcentrerad kverulant som ständigt ska klaga, hävda sin rätt och få tala med en överordnad. Den stereotypa bilden av en sådan person är en vit, amerikansk medelklasskvinna. Men precis som att kvinnor kan mansplaina och killgissa, finns det förstås manliga Karen.</p><p>Ett sådant exemplar dök nyligen upp i en hembryggningsgrupp med ett inlägg där han la upp en Google-recension av en av Sveriges hembryggningsbutiker som han ansåg hade behandlat honom mycket illa. Till att börja med hade hans beställda jäst inte levererats efter tre dagar så att hans bryggdag sabbades. Han hade heller inte fått något svar via mejl när han hörde av sig. Det sistnämnda är ju förstås lite svagt men kan ändå inträffa av olika skäl. Men att bygga sin planering på att en jästleverans inte får vara några dagar sen är ju bara stendumt. Och att skapa ett foruminlägg om det där han dessutom varnade alla att absolut inte anlita den här leverantören kändes väldigt märkligt.</p><p>Inlägget blev dock snabbt nedtaget och hade det stannat där hade det inte platsat på denna lista. Men några dagar senare återkom vederbörande med i princip samma inlägg. Fast med ett tillägg över hur synd det var att inlägget hade blivit nedtaget så att folk inte kunde varnas för detta hemska företag. Bara att återpublicera ett bortmodererat inlägg är i sig ganska märkligt. Det är en sak om man misstänker att det har förvunnit av misstag, men så var det uppenbarligen ej i detta fallet. Men denna gång fick det stå kvar och då fick Karen en hel del mothugg. Dels av moderatorerna, men även från alla hembryggare som bara hade positiva erfarenheter av denna hembryggningsbutik. Dessutom framkom det att butiken hade svarat på google-recensionen, bett om ursäkt och fixat leveransen. Därmed borde det hela förstås ha stannat.</p><p><span style="font-size: x-small;">* Efter att ha googlat "Karen" började det dyka upp en massa Karen-klipp i mitt Youtube-flöde, och det blev inte färre av att jag tittade på ett par stycken. Många av klippen handlade dock snarare om utåtagerande personer där det fanns tydliga tecken på kraftig mental ohälsa. Och det känns faktiskt inget vidare att dessa får schavottera på nätet.</span></p><p><br /></p>Fabrikör Ekstedthttp://www.blogger.com/profile/05062053334398289372noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-6553578271232438737.post-85292058841452062682024-01-07T20:14:00.005+01:002024-02-01T16:18:37.089+01:00Brygd #214: Stormaktspilsner<p> </p><table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><tbody><tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEicidQKd0fK-Wmp348trR4HUtz0t7ABUZpeqNXhnZU_l8sWGUUtxX0ylcaAOb9bdKu_CBnh3oI-66y23dhiiV5cJVnlT9alcIztOcTfk9EkDcVCTIQM1XR9WkRyu2UDzyXyuVUkyxnSwsDL_ZxsAQt4o8A7fg693Ou6fMbDzG-DaE7B1awTjswCpgB_mH4q/s1111/Beer_bottle_Imperial_Pilsner.png" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" data-original-height="1111" data-original-width="920" height="320" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEicidQKd0fK-Wmp348trR4HUtz0t7ABUZpeqNXhnZU_l8sWGUUtxX0ylcaAOb9bdKu_CBnh3oI-66y23dhiiV5cJVnlT9alcIztOcTfk9EkDcVCTIQM1XR9WkRyu2UDzyXyuVUkyxnSwsDL_ZxsAQt4o8A7fg693Ou6fMbDzG-DaE7B1awTjswCpgB_mH4q/s320/Beer_bottle_Imperial_Pilsner.png" width="265" /></a></td></tr><tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;">Nio av tio amerikanska militärpiloter dricker imperial pilsner. Hela året dessutom.</td></tr></tbody></table><br /><p>Så var det dags igen. För er som inte har varit med förut så är detta alltså en imperial pilsner. Försvenskningen av namnet är inspirerat av Närkes Stormaktsporter, som enligt Berit och Håge namngavs som en översättning av imperial stout<span style="font-size: x-small;">*</span>. Nåväl, imperial pilsner var lite halvhett ett kort tag, men har sedan dess fallit i glömska. Det arketypiska ölet - tillika min stora inspirationskälla - var Samuel Adams Imperial Pilsner, som jag tyvärr inte tror görs längre. Det var ett ganska ljust öl med massvis av hallertau-humle. Som jag tidigare påpekat är det lite oklart vad som exakt åsyftas med <a href="https://fabrikorekstedt.blogspot.com/2012/07/bryggning-och-begreppsforvirring.html" target="_blank">hallertau-humle</a>.</p><p>Jag misstänker dock att h. mittelfrüh är en viktig del i det hela, och denna gång körde jag mestadels med den. Eftersom jag hade lite h. tradition kvar från <a href="https://fabrikorekstedt.blogspot.com/2024/01/brygd-213-marsol.html" target="_blank">marsölet</a> fick det följa med också. En nyhet jämfört med tidigare iterationer är att jag kör med 100 % wienermalt denna gång. Det är en malt som jag inte har använt så mycket tidigare. Jag tycker oftast inte den är så intressant om man ändå ska göra en lite mörkare öl. Men solo kan den vara intressant, och mitt minne av originalet var att den var lite för mörk för att enbart ha pilsnermalt som basmalt.</p><p><b>Data:</b></p><p></p><ul style="text-align: left;"><li>Volym 20 l</li><li>OG 1,070</li><li>FG 1,015</li><li>ABV 7,6 %</li><li>SRM 7</li><li>IBU 50</li></ul><div><b>Mäskning:</b></div><div><ul style="text-align: left;"><li>7 kg wienermalt</li><li>1 tsk mjölksyra (80 %)</li><li>1 tsk kalciumsulfat</li></ul><div>Infusionsmäskning vid 68 C i en timma.</div></div><div><br /></div><div><b>Kok:</b></div><div><ul style="text-align: left;"><li>20 g magnum i 60 minuter</li><li>100 g hallertauer mittelfrüh i 20 minuter</li><li>20 g hallertauer tradition i 20 minuter</li><li>100 g hallertauer mittelfrüh vid kokslutet</li><li>20 g hallertauer tradition vid kokslutet</li><li>1 krm Protafloc i 20 minuter</li></ul><div>Total koktid drygt 60 minuter.</div></div><div><br /></div><div><b>Jäsning:</b></div><div><br /></div><div>Med WLP838 (bottensatsen från <a href="https://fabrikorekstedt.blogspot.com/2024/01/brygd-213-marsol.html" target="_blank">marsölet</a>)</div><div><ul style="text-align: left;"><li>vid 12 C i 6 dagar</li><li>vid 18 C i 4 dagar</li></ul></div><p></p><p><b>Övrigt:</b></p><p>Kolsyrejäsning på flaska med strösocker, 5 g/l.</p><p><b>Bedömning (2024-01-31):</b></p><p>Ölet är överraskande klart med tanke på all humle. Färgen drar åt bärnsten, skummet är krämigt och smutsvitt.</p><p>Aromen är brödigt maltig med en massa örtig humle och en lätt jordig ton. Kroppen är medelfyllig, och det finns en lätt teig strävhet. Avslutningen är torr med en hyfsat hög beska.</p><p>Det här var gott och påminner en hel del om SAIP, men jag har för mig att den sistnämnda hade lite mer aprikosiga humletoner (och var snäppet godare).</p><p><br /></p><p><span style="font-size: x-small;">* De tyckte att porter lät bättre på svenska, och jag kan bara hålla med.</span></p>Fabrikör Ekstedthttp://www.blogger.com/profile/05062053334398289372noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-6553578271232438737.post-36938263459174262802024-01-01T18:51:00.006+01:002024-01-24T18:04:57.975+01:00Brygd #213: Marsöl<p> </p><table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><tbody><tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhIx6JqBMhT5qVV2m5WOwL6H83CUPBsF_J4-V_U71H5x-lPVPyQEJCPJ86hSKkMwEl-9gNCXc6zbNKS0YayJJJlb4IF2WcSzprFKKaxpitctXa259qNb3HjZdcsGwdbxBgzsBoR7u4U_QJ3zxGvywv1uXAQ8-RwJ5_opQNA97PBt11EJgP7_G6DtXE8n69K/s600/mars%C3%B6l.jpg" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" data-original-height="400" data-original-width="600" height="213" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhIx6JqBMhT5qVV2m5WOwL6H83CUPBsF_J4-V_U71H5x-lPVPyQEJCPJ86hSKkMwEl-9gNCXc6zbNKS0YayJJJlb4IF2WcSzprFKKaxpitctXa259qNb3HjZdcsGwdbxBgzsBoR7u4U_QJ3zxGvywv1uXAQ8-RwJ5_opQNA97PBt11EJgP7_G6DtXE8n69K/s320/mars%C3%B6l.jpg" width="320" /></a></td></tr><tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;">Kvarteret Marsöl i Chur, Schweiz.</td></tr></tbody></table><br /><p>Att nyårsdagen är bryggdag är sedan gammalt. Eller ja, tio år eller så, när jag började med detta. Tidigare har det oftast varit en <a href="https://fabrikorekstedt.blogspot.com/search/label/Pseudolambik" target="_blank">p-lambik</a>, men numera har jag dragit ner på p-lambikbryggandet och gör bara en vardera höst och vår. I stället blir det en märzen denna gång. Men det höll på att inte bli något då jag lite sent upptäckte att jästen gick ut 6 januari. Hade jag noterat det tidigare hade jag nog gjort förkulturen två dagar i förväg, men nu var det redan nyårsafton och det var bara att hoppas på det bästa. Lyckligtvis började förkulturen visa levnadstecken under förmiddagen, och jag bestämde mig för att köra.</p><p>Enligt puristerna ska en märzen bryggas i mars och lagras över sommaren för att sedan drickas vid skördetiden<span style="font-size: x-small;">*</span>. Men det skiter jag naturligtvis högaktningfullt i. Och jag är knappast ensam, flera bryggerier har en märzen i uppställningen året om. Det här med att lagra i månader har ju dessutom blivit lite passé förutom för riktigt starka öl som dubbelbock.</p><p>Jag lyckades inte få tag på min favoritlagerjäst WLP830, så det slutade med att jag fick nöja mig med (en nästan utgången) WLP838 vilket är en nyhet för mig, och en jäst jag inte hittar så mycket information om. Men det blir säkert jättebra.</p><p>Jag funderade länge på maltnotan. Att ha en betydande mängd münchnermalt var givet från början, samt pilsnermalt. Sedan funderade jag på om jag skulle ha c:a 10 % karamellmalt eller en liten skvätt rostad malt, men det landade till slut på det sistnämnda. Vad gäller humlen ligger IBU inom SHBF:s <a href="https://styles.shbf.se/style.php?PersistentId=12&GlobalVersion=152" target="_blank">typdefinition</a>, men humlearomen kommer kanske bli något i överkant. Jag får se om jag skickar in till SM, det var ett tag sedan sist.</p><p><b>Data:</b></p><p></p><ul style="text-align: left;"><li>Satsstorlek 24 l</li><li>OG 1,053</li><li>FG 1,012</li><li>ABV 5,5 %</li><li>SRM 16</li><li>IBU 25</li></ul><div><b>Mäskning:</b></div><div><ul style="text-align: left;"><li>3 kg pilsnermalt (barke)</li><li>2 kg münchnermalt (barke)</li><li>100 g Carafa I Special</li><li>1 tsk lactol (80 %)</li><li>1/2 tsk kalciumklorid</li><li>1 krm kalciumsulfat</li></ul><div>Infusionsmäskning vid 67 C i en timma.</div></div><div><br /></div><div><b>Kok:</b></div><div><ul style="text-align: left;"><li>10 g magnum i 60 minuter</li><li>30g hallertauer tradition i 20 minuter</li><li>30 g hallertauer tradition vid kokslutet</li><li>1 krm Protafloc i 20 minuter</li></ul><div>Total koktid drygt 60 minuter.</div></div><div><br /></div><div><b>Jäsning:</b></div><div><br /></div><div>Med WLP838 (2 l förkultur)</div><div><ul style="text-align: left;"><li>vid 14 C i 6 dagar</li><li>vid 20 C i 5 dagar</li></ul><div><b>Övrigt:</b></div></div><div><br /></div><div>Kolsyrejäsning på flaska med strösocker, 5 g/l</div><div><br /></div><div><b>Bedömning (2024-01-22):</b></div><div><br /></div><div>Tio dagar har passerat sedan flasktappningen och nu är det dags. Ölet är klart och snyggt kopparfärgat med ett krämigt smutsvitt skum. Aromen är nötig och brödig med en lätt humleton. Avslutningen är torr med en lätt beska. Inte så tokigt. En intressant sak är att jag vid flasktappningen kände en tydlig diacetylton för första gången i någon av mina öl. Vad det kommer sig av vet jag inte. Möjligen för att jästen var gammal men förkulturen kom ju igång hyfsat fort. Nåväl, när jag tappade upp stormaktspilsnern hade den inga sådana toner, så det är nog inte en egenskap hos denna stam i alla fall. Och nu är all diacetyl borta vad jag kan känna. Det visar på betydelsen av att paketera med levande jäst för att reducera diacetyl. Ett annat exempel som brukar nämnas är ofiltrerad och opastöriserad Pilsner Urquell vs. den ordinarie som har mer diacetyl. </div><div><br /></div><div><br /></div><div><span style="font-size: x-small;">*Det var egentligen det ursprungliga oktoberfestölet, men det sistnämnda är nu oftast en lite ljusare variant.</span></div><p></p>Fabrikör Ekstedthttp://www.blogger.com/profile/05062053334398289372noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-6553578271232438737.post-53505214977132567882023-12-25T19:35:00.003+01:002023-12-25T23:02:30.527+01:00Hembryggningens Bermudatriangel.<p> </p><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgGo2yyMd7dzmhe60KEboN7rOO6bSi12_OrohMbSxNgGPzqDJ-PtRYtYkcIINY61_Dyz-Oe5YltvqruUGflI8cez41wUxy1plMIxBPcCgmxGtPXNLui1Ad9dJ18nnLezpimyXa5K_w7inYxVyUXGXq-q_-fvtE5NTs-gsQP7A1a57MD6ol8aneUwbAZdsq9/s625/bermuda%20triangle.jpg" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="452" data-original-width="625" height="231" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgGo2yyMd7dzmhe60KEboN7rOO6bSi12_OrohMbSxNgGPzqDJ-PtRYtYkcIINY61_Dyz-Oe5YltvqruUGflI8cez41wUxy1plMIxBPcCgmxGtPXNLui1Ad9dJ18nnLezpimyXa5K_w7inYxVyUXGXq-q_-fvtE5NTs-gsQP7A1a57MD6ol8aneUwbAZdsq9/s320/bermuda%20triangle.jpg" width="320" /></a></div><br /><p>Detta inlägg är en utvidgning från ett litet tillägg i ett tidigare <a href="https://fabrikorekstedt.blogspot.com/2019/03/om-bubbel-i-jasroret.html" target="_blank">inlägg</a> om något av det mest frustrerande villospåren inom hembryggning; bubblandet i jäsröret. Men vi börjar med en annan mytbildning som i sig inte har något som helst att göra med hembryggning.</p><h4 style="text-align: left;">Bermudatriangeln</h4><p>De flesta har väl hört talas om <a href="https://en.wikipedia.org/wiki/Bermuda_Triangle" target="_blank">Bermudatriangeln</a>. Om alla försvinnanden av både skepp och flygplan. Och åtföljande fascinerande historier om rapporterade mystiska ljus- och himlafenomen, kompasser som snurrar med mera. Och fantasifulla förklaringar innehållande utomjordingar, det sjunkna Atlantis, esoteriska teorier om "jordstrålning", militär högteknologi och diverse konspirationsteorier.</p><p>Men det finns också mer seriösa försök till vetenskapliga förklaringar, t.ex. att det skulle kunna bero på metangas som frigörs från havsbotten vid måttliga jordskalv. Denna gas skulle då strömma uppåt och bubblorna skulle göra att flytkraften i vattnet minskar så mycket att skepp kan sjunka. Det har också föreslagits att en del gas skulle kunna självantändas när den blandas med syre i luften, vilket skulle kunna förklara vissa visuella fenomen samt att även flygplan har försvunnit.</p><p>Problemet är bara att dessa mer vetenskapligt förankrade förklaringar ej visat sig hålla vid närmare granskning. Och framför allt är de helt onödiga. Det finns helt enkelt inget att förklara. Det försvinner inte fler fartyg här än någon annanstans i förhållande till den totala volymen trafik. Mycket av berättelserna har också visat sig vara rena skepparskrönor, och i flera fall har förment försvunna fartyg identifierats i någon hamn eller docka eller seglandes de sju haven.</p><h4 style="text-align: left;">Bubbel</h4><p>En tydlig parallell finns inom hembryggningen när det gäller jäsrörsbubblandet. Mer specifikt är det det långsamma bubblandet flera veckor efter man kastade i jästen. Många verkar tro att det innebär att det fortfarande jäser. Intuitivt kan det falla sig naturligt att tro så, och bubblandet har onekligen en suggestiv kraft. Men med lite kunskap och eftertanke inser man att så ej är fallet.</p><p>En jäsning är normalt färdig efter en vecka, och bubblandet brukar fortsätta betydligt längre än så, om än med allt lägre intensitet. Och för detta ges diverse förklaringar. En del är mer plattityder, som att "det kan vara kolsyra som frigörs" (no shit, Sherlock). Men en del försöker sig på mer elaborativa teorier, som att det skulle bero på förändringar i yttre temperatur eller lufttryck. Eller på grund av att man har skakat på jäshinken.</p><p>Dessa "förklaringar" lider av samma problem som de förment vetenskapliga förklaringarna av Bermudatriangeln. Till att börja med har de tveksam sanningshalt och förklaringsvärde. Visst, de kan förklara en temporär ökning av bubblandet. Men de är framför allt helt onödiga. Det behövs ingen yttre påverkan för att det ska bubbla långt efter att jästen har slutat omvandla socker till etanol och koldioxid. </p><p>Jästen producerar enorma mängder koldioxid under en jäsning, och allt detta kan inte passera momentant genom jäsröret. I stället etableras ett övertryck i hinken som driver bubblandet; ju större övertryck desto kraftigare bubblande. Under den kraftigaste jäsningen kommer koldioxid lämna hinken i samma takt som den bildas. Men när jäsningen avtar kommer mer koldioxid lämna än vad som bildas. Och när jäsningen stannar kommer det fortfarande vara övertryck i hinken vilket kommer leda till fortsatt bubblande med avtagande intensitet under en längre tid. Hela ovanstående resonemang bygger förstås på att locket är förslutet tillräckligt tätt. Annars kan dynamiken bli en helt annan, och det kan till och med bli så att det inte bubblar alls.</p><h4 style="text-align: left;">Koldioxid och öl</h4><p>Som subtilt antytt ovan så verkar många ha ganska oklara uppfattningar om skillanden mellan koldioxid och kolsyra och vad som egentligen sker i hinken med koldioxiden som bildas av jästen. Det är flera processer och kemiska reaktioner.</p><p>Det första som händer när jästen producerar koldioxid är att enstaka CO2-molekyler börjar röra sig i ölet. Vi säger att det bildas löst koldioxid i ölet. Koldioxidmolekyler kan också klumpa ihop sig och bilda bubblor, vi återkommer till det.</p><p>Löst koldioxid kan reagera med vatten och bilda kolsyra enligt reaktionen</p><p>CO2 + H2O <-> H2CO3</p><p>Och i egenskap av syra kan kolsyran lämna ifrån sig en och även två vätejoner i två steg och bilda vätekarbonat- respektive karbonatjoner.</p><p>H2CO3 <-> HCO3- + H+ och HCO3- <-> CO3-2 + H+.</p><p>Vätejonerna och (väte)karbonatjonerna kan också reagera vidare med andra joner och bilda diverse salter, men det lämnar vi därhän nu.</p><p>Notera att reaktionerna ovan- som kemiska reaktioner i allmänhet - går åt båda hållen. Ganska snart etableras dock en jämvikt där reaktionerna sker lika snabbt åt alla håll och koncentrationerna av de olika substanserna är konstant. Denna jämvikt beror dock på yttre förhållanden som tryck och temperatur.</p><p>Initialt kan all all koldioxid som jästen producerar lösas i ölet, men det finns en gräns för hur mycket som kan lösas i ölet, och när den gränsen börjar närmas kommer mer koldioxid hamna i gasutrymmet ovanför vätskan. Så småningom kommer en jämvikt skapas här när lika mycket koldioxid lämnar genom jäsröret som skapas. Jämvikten innefattar även processen av diffusion av koldioxid mellan vätskan och gasen ovanför den. Denna jämvikt påverkar och samverkar även med de kemiska reaktionerna ovan. Dels via trycket men också via hur mycket löst CO2 i ölet som kan delta i den första reaktionen ovan. Så hela systemet befinner sig hela tiden i någon slags kvasi-statisk jämvikt som långsamt förändras.</p><p>När jäsningen lugnar ner sig och avstannar kommer mer koldioxid lämna än vad som skapas. Detta leder till att trycket minskar och att koncentrationen av koldioxid i ölet minskar. Därmed kommer också hastigheterna av reaktionerna samt koncentrationen av de andra deltagande substanserna minska. Men notera att hela komplexet av reaktioner och processer ytterligare minskar hastigheten på koldioxidens uttåg ur jäshinken jämfört med ett tankeexperiment där all koldioxid som jästen skapar direkt hamnar i gasform ovanför vätskeytan.</p><p>Slutligen finns det fler faktorer som påverkar processerna ovan som jag inte har nämnt. Till exempel att jäsningen skapar strömningar i hinken vilket till exempel kan påverka utbytet av koldioxid mellan vätska och gas. Att koldioxiden bildar bubblor snabbar också på flödet av koldioxidflödet från vätska till gasen ovanför vätskeytan. Bildandet av bubblor underlättas av partiklar, och jäst i suspension kan bistå med detta. Yttre mekanisk påverkan på jäskärlet kan också snabba upp processerna. Men huvudprinciperna som jag beskriver ovan kvarstår.</p>Fabrikör Ekstedthttp://www.blogger.com/profile/05062053334398289372noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-6553578271232438737.post-65768882636631048552023-12-03T21:38:00.001+01:002023-12-03T21:38:48.098+01:00Pseudolambik #46<p> </p><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEg32nwBW8gW8fTy-wWBNaYxmcNmtuemFSNb8J-Q1MlkcUbCvLW60koFQceIhdTi_V1afeOS6DmmEB1iwpYOfdFo3hyphenhyphennfX4uNZWtA6M9fdygE5osIk1NhCt3-sZUQp5SmnLtiwj9sJhleGwbcjdhAurmlVAKdWH_5uRl3VWM7N_ZdgWzGjmgQ8pc6RgzWh7d/s351/46.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="144" data-original-width="351" height="131" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEg32nwBW8gW8fTy-wWBNaYxmcNmtuemFSNb8J-Q1MlkcUbCvLW60koFQceIhdTi_V1afeOS6DmmEB1iwpYOfdFo3hyphenhyphennfX4uNZWtA6M9fdygE5osIk1NhCt3-sZUQp5SmnLtiwj9sJhleGwbcjdhAurmlVAKdWH_5uRl3VWM7N_ZdgWzGjmgQ8pc6RgzWh7d/s320/46.jpg" width="320" /></a></div><br /><p>Inför bryggningen av höstens p-lambik hade jag för avsikt att tömma en 23-liters Better Bottle för att spara hälften i mindre kärl och göra en torrhumlad version på resten med riwaka. Men jag blev i stället sugen på att göra ett nytt försök med "parallella bottensatser". Senaste <a href="https://fabrikorekstedt.blogspot.com/2021/11/pseudolambik-42.html" target="_blank">försöket</a> föll inte väl ut, men jag funderar på om MJ-jästen kan ha varit problemet. Jag hoppas det blir bättre med kolsyrejästen F2. Åter fanns Allagash Resurgam att tillgå, och i stället för 3 Fonteinen körde jag med Tilquin Geuze som är fantastisk just nu.</p><p><b>Data:</b></p><p></p><ul style="text-align: left;"><li>Volym 24 l</li><li>OG 1,055</li></ul><div><b>Mäskning:</b></div><div><ul style="text-align: left;"><li>4 kg pilsnermalt</li><li>2 kg krossat vete</li></ul><div><a href="https://fabrikorekstedt.blogspot.com/2013/07/om-grumlig-maskning.html" target="_blank">Grumlig mäskning</a>, erhållna temperaturer:</div></div><div><ul style="text-align: left;"><li>46 C</li><li>52 C</li><li>68 C</li><li>76 C</li><li>83 C</li></ul><div><b>Kok:</b></div></div><div><br /></div><div>Knappt två timmars kok med 50 g gammal, oxiderad humle.</div><div><br /></div><div><b>Fermentering:</b></div><div><br /></div><div>Vid varierande källartemperatur med några gram Safbrew F2 och bottensatser från</div><div><ul style="text-align: left;"><li>Tilquin Geuze i delsats A</li><li>Allagash Resurgam i delsats B</li></ul></div><p></p>Fabrikör Ekstedthttp://www.blogger.com/profile/05062053334398289372noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-6553578271232438737.post-86930370529802105012023-11-26T21:28:00.008+01:002023-12-18T22:39:55.238+01:00Brygd #212: Vintervärmare<p> </p><table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><tbody><tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhtzY_BowKG-mMKtiSfC62JVb5oYc9u3CVy5E_9360aDXOFGtyUq95JGmz2-2sxN1B2m7rNoyJgMwkG8xRWmnoA0rbPTGY5KCJfxdrXYsdA8SF9TUeN4R-GIm4UdaKi2ZlcQHkTCKiIG6V7nwjvCAJklxp7ib5Sqd3gGbwcwFpx4r9VfJ6qy6bglVIt3VUl/s1600/517206772_max.jpg" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" data-original-height="1600" data-original-width="1600" height="320" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhtzY_BowKG-mMKtiSfC62JVb5oYc9u3CVy5E_9360aDXOFGtyUq95JGmz2-2sxN1B2m7rNoyJgMwkG8xRWmnoA0rbPTGY5KCJfxdrXYsdA8SF9TUeN4R-GIm4UdaKi2ZlcQHkTCKiIG6V7nwjvCAJklxp7ib5Sqd3gGbwcwFpx4r9VfJ6qy6bglVIt3VUl/s320/517206772_max.jpg" width="320" /></a></td></tr><tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;">For all my fans out there.</td></tr></tbody></table><br /><p>Det blir nionde gången gillt för en <a href="https://fabrikorekstedt.blogspot.com/search/label/Vinterv%C3%A4rmare" target="_blank">vintervärmare</a>. Denna gång beslutade jag mig för att skippa muscovadosockret och förlita mig helt på karamellmalter i stället. I övrigt är det mesta sig likt med bramling cross som aromhumle.</p><p><b>Data:</b></p><p></p><ul style="text-align: left;"><li>Volym 20 l</li><li>OG 1,060</li><li>FG 1,015</li><li>ABV 6,2 %</li><li>IBU 30</li><li>SRM 22</li></ul><div><b>Mäskning:</b></div><div><ul style="text-align: left;"><li>4 kg pale ale-malt (maris otter)</li><li>1 kg karamellmalt (SRM 75)</li><li>300 g karamellmalt (SRM 120)</li><li>2/3 tsk mjölksyra</li><li>1 tsk kalciumklorid</li></ul><div>Infusionsmäskning vid 69 C i en timma.</div></div><div><br /></div><div><b>Kok:</b></div><div><ul style="text-align: left;"><li>10 g magnum i 60 minuter</li><li>50 g bramling cross i 20 minuter</li><li>50 g bramling cross vid kokslutet</li><li>1 krm Protafloc 20 minuter från kokslutet.</li></ul><div><b>Jäsning:</b></div></div><div><br /></div><div>Med Wyeast 1469 (halva jästkakan från <a href="https://fabrikorekstedt.blogspot.com/2023/11/brygd-211-humlehuvud.html" target="_blank">Humlehuvud</a>)</div><div><ul style="text-align: left;"><li>vid 17 C i 4 dagar</li><li>vid 20 C i 6 dagar</li></ul><div><b>Bedömning (2023-12-18):</b></div></div><div><br /></div><div>Upphällningen börjar bra. En klar koppafärgad vätska med snyggt ljusbeige skum. När ölet når munnen är det brödig och nötig maltighet, med en lätt karamellighet. Det finns en viss diffus humlighet. Men var är den björnbäriga tonen av bramling-humlen? Och jag hade hoppats på mer karamellighet.</div><div><br /></div><div>Munkänslan är medelfyllig med måttlig beska. Avslutningen är torr med medelstor beska. Gott på det hela taget, men jag hade hoppas på mer intensiv maltighet, lite restsötma samt mer björnbär från humlen.</div><p></p>Fabrikör Ekstedthttp://www.blogger.com/profile/05062053334398289372noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-6553578271232438737.post-40992369429232440162023-11-21T23:33:00.003+01:002023-12-12T10:22:35.680+01:00Brygd #211: Humlehuvud<p> </p><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgdQ7x6uE549SRQNRHsQnSp-FciV1fQAxa6D4NgoPnlr_i9Y7nMYjk99EgNTtvoD-t7tq42GIdKT-FRjkIq8dKlqvKPOUt_M53_pm-Uo3jwOdDmSaqp1_kZRvh10OC4yLOWUSMxPhtKtvqnLziOBmKIAYnZAHN0oXUq6pHFlx033GPtU775moZysgwRQia6/s400/humlehuvud.jpg" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="300" data-original-width="400" height="240" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgdQ7x6uE549SRQNRHsQnSp-FciV1fQAxa6D4NgoPnlr_i9Y7nMYjk99EgNTtvoD-t7tq42GIdKT-FRjkIq8dKlqvKPOUt_M53_pm-Uo3jwOdDmSaqp1_kZRvh10OC4yLOWUSMxPhtKtvqnLziOBmKIAYnZAHN0oXUq6pHFlx033GPtU775moZysgwRQia6/s320/humlehuvud.jpg" width="320" /></a></div><br /><p>Nu blir det en <a href="https://fabrikorekstedt.blogspot.com/2016/11/brygd-145-humlehuvud.html" target="_blank">repris</a>. Jämfört med sist valde jag att brassa på med ännu mer cascade. Mer cascade åt folket! Jag köpte jästen ganska tidigt under hösten då jag såg att det fanns ganska få paket kvar. Det var kanske en klok åtgärd då den i skrivande stund är slut på humle.se. Problemet var bara att den hann bli en smula gammal med bäst före-datum i mitten av december. Men jag trodde att en förkultur två dagar innan den tänkta bryggdagen skulle fixa biffen. Tji fick jag. Jag fick ställa in bryggningen och började fundera på en reklamation. Morgonen efter visade dock förkulturen de första livstecknen. Eftersom jag hade fullt upp resten av veckan valde jag att skjuta upp bryggningen en hel vecka till dagens datum. Då hann jag dessutom låta förkulturen jäsa ut, hälla ut ölen (som inte hade några tveksamma smaker) samt stega upp en ny förkultur dagen innan. Och den tog sig på några timmar. Det blev ännu ett utmärkt exempel på nyttan av att göra förkultur på flytande jäst som inte är purfärsk.</p><p><b>Data:</b></p><p></p><ul style="text-align: left;"><li>Volym 23 l</li><li>OG 1,043</li><li>FG 1,011</li><li>ABV 4,2 %</li><li>IBU 40</li><li>SRM 5</li></ul><div><b>Mäskning:</b></div><div><ul style="text-align: left;"><li>4 kg maris otter</li><li>1 tsk kalciumsulfat</li><li>1 tsk mjölksyra (80 %)</li></ul><div>Infusionsmäskning vid 66 C i en timma.</div></div><div><br /></div><div><b>Kok:</b></div><div><ul style="text-align: left;"><li>20 g magnum i 60 minuter</li><li>50 g cascade i 20 minuter</li><li>100 g cascade vid kokslutet</li><li>1 krm Protafloc 20 minuter från kokslutet</li></ul><div>Total koktid drygt en timma.</div></div><div><br /></div><div><b>Jäsning:</b></div><div><br /></div><div>Med Wyeast 1469 (1 l förkultur)</div><div><ul style="text-align: left;"><li>4 dagar i 18 C</li><li>6 dagar i 21 C</li></ul><div><b>Bedömning (2023-12-11):</b></div></div><div><br /></div><div>Efter 10 dagar är kolsyran fullt utvecklad och ölet hälls upp med ett fint skum och en svag disighet. Aromen är tydligt humlearomatisk, och är inte helt lätt att beskriva. Det är inte så mycket citrus och grapefrukt tycker, jag utan mer åt det örtiga och blommiga hållet. Det finns även en fin fruktighet från jästen som jag faktiskt tycker påminner om den hos Timothy Taylor-öl på cask. Inte så dumt.</div><div><br /></div><div>Det hela avslutas med en fin beska och man blir genast sugen på att ta en till. Precis som när man dricker förlagan på cask. Tyvärr har jag inte tillgång till några flaskor för att göra en jämförelse. Kanske gör jag en jämförelse med Landlord eller Boltmaker, även om dessa inte är lika humliga.</div><div><br /></div><div><br /></div><p></p>Fabrikör Ekstedthttp://www.blogger.com/profile/05062053334398289372noreply@blogger.com1tag:blogger.com,1999:blog-6553578271232438737.post-18271840353057834632023-10-22T18:54:00.016+02:002024-01-02T16:41:46.128+01:00De bästa dödsmässorna<p> </p><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/a/AVvXsEgaDguQqtHMzAZodsEMiZpvuQW0UmCs6ENEQEWWkvdEfpCnMji6xM-YPXvSGczYTIPBPGhjBaQ0toRlaMjnAVP_5996ZySzrghrHYY56AhzGPOY-BaP1AhmBf4yRt-nAuaZpTQ6Ny_nxvsU12Ruj-vi9sour9xqqhfx38lvfjQ11J9AlzygPzAJ5k9iqw=s1680" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="945" data-original-width="1680" height="180" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/a/AVvXsEgaDguQqtHMzAZodsEMiZpvuQW0UmCs6ENEQEWWkvdEfpCnMji6xM-YPXvSGczYTIPBPGhjBaQ0toRlaMjnAVP_5996ZySzrghrHYY56AhzGPOY-BaP1AhmBf4yRt-nAuaZpTQ6Ny_nxvsU12Ruj-vi9sour9xqqhfx38lvfjQ11J9AlzygPzAJ5k9iqw=s320" width="320" /></a></div><br /><p>Äntligen stod organisten i predikstolen. Johannebergskyrkan i Göteborg var fylld till bristningsgränsen av förväntansfulla åhörare, musiker ur Göteborgssymfonikerna samt nästan 100 sångare i en projektkör. Själv stod jag längst bak i tenorstämman när organisten tog till orda:</p><p>- När tänkte du på döden senast?</p><p>Denna uppfordrande fråga<span style="font-size: x-small;">*</span> gjorde säkerligen att organisten fångade de flestas uppmärksamhet. Frågan var högst relevant, ty det var söndagen i allhelgonahelgen och strax skulle Brahms <i>Ein deutsches Requiem</i> framföras. Det latinska ordet requiem betyder vila, och mer specifikt är det den eviga vilan - requiem aeternam - som åsyftas.</p><p>Det fullständiga namnet för det musikaliska fenomen som inlägget ska handla om är Missa de Requiem, alltså en mässa för döda, eller dödsmässa som jag använde i titeln. Från början handlade det om musik till en katolsk mässa för de döda. Senare övergick det hela mer till att bli fristående musikverk, om än ofta framfört i kyrkor. Mozart Requiem är ett tidigt exempel på detta. Under senare delen av 1800-talet blev verken allt mer storslagna och renodlade konsertverk. Verdi, Berlioz och Dvorak är typiska exempel på detta.</p><p>Under 1900-talet blev variationen allt större. Det gjordes renodlade körverk igen, t.ex. av Pizetti och Howell. Britten gjorde sitt pacifistiska War Requiem med invävda dikter från första världskriget. Lloyd Webber gjorde sin version med inslag av popmusik. Det finns också versioner baserat på gospel eller jazz. Et cetera.</p><p>Vad utgör då ett bra requiem? Det finns en historia om en ung präst som rådfrågade en äldre kollega om hur man håller en bra predikan. Den äldre kollegan gav tre råd: (1) fånga publiken med en bra inledning (2) få till minnesvärd avslutning och (3) se till att det är så kort emellan dem som möjligt. Oavsett om historien är sann så är detta goda råd i många sammanhang<span style="font-size: x-small;">**</span>. Tillika för ett requiem, även om (3) kanske kan vara lite diskutabel. Jag kommer använda detta kriterium i tolkningen av att det ska vara intressant och engagerande hela vägen.</p><p>Som ni kommer se lyckas alla på min topp 5-lista väl med (1), och de flesta med (2) och (3). Utöver förstaplaceringen blir det nog inga större överraskningar för den som är någorlunda välbekant med denna "genre". </p><h4 style="text-align: left;">5. Mozart</h4><p>Först måste det påpekas för den inte redan känner till det. Mozart avled innan han hunnit färdigställa verket. Framförallt är det i den senare delen av verket som hans elev Süssmayer har slutfört Mozarts skisser, och i vissa fall lagt till helt egna delar. Vi återkommer till det.</p><p>Verket börjar suggestivt med ett <i>Introitus</i> i lugn tvåtakt i stråkarna och svävande stämmor i träblåset ovanför, varpå kören försiktigt träder in. Det hela är väldigt effektfullt och fångar effektivt lyssnaren. Därefter följer en snabbare fuga i <i>Kyrie</i>-satsen. Dessa delar är de enda som enbart tillskrivs Mozart.</p><p>Mittenpartiet är lite mer ojämnt i min mening med en del halvsega transportsträckor. I synnerhet gäller det solistpartierna. Jag tycker egentligen inte att det är någon uppenbar skillnad mellan de satser där Mozart har varit inblandad och de som är helt skrivna av Süssmayer. Här finns också fantastisk musik, t.ex. <i>Confutatis</i> och övergången till <i>Lacrimosa</i>. Den sistnämnda har för övrigt fått någon slags populärkulturstatus och används emellanåt i reklamsammanhang. Just för <i>Lacrimosa</i> så står det väldigt tydligt att Mozart har komponerat de första åtta takterna och Süssmayer resten. Åter kan jag inte påstå att jag tycker det blir sämre när den sistnämnda tar över, även om det förvisso är Mozart som står bakom det fantastiska introt.</p><p>Dock får Süssmayer ta på sig det ganska trista slutet (<i>Communio</i>) där han helt sonika efterapar inledningen, om än med annan text och några smärre förändringar. Att återanvända material i ett musikverk är inget konstigt i sig, men här görs det utan finess och blir bara ett antiklimax. Och det är delvis orsaken till att det bara blir en femteplats.</p><h4 style="text-align: left;">4. Fauré</h4><p>Inspirerat av <i>Ein Deutsches Requiem</i> (se nedan) fokuserar Gabriel Fauré mindre på domedagsbasuner, och mer på tröst och det ljuva efterlivet. Själva strukturen är också samma med sju satser, baritonsolo i tredje och sjätte satsen, samt sopransolo i fjärde.</p><p>Inledningen i Introitus är anslående med unisont D i <a href="https://en.wikipedia.org/wiki/Fortepiano_(musical_dynamic)" target="_blank">fortepiano</a><span style="font-size: x-small;">***</span> i orkestern, följt av ett av de vackraste d-mollackorden i musikhistorien, som bara svävar i rymden. Enkelt men genialt.</p><p>Det finns egentligen inga svaga punkter under det relativt korta verket (drygt en halvtimma tar ett genomförande). Min personliga favorit är <i>Agnus Dei</i>. Dels för att tenorerna får glänsa. Men framförallt för den läckra moduleringen från C till Ab i mitten. Och för hur snyggt inledningstemat därefter återkommer i slutet av satsen.</p><p>Slutet är ett ljuvligt <i>In paradisum</i> med en änglalik sopranstämma som välkomnar en till pärleporten. Och så avslutas det hela lika vackert, stilla och svävande som det började. Fast nu i D dur.</p><p>Ska man anmärka på något så är det kanske att helheten lite grand stryker lyssnaren medhårs. De riktiga topparna är heller inte lika många som hos de högre upp i listan.</p><h4 style="text-align: left;">3. Verdi</h4><p>Guiseppi Verdi är i mångt och mycket en operakompisitör. Vilket ganska tydligt avspeglas i Requiem som är hans mest kända verk tillsammans med operor som Nabucco, Aida och La Traviata. Musiken är dramatisk och känslofylld, med ganska omfattande solistinsatser. Detta tillsammans med att han chockerande nog använde kvinnor som två av solisterna gjorde att verket framfördes i konserthus snarare än i kyrkobyggnader, vilket för tiden var något nytt.</p><p>Inledningen är läckert stilla med en cellostämma som spelar en enkel melodisk figur i piano pianissimo, varpå resten av stråkarna tyst hakar på och kören träder in och visksjunger "Requiem". När jag var med som korist och framförde verket med Göteborgs Symfoniker 2015 så avbröts just detta ställe av en ringande mobiltelefon. Dirigenten valde då att starta om varpå telefonen ringde igen. Till slut fick vederbörande tyst på sin telefon och den tredje starten lyckades.</p><p>Verkets mest kända stycke är det svavelosande <i>Dies irae</i> som har använts en del kommersiellt i reklam. Denna musikaliska figur återkommer senare på ytterligare två ställen. Allmänt finns det mycket fantastisk musik i verkets inre delar. Men det är stundtals också aningen segt, i synnerhet i de långa solistpassagerna. Och verket är väldigt långt i sin helhet.</p><p>Avslutningen är dock makalös med fugan i <i>Libera me</i> som utmynnar i en maffigt crescendo. Därpå följer en vindlande färd nedåt i såväl volym som tonhöjd tills kören får ligga som en svag ljudmatta på en C-treklang, medan sopransolisten deklamerar om befrielse från den eviga döden. Det bästa slutet på denna lista, men lite för lång väg dit för att hamna längst upp.</p><h4 style="text-align: left;">2. Brahms</h4><p>Detta verk skiljer sig en hel del från de övriga på listan. Framförallt är texterna helt annorlunda. I stället för de klassiska latinska texterna som använts tidigare (med små variationer) letade Brahms upp olika texter från bibeln med teman som tröst för de sörjande och livets seger över döden. Och på tyska, därav titeln på verket, <i>Ein Deutsches Requiem</i>.</p><p>Inledningen är åter fantastisk med kontabasar som svagt ligger och pumpar på ett lågt F för att sedan följas av cellisterna och allt fler instrument i ett intrikat intro som mynnar ut i att kören inträder med ett stilla "Selig sind".</p><p>Verkets höjdpunkter kommer annars i andra och tredje satsen. Som flera av de andra "inre" satserna börjar de med tvivel, ängslan, en vädjan eller en fråga. För att sedan avslutas med ett triumferande positivt budskap. I slutet av andra satsen låter det som jag föreställer<span style="font-size: x-small;">****</span> mig det skulle låta om man hamnade i himlen och en kör av änglar sjöng för en.</p><p>Tredje satsen börjar lite trevande med ett barytonsolo. Mitt i kommer ett utbrott av ångest från körens "wes soll mich trösten", följt av ännu ett stycke himmelsk änglasång som landar på ett D-durackord. Här skulle det hela mycket väl kunna ha slutat, men i stället följer höjdpunkten i hela verket; en fuga som samtidigt är svängig och makalöst vacker, och några minuter senare landar vi till slut på ett D-durackord i alla fall. Hela sekvensen kan man höra t.ex. <a href="https://youtu.be/Z-hZndI0oTU?t=1777" target="_blank">här</a>.</p><p>Finns det inga svaga ställen då? Egentligen inte. Hela verket är dock ganska långt, en timma och en kvart ungefär, och intresset kanske inte hålls på topp hela tiden. Om något hade man kunnat hoppa över sista fugan i sjätte satsen, det blir faktiskt lite tjatigt till slut. Framför allt hade det varit skönt att slippa som sopran eller tenor; även skickliga körer kan låta trötta när man kommer till sista satsen. Som är en passande avslutning, stilla och vacker, lite som en spegling av första satsen.</p><h4 style="text-align: left;">1. Duruflé</h4><p>Detta är kanske det mest okända verket på listan. Det är också det nyaste, mer exakt från 1947. Det är det enda i listan som jag varken har framfört eller hört live i en fullskalig version<span style="font-size: x-small;">*****</span>. Det framförs helt enkelt inte lika ofta som de övriga. Vilket är lite synd.</p><p>Det melodiska materialet är taget från urgamla gregorianska hymner. På detta läggs sedan delvis moderna och suggestiva klanger, och det hela får närmast en överjordisk känsla. Precis som Faurés version är det också föredömligt kort, runt 40 minuter varar ett normalt framförande.</p><p><i>Introitus</i> i d-moll är förtrollande med svaga och snabba slingor i stråkarna, varovanpå herrstämmorna sjunger Requiem-temat och damstämmorna svävar lätt ovanför. Det hela övergår i <i>Kyrie</i> i F-dur som slutar med ett otroligt snyggt <a href="https://www.youtube.com/watch?v=1L2C5e8Vu0U" target="_blank">outro</a>.</p><p>De inre delarna av verket saknar egentligen svaga partier. Det skulle möjligen vara <i>Lux Aeterna</i>, men det är så kort så det spelar ingen roll. Vilka satser som är favoriter varierar lite, men <i>Sanctus</i> var det som fångade mig första gången. De senaste lyssningarna har jag fastnat mycket för <i>Libera me</i>. Båda dessa delar har varsitt av de få fortissimo-utbrotten i verket som i övrigt mest går i tysta nyanser.</p><p>Det hela avslutas med ett läckert <i>In paradisum</i> som inleds med ett ackumulerat arpeggio i orgeln vilket sedan mynnar ut i änglasång från damstämmorna. Men halvvägs in ändras karaktären; harmonierna blir dissonanta och skaviga, med en vag känsla av ångest. Man börjar undra om det egentligen är så underbart där uppe i paradiset. Men friden hinner ändå infinna sig innan det hela avslutas något udda på ett F#9-ackord. Vilket gör att det hela inte känns riktigt avslutat. För mig tolkas det antingen som ett stort frågetecken, alternativt som en gestaltning av evigheten. När jag första gången hörde stycket live - i orgelversionen - så blev publiken mycket riktigt förvirrad över om musiken faktiskt var slut. Till slut ropade körledaren från orgelläktaren "nu kan ni applådera".</p><h4 style="text-align: left;">Lyssning</h4><p>Jag ska inte ge en komplett lista av lyssningstips, för jag har inga favoritinspelningar för alla verken ovan. Men några tips kan jag dela med mig. För Faurés Requiem tycker jag denna <a href="https://www.youtube.com/watch?v=UnilUPXmipM" target="_blank">live-version</a> är rätt maffig. Jag har ju redan länkat till denna <a href="https://www.youtube.com/watch?v=Z-hZndI0oTU" target="_blank">live-video</a> för Ein Deutsches Requiem, men den bästa inspelningen jag vet är <a href="https://open.spotify.com/album/4QtUlrFEO409Gm6z01fzCk" target="_blank">denna</a> med Radiokören. För Duruflés Requiem tycker jag det är svårt att hitta en riktigt bra inspelning, men denna <a href="https://www.youtube.com/watch?v=05Ry3b_ARqE" target="_blank">live-video</a> med Warzawas Symfoniorkester respektive symfoniska kör tycker jag är den bästa.</p><p>Sedan är detta musik som helst ska upplevas live. Och i och med att Allhelgonahelgen närmar sig så brukar det dyka upp diverse konserter i Svenska Kyrkans regi. Det är bara att hålla utkik. Dessa är ofta gratis eller med en högst rimlig inträdesavgift. Är man beredd att lägga ut ett halvt lakan så ger GSO och GSK Verdis Requiem <a href="https://www.gso.se/program/konserter/gso-estrada/" target="_blank">nästa helg</a>. Och jag såg i mitt FB-flöde att Erik Ericssons Kammarkör tillsammans med Norrköpings Symfoniorkester ska framföra <a href="https://www.norrkopingssymfoniorkester.se/konserter/brahms-requiem" target="_blank">Ein Deutsches Requiem</a> samma helg.</p><p>Slutligen kan jag inte avhålla mig från en intressant kuriositet. Nämligen att två av kompositörerna närmast är att betrakta som ateister (Verdi och Brahms), en verkar ha varit på sin höjd måttligt religiös (Mozart), medan de två övriga var djupt religiösa. Religiositet verkar alltså inte vara ett krav för att skriva bra sakral körmusik. Och inte för att uppskatta den heller!</p><p><span style="font-size: x-small;">* Den travesterar en berömd textskylt över en av ingångarna till Stampens Kyrkogård i Göteborg, som visas i bilden ovan.</span></p><p><span style="font-size: x-small;">** I synnerhet när man ska hålla tal på bröllop eller liknande.</span></p><p><span style="font-size: x-small;">*** Egentligen ett fortissimo följt av pianissimo, men jag hittar inget ord för det. Fortissimopianissimo?</span></p><p><span style="font-size: x-small;">**** Med ett rejält mått ateistiskt suspension of disbelief</span></p><p><span style="font-size: x-small;">***** Flera av dessa verk finns i olika sättningar. Faurés requiem finns i diverse versioner för mindre orkestrar. Duruflé skrev inledningsvis sitt requiem för orgel, men skapade sedan olika orkesterversioner. Och Brahms arrangerade sitt requiem för två pianon.</span></p><p><br /></p>Fabrikör Ekstedthttp://www.blogger.com/profile/05062053334398289372noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-6553578271232438737.post-45025533330912879782023-10-08T21:49:00.025+02:002024-02-06T10:04:39.331+01:00Cider anno 2023<p> </p><table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><tbody><tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjPt-13OoHVCY4mK-TrBjFSGZNUuc9kbOh4YDMdsiUf87jNYYQCfGTg0IQdERrWDvlxCR0F0wlf1svuNRlMpWLTAfWEnlCc9QwDqAqzGkOSLYj7zqG92GlitnOHxTEamrlDvsUzIGGXxiei1dF99buYVDfO8QPxKijlS4WLffi_5exu68dfkn2gR59CSh_E/s3024/20230929_113945.jpg" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" data-original-height="3024" data-original-width="3024" height="320" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjPt-13OoHVCY4mK-TrBjFSGZNUuc9kbOh4YDMdsiUf87jNYYQCfGTg0IQdERrWDvlxCR0F0wlf1svuNRlMpWLTAfWEnlCc9QwDqAqzGkOSLYj7zqG92GlitnOHxTEamrlDvsUzIGGXxiei1dF99buYVDfO8QPxKijlS4WLffi_5exu68dfkn2gR59CSh_E/s320/20230929_113945.jpg" width="320" /></a></td></tr><tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;">Bara att följa skylten.</td></tr></tbody></table><br /><p>Inför årets cidersäsong anmälde två medlemmar i Brasse-kollektivet intresse för att medverka. Låt oss kalla dem I. och M. i sann Kafka-anda. Vi fick inte till tiderna så att alla kunde vara med samtidigt hela tiden, men det var alltid minst två personer med vilket gör att det går mycket snabbare och smidigare, såväl med plockningen som med pressningen.</p><h3 style="text-align: left;">Version 1 (pressning 2023-09-24)</h3><p>Här gav jag och I. oss ut i naturen och plockade en massa vilda eller förvildade äpplen med olika karaktär. När vi sedan hade börjat krossa dessa gav vi oss på trädet på bakgården som har haft ganska få äpplen i år. Men de var desto större, vilket kanske har att göra med det myckna regnandet under augusti och i viss mån även september. Vi lyckades snabbt skaka ner 8 kilo.</p><p>Det var initialt knappt 20 C på vinden där jäsningen sker vilket är lite högre än vad jag hade önskat. Efter en vecka hade det dock sjunkit något.</p><p>I samband med pressningen av version 3 behövde vi jäshinken som denna version jäser i. Därför bestämde vi oss för att föra över på corneliusfat och tillsätta jässtopp, trots att SG 1,017 var lite högre än vad vi hade tänkt. Men det blir nog en bra halvsöt cider på 4,3 %.</p><p><b>Ingredienser:</b></p><p></p><ul style="text-align: left;"><li>17 kg vildäpplen med låg syra och hög beska</li><li>27 kg vildäpplen med hög syra och måttlig beska</li><li>8 kg trädgårdsäpplen (aroma)</li><li>1 paket Lalvin 71B</li><li>1 paket jässtopp</li></ul><div><b>Data:</b></div><div><ul style="text-align: left;"><li>Volym 26 l<span style="font-size: x-small;">*</span></li><li>OG 1,049</li><li>FG 1,017</li><li>ABV 4,3 %</li></ul><div style="text-align: left;"><b>Bedömning (2023-10-25):</b></div><div><br /></div><div>Cidern flaskades för två dagar sedan, och vi hade visst strul med mottrycksfyllaren. Så jag var lite nyfiken på kolsyrenivån, men det var hyfsad sprutt på bubblorna. Det finns en lätt disighet, men inte så att det stör mig.</div><div><br /></div><div>Smaken är ren äpplig, både med lite mogna och kartiga toner. Tror att det är de syrliga vildäpplena som främst står för det förstnämnda. Syran är markant och det finns en diskret tanninbeska också i bakgrunden. Sötman känns oväntat måttlig med tanke på FG, men det är nog den relativt höga syran som ger den effekten. Allt som allt är det en välbalanserad och lättdrucken cider. Jag hade dock gärna haft lite lägre syra om jag fick ändra på något. Lite större andel bittra vildäpplen nästa gång vore att föredra. Men vi plockade det som fanns i princip.</div><div><br /></div><div><span style="font-size: x-small;">* Vi fick egentligen ut 29 liter must, men då hinken bara rymmer 30 l så tog vi 3 l ren must för snar konsumtion.</span></div></div><div><br /></div><h3 style="text-align: left;">Version 2 (pressning 2023-09-27):</h3><div><br /></div><div>Här var det lite sämre koll på äpplena. M. hade plockat såväl vilda äpplen som trädgårdsäpplen och vildpäron i lite oklara proportioner. Så jag gissar lite om detta nedan. Själv plockade jag snabbt 20 kg vildäpplen från ett ställe jag inte har rädat sedan 2020. Men det fanns såväl söta och aromatiska äpplen - bl.a. från ett träd som jag inte minns hade det - som syrliga och bittra äpplen. I. dök också upp med ett knappt kilo äpplen från ett tyvärr ganska urplockat träd. Det blev hela 36 liter must totalt och vi valde att dela upp härligheten. M. fyllde ett corneliusfat med 16 liter för keevning. Låt oss kalla detta delsats B.</div><div><br /></div><div>Övriga 20 liter- delsats A följdriktigt - pytsade jag i två 11-liters Better Bottle och hällde i ett paket 71B. Jäsningen skedde vid dryga 15 C i det omgivande rummet. Efter att jäsningen lugnat ner sig valde jag att spetsa med 5 liter från <a href="https://fabrikorekstedt.blogspot.com/2022/10/cider-anno-2022.html" target="_blank">förra årets version 1</a> (2022:1) av tre skäl:</div><div><ul style="text-align: left;"><li>för att få upp SG något</li><li>för att få lite mer beska</li><li>för att fylla upp BB-kärlen</li></ul></div><div><b>Ingredienser:</b></div><div><ul style="text-align: left;"><li>30 kg vildäpplen med varierande syrlighet och bitterhet</li><li>25 kg trädgårdsäpplen</li><li>5 kg vildpäron</li><li>1 paket Lalvin 71B för delsats A</li><li>5 liter från sats 2022:1 för delsats A</li><li>1 paket jässtopp</li></ul><div><b>Data:</b></div></div><div><ul style="text-align: left;"><li>Volym 36 l</li><li>OG 1,045</li></ul><div>För delsats A blev dock sammanvägd data</div><div><ul style="text-align: left;"><li>Volym 25 l</li><li>OG 1,048</li><li>FG 1,015</li><li>ABV 4,4 %</li></ul><div><b>Bedömning 2023-11-04:</b></div></div><div><br /></div><div>Några dagar efter flaskningen så öppnar jag en första flaska för provning. Den hälls upp med ett fräsande skum som snabbt lägger sig. Utseendet är lätt disigt. Aromen har snygga mogna äppeltoner med en smula stallighet. Syran och beskan är tydlig men matchas fint av sötman. Väldigt gott, men jag tror den hade vunnit på aningen mindre syra och aningen mer beska. Värt att tillägga är att vi lade undan två halvlitersflaskor för att kunna tävla i nästa års SM.</div><div><br /></div><h3 style="text-align: left;">Version 3 (pressning 2023-10-08):</h3></div><div><br /></div><div>På en höstens första riktigt krispiga dagar drog jag och I. ut och tömde några av våra favoritträd från tidigare plockningar. Bottensatsen från den omtappade 2023:1 var väl egentligen inte en jästkaka, utan snarare en liter cider med väldigt mycket jäst. Det borde dock vara tillräckligt för att jäsa 25 liter. Nu hade temperaturen dessutom droppat till dryga 10 C vilket gjorde att jäsningen gick betydligt långsammare än för sats 1 & 2.</div><div><br /></div><div><b>Ingredienser:</b></div><div><ul style="text-align: left;"><li>17 kg gröna, syrliga äpplen</li><li>8 kg röda, aromatiska äpplen med låg syra och utan beska</li><li>10 kg aromatiska gula äpplen med låg syra och hög beska</li><li>10 kg syrliga och beska gulgröna äpplen</li><li>Jästkakan från version 1</li></ul><div><b>Data:</b></div></div><div><ul style="text-align: left;"><li>Volym 25 l</li><li>OG 1,050</li><li>FG 1,017</li><li>ABV 4,4 %</li></ul><div><b>Bedömning 2023-11-17:</b></div><div><br /></div><div>Till slut blev även denna tredje version flasktappad, efter förkylningar och diverse andra förhinder. Den har fina äppelaromer med inslag av vild- eller cideräpplen. Såväl syra som beska är ganska påtagliga och sötman märks knappt av. En ganska ren och uppfriskande cider.</div><div><br /></div></div><div><br /></div><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhTo_pXH-EOBUYnXxoEsbq-SfdnYHA0zTv9Ky-eJNFG8bwuGB1I1Jo3uKbp1BInRe13TJX0-vjLntCu-wWbJdxkCdenHU53npc7H-f08tnQdJeNxFy1EV1mHcgqmDFVHV-nCO2hGClBAzNMqcvl9UBcFQ2cYWxTwfh397-VUPmWwAnSVSF_CVMC5Oah_pDR/s3024/20230924_163722.jpg" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="3024" data-original-width="3024" height="320" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhTo_pXH-EOBUYnXxoEsbq-SfdnYHA0zTv9Ky-eJNFG8bwuGB1I1Jo3uKbp1BInRe13TJX0-vjLntCu-wWbJdxkCdenHU53npc7H-f08tnQdJeNxFy1EV1mHcgqmDFVHV-nCO2hGClBAzNMqcvl9UBcFQ2cYWxTwfh397-VUPmWwAnSVSF_CVMC5Oah_pDR/s320/20230924_163722.jpg" width="320" /></a></div><br /><div><br /></div><p></p>Fabrikör Ekstedthttp://www.blogger.com/profile/05062053334398289372noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-6553578271232438737.post-33322866052948751772023-09-24T22:24:00.011+02:002024-01-13T19:16:47.571+01:00Ekfatet Brasse - sista tömningen<p> </p><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjmKutJerExm3CUjF8n2iYNK328DODTJAwWIjSGMSrU8Y5f4j_6hySzePNNqhLCYE29S64JiCes0Ch4NlhYF-XxlNU8zlKJTGt9OL_ur8A4YlmQaGFj6VITPkCjoGzpV3x3uOZH0QfD-FxE8RGUDgsNRjCyOgLlY5afvS4hhYWB8FlAsqehCQVCWjkjvfCS/s430/Brasse.png" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="340" data-original-width="430" height="253" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjmKutJerExm3CUjF8n2iYNK328DODTJAwWIjSGMSrU8Y5f4j_6hySzePNNqhLCYE29S64JiCes0Ch4NlhYF-XxlNU8zlKJTGt9OL_ur8A4YlmQaGFj6VITPkCjoGzpV3x3uOZH0QfD-FxE8RGUDgsNRjCyOgLlY5afvS4hhYWB8FlAsqehCQVCWjkjvfCS/s320/Brasse.png" width="320" /></a></div><br /><p>Alla goda ting har en ände, utom korven som har två. Ett helt decennium har gått sedan Brasse-gänget samlades första gången och lade upp riktlinjerna för att köpa ett vinfat ihop. Namnet Brasse kom sig av att den folkkära skådespelaren precis hade gått bort.</p><p>Mycket vatten har runnit under broarna sedan dess. Och tyvärr sakta eroderat det initiala engagemanget<span style="font-size: x-small;">*</span>. De senaste åren har det inte bara varit svårt att få medlemmarna att brygga sina andelar. Även att hämta sina andelar har suttit hårt inne. Vi insåg därför att nu var ett bra tillfälle att avsluta det hela, och till slut lyckades vi boka en tid den gångna helgen för att tömma fatet. Med hyfsad uppslutning.</p><p>Fatet och dess mikrobiologiska kultur kommer dock leva vidare hos Bearded Rabbit, så det är inte omöjligt att det kommer släppas kommersiella Brasse-öl i en inte allt för avlägsen framtid. Det återstår väl helt enkelt att se.</p><h3 style="text-align: left;">Varianter:</h3><p>Med tanke på att vi hade ett helt fat att tillgå öppnade sig förstås möjligheterna att få igenom sina favoritsmaksättningar. Det blev väl dock inte så mycket fler varianter än vanligt i slutändan. Under kvällen tappades följande på fat och flaskor:</p><p></p><ul style="text-align: left;"><li>60 l ren</li><li>20 l torrhumlad med 200 g hallertauer mittelfrüh</li></ul><div>För kommande flaskning om ett par månader sattes följande fruktlambikar</div><div><ul style="text-align: left;"><li>20 l hallon (3 kg)</li><li><strike>40 l riesling (x kg druvor)</strike></li><li>40 l spätburgunder (12 kg druvor)</li></ul><div>Tillägg: på grund av en miss i planering och kommunikation från vår sida fick vi inga rieslingdruvor. Det är värt att tillägga att det var Wine Mechanics som var behjälpliga med att sälja druvor till oss till ett rimligt pris. Men i stället valde vi att en vecka innan slutliga flaskningen 3/12 preparera följande</div><div><ul style="text-align: left;"><li>20 l med oolong-te (200 g)</li><li>20 l torrhumlat med nelson sauvin (200 g) samt med 3 flaskor Stoneleigh Sauvignon Blanc tillsatta (ungefär som min <a href="https://fabrikorekstedt.blogspot.com/2021/08/nelson-sauvin-blancik-iii.html" target="_blank">Nelson Sauvin Blancik</a>)</li></ul></div><div>Notera att volymerna inte riktigt adderar till 220 l. Dels var fatet inte helt fyllt, vilket verkar ha gett ett litet extra bett i syran. Dessutom fanns det en rejäl jästkaka med tillhörande öl i botten av fatet.</div></div><div><br /></div><div>Jag återkommer med provsmakningar allt eftersom.</div><div><br /></div><h3 style="text-align: left;">Bedömningar:</h3><p></p><p>Nu är cidermakandet och annat överstökat, och flaskorna har fått stå ett tag för att bilda kolsyra och förhoppningsvis rensa bort eventuell THP. Så det är dags att börja provsmaka även om fruktvarianterna inte har tappats än.</p><p><b>Ren variant (2023-11-20):</b></p><p>Hälls upp med ett snyggt men kortvarigt skum. Smaken är elegant med grapefrukt och vag tropisk frukt, lite ekfat och annat. Syran är på en perfekt nivå, och en lätt beska kittlar tungan fint. En riktigt snygg suris, kanske den bästa rena årgången av alla.</p><p><b>Hallertauer Mittelfrüh (2023-11-22):</b></p><p>Denna hade en ganska märklig arom när vi provsmakade, nästan åt acetaldehyd. Kanske var det fortfarande mycket vegetativa aromer. Jag har ingen aning faktiskt, men det kändes trist då det var jag som hade propsat på denna variant. </p><p>Nu smakar det betydligt bättre, med tydligt grundöl åtföljt av viss örtighet. Beskan känns mer påtaglig än i grundölet, åter ett vittnesmål om att torrhumling kan påverka upplevd beska. Inte så dumt alls, men mitt eget tidigare <a href="https://fabrikorekstedt.blogspot.com/2019/05/mittelfruhik.html" target="_blank">försök</a> var nog snäppet bättre.</p><p><b>Spätburgunder (2023-12-16):</b></p><p>Det har bara gått två veckor sedan tappningen, men jag kan inte hålla mig från att öppna första flaskan. För vi var nämligen närmast lyriska över denna på tappdagen. Och det finns ingen anledning att ändra sig efter att ha tagit några klunkar. Visst, kolsyran är ganska tam, och det blir inte mycket till det här rosa skummet som hör till. Och det finns en nästan omärklig ton av <a href="https://fabrikorekstedt.blogspot.com/2018/05/om-thp.html" target="_blank">THP</a> som ej fanns vid flaskningen. Men det finns ändå en underbar arom från druvorna; det smakar som en riktigt bra tysk spätburgunder eller som en högkvalitativ fransk pinot noir. Massor av röda bär, och lite höstlöv. Syran är måttlig och det finns en lätt beska. Makalöst bra.</p><p><b>Vildhallon (2023-12-30):</b></p><p>Färgen här är lite mer laxrosa jämfört med den djupa vinröda färgen hos spätburgundervarianten, men här blir det också ett rejält rosa skum. Aromen har väldigt fräscha hallontoner med en nästan parfymisk sidoton som dock var mer framträdande vid flasktappningen. Här finns också en gnutta THP tyvärr. Syran är på en bra nivå. Detta kan bli en perfekt sommaröl när THP:n borde vara helt borta. Men det är riktigt gott redan nu.</p><p><b>Oolong-te (2024-01-06):</b></p><p>Den här är förvånandsvärt grumlig vid upphällning, lite som en hefeweizen. Aromen är initialt örtig och fruktig, först i eftersmaken kommer lite jordiga och tydligt teiga aromer. Syran är perfekt balanserad och jag märker inga tanniner att tala om, något jag förväntade mig med tanke på grumligheten. Trots de aningen störande jordiga tonerna på slutet är det mycket gott och framförallt avsevärt bättre än vid tappningen då det var ganska påträngande råa te-toner.</p><p><b>Nelson Sauvin och Sauvignon Blanc (2024-01-13):</b></p><p>Så har då turen kommit till provning av den sista varianten. Även denna var lätt stökig vid flaskning med en hel del gröna humletoner. Men nu har den samlat ihop sig och erbjuder en perfekt blandning av grundölet, humlen och vinet. Det är inte helt lätt att avgöra vad som kommer från vad faktiskt. Det hela avslutas med en fin syra och en lätt beska.</p><p><br /></p><p><span style="font-size: x-small;">* Ett tag hade vi ju t.o.m. tre fat: Brasse, Eva och Magnus.</span></p>Fabrikör Ekstedthttp://www.blogger.com/profile/05062053334398289372noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-6553578271232438737.post-10896183877272601572023-09-11T00:05:00.008+02:002023-09-13T09:39:50.577+02:00Vilken är Sveriges ölhuvudstad?<p> </p><table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><tbody><tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhR60Ws9KQvC-va2i84UejO3bbqf6vf1UvJ5EPDejoB9BsLQBG3f0RTWKDKjw11Qu37gcxbjWIm4--MJonklp6Wb9BHeZQ35eSBclHtzeskS-KMPsAEOPu4vpa1U5EB_g-yBllWJL6KIc2ahFdAIMzEhr-XsZRZKESVE5IeCLxsqEiFLP5fgWhNHv8zE0JP/s2480/Orebro-CMSTemplate_lUACv15.jpg" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" data-original-height="1526" data-original-width="2480" height="197" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhR60Ws9KQvC-va2i84UejO3bbqf6vf1UvJ5EPDejoB9BsLQBG3f0RTWKDKjw11Qu37gcxbjWIm4--MJonklp6Wb9BHeZQ35eSBclHtzeskS-KMPsAEOPu4vpa1U5EB_g-yBllWJL6KIc2ahFdAIMzEhr-XsZRZKESVE5IeCLxsqEiFLP5fgWhNHv8zE0JP/s320/Orebro-CMSTemplate_lUACv15.jpg" width="320" /></a></td></tr><tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;">Arboga?</td></tr></tbody></table><br /><p>När jag skrev om <a href="https://fabrikorekstedt.blogspot.com/2018/09/i-stockholm.html" target="_blank">Stockholm</a> för några år sedan snuddade jag vid huruvida Göteborg verkligen är Sveriges ölhuvudstad som det ofta hävdas. Jag gjorde en referens till RateBeers topp tio-lista vilken onekligen pekar åt det hållet, men framhöll samtidigt vad jag tyckte gjorde Stockholm mer intressant. Men kanske det sistnämnda mer handlar om nyhetens behag, ett slags gräset-är-grönare-fenomen.</p><p>Jag beslutade mig därför att göra en mer seriös analys. Jag blev inspirerad av Youtube-kanalen <a href="https://www.youtube.com/@CityNerd" target="_blank">CityNerd</a>, som bland annat presenterar topp 10-listor över städer ur olika aspekter baserat på statistiska data. Jag funderade många varv på vilka kriterier jag skulle använda, och det slutade med att jag presenterar olika varianter så att läsaren själv kan välja vilket som är mest relevant. Nu finns förstås risken att man då väljer den variant som bäst stryker ens förutfattade meningar medhårs. Därför rekommenderar jag att man tänker igenom vilka mått man tycker är mest relevanta innan man tittar på listorna i slutet.</p><p>Till att börja med valde jag att begränsa mig till de 10 största svenska tätorterna, samtliga med över 100 000 invånare. Dock valde jag efter lite eftertanke att ta bort den något märkliga entiteten "Upplands Väsby och Sollentuna" och i stället ta med 11:an Norrköping. Då den sistnämnda har betydligt fler ölställen var det nog ett bra drag.</p><p>Jag funderade sedan på att antingen betrakta alla ställen med betyg >70 eller enbart de med >80. Och jag landade som sagt i att presentera båda. Normalt brukar jag på mina resor fokusera på ställen i den sistnämnda kategorin. Det är där man hittar ställen som är värda att anstränga sig lite extra för att besöka. Men även i spannet 70-80 finns det riktigt bra ställen, och en fördel med att med dessa är att man får ett lite bättre statistiskt underlag. Av det sistnämnda skälet valde jag också bort ställen med färre än 5 betygsregistreringar.</p><p>Än knepigare är frågan om man bara ska titta på summan av betygen, eller dividera med folkmängden. Många skulle nog argumentera för det sistnämnda. Men fundera ett tag på om du föredrar en stad med 100 K invånare och ett 80-poängsställe eller en miljonsstad med nio 80-poängsställen. Det känns rätt givet att det sista är bättre rent ölmässigt. Samtidigt är det väl lika givet att den mindre staden är att föredra om båda har lika många bra ölställen. Jag skulle nog själv vilja se något slags aggregerat mått, men jag kom som sagt fram till att det är bättre att presentera dessa separat. Då kan man själv göra en övervägning hur man vill prioritera dem. Som sagt, gör det innan du läser vidare.</p><h4 style="text-align: left;">Ställen med betyg >80</h4><p>Vi börjar med totalsumman av dessa betyg:</p><p></p><ol style="text-align: left;"><li>Stockholm (1380)</li><li>Göteborg (945)</li><li>Malmö (451)</li><li>Örebro (253)</li><li>Helsingborg (160)</li><li>Linköping (160)</li><li>Uppsala (87)</li><li>Norrköping (80)</li><li>Västerås & Jönköping (0)</li></ol><div>Jag valde att låta Helsingborg bli femma på listan och Linköping sexa trots att de hade samma totalpoäng. Skälen till det var att (a) jag inte kom på något bra sätt att få till delade placeringar i Bloggers punktlista och (b) Helsingborg har två 79:or. Jumboplatsen gick dock bra att ha delad, och här såg jag ingen anledning att leta efter något sätt att separera två så mediokra ölstäder.</div><div><br /></div><div>Per 1k invånare blir listan i stället:</div><div><ol style="text-align: left;"><li>Örebro (2,01)</li><li>Göteborg (1,56)</li><li>Helsingborg (1,40)</li><li>Malmö (1,39)</li><li>Linköping (1,38)</li><li>Stockholm (0,85)</li><li>Norrköping (0,80)</li><li>Uppsala (0,53)</li><li>Västerås & Jönköping (0,00)</li></ol></div><h4 style="text-align: left;">Ställen med >70 i betyg</h4><div>Här blir rankingen efter totalsumma</div><div><ol style="text-align: left;"><li>Göteborg (4152)</li><li>Stockholm (3788)</li><li>Malmö (887)</li><li>Örebro (683)</li><li>Uppsala (671)</li><li>Helsingborg (600)</li><li>Linköping (517)</li><li>Norrköping (373)</li><li>Jönköping (145)</li><li>Västerås (77)</li></ol></div><p></p><p>Och per 1k invånare</p><p></p><ol style="text-align: left;"><li>Göteborg (6,86)</li><li>Örebro (5,42)</li><li>Helsingborg (5,26)</li><li>Linköping (4,46)</li><li>Uppsala (4,07)</li><li>Norrköping (3,81)</li><li>Malmö (2,74)</li><li>Stockholm (2,35)</li><li>Jönköping (1,45)</li><li>Västerås (0,60)</li></ol><h4 style="text-align: left;">Diskussion</h4><div>Jag kan inte påstå att jag tycker att det finns någon given vinnare. Men det var intressant att Göteborg faktiskt hamnade före Stockholm även utan normering med invånarantalet när vi tog med alla ställen med betyg 70+. Jag tycker nog att det är ett rimligare urval faktiskt. Samtidigt finns det skäl att ifrågasätta det måttet vilket jag kommer återkomma till.</div><div><br /></div><div>Men först lite andra observationer. Det finns några städer som tillsammans med Göteborg överpresterar i förhållande till sin storlek<span style="font-size: x-small;">*</span>. Jag tänker då främst på Örebro, men även Helsingborg och i någon mån även Linköping. Och jag gjorde helt rätt som tog med Norrköping, som ju elegant undvek såväl jumbo- som nästjumboplatsen.</div><div><br /></div><div>De sistnämnda har jag redan varit inne på, men det är värt att kommentera dem igen. Vad gäller Jönköping kan en förklaring möjligen vara att en betydande del av befolkningen är nykterister av religiösa skäl. Men varför Västerås har så dåligt med ölställen har jag ingen förklaring till.</div><h4 style="text-align: left;">Appendix: ännu ett mått</h4><div>Jag gillar egentligen inte det jag ska göra nu. Nämligen att i efterhand göra ytterligare en analys. Men när jag skrev sammanfattningen insåg jag en brist i måttet att summera betygen. Problemet är hur själva betygskalan ser ut. En överväldigande majoritet av ställena har betyg i intervallet 50-100. Vanligast är nog 60-69, och därefter 70-79. Det innebär att den "egentliga nollan" är 50 vilket gör att skillnaderna lite grand suddas ut i betydelse.</div><div><br /></div><div>Låt mig vara lite mer konkret. Skillnaden mellan ett riktig bra ställe och ett lite mer mediokert är 20 poäng. Men bara att ett ställe kommer med innebär mer än tre gånger så många poäng. Så man skulle vilja få det faktiska betyget att påverka mer. Ett sätt att uppnå detta är att transponera betygen till 0-50 genom att helt enkelt dra bort 50 poäng. Då får man följande lista:</div><div><ol style="text-align: left;"><li>Göteborg (1402)</li><li>Stockholm (1338)</li><li>Malmö (337)</li><li>Örebro (233)</li><li>Uppsala (221)</li><li>Helsingborg (200)</li><li>Linköping (167)</li><li>Norrköping (123)</li><li>Jönköping (45)</li><li>Västerås (27)</li></ol><div>Så vi får samma rangordning även om några städer knaprar in på andra. T.ex. kommer Stockholm mycket närmare förstaplatsen, och det beror på att Göteborg hade betydligt fler ställen i intervallet 70-79. Men jag börjar luta åt att detta faktiskt är en bra rangordning av Sveriges ölstäder. Så jag kan lägga etiketten "Lokalpatriotism" till inlägget utan att skämmas.</div></div><div><br /></div><div><span style="font-size: x-small;">* Det som man på engelska beskriver som "punch well above their weights".</span></div><p></p>Fabrikör Ekstedthttp://www.blogger.com/profile/05062053334398289372noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-6553578271232438737.post-82384926469230651942023-08-13T22:23:00.021+02:002023-11-03T13:24:32.978+01:00Den stora etanolresan<p> </p><table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><tbody><tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgcIX4vzzHq5IajR_5gg_LbxjaFQqVEVVg-4ROfaAxSR_2fKf0lZzPkAUUefVGFOm6GVFdzYKCF4bOIhE5xXbW85_jwbiGAJZ-1_hZ4tzDUR_-hNwBVQMLUyvMVujGHpJ39O3viy93B24Djh6LBhK8mt2VWky5bPup857zDqWQEke8XRivqXSIhK6-yCGuA/s2456/20230721_215255.jpg" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" data-original-height="2380" data-original-width="2456" height="310" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgcIX4vzzHq5IajR_5gg_LbxjaFQqVEVVg-4ROfaAxSR_2fKf0lZzPkAUUefVGFOm6GVFdzYKCF4bOIhE5xXbW85_jwbiGAJZ-1_hZ4tzDUR_-hNwBVQMLUyvMVujGHpJ39O3viy93B24Djh6LBhK8mt2VWky5bPup857zDqWQEke8XRivqXSIhK6-yCGuA/s320/20230721_215255.jpg" width="320" /></a></td></tr><tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;">Vinvisdomsord från Moseldalen.</td></tr></tbody></table><br /><p>Jag har länge velat göra en bilresa genom södra Belgien, nordöstra Frankrike och sydvästra Tyskland för att passera klassiska öl- och vinproducenter. Olika saker har hela tiden kommit i vägen - senast pandemin - men i år blev det äntligen av. Till slut blev vi tre personer som satte oss i min V40 och drog ner.</p><p>Huvudfokus blev Ardennerna, Alsace och Moseldalen. Min ursprungliga vision var att även slänga in Champagne, men tidsramen på åtta dagar tillät inte det. Och med facit i hand hade det varit för ambitiöst i alla fall.</p><p>Detta inlägg kommer därför bli en slags kollektion av fristående mini-inlägg - ett för varje delmål längs vägen - som kan läsas var för sig. För en del av dem kommer det kanske ett längre inlägg om några år när ett längre besök har gjorts.</p><p>Som vanligt har jag använt RateBeer Places för att hitta bra ölställen på olika platser, så jag kommer inte göra någon detaljerad genomgång av dessa nedan utan hänvisar dit. Med något undantag så var toppställena väl värda att svänga förbi.</p><p>En annan allmän notering. Eller ja, allmän för vindestinationerna. Det fanns två varianter på provsmakning när vi besökte vinmakare. Dels kunde man få en mer gedigen provning där man satt ner och fick ganska detaljerade beskrivningar. Det kunde ofta kräva bokning och kostade en slant, men i bland fick man provningen på köpet om man köpte vin för en större summa. Den andra varianten var att man bara stod upp vid en bar eller ett bord och provade lite vad man ville. Detta var helt gratis, men det fanns väl en förväntan om att man skulle köpa med sig några flaskor (vilket vi också gjorde).</p><h4 style="text-align: left;">Hamburg</h4><p>Tysklands näst största stad var ett bra stopp första dagen efter knappt nio timmars bilkörning. Som ölstad får jag lov att återkomma då toppställena ligger rejält utspridda geografiskt, och vi inte riktigt hade tid för att flänga runt.</p><p>I stället hängde vi först i stadsdelen S:t Pauli, där vi käkade pizza på den habila bryggpuben The Baby Goat. Området är annars mest känd för Reeperbahn som vad jag förstått ska ha blivit lite mer rumsren på senare år. Men det var fortfarande gott om strippklubbar, och det kändes allmänt väldigt turistiskt på ett störigt sätt. Avlägsnade man sig dock några kvarter hittade man i stället var lokalbefolkningen hängde vilket var mycket bättre.</p><p>Vi drog också förbi Elbphilharmonie och hängde i Hafencity ett tag. Tyvärr ger området ett ganska dött intryck, vilket är lite synd då det är väldigt estetiskt tilltalande. Min ambition är att i en snar framtid göra en långhelg i Hamburg med såväl konsertbesök på Elbphilharmonie som en gedigen pubrunda.</p><h4 style="text-align: left;">Ardennerna</h4><p>Juni 2011 passade jag på att fotvandra i Ardennerna en vecka medan hantverkare slog ut mitt gamla badrum. Jag blev väldigt förtjust i området med sin vackra natur, och mysiga välbevarade byar och småstäder. Vallonien i stort är fattigare och mer nedgånget än Flandern. Men just i Ardennerna verkar det vara lite mer välskött. Och intrycket kvarstår efter detta återbesök.</p><p>Första stoppet blev Liège efter ännu en lång dag i bilen. På grund av en massa vägarbeten hann vi inte beta av Val Dieu längs vägen. I stället fick vi ta en omväg förbi nästa dag, men det var det värt. Hela miljön med gammalt kloster, kyrka, bryggeri och vackra omgivningar var fantastiskt . Det fanns också en trevlig servering samt en butik, båda med öl som jag inte hade provat tidigare.</p><p>Rochefort hade tyvärr inte lika mycket att erbjuda. Och då pratar jag om klostret; staden såg väldigt trevlig ut, och där skulle jag kunna tänka mig stanna en natt om jag gör en längre resa. Men på klostret fanns det i princip bara en liten butik där man kunde köpa de vanliga ölen.</p><p>Orval var betydligt bättre även om vi tyvärr kom för sent för att kunna göra en rundvandring inne i klostret. Det får bli en annan gång. Men här kunde vi sätta oss på det intilliggande cafét och ta en färsk Petite Orval på fat vilket var resans bästa öl.</p><p>Vi övernattade i Bastogne vilket inte är något utpräglat ölställe, även om tillgången på purfärsk La Chouffe var god. Skälet till stoppet var i stället ortens historiska betydelse, mer specifikt dess belägring under ardenneroffensiven, något som bland annat skildras under två avsnitt av Band of Brothers. Det finns flera muséer och minnesmärken i och kring staden. Vi valde Bastongne War Museum vilket kanske var resans höjdpunkt.</p><p>Jag ser redan fram mot ett återbesök, då gärna med fler dagar så att några fler stopp kan göras. Framförallt på Chimay, men kanske också Achouffe m.m.</p><h4 style="text-align: left;">Luxemburg</h4><p>Vi passade på att göra några strandhugg i det lilla storhertigdömet Luxemburg på vägen till Frankrike. Jag hade själv bara passerat i genom landet en gång tidigare, vilket gick ganska fort. Men det är väl värt att stanna till här av olika skäl.</p><p>Dels finns här väldigt vacker och spännande natur. Vi stannade till och gick en kort slinga i <a href="https://www.google.com/maps/place/Tourist+-+Info+Berdorf/@49.8268109,6.3424038,501m/data=!3m1!1e3!4m6!3m5!1s0x47955f405812fef7:0xba052bf0e4301aa4!8m2!3d49.8268109!4d6.3424038!16s%2Fg%2F11cs2h4yz_?entry=ttu" target="_blank">Berdorf</a>, bland en massa kalkstensformationer och branta klippor. Kan ha varit den häftigaste vandringen jag gjort.</p><p>Vi stannade över natten i staden med samma namn som landet. Den är som en posh miniatyrvariant av Prag, fast med mer dramatiska höjdskillnader. Dryckesmässigt fanns här inget särskilt att hämta, men det fanns ett par schyssta ölhak i alla fall. Fast hoppa över Roca's Café.</p><h4 style="text-align: left;">Alsace</h4><p>Tillsammans med Ardennerna var detta ett av huvudmålen under resan. Vinregionen Alsace ligger i Rhendalen på nedre västsluttningarna av bergskedjan Vogoserna, och sträcker sig längs ett pärlband av mysiga småstäder och byar i nord-sydlig riktning. Vi började med en lunch i den fantastiska stadskärnan i Colmar där vi trängdes med horder av selfieturister bland korsvirkeshusen.</p><p>Vi hade lyckligtvis bokat två nätters övernattningar i den betydligt mindre byn Bergheim där vi fick vara mer för oss själva. Här fanns också vineriet Marcel Deiss med den för området lite udda ansatsen att enbart göra vin med druvblandningar. Här fick vi en gedigen sittande provning med bland annat blind<span style="font-size: x-small;">*</span> parallellprovning av ett och samma vin från olika jordmåner. </p><p>Det finns även viss ölkultur i Alsace, gammal tyskbygd som det är. Av det sistnämnda är det kanske inte förvånande att ljus lager dominerar, men det finns även bryggerier som överjäser. Här odlas också en del humle, t.ex. den fantastiska sorten strisselspalt. I Ribeauvillé - där vi fick en trevlig gratisprovning hos Trimbach - såg jag ett ölhak som skyltade med att de har hundratals ölsorter. Har man varit på Delirium Café vet man dock att det inte nödvändigtvis motsvarar det faktiska antalet tillgängliga öl. Men jag är oavsett absolut sugen på att utforska detta mer vid ett återbesök.</p><p>Vi hann också med att göra en en utflykt till den tyska sidan av Rhendalen. Främsta skälet var att en i sällskapet är geolog och ville se <a href="https://sv.wikipedia.org/wiki/Kaiserstuhl" target="_blank">Kaiserstuhl</a>. Förutom geologi finns här en hel del vinodlingar också, tillhörande den för mig dittills okända vinregionen Baden. Efter en kort med svettig hajk upp till en utkiksplats längs och genom vinodlingar, och ner igen i solnedgången, fick vi prova den lokala specialiteten spätburgunder<span style="font-size: x-small;">**</span> på en restaurang innan vi drog oss tillbaks till den franska sidan.</p><h4 style="text-align: left;">Moseldalen</h4><p>Det blev även ett kortare besök i Moseldalen. Efter lunch i Trier drog vi till Bernkastel-Kues, ett ställe där jag hängde en del för 15-20 år sedan i samband med jobbresor till Kaiserslautern via flygplatsen Frankfurt-Hahn som ligger en bit bort. Vi var synnerligen effektiva och hann med en provsmakning hos dr. Pauly Bergweiler, middag med vidunderlig utsikt över floden, samt besök på en kölschbar(!) och två vinbarer.</p><p>Morgonen efter drog vi vidare mot Köln och tog en liten omväg via Traben-Trarbach för ett besök hos Louis Klein. Detta var en lite udda vinmakare som gör rätt mycket röda viner jämte de vanliga vita med Riesling i spetsen. Utöver de i området hyfsat vanliga spätburgunder och müller-thürgau så gör de även viner på merlot, pinot meunier*** samt en helt egen druva med det prosaiska namnet 29. Den sistnämnda påminde lite om pinotage, och jag är spänd på att öppna min medköpta flaska någon gång framåt hösten. En annan intressant sak var att de gjorde ett orange vin, dessutom jästa på amforor som vi fick gå in på lagret och beskåda.</p><h4 style="text-align: left;">Köln</h4><p>Jag har skrivit om <a href="https://fabrikorekstedt.blogspot.com/2016/06/dusseldorf-vs-koln.html" target="_blank">Köln</a> tidigare, och tänker bara kort komplettera med några nya iakttagelser och bekantskaper. Till att börja med var Päffgen den bästa kölschen denna gång. Kanske för att den kändes betydligt färskare än Gaffel. Förutom att testa den på Päffgens egna utskänkningsställe med horder av turister hittade vi den även (i perfekt skick) på den minst sagt hektiska kvarterskrogen Lommerzheim där vi nog var de enda turisterna. Det absolut bästa stället var dock den nya ölkrogen Craftbeer Corner Coeln som var en perfekt mix av nytt och gammalt.</p><p>I övrigt noterade jag att det här med att styra flödet av kölsch medelst ölunderlägget inte fungerade riktigt längre. En gång fick en av oss påfyllning trots ölunderlägg tydligt placerat på glaset. På Päffgen fick man beställa som vanligt. Kanske har de insett att det gamla sättet inte funkar för okunniga selfieturister.</p><p><b>Avslutning</b></p><p>Det var inte första gången jag var ute på en roadtrip i Europa, men det var ett tag sedan sist (2015) och den gången med mer fokus på ett ställe (<a href="https://fabrikorekstedt.blogspot.com/2015/07/i-franken.html" target="_blank">Franken</a>). Så här är några lärdomar jag tar med mig inför nästa resa som jag hoppas kommer snart, gärna redan nästa sommar.</p><p>Den främsta lärdomen är att vara lite längre på samma ställe, kanske 3-4 övernattningar på två ställen. Med ställe menar jag då lite större områden som Vallonien, Alscase och Moseldalen ovan. Man kan fortfarande byta övernattningsort varje natt, men det var samtidigt rätt skönt att ha i alla fall två nätter på ett ställe.</p><p>En annan lärdom är att det finns mycket vackert att se på landsbygden i Europa, och att det ibland kan vara värt att ta andra vägar än motorvägar. Med tanke på hur mycket trafikstockningar det var på Autobahn, framför allt i, norr, och söder om Hamburg så tar det inte nödvändigtvis så mycket längre tid heller. Att det kan gå sakta eller stå still på Autobahn var inget nytt, men det var mycket värre denna gång än tidigare. Vi måste ha tappat minst två timmar i vardera riktningen.</p><p>Slutligen så var det väl långt att åka hem från Köln till Göteborg på en dag. Hamburg ligger rätt bra till faktiskt åt båda hållen, och åker man tidigt så kan man slippa de värsta köerna. Andra alternativ är Lübeck och Flensburg. Att det blev Köln var att vi var rätt sugna på att se staden, men som mellanstopp på bilresa blir det nog inget mer återbesök.</p><p><span style="font-size: x-small;">* Fast blind mest på pappret då flera ledtrådar gavs av bl.a. etiketterna.</span></p><p><span style="font-size: x-small;">** Specialitet i den meningen att de anses göra bäst viner på den i hela Tyskland. På andra sidan Rhen är den känd som pinot noir.</span></p><p><span style="font-size: x-small;">*** Borde logiskt sätt kallas müllerburgunder på tyska, men kallas i stället schwarzriesling utan att ha någon som helst koppling till riesling. Men pinot noir borde samtidigt kallas schwarzburgunder, så det är väl ingen riktig Ordnung i tysk vinnomenklatur.</span></p>Fabrikör Ekstedthttp://www.blogger.com/profile/05062053334398289372noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-6553578271232438737.post-76066856302877086822023-07-10T19:14:00.011+02:002023-12-13T08:30:28.724+01:00Göteborgsskönlitteratur<p> </p><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgkgu6xJwMcAOlwYQqM6HEmzXDAsfCnOquEQ_MfKyL9D_T6rJQLsOa2u_RAWDCIKisUb__7hG8YLKBr1JLa2IhTpMqgElCMI3XRW9C7egRylnhlzPhHO3YslqZJRwjWeXXluM0ra7-3a07bof13lyUTvxg6q1Y_2Exi-wMB_-n5N15MvKbhKbxq8g-1FA/s553/pekbokGbg.jpg" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="553" data-original-width="551" height="320" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgkgu6xJwMcAOlwYQqM6HEmzXDAsfCnOquEQ_MfKyL9D_T6rJQLsOa2u_RAWDCIKisUb__7hG8YLKBr1JLa2IhTpMqgElCMI3XRW9C7egRylnhlzPhHO3YslqZJRwjWeXXluM0ra7-3a07bof13lyUTvxg6q1Y_2Exi-wMB_-n5N15MvKbhKbxq8g-1FA/s320/pekbokGbg.jpg" width="319" /></a></div><br /><p><br /></p><p>Observanta bloggläsare har kanske noterat att det finns en helt ny etikett sedan en tid tillbaka: <a href="https://fabrikorekstedt.blogspot.com/search/label/Lokalpatriotism" target="_blank">lokalpatriotism</a>. Den ska dock inte tolkas för bokstavligt. Jag betraktar mig inte som särskilt lokalpatriotisk; tvärtom tycker jag lillebrorskomplex i form av "det bästa med Stockholm är tåget tillbaks till Göteborg" och liknande är extremt tröttsamt. Men jag har ändå bott här hela mitt liv, bortsett från fyra terminer 96-98 då jag var i Columbia, SC. Så jag känner att jag har ganska bra koll på staden och vad som försiggår och har försiggått här. Och jag föredrar att skriva om sådant som jag har kännedom om samt tycker är intressant. Därav denna kategori.</p><p>Denna gång ska det bli bokrecensioner. Jag har recenserat böcker tidigare, men då har det varit facklitteratur om öl eller cider. Nu ska det bli skönlitteratur<span style="font-size: x-small;">*</span> med anknytning till Göteborg. I vissa av böckerna spelar staden en undanskymd roll, i andra en större och kanske till med avgörande roll. Har ni fler exempel på Göteborgsrelaterade böcker att rekommendera eller avråda ifrån får ni gärna släppa en kommentar nedan.</p><p>Jag listar böckerna i någon slags kronologisk ordning vad handlingen beträffar. Jag sätter också betyg, 1-5 skorstenar.</p><h4 style="text-align: left;">Mary Wollenstonecraft - Letters written during a short residence in Sweden, Norway, and Denmark </h4><p>Vi börjar med en reseskildring i brevform från sent 1700-tal. <br /><a href="https://en.wikipedia.org/wiki/Mary_Wollstonecraft" target="_blank">Mary Wollenstonecraft</a> var en väldigt intressant figur. I sann upplysningsanda propagerade hon för social jämlikhet. Hon flyttade till Paris under franska revolutionen som hon intitalt var en anhängare av, tills den ballade ur under Jacobinerna och hon i princip fick fly för livet. I synnerhet var hon en tidig förkämpe för kvinnors rättigheter, bland annat genom boken <i>A Vindication of the Rights of Woman</i>.</p><p>Hon inledde ett förhållande med amerikanen Gilbert Imlay, med vilken hon fick dottern Fanny. Imlay var inblandad i handel med Skandinavien, vilket var olagligt på grund av britternas blockad under Napoleonkrigen. När ett av hans skepp försvann åtog sig W. att resa i hans ställe för att försöka lösa situationen. Breven hon skrev hem till Imlay under den långa resan gav senare upphov till den aktuella boken.</p><p>Efter en besvärlig båtresa hamnar W. så småningom på kusten utanför nuvarande Kungsbacka. Därifrån tar hon sig till Göteborg där hon stannar ett tag och vilar upp sig inför vidare färd norrut mot södra Norge som är hennes huvudmål. Efter oförrättat ärende återvänder hon söderut och reser vidare till Köpenhamn, och därefter till Hamburg, varifrån hon sedan tar sig tillbaka till England. Där bekräftas henne misstanke att Imlay har träffat en ny kvinna, vilket leder till hennes andra självmordsförsök som hon också överlever. Dock överlever hon inte komplikationerna vid födseln av sin andra dotter Mary några år senare<span style="font-size: x-small;">**</span>. Denna dotter skulle sedermera gifta sig med en viss Percy Shelley och bli en betydligt mer känd författare.</p><p>Kulturellt och politiskt är W. ganska skeptisk till de skandinaviska länderna, som nog var ganska i bakkant vid den här tiden. Däremot uttrycker hon sig uppskattande om den vilda naturen. Göteborg - som endast hanteras i ett av breven - beskrivs som en luftig stad med vackra trädkantade gator med dålig beläggning. Societeten uppfattar hon som okultiverad och mest intresserad av pengar, mat och dryck. Det är en uppfattning som även beslås övriga städer i olika grad. Mest föll Kristiania (dagens Oslo) henne i smaken, sämst tyckte hon om Hamburg.</p><p>Det är inte en helt lättläst bok, och de filosofiska utsvävningarna kan bli ganska långrandiga emellanåt. Däremot är det ett väldigt intressant tidsdokument. Bara en sådan sak hur obekvämt och omständigt det vara att resa under denna tid är fascinerande. Betyget blir tre gedigna skorstenar.</p><h4 style="text-align: left;">Eric Williams - The wooden horse</h4><p>Nu förflyttar vi oss fram till andra världskriget och det tyska fånglägret Stalag Luft III. Här satt nerskjutna brittiska piloter i ett av de mest rymningssäkra tyska fånglägren. Att gräva tunnlar var mycket svårt av olika skäl, bland annat för att fångbarackerna låg långt ifrån alla stängsel. <a href="https://en.wikipedia.org/wiki/Eric_Williams_(writer)" target="_blank">Författaren</a> kom dock på ett sätt att komma runt dessa svårigheter. Fångarna började dagligen hoppa över en träplint under förevändning att hålla sig i fysik form. Plinten placerades relativt nära stängslen, och för att undvika att vakterna skulle fatta misstankar lät man några av de förment klumpigare fångarna "råka" välta plinten några gånger initialt för att vakterna skulle kunna se att det inte fanns något suspekt under.</p><p>När de sedan hade fått upp fysiken lät man en fånge följa med under plinten, gräva några decimeter under passet och sedan ta med sig säckarna med sandjord tillbaka till barackerna. På så sätt hade man till slut grävt en fullständig flyktgång under avspärrningarna och ut till friheten. Man förundras verkligen över såväl planerandet som genomförandet av denna flykt.</p><p>Väl i det fria lyckas W. tillsammans med två andra fångar ta sig ända upp till nordsjökusten, där deras vägar skiljs. W. och en av hans kompanjoner lyckas få kontakt med danska motståndsrörelsen, som hjälper dem få tag på en fiskebåt som smugglar dem över till södra Sverige. Där tar de sig sedemera till Göteborg där de förenas med sin tredje kompanjon på brittiska konsulatet. Boken avslutas med att de gemensamt ger sig ut på stan för att fira sin återvunna frihet.</p><p>Det måste varit på 90-talet som jag läste boken hos mina föräldrar, så jag vågar inte säga allt för mycket om den. Göteborg förekommer som sagt bara perifert, men jag tyckte ändå att den var värd att ta med här. Jag minns den som spännande och vågar ändå rekommendera den. Det blir tre skorstenar. </p><h4 style="text-align: left;">Marie Fredriksson - Simon och ekarna</h4><p>Nästa bok kräver kanske ingen närmare presentation. Men för fullständighetens skull... Den skildrar den unge Simons uppväxt i Göteborg under 40-talet och framåt. Simon är av halvjudiskt ursprung, och han får dessutom en kamrat i den judiske pojken Isak vars familj har flytt från nazisterna. Nazismen och kriget ligger som en mörk bakgrundsfond under första delen av boken.</p><p>Till skillnad från tidigare böcker har Göteborg en framträdande plats i boken. Man kan säga att man får följa flera resor i boken. Göteborgs resa som stad med en växande varvsindustri, pojkarnas resa in i vuxenlivet, och tillika klassresor, även så för Simons styvfar.</p><p>Det är ett fint tidsdokument. Tyvärr finns några saker som gör att det inte blir ett högt betyg. Personporträtten känns ganska grovt tillyxade, och emellanåt blir det lite banalt i största allmänhet. Det ligger också en lätt doft av New Age över boken. Det korta sexuella förhållandet mellan pojkarna och en vuxen kvinna känns också lite sådär. Tre skorstenar stannar betyget vid.</p><h4 style="text-align: left;">Viveca Lärn - Tuppenkuppen</h4><p>Den här boken var det länge sedan jag läste. Vi snackar 80-tal. Jag hade nog inte kommit på den om jag inte hade sett författaren hemmavid nyligen. Hon bor nämligen i närheten av mig har jag förstått. <a href="https://sv.wikipedia.org/wiki/Viveca_L%C3%A4rn" target="_blank">Viveca Lärn</a> är väl annars mest känd för Saltö-böckerna och tillhörande TV-serie. Men hon har huvudsakligen skrivit barn- och ungdomsböcker.</p><p>Tuppenkuppen kretsar kring tonårstjejen Tekla Tedin och hennes bästis Ulle. Tekla bor med sin ensamstående konstnärspappa Tommy. Tommy har just blivit lämnad av sin flickvän, hans tavlor säljer dåligt, han har som lök på laxen blivit allergisk mot sin älskade nyponsoppa, och har glidit ner i en lätt depression.</p><p>Då bestämmer sig Tekla för att tillsammans med Ulle försöka rycka upp tillvaron för Tommy. De planerar en kupp för att placera en av Tommys tavlor - Tuppen - på Göteborgs Konstmuséum. Huruvida de lyckas ska jag inte avslöja, och jag minns faktiskt inte exakt hur det gick heller.</p><p>Det var som sagt ett tag sedan jag läste boken. Men mitt unga tonårsjag uppskattade den i alla fall för sin blandning av allvar och humor. En utmärkt ungdomsbok vågar jag trots allt drista mig till att säga. Och Göteborg har i alla fall en tydlig biroll. Fyra skorstenar blir det efter viss tvekan.</p><h4 style="text-align: left;">Lydia Sandberg - Samlade verk</h4><p>Nu till ett ganska nyligt verk(!) som fått en hel del uppmärksamhet samt Augustpriset 2020. Lydia Sandberg har i intervjuer sagt att hon hade som mål att skriva en Göteborgsroman. Kanske lite på samma sätt som Strindberg, Fogelström och Söderberg skrev Stockholmsromaner. Eller New York hos Paul Austen. Detta var alltså mina egna paralleller.</p><p>Hursom får vi under knappa 700 sidor följa förläggaren Martin Berg från 80-tal till 10-tal. Hur han träffar den blivande konstnären Gustav Becker och sin kommande fru, den intelligenta och gåtfulla Cecilia. Som sedermera försvinner några månader efter sin disputation och lämnar Martin med två barn. Som en parallell tråd får vi följa äldsta barnet Rakel under 10-talet i sitt sökande efter svar om varför modern försvann och vart hon kan ha tagit vägen.</p><p>Förutom ovanstående fyra huvudpersoner så spelar alltså staden Göteborg en viktig roll. I synnerhet genom ganska nostalgiska återblickar till 80-talet. I övrigt bjuds på interiörer från såväl konstnärs-, förlags- som den akademiska världen. Man får en känsla av att författaren har god insyn i dessa miljöer.</p><p>Det är alltså en väldigt välskriven bok, med intressanta karaktärer och miljöer. Jag kan förstå varför den har blivit hyllad. Jag kan dock inte riktigt sätta fingret på varför jag inte ger den toppbetyg. Det blir fyra skorstenar, men ytterst stabila sådana.</p><h4 style="text-align: left;">Åke Edwarsson - Till allt som varit dött</h4><p>Jämfört med hur det ser ut i min bokhylla är det oproportionerligt många deckare med på denna lista. Jag tycker ofta deckare är platta och trista, men då och då blir det ändå att jag läser en slik. Kanske för att jag har fått en trovärdig rekommendation (t.ex. Karin Fossum). Eller som i detta fall för att den utspelar sig i Göteborg.</p><p>Tyvärr är detta en enormt tråkig bok som knappt håller styrfart. Långsamt berättartempo behöver inte alltid vara något dåligt, tvärtom. Men det kräver en skicklig skribent, och dit kan inte Åke Edvardsson räknas. I stället ägnas en massa trycksvärta på tradiga beskrivningar om protagonistens dryck-, mat- och musikvanor. De olika karaktärsporträtten i boken är osedvanligt endimensionella. Vidare serveras en hel del illa dolda politiska pekpinnar. Det blir bara två fallfärdiga skorstenar.</p><h4 style="text-align: left;">Johannes Anyuru - De kommer att drunkna i sina mödrars tårar</h4><p>Nu har vi kommit fram till min favorit på listan, och även detta en Augustprisvinnare (2017). Boken utspelar sig dels i nutid, dels i en dystopisk framtid. Boken inleds effektfullt med ett islamistiskt terrorattentat i en bokhandel i Göteborg. En provokativ Lars Vilks-liknande konstnär ska avrättas live. Den filmande terroristen Nour får dock en vision om en framtid där dådet lett till ett fascistiskt samhälle. Hon vänder därför sitt vapen mot de övriga terroristerna och avbryter avrättningen.</p><p>Två år senare blir en författare (misstänkt lik Johannes själv) tillika bokens berättarjag kontaktad av Nour som sitter på rättspsyk. Inte undra på då hon påstår sig komma från framtiden. En dystopisk framtid där terrordådet genomfördes, och Sverige har förändrats till ett fascistiskt samhälle där alla som inte ses som genuina svenskar är förpassade till ghetton i de tidigare miljonprogramsområdena. Nour överlämnar en skriftlig redogörelse för sina minnesbilder av den alternativa framtid hon hävdar sig komma ifrån.</p><p>Hävdar är nyckelordet här, och som läsare får man aldrig riktig klarhet i huruvida detta är någon slags magisk realism. Eller att det som också föreslagits är någon form av science fiction där Nour har utsatts för minnesexperiment under sin tid i ett fångläger. Oavsett så är det en välskriven och suggestiv roman som på en och samma gång är vacker, hemsk och sorglig, men som i slutändan ändå levererar hopp. Och därtill en liten plot twist. Det kan inte bli annat än fem skorstenar.</p><h4 style="text-align: left;">Zac O'Yeah - Tandooriälgen</h4><p>Jag börjar med att bekräfta att författarnamnet är en pseudonym. Författarens riktiga namn är Sakari Nuotimäkki och är en svenskfinsk författare som är uppväxt i Göteborg. Sedan en längre tid är han bosatt i Bangalore, Indien. Denna bakgrund lyser tydligt igenom i den skruvade och lätt dystopiska deckarthrillern Tandooriälgen. Boken utspelar sig i ett framtida Göteborg, eller Gautampuri som det då också kallas. På grund av extrema klimatförändringar har världen genomgått dramatiska förändringar. Klimatet i Göteborg har blivit tropiskt. USA har spårat ur och hotar med invasion, och Sverige har som många andra länder anslutit sig till den av Indien ledda Sydasiatiska unionen i utbyte mot beskydd. Detta har lett till stor inflyttning av Indier och andra asiater till Sverige, och Göteborg har svällt till en tjugomiljonersstad.</p><p>Detta kräver förstås ett rejält mått av suspension of disbelief<span style="font-size: x-small;">***</span>. Lyckas man med det har man en både spännande och underhållande läsning framför sig. Vi får följa den avdankade kriminalpolisen Herman Barsk som under ett nattskift i nedgångna Masthugget hittar styckade delar från flera människokroppar i köket på restaurangen som gett boken dess namn. Detta leder honom in i en vild jakt på en fanatisk kristen sekt och terrorgrupp som motsätter sig kolonialiseringen.</p><p>Det här är ingen barnvänlig bok. Det är mycket cynism, våld, sex, misär och okontrollerade kroppssubstanser. Men det ryms också en fin kärlekshistoria mellan den desillusionerade Barsk och hans indiska brevbärare Kumkum. Det är inget litterärt storverk, och något Augustpris finns knappast i sikte. Men som underhållning och tankeväckande verklighetsflykt fungerar det utmärkt. Och Göteborg spelar en viktig biroll, även om det kan vara svårt att orientera sig ibland då de flesta gator och platser har fått nya, indiska namn<span style="font-size: x-small;">****</span>. Betyget blir fyra skorstenar.</p><p><span style="font-size: x-small;">* Vilket härligt ord detta är.</span></p><p><span style="font-size: x-small;">** Med sin nya partnet William Godwin.</span></p><p><span style="font-size: x-small;">*** Jag kan tycka att författaren inte behövt ta i så mycket. Det hade räckt med fem grader varmare och fem miljoner. Men Zac är inte mycket för måttfullhet och subtiliteter verkar det som.</span></p><p><span style="font-size: x-small;">**** Det finns en karta i början av boken, men den är inte helt lätt att tyda. Dessutom är det lite tröttsamt att hela tiden bläddra tillbaka.</span></p>Fabrikör Ekstedthttp://www.blogger.com/profile/05062053334398289372noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-6553578271232438737.post-37542837521760181322023-06-30T12:47:00.002+02:002023-07-01T19:08:42.091+02:00I Manchester<p><br /></p><table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><tbody><tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEi6gm0ImPdjB_3gq8gzp_jQIUKf6ScvjZs62xJdU3QrqX_m2blXY7-Y-zhm2LxNKWMBSNaK68-1UjsyvJzQ0DWqIGfxd2ZDj78Ficc9NrPnyIIDvxYLiygeCim7qZslfT2S_z9wTVDG29asn0-EThDdzEPaWaozZF8z8zm_mBHc7cqp7g9R0Du6-r0up9ou/s1024/Manchester.jpg" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" data-original-height="788" data-original-width="1024" height="246" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEi6gm0ImPdjB_3gq8gzp_jQIUKf6ScvjZs62xJdU3QrqX_m2blXY7-Y-zhm2LxNKWMBSNaK68-1UjsyvJzQ0DWqIGfxd2ZDj78Ficc9NrPnyIIDvxYLiygeCim7qZslfT2S_z9wTVDG29asn0-EThDdzEPaWaozZF8z8zm_mBHc7cqp7g9R0Du6-r0up9ou/s320/Manchester.jpg" width="320" /></a></td></tr><tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;">Gammalt & nytt.</td></tr></tbody></table><br /><p>Fram till pandemin hade jag och en kompis som tradition att göra en långhelgstripp till någon Europeisk stad över midsommarhelgen. Vi var båda trötta på traditionellt midsommarfirande och såg det som en bra helg att resa på. Valet av destination styrdes mycket av tillgången på prisvärda direktflyg, men på något sätt blev det alltid ett ställe med intressant ölutbud.</p><p>Nu när pandemin äntligen är över och allt är tillbaks i något slags normalläge valde jag att återuppliva traditionen på egen hand. Jag hade en ambition att komma iväg till Dublin, men det fanns inga bra biljetter att få tag på. I stället hittade jag Ryanair-biljetter till Manchester för 500 kr, en stad som jag haft ögonen på ett tag.</p><h4 style="text-align: left;">Staden</h4><p>Manchester är väl främst känt för två saker; textilindustrin och fotboll. Det sistnämnda ägnade jag ingen som helst uppmärksamhet. Vad gäller det förstnämnda besökte jag Science and Industry Museum som i stort sett enbart kretsade kring textilindustrin, samt vetenskapliga och tekniska framsteg kopplade till denna. Det var ett ganska litet museum, och tyvärr var det en ganska hög ljudnivå på grund av några skolklasser som gick runt och tjoade. Det var tydligt att man hade anpassat muséet för att få fler riktigt unga besökare, vilket förstås har en viktig poäng. Det var helt klart värt ett besök i alla fall, och det fanns dessutom några bra pubar i närheten. Vi återkommer snart till det ämnet.</p><p>Staden i sig var livlig och en smula kaotisk. Klassiska tegelbyggnader från industriperioden samsades med eleganta stenhus och en massa nybyggda moderna hus, ofta med en påfallande höjd. Och många nya var under uppförande. Det känns tydligt att staden befinner sig i en boom. Precis som många andra tidigare industristäder har den gått igenom en period av nedgång och kris under 60-talet och fram till Thatcheråren, för att från sent 80-tal och framåt ha fått ett uppsving. Samtidigt med all ny ståt och prakt fanns det också tydliga tecken på den nyfattigdom som börjat växa i England med uteliggare som sov på gatorna.</p><h4 style="text-align: left;">Ölscenen</h4><p>De senaste åren har en stark modern ölkultur växt fram med Cloudwater i spetsen. Det fanns också gott om riktigt bra ölhak i staden, allt från klassiska cask-pubar till moderna kranar-i-väggen-barer. Och allt mittemellan. Som vanligt baserade jag mitt öldrickande efter <a href="https://www.ratebeer.com/places/city/manchester/80/240/" target="_blank">Rate Beer Places</a>. Och det visade sig vara ett bra val ty alla ställen med betyg över 80 som jag besökte var riktigt bra. Och av en slump hittade jag North Taproom som borde ha hamnat på listan, ty det var en schysst modern ölbar. I denna kategori var annars Beermoth toppstället. Även Cloudwaters taproom är väl värt ett besök förstås.</p><p>Mina största favoriter var annars ställen som Port Street Beer House, Cask och även Smithfield Market Tavern som kombinerade en handfull cask i ypperligt skick med lite modernare grejer, samt lite tyskt och belgiskt på fat. Visserligen är det i första hand cask jag är ute efter när jag besöker UK, men det är alltid trevligt att kunna varva med en schysst tysk lager eller en belgare emellanåt.</p><p>Vad gäller renodlade caskställen så var favoriten Marble Arch Inn. En klassisk, genuin pub med lokala stammisar och ett stort utbud på cask. Tyvärr serverades de sistnämnda dock för varmt för ett toppbetyg, men det är helt klart värt att ta sig norr om ringleden för att besöka detta ställe. I närheten ligger dessutom fler utmärka ställen, exempelvis ovan nämnda Smithfield och Cloudwaters taproom. I allmänhet är staden väldigt kompakt och jag såg inget behov av att använda andra kommunikationsmedel än apostlahästarna.</p><p>Mycken god öl hann rinna nerför strupen, och bäst var Kirkstall Brewery Black Band Porter som dracks på Port Street Beerhouse. Tänk er Fuller's London Porter fast ännu godare.</p><h4 style="text-align: left;">Mat</h4><p>På Marble Arch Inn testade jag åter sunday roast, och ej heller denna gång blev jag särskilt övertygad. Den bruna maten helt enkelt. Jag föredrar nog fish & chips från det lokala köket. Fast brittisk-indisk mat måste nästan räknas in i det sistnämnda. Och det brukar vara utmärkt. Denna gång hittade jag Bundobust via RB-listan som var något så udda som en indisk vegetarisk restaurang kombinerat med bryggeritapprum. Ölen var bra, men framför allt maten gjorde stället väl värt ett besök.</p><p>Allra bäst var dock Rudy's Pizza Napolitana. Jag besökte först stället i närheten av Smithfield etc., men upptäckte senare att det även fanns ett ställe 200 meter från mitt hotell. Det sistnämnda såg dock mer fullbelagt ut. I övrigt kan nämnas att det försiggick en street food market i Picadilly Gardens runt lunch varje dag jag var där.</p><p><b>Slutord</b></p><p>Manchester är kanske inte ett klassiskt resmål i bemärkelsen att det finns en massa välkända historiska sevärdheter. Många åker nog dit för att kolla på fotboll. Men jag brukar uppskatta att tillbringa några dagar i de flesta städer genom att bara knalla runt och insupa atmosfären samt en och annan alkoholhaltig dryck. Och Manchester var inget undantag.</p>Fabrikör Ekstedthttp://www.blogger.com/profile/05062053334398289372noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-6553578271232438737.post-69615635799966606622023-06-18T18:55:00.003+02:002023-09-06T14:31:42.573+02:00Om en sopig klyscha<p> </p><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiACcD8SUF1Qk3veRLi6mxEmxaaFSSSRzgNhCq6baKlt0g_HxF6vsv5Lm2gCtWDC7skRZ0twTeURIaJdq3ZE4jgutzNJoAEgf1muMtNwXx7g307eEZWDwR_0Kxz5AEHSees1oqI5h86jlM9LZRlu9CGnMSgS3LqQ21Ae984SpwSGunjWpN74NQ52Jp9iw/s667/garbage.png" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="386" data-original-width="667" height="185" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiACcD8SUF1Qk3veRLi6mxEmxaaFSSSRzgNhCq6baKlt0g_HxF6vsv5Lm2gCtWDC7skRZ0twTeURIaJdq3ZE4jgutzNJoAEgf1muMtNwXx7g307eEZWDwR_0Kxz5AEHSees1oqI5h86jlM9LZRlu9CGnMSgS3LqQ21Ae984SpwSGunjWpN74NQ52Jp9iw/s320/garbage.png" width="320" /></a></div><br /><p><br /></p><p>Bloggtiteln ovan ska inte tolkas bokstavligt. Det är en ordlek kring yttrycket som i sitt engelska original heter <a href="https://en.wikipedia.org/wiki/Garbage_in,_garbage_out" target="_blank">garbage-in-garbage-out</a>. På svenska blir det ofta skit in - skit ut. Det handlar alltså från början om datavetenskap och om att dåliga indata ger dåliga utdata. Men det har även spritt sig som en allmän klyscha, bland annat inom hembryggarvärlden där jag sett användas upprepade gånger, inklusive från seriösa personer. Som många klyschor har den ett korn av sanning i sig, eller till och med flera. Det är dock inte svårt att hitta på motexempel; hörde jag vattenreningsverk? Vad ölbryggning anbelangar är det huvudsakligen två sammanhang den brukar användas i, så låt mig kommentera dessa.</p><h4 style="text-align: left;">Dåliga ingredienser</h4><p>Att klyschan i mångt och mycket skulle stämma i detta fall är kanske inte så kontroversiellt. Dåliga ingredienser som oxiderad malt eller humle ger i allmänhet en negativ smakpåverkan. Dock är det inte på förstone helt givet att det blir så. Man skulle kunna tänka sig att koket skulle driva bort negativa aromer. Och så kan det också vara delvis, tänkt till exempel på de långa lambik-koken där ett av skälen är att driva bort oönskade aromer från oxiderad humle.</p><h4 style="text-align: left;">Grumlig vört</h4><p>Många bryggare ägnar en betydande insats åt att få så klar vört som möjligt. Såväl mellan mäskning ock kok (recirkulering) som mellan kok och jäsning (whirlpool, saftsil m.m.). För klarare vört ger givetvis klarare slutöl, inte sant? Detta är långt från självklart när man tänker efter lite noggrannare, något jag har gjort <a href="https://fabrikorekstedt.blogspot.com/2016/05/om-olets-klarhet.html" target="_blank">här</a>. Sammanfattningsvis så är rätt mycket av det som fastnar i recirkuleringen och whirlpoolen/saftsilen ganska grova partiklar som i sig inte skulle påverka ölets klarhet utan hamna i botten på jäshinken.</p><p>Dock är det ändå möjligt att ansträngningar för att få en klarare vört kan löna sig. Dels kan även finare partiklar fastna i det filter som maltbädden utgör. Vilket i sig faktiskt är ett ännu ett motexempel. Det är också möjligt att visst "bös" kan ge extra tanniner i vörten om de får vara med i koket. Utöver att det kan ge ett negativt smakbidrag så kan tanniner reagera med proteiner och orsaka grumling. Jag har inte sett något som övertygande har visat att så är fallet. Men min huvudpoäng är att det inte är så självklart som uttrycket skit-in-skit-ut kan ge intryck av.</p>Fabrikör Ekstedthttp://www.blogger.com/profile/05062053334398289372noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-6553578271232438737.post-64952032448624917592023-05-31T20:09:00.003+02:002023-06-14T19:38:21.347+02:00I Baskien<p> </p><table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><tbody><tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjXyzwtGYXOq2rnAY3jfvKcAjzfnONs9GCoCyB4x7y2-L9NrM5lw3KZH2JozwE4vQxuxJEnjnf5nGFR_QWdDauH4zaRTpVVkp6mbrSnOb5H-4dGpwE554hbQ6WGo7-5KIT6BHnqslWBccPiAf1s_1n6pocAZzmhUOGVzBjXnx8n17XfIqi_UjtVRYa95Q/s1600/San_Sebasti%C3%A1n-Donostia_-_Torre_Atotxa_1.jpg" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" data-original-height="1600" data-original-width="1200" height="320" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjXyzwtGYXOq2rnAY3jfvKcAjzfnONs9GCoCyB4x7y2-L9NrM5lw3KZH2JozwE4vQxuxJEnjnf5nGFR_QWdDauH4zaRTpVVkp6mbrSnOb5H-4dGpwE554hbQ6WGo7-5KIT6BHnqslWBccPiAf1s_1n6pocAZzmhUOGVzBjXnx8n17XfIqi_UjtVRYa95Q/s320/San_Sebasti%C3%A1n-Donostia_-_Torre_Atotxa_1.jpg" width="240" /></a></td></tr><tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;">Torre de Atotxa.</td></tr></tbody></table><br /><p>Under Den Helga Ballongflygningshelgen blev det en tur till Baskien. Jag var här under <a href="https://fabrikorekstedt.blogspot.com/2019/01/pa-iberiska-halvon.html" target="_blank">mellandagarna 2018</a>, närmare bestämt i San Sebastian. Besöket gav mersmak, och dessutom har jag varit sugen att besöka den lokala huvudstaden Bilbao. Jag hade först inte för avsikt att skriva ett blogginlägg om resan, men olika dryckesrelaterade upplevelser gjorde att jag ändrade mig. Men vi tar det från grunden.</p><h4 style="text-align: left;">Om Baskien</h4><p>Jag kan inte låta bli att jämföra Baskien med Skottland. Båda är autonoma regioner i en större statsbildning, och har stundtals behandlats ganska illa av övermakten. Även geografiskt finns likheter med ett bergigt och kuperat landskap, samt ett regnigt klimat. Det är givetvis varmare i Baskien, men skillnaden är mindre än man kan tro då det kalla vattnet i Biscayabukten modererar klimatet. I båda regionerna finns en stark självständighetsrörelse, om än något mer våldsam i Baskien. Och båda har ett tvärkors i sin flagga.</p><p>Givetvis finns det skillnader också. Medan Skottland är känt för whiskey och öl, är det cider och vin som gäller i Baskien. I Baskien finns också en utmärkt matkultur vilket kanske inte är något man förknippar Skottland med. Den Baskiska matkulturen kretsar mycket kring pinxtos, smårätter som ofta äts stående på för ändamålet specifika barer. Ibland äts de som aperitif innan man går vidare till en större restaurang. De sistnämnda öppnar oftast inte förrän 21, medan pinxtosbarerna öppnar några timmar tidigare. Pinxtosbarerna har dessutom öppet några timmar runt 12-snåret på förmiddagen och tidig eftermiddag. Detta kan vara bra att veta för att planera sitt ätande; mitt på dagen kan det vara svårt att hitta ställen att äta.</p><h4 style="text-align: left;">San Sebastian vs. Bilbao</h4><p>För att fortsätta med mina whiskyosande jämförelser så påminner Baskiens två största städer en aning om just Skottlands dito. Den mindre av dem (Edinburgh & San Sebastian) är lite mer posh och elegant, medan den större (Glasgow & Bilbao) är lite mer ruffig men samtidigt med mer storstadspuls.</p><p>San Sebastian är en väldigt vacker stad med en enhetlig bebyggelse i 5-10 våningar. Enda undantaget är det modernistiska missfostret <a href="https://www.freewalkingtoursansebastian.com/the-tallest-building-in-san-sebastian/#:~:text=Well%2C%20that%20is%20the%20Atocha,tallest%20building%20in%20San%20Sebastian." target="_blank">Torre de Atotxa</a> som tyvärr kan ses från stora delar av staden. Lustigt nog visade sig vårt hotellrum ligga på våning två i denna byggnad, och jag kan meddela att byggnaden var betydligt trevligare på insidan.</p><p>I Bilbao är det gott om högre byggnader, ofta lite huller om buller med mer klassisk stadsstruktur. Här har uppenbarligen stadsutvecklarna har haft friare tyglar på gott och ont. Mest på gott tycker jag nog; här finns en hel del intressant modern arkitektur, med Guggenheimmuséet som kronan på verket.</p><p>Jag gillade verkligen båda städerna. Bilbao var dock favoriten på grund av lite mer puls och storstadskänsla. Men nog om det, och över till dryckerna.</p><h4 style="text-align: left;">Vin</h4><p>Att det görs vin i Baskien är kanske inte så välkänt. Men det görs det, och den för området mest karaktäristiska varianten är Txakoli. Txakoli är oftast ett ungt, lättdrucket vitt vin med hög syra och måttlig alkoholhalt, och ibland även lite kolsyra, lite som Vino Verde. Det finns röda varianter och rosé, men det överlägset mest vanliga är den vita varianten. Ofta hälls den upp på samma sätt som den lokala cidern, d.v.s. från hög höjd för att få lite "liv" i vinet. I övrigt var det mycket vin från närbelägna Rioja och Navarro som gällde.</p><h4 style="text-align: left;">Cider</h4><p>Den baskiska cidern är den mest karaktäristiska drycken från detta område. Torr, låg kolsyra och med ganska tydlig syra och tanninbeska. Samt den speciella upphällningsmetoden. Vi försökte boka en guidad tur hos någon av de många cidermakarna utanför San Sebastian, och till slut trodde vi att vi hade lyckats hos Astarde. Men när vi kom dit fick vi förklarat att säsongen för rundturer var över, och att de bara kunde erbjuda den sedvanliga måltiden med fri provning. Det funkar nämligen så på alla dessa ställen att man betalar för en trerättersmiddag typiskt med torskomelett, grillad T-benstek samt en osttallrik eller annan efterrätt. Samt fri provsmakning direkt från faten. Någon bar har jag aldrig sett, och jag tror inte att man bara kan klampa in och endast prova cider. Hela paketet ges dock till ett högst överkomligt pris. Och vi hade ändå tänkt oss äta något så vi satte oss vid ett bord och fick in en korg med bröd.</p><p>Men då hade de plötsligt lyckats ringa in deras yngsta medarbetare som gav en liten minitur på den lilla anläggningen som hade gått i familjens ägo under 15 generationer. Vi fick lära oss att de flesta cidermakare i Baskien importerar äpplen från Frankrike och Tyskland eftersom skötseln av de inhemska äppelträden har varit eftersatt. Detta hade Astarde bestämt sig för att försöka vända, och hade börjat plantera nya träd med inhemska sorter.</p><p>Jag förhörde mig också om jäsningen i detalj. De spontanjäser och sätter satserna i september och oktober. Den ordinarie etanoliska jäsningen tar endast ungefär tre veckor. Därefter sker malolaktisk jäsning i ungefär tre månader, och efter ytterligare några månaders lagring flaskas den mesta cidern under april<span style="font-size: x-small;">*</span>. Därefter är cidern drickfärdig lagom till sommaren. Man sparar dock en del fat för ytterligare lagring. Skälet till detta är att få lite mer volatila syror (läs vinäger) i cidern vilket tydligen uppskattas av lokala cideraficionador. De fat vi fick smaka ur (färre tillgängliga jämfört med tidigare under året) var antingen sådana som skulle lagras till nästa år, alternativt från förra året som snart skulle flaskas. De sistnämnda hade en tydlig ton av ättiksyra och etylacetat, dock inte på de höga nivåer som jag ibland kan känna på flaska.</p><h4 style="text-align: left;">Öl</h4><p>Slutligen några ord om det som ändå är bloggens huvudtema. I Baskien finns en hyfsat levande ölkultur med flera nya bryggerier, varav Basqueland nog är det mest kända. Vid mitt förra besök i San Sebastian besökte vi bryggeriet. Denna gång besökte vi deras nya vattenhål i stadsdelen Gros, vilket var ett schysst och modernt ölhak som var välbesökt av lokalbefolkningen en torsdagseftermiddag.</p><p>Just Basqueland är ofta väl representerade på de loka ölbarerna i båda städerna, tillsammans med några andra lokala bryggerier samt Garage från Barcelona. I övrigt är det ganska mycket belgiska öl, dels på fat men framför allt på flaska.</p><p>Totalt sett var Singular i Bibao det bästa ölstället under resan. Här köpte jag en flaska Cantillon Grand Cru Broucsella för en högst rimlig penning<span style="font-size: x-small;">**</span>. Ett annat ställe värt att nämna är Bihotz Café i samma stad. Som vanligt ger RateBeer places en bra ingång till vilka ställen som kan vara värda att besöka.</p><p><br /></p><p><span style="font-size: x-small;">*Det är därför som man tar en slags halvpaus i besöksverksamheten i början av maj tills sommarsemestrarna.</span></p><p><span style="font-size: x-small;">** Rent allmänt är dryck väldigt billigt i Baskien. Ett glas schysst vin kostade ofta knappt 20 kr.</span></p>Fabrikör Ekstedthttp://www.blogger.com/profile/05062053334398289372noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-6553578271232438737.post-25083583134363733672023-05-15T19:50:00.000+02:002023-05-15T19:50:14.323+02:00Bryggsäsongen 2023/2024<p> </p><table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><tbody><tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgPJnWZgGuhhtbyMJyFgRPD6fPw_SbCs1stc-Xy37zLkV2j25R6axoJWrXW3N5U9dLC4ky-KAMzwM7q-iBCHldMQjX9Gjs5CTS8HgVc4uzqhJIUCabj5FddXditeT_oxUP5qQh6SVzihm268Tv9gi0425Z0qgdqoXEZFga5G7EsUE8j3-lBNryDZLyE9A/s1200/jonsson-mallorca.jpg" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" data-original-height="675" data-original-width="1200" height="180" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgPJnWZgGuhhtbyMJyFgRPD6fPw_SbCs1stc-Xy37zLkV2j25R6axoJWrXW3N5U9dLC4ky-KAMzwM7q-iBCHldMQjX9Gjs5CTS8HgVc4uzqhJIUCabj5FddXditeT_oxUP5qQh6SVzihm268Tv9gi0425Z0qgdqoXEZFga5G7EsUE8j3-lBNryDZLyE9A/s320/jonsson-mallorca.jpg" width="320" /></a></td></tr><tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;">Ere nån som har nån plan, eller?</td></tr></tbody></table><br /><p>Vips så var ännu en bryggsäsong över, och det är rätt skönt när alla prylar har åkt ner i källaren för ett halvår sådär. Ofta brukar jag så här års ha ganska klara planer för vad jag ska brygga nästa säsong, men så var inte fallet i år. Lite lösa tankar fanns, men jag fick verkligen ta en rejäl funderare. Och efter jag har tänkt färdigt finns det ändå lite utrymme kvar för infall, i synnerhet vårens bryggningar. För precis som de senaste åren blir det en bryggningsperiod per årstid (förutom sommaren). Varje period innebär två bryggningar med samma jäst, först en svagare och därpå en starkare.</p><p><b>Höst</b></p><p>Här är det redan spikat att det blir brittiskt med West Yorkshire-jästen. Tidigare säsonger har jag bryggt brittiskt under vintern, men i år vill jag ha klart min vintervärmare till vintern, och då får det bli bryggning under november. Den starkare varianten blir alltså min återkommande vintervärmare, medan den svagare varianten fortfarande är en öppen historia. Bitter? Mild? Annat?</p><div><b>Vinter</b></div><div><br /></div><div>Här lutar det åt att det blir tysk lager igen. Jag var inte helt nöjd med min <a href="https://fabrikorekstedt.blogspot.com/2023/01/brygd-208-storkotbusser.html" target="_blank">Storkotbüsser</a>, så jag funderar på ett nytt och aningen alkoholsvagare försök på en mittelfrüh-bonanza. Kanske en imperial pilsner på 7-8 %. Vad gäller den svagare varianten är jag också lite öppen, men det lutar åt något lite halvmörkt typ märzen. Vi får se.</div><div><br /></div><div><b>Vår</b></div><div><br /></div><div>Här är det helt öppet. Det vore väl läge för belgiskt igen. Men kanske är det dags för veteöl? Det var ett tag sedan. Jag blev lite sugen på ljus weizenbock efter att ha påmints om hur bra Ayingers variant är. Vad gäller den svagare varianten kanske en normalstark weizen med modern humle kunde sitta fint. Jag har ju gott om tid att fundera vidare.</div><div><br /></div><div><b>P-lambik:</b></div><div><br /></div><div>Något som är helt säkert är att det blir två p-lambikbryggningar; en på hösten och en på våren. För att få plats med höstens sats kommer jag behöva använda drygt 10 liter av någon befintlig lambik. Det lutar mot att jag kommer torrhumla med riwaka i detta syfte. Före vårens bryggning kommer jag förstås blanda en ny p-geuze.</div><p></p>Fabrikör Ekstedthttp://www.blogger.com/profile/05062053334398289372noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-6553578271232438737.post-33427150579120909072023-04-30T20:31:00.000+02:002023-04-30T20:31:14.316+02:00Pseudogeuze #10<p> </p><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEizZFCD81kRcAj-NTWOQM2BPaS0rvee6yZUIPkO25YQtoY62EAo2xVbPtrxh8c68vX0XbUDpeU6qg-yHA19n_afnql3VvnV8AObIH46H2T17Sywwd_5fZVKsl4vMURS0OiCCjqCMdPGuU5FbCJx0anQwZI2bm-2yQ2b6krH0W2kTq_c2JvKD0Grjem-hw/s1080/mix10red.png" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="1080" data-original-width="1080" height="320" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEizZFCD81kRcAj-NTWOQM2BPaS0rvee6yZUIPkO25YQtoY62EAo2xVbPtrxh8c68vX0XbUDpeU6qg-yHA19n_afnql3VvnV8AObIH46H2T17Sywwd_5fZVKsl4vMURS0OiCCjqCMdPGuU5FbCJx0anQwZI2bm-2yQ2b6krH0W2kTq_c2JvKD0Grjem-hw/s320/mix10red.png" width="320" /></a></div><br /><p>Årets geuzeblandning blev hastigt påkommen när jag plötsligt insåg att jag bara hade en lördagseftermiddag kvar att göra den på. Dagen efter behövde jag ett tomt kärl för bryggningen av <a href="https://fabrikorekstedt.blogspot.com/2023/03/pseudolambik-45.html" target="_blank">p-lambik 45</a>. Och på kvällen skulle jag iväg på en middag samtidigt som jag tvättade på eftermiddagen. Lyckligtvis hade jag redan en plan för ungefär vilka lambikar jag skulle använda, så det hela hanns med till slut utan någon större stress.</p><p><b>Data:</b></p><p></p><ul style="text-align: left;"><li>Volym 27 l</li><li>OG 1,054</li><li>FG 1,005</li><li>ABV 7,0 %</li></ul><div><b>Blandning:</b></div><div><ul style="text-align: left;"><li>5 liter <a href="https://fabrikorekstedt.blogspot.com/2018/01/pseudolambik-31.html" target="_blank">sats 31</a>.</li><li>10 liter <a href="https://fabrikorekstedt.blogspot.com/2021/04/pseudolambik-41.html" target="_blank">sats 41</a>.</li><li>12 liter <a href="https://fabrikorekstedt.blogspot.com/2022/03/pseudoslambik-43.html" target="_blank">sats 43</a>.</li></ul><div><b>Bedömning 2023-04-30:</b></div></div><div><br /></div><div>Tämligen klar öl med ett fint men kortvarigt vitt skum. Aromen har sköna fruktiga toner med inslag av höstlöv. Det finns en mycket lätt ton av THP på slutet, men den var tydligare för några veckor sedan och kan förväntas försvinna helt inom kort. Beskan är måttlig och syran är på en bra nivå. På det hela stora en bra geuze.</div><p></p>Fabrikör Ekstedthttp://www.blogger.com/profile/05062053334398289372noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-6553578271232438737.post-20424823925975566392023-04-02T19:13:00.006+02:002023-04-25T14:36:23.971+02:00Brygd #210: NZ-starköl<p> </p><table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><tbody><tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEi1yectR9s2pzHt39eDcPUnNT-iSZPfnHewf9stDOs5TG2B4E3gPaMVHYRhSwrSvLS6Xch9L0I09dg8M4ZemzYk0kwbxxUpjYpUrULj7SV_gqrXcI_TjnCSqb-RCvpMHTunQ1jxxhDo2sqa89aOrUNOEN3Tx3Xu6VkGAJ5rdMLfsu8xN5Dvz1MqIdPXqw/s1200/NZ%20strong%20ale.jpg" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" data-original-height="1200" data-original-width="630" height="320" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEi1yectR9s2pzHt39eDcPUnNT-iSZPfnHewf9stDOs5TG2B4E3gPaMVHYRhSwrSvLS6Xch9L0I09dg8M4ZemzYk0kwbxxUpjYpUrULj7SV_gqrXcI_TjnCSqb-RCvpMHTunQ1jxxhDo2sqa89aOrUNOEN3Tx3Xu6VkGAJ5rdMLfsu8xN5Dvz1MqIdPXqw/s320/NZ%20strong%20ale.jpg" width="168" /></a></td></tr><tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;">En ganska stark nyzeeländsk öl.</td></tr></tbody></table><br /><p>Detta är nog det öl jag har bryggt flest gånger. Kanske för att den första versionen är det godaste öl jag någonsin har bryggt. Senare upplagor har inte varit lika fantastiska, som exempelvis <a href="https://fabrikorekstedt.blogspot.com/2015/03/brygd-138-nz-starkol.html" target="_blank">senaste versionen</a>. Jag är dock inte så säker på att alla dessa versioner har varit sämre än originalet. Att jag har blivit mer kräsen väger säkert också in. Men nu när riwaka är tillbaka är det dags för ett nytt försök. Precis som för <a href="https://fabrikorekstedt.blogspot.com/2023/03/brygd-209-nz-blekol.html" target="_blank">blekölet</a> så står NZ-humle för en blandning i lika delar av pacific gem och riwake.</p><p><b>Data:</b></p><p></p><ul style="text-align: left;"><li>Volym 20 l</li><li>OG 1,080</li><li>FG 1,018</li><li>ABV 8,7 %</li><li>SRM 25</li><li>IBU 70</li></ul><div><b>Mäskning:</b></div><div><ul style="text-align: left;"><li>4 kg pale ale-malt</li><li>2 kg münchnermalt</li><li>1 kg karamellmalt (SRM 60)</li><li>500 g havregryn</li><li>300 g chokladmalt</li><li>1/2 krm kalciumklorid</li></ul><div>Infusionsmäskning vid 68 C i en timma.</div></div><div><br /></div><div><b>Kok:</b></div><div><ul style="text-align: left;"><li>50 g NZ-humle i 60 minuter.</li><li>100 g NZ-humle i 20 minuter.</li><li>100 g NZ-humle vid kokslutet.</li></ul><div>Total koktid drygt en timma.</div></div><div><br /></div><div><b>Jäsning:</b></div><div><br /></div><div>Med US-05 (jästkakan från <a href="https://fabrikorekstedt.blogspot.com/2023/03/brygd-209-nz-blekol.html" target="_blank">NZ-blekölet</a>)</div><div><ul style="text-align: left;"><li>vid 18 C i 4 dagar</li><li>vid 21 C i 4 dagar</li></ul></div><div><b>Övrigt:</b></div><div><br /></div><div>Kolsyrejäsning med strösocker, 5 g/l.</div><div><br /></div><div><b>NZ-starköl vs. Hibernation Ale:</b></div><div><br /></div><div>Om man följer länkarna till tidigare versioner kanske man kan finna att denna öl ursprungligen inspirerades av Great Divide Hibernation Ale (GDHA). Det är också ursprunget till namnet; GDHA klassa ofta som en English/American Strong Ale. GDHA är en av mina största favoriter bland amerikanska öl, så min besvikelse var stor när jag trodde att den inte dök upp till förra årets vintersläpp. Men av en slump upptäckte jag en burk hos Ölstudion i Göteborg lagom till bryggningen av detta öl. Och då är det klart att jag kör en vs.-match.</div><div><br /></div><div>Vid upphällning har Fabrikörns NZ-starköl (NZSÖ) en något mörkare ton än GDHA; kastanjebrun mot kopparfärgad och med ett mörkare och krämigare skum. NZSÖ vinner utseendematchen.</div><div><br /></div><div>Arommässigt har GDHA en tydligt mer nötig maltarom jämfört med med karamellig dito hos NZSÖ med en lätt rostad ton. Den sistnämnda har en mer bärig humleton, medan GDHA har klassis citrus- och tallbarshumle. Jag föredrar nog humlearomen från som NZSÖ som gifter sig mycket bättre med maltaromen, men den sistnämnda är i sig just det fantastiska hos GDHA som fäller avgörandet till dess fördel.</div><div><br /></div><div>Sammantaget är ställningen således Fabrikörn - Omvärlden 43 - 45.</div><p></p>Fabrikör Ekstedthttp://www.blogger.com/profile/05062053334398289372noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-6553578271232438737.post-24786427891914563932023-03-28T21:10:00.007+02:002023-04-18T15:00:49.651+02:00Brygd #209: NZ-bleköl<p> </p><table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><tbody><tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhGakNXIXZniUcEeR8rgBv4LN1XO5Vo4IOtnXx-DpGMSw3jWnKNr2DBC3o52azCHl4yhiFjBaVj_WgGZZBSGD8zp43z5Ckp3-bg2eQ5S8iJZJu4yUNhUGIaxO4YbIRurGVbcJIh2fjIrlNygKqUYQi3vVKRWt10KeVWkgvHbWFfXTqau5BtZAvHWPhFwQ/s480/NZ%20pale%20ale.jpg" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" data-original-height="480" data-original-width="360" height="320" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhGakNXIXZniUcEeR8rgBv4LN1XO5Vo4IOtnXx-DpGMSw3jWnKNr2DBC3o52azCHl4yhiFjBaVj_WgGZZBSGD8zp43z5Ckp3-bg2eQ5S8iJZJu4yUNhUGIaxO4YbIRurGVbcJIh2fjIrlNygKqUYQi3vVKRWt10KeVWkgvHbWFfXTqau5BtZAvHWPhFwQ/s320/NZ%20pale%20ale.jpg" width="240" /></a></td></tr><tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;">En sådan har Fabrikörn ej använt.</td></tr></tbody></table><p>Jag var tidigt ute med att använda nyzeeländsk humle, första gången var början av 2009. Detta var innan nelson sauvin hade slagit stort, och till och med innan jag hade börjat blogga. Framför allt var det kombon av pacific gem och riwaka som jag var extra förtjust i. Sedan försvann plötsligt riwaka från hembryggningsbutikerna. Enligt uppgift var den svår att odla på grund av känslighet för skadedjur, och den lilla skörd som genererades användes upp av lokala bryggare.</p><p>Men för ett halvår sedan dök den plötsligt upp igen hos Humlegården. Påpassligt nog beställde jag 4 påsar á 100 g, ty efter att lagret fylldes på någon gång så är den nu åter slut. Kanske kommer den tillbaka, men nu ska jag som sagt få användning för den då det blir repris på en <a href="https://fabrikorekstedt.blogspot.com/2009/12/nyzeelandsk-pale-ale.html" target="_blank">pale ale</a> med ovan nämnda humlesorter. Jag drar ner på münchnermalten denna gång. Däremot är det återkomst till min gamla arbetshästjäst US-05 efter att en längre tid ha ha avstått <a href="https://fabrikorekstedt.blogspot.com/2018/01/om-torrjast.html" target="_blank">torrjäst</a>. Som vanligt betecknar NZ-humle en blandning i lika proportioner av de ingående humlesorterna.</p><p><b>Data:</b></p><p></p><ul style="text-align: left;"><li>Volym 25 l</li><li>OG 1,048</li><li>FG 1,010</li><li>ABV 5,1 %</li><li>SRM 7</li><li>IBU 45</li></ul><div><b>Mäskning:</b></div><div><ul style="text-align: left;"><li>3 kg pale ale-malt</li><li>2 kg münchnermalt</li><li>1 tsk laktol</li><li>1/2 tsk kalciumklorid</li><li>1/2 tsk kalciumsulfat</li></ul><div>Infusionsmäskning vid 68 C i en knapp timma.</div></div><div><br /></div><div><b>Kok:</b></div><div><ul style="text-align: left;"><li>20 g NZ-humle i 60 minuter</li><li>40 g NZ-humle i 20 minuter</li><li>80 g NZ-humle vid kokslutet</li><li>1 krm Protafloc i 20 minuter</li></ul><div>Total koktid drygt 60 minuter.</div></div><div><br /></div><div><b>Jäsning:</b></div><div><br /></div><div>Med 1 paket US-05</div><div><ul style="text-align: left;"><li>vid 18 C i 5 dagar</li><li>vid 20 C i 5 dagar</li></ul><div><b>Övrigt:</b></div></div><div><ul style="text-align: left;"><li>Kolsyrejäsning på flaska med strösocker, 5 g/l</li></ul><div><b>Bedömning (2023-04-17):</b></div></div><div><br /></div><div>Efter ett styrelsemöte i bostadsföreningen känner jag mig sugen<span style="font-size: x-small;">*</span> på öl och knäcker en NZ-bleköl. Precis som de ursprungliga engelska blekölen är den inte så jätteljus; i detta fall bärnstensfärgad med en lätt disighet. Aromen är brödig med snygga fruktiga och bäriga humletoner; jordgubb och björnbär m.m. Avslutningen är torr med snygg beska. Jag säger som Henke Larsson: jag är nöjd.</div><div><br /></div><div><span style="font-size: x-small;">* Det var ett högst odramatiskt och ganska kort möte, men jag var torr i halsen.</span></div><p></p>Fabrikör Ekstedthttp://www.blogger.com/profile/05062053334398289372noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-6553578271232438737.post-17665055286346366102023-03-26T20:39:00.001+02:002023-03-26T20:40:19.303+02:00Pseudolambik #45<p> </p><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhtGDD0T4wKPWFVzhe09a6OYkamLXO1Y9u8O7JvNVaQijsKkSGhXNNbqGpmRmHAsv2wG8TTxlBzpFNSPdMHHlxlR3HYxpqlzGSjz-hNnOmiBm-6zjDoTbRW0dIC5iuCMFT47lmuTmv9otghHKtlrmzDf1Lyp-l-D_L0eynJiwY2zoxs6YNRirhJlq6HOg/s853/45-angel-number.jpg" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="853" data-original-width="640" height="320" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhtGDD0T4wKPWFVzhe09a6OYkamLXO1Y9u8O7JvNVaQijsKkSGhXNNbqGpmRmHAsv2wG8TTxlBzpFNSPdMHHlxlR3HYxpqlzGSjz-hNnOmiBm-6zjDoTbRW0dIC5iuCMFT47lmuTmv9otghHKtlrmzDf1Lyp-l-D_L0eynJiwY2zoxs6YNRirhJlq6HOg/s320/45-angel-number.jpg" width="240" /></a></div><br /><p>Jag ansträngde mig verkligen för att skriva ett intressant inledande stycke till detta inlägg. Men bläcket var torrt, diktafonen var död, tangentbordet var stumt, välj din favoritmetafor. Skälet är förstås att det inte finns något nytt att säga, allt var precis som vid tidigare p-lambikbryggningar. Men till slut blev det ett inledningsstycke ändå, om än utan innehåll. Lite som Seinfeld's "a show about nothing".</p><p><b>Data:</b></p><p></p><ul style="text-align: left;"><li>Volym 23 l</li><li>OG 1,055</li></ul><div><b>Mäskning:</b></div><div><ul style="text-align: left;"><li>4 kg pilsnermalt</li><li>2 krossat vete</li></ul><div><a href="https://fabrikorekstedt.blogspot.com/2013/07/om-grumlig-maskning.html" target="_blank">Grumlig mäskning</a>, erhållna temperaturer:</div></div><div><ul style="text-align: left;"><li>42 C</li><li>58 C</li><li>68 C</li><li>78 C</li><li>82 C</li></ul><div><b>Kok:</b></div></div><div><br /></div><div>Två timmars kok med 50 g gammal (från 2018) humle.</div><div><br /></div><div><b>Fermentering:</b></div><div><br /></div><div>Vid varierande källartemperatur med bottensatsen från <a href="https://fabrikorekstedt.blogspot.com/2022/03/pseudoslambik-43.html" target="_blank">sats 43</a>.</div><p></p>Fabrikör Ekstedthttp://www.blogger.com/profile/05062053334398289372noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-6553578271232438737.post-50184800417838124592023-02-28T20:29:00.006+01:002023-12-05T08:43:04.092+01:00Några friluftstips för Göteborg<p> </p><table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><tbody><tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjH-XqznCSDudl5u9TkY-OQZzM9OgbIGqD25u515wyfax5-H7JoMo475KmhJh40sfIWxLoAI0YZgXB78BzlqBM3RAEW61RsQMi_ixS4nMM36G86_u9tU-ghpM9Xyfu8gE7gfGJP1Cr0p_KATqI8wogZdyY-1sbg_qn79v1I4laaxi_H2sl3mhp2fG826A/s2048/mordor.jpg" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" data-original-height="2048" data-original-width="1516" height="320" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjH-XqznCSDudl5u9TkY-OQZzM9OgbIGqD25u515wyfax5-H7JoMo475KmhJh40sfIWxLoAI0YZgXB78BzlqBM3RAEW61RsQMi_ixS4nMM36G86_u9tU-ghpM9Xyfu8gE7gfGJP1Cr0p_KATqI8wogZdyY-1sbg_qn79v1I4laaxi_H2sl3mhp2fG826A/s320/mordor.jpg" width="237" /></a></td></tr><tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;">One does not simply walk to Östra långevattnet?</td></tr></tbody></table><br /><p>I ett tidigare <a href="https://fabrikorekstedt.blogspot.com/2022/02/nagra-turisttips-for-goteborg.html" target="_blank">inlägg</a> tipsade jag om några besöksmål i Göteborg som ligger lite bortom de allra vanligaste turiststråken. Jag hintade om att jag kanske skulle återkomma om tips om naturupplevelser i 031-området, och nu ett år senare är det dags för det. Fokus kommer vara på vandring eftersom det är den friluftsaktivitet som jag främst ägnar mig åt. I förbigående passar jag på att tipsa om kanotmöjligheter eftersom det är något jag har snappat upp mest i förbifarten.</p><h4 style="text-align: left;">Skärgården</h4><p>Det här känner väl rimligen alla redan till, men Göteborgs skärgård bjuder på underbara havsmiljöer. Bad och segling är förstås uppenbara aktiviteter, men havsskajak är också populärt. Dessutom finns det ofta fina naturreservat på större öar som Björkö, Hönö, Styrsö, Brännö och Vrångö. En favorit är Galterö som man kan nå via en liten bro från Brännö. Till den norra delen av skärgården kan man ta sig med bil eller buss, men till den södra är det färja och apostlahästarna som gäller.</p><p>Ett ytterligare tips är Stora Amundön där det fina möjligheter till bad, men även en trevlig rundslinga genom hästhagar och ekskogar, och längs granitklippor. Det finns även ett gammalt gravröse som man passerar på vägen upp till öns högsta punkt.</p><h4 style="text-align: left;">Delsjöområdet</h4><p>Detta <a href="https://www.lansstyrelsen.se/vastra-gotaland/besoksmal/naturreservat/delsjoomradet.html?sv.target=12.382c024b1800285d5863a8b2&sv.12.382c024b1800285d5863a8b2.route=/&searchString=&counties=&municipalities=&reserveTypes=&natureTypes=&accessibility=&facilities=&sort=none" target="_blank">naturreservat</a> är det område jag bäst har koll på då jag har bott inom gångavstånd sedan 2002. Jag kan nog alla större och de flesta mindre vägar och stigar i området. Och det finns gott om dessa med olika svårighetsgrad och kupering. Speciellt att rekommendera är vägarna runt Stora och Lilla Delsjön där den förstnämnda är betydligt mer kuperad. Båda slingorna består av ganska breda vägar, och man får räkna att trängas med andra vandrare, joggare och ibland även hästar. Lite smalare och besvärligare men mer avskilt är <a href="https://www.alltrails.com/en-gb/trail/sweden/vastra-gotaland/ugglemossen-runt" target="_blank">Ugglemossen runt</a> som utgår från <a href="https://bertilssonsstuga.se/" target="_blank">Bertilssons stuga</a>. Det finns många fler fina stigar i närområdet, bland annat stigen med <a href="https://kartor.eniro.se/?c=57.697210,12.074597&z=16&g=57.698437,12.075305" target="_blank">trappan</a> i bilden ovan.</p><p>Nära badplatsen vid Stora Delsjön finns kanotuthyrning, och utan att ha prövat på detta tror jag det finns goda skäl till att det är populärt. Delsjöarna är närmast att betrakta som 3-4 sjöar som sitter ihop. Det dyker således ständigt upp nya miljöer och utsikter.</p><h4 style="text-align: left;">Vättlefjäll</h4><p>Detta är ett stort naturreservat nordöst om staden som domineras av ett antal mindre sjöar. Flera av dem sitter dessutom ihop med naturliga eller utgrävda kanaler. Det är således ett kanske ännu bättre ställe att hyra kanot på, vilket också är fullt möjligt från flera ställen, varav <a href="https://www.friluftsframjandet.se/regioner/vast/lokalavdelningar/goteborg-larjedalen/vattlestugan/" target="_blank">Vättlestugan</a> väl är det smidigaste.</p><p>De sydvästra delarna går att nå med kollektivtrafik relativt smidigt, medan man i övrigt är hänvisad till bil, och i vissa fall även ganska begränsade parkeringsmöjligheter.</p><p>Som framgår av denna <a href="https://vastkuststiftelsen.se/wp-content/uploads/2021/06/vastkuststiftelsen_sparkarta_vattlefjall.pdf" target="_blank">spårkarta</a> så finns fyra spårsystem som utgår från olika ställen. Systemen är delvis sammanväxta, vilket ibland kan vara lite förvirrande då de har samma färgmarkeringar. Min favoritled i området är annars Vättlefjällsleden. Detta är namnet till trots en rundslinga på 25 km som passerar samtliga spårsystem men även har några egna, unika sträckningar. Det är en vacker och omväxlande slinga som är en bra dagsutflykt om man vill ha en lite rejälare vandring.</p><h4 style="text-align: left;">Sandsjöbacka</h4><p>Detta är ännu ett stort naturreservat, denna gång sydväst om staden. Här finns det inte så mycket sjöar, och heller ingen kanotuthyrning vad jag vet. Det är i stället ett utpräglat vandringsområde, omväxlande med vilda skogspartier på höjderna, en del kulturlandskap, samt det öppna hedlandskapet som man ser från E6. Som framgår av <a href="https://vastkuststiftelsen.se/wp-content/uploads/2021/06/sandsjobacka-spart-o-leder.pdf" target="_blank">spårkartan</a> så finns det sex spårsystem, även här sammanflätade med möjlighet till förvirring. Det finns även en större led, med det föga överraskande namnet Sandsjöbackaleden. Till skillnad från Vättlefjällsleden startar och slutar den på olika ställen.</p><p>En nackdel här är att det inte finns så bra kommunikationer med kollektivtrafik. Ofta får man gå flera kilometer från närmaste hållplats. Det gör ju att just Sandsjöbackaleden är lite knepigare att gå, och jag har det ännu ogjort. Min favorit i området är annars den röda slinga som utgår från Kyrkobyn-Dala.</p><h4 style="text-align: left;">Vildmarksleden</h4><p>Namnet på denna <a href="https://vildmarksleden.eu/" target="_blank">vandringsled</a> är något missvisande då den omgivande världen ständigt gör sig påmind i form av mindre vägar och lite avskilt belägna bostadshus. Men det är ändå en trevlig mix av skog, sjöar och kulturlandskap. Leden börjar<span style="font-size: x-small;">*</span> i Hindås precis vid pendeltågstationen och vindlar sig sedan tillbaka till Skatås.</p><p>Jag gick leden första gången hösten 2011 och då var den i halvdåligt skick med tveksam skyltning och många blöta passager. I synnerhet vid ett ställe var man tvungen att passera ett tiotals meter brett kärr utan vare sig spångar eller någon uppenbar väg runt.</p><p>När jag gick leden för andra gången under pandemin 2020 hade en rejäl upprustning skett, delvis tack vare EU-pengar. Förutom förbättrad markering och nya spångar hade vissa sträckor dragits om så att längden ökat från 38 km till maratondistansen 42 km. Större delen av den extra längden kommer just från en omväg runt det ovan nämnda kärret. Tyvärr är ena halvan av denna omväg en rejält tråkig raksträcka längs en grusväg, så jag ska någon gång försöka se om jag kan hitta den gamla sträckningen här och om den har förbättrats. Sista etappen mellan Kåsjön och Skatås är gemensam med Bohusleden och Götaleden. Delar av denna är också den allra finaste när man klättrar över en ekskogsklädd bergås.</p><h4 style="text-align: left;">Bohusleden</h4><p><a href="https://www.westswedentrails.com/delled/bohusleden" target="_blank">Bohusleden</a> sträcker sig ända från Strömstad till gränsen mot Halland<span style="font-size: x-small;">**</span> sydost om Lindome. Stora delar av den verkar vara mer eller mindre ren vildmark, med få möjligheter till logi eller anslutning med kollektivtrafik. Några av etapperna verkar bjuda på fantastisk natur, och någon gång ska jag försöka beta av en del av dem.</p><p>Men än så länge har jag bara gått etapperna runt Göteborg, och det är lite blandad kompott. Vissa etapper har ganska långa passager genom bostadsområden och/eller på större vägar vilket känns sådär. Men från Jennylund har man en ganska fin sträcka genom Vättlefjäll. Sedan en lite tråkigare del genom bostadsområden fram till Angereds kyrka, men därifrån har man ännu en fin vandring till Jonsereds Herrgård där man ansluter med Götaleden.</p><p>Jonsered till Skatås täcks under de andra lederna. Söder om Skatås går man åter för sig själv och här har man en fin sträcka mellan Gunnebo slott och Kållered.</p><h4 style="text-align: left;">Götaleden</h4><p>Detta är en relativ ny <a href="https://www.vastsverige.com/lerum/leder/gotaleden/" target="_blank">vandringsled</a> mellan Alingsås och Göteborg som har tagits fram för en kombination av kultur och natur. Man passerar genom flera klassiska industrimiljöer, i synnerhet vid Nääs fabriker. Tanken är att man ska kunna gå hela leden och sova över i lite lyxigare miljöer. Men det går även utmärkt att gå enskilda etapper då nästan samtliga börjar och slutar vid kollektivtrafiknoder.</p><p>Tyvärr är det svårt att dra en vandringsled mellan dessa orter utan att ibland tvingas nyttja lite större vägar. Så de flesta etapper innehåller såväl vackra eller intressanta passager som ganska trista transportsträckor. Undantaget är Floda till Lerum som nästan hela vägen går längs Säveåns flodbädd, alternativt längs ängar. Även Lerum till Jonsered samt Jonsered till Kåsjön bjuder på fantastisk natur och kulturlandskap, bortsett från några tråkiga passager.</p><h4 style="text-align: left;">Övrigt</h4><p>Om man är begiven på klättring så erbjuder bergen i Fjällbo utsökta möjligheter. Även om man inte klättrar så finns det ganska trevliga möjligheter till att promenera upp till Bergsjön, med utsökta utsiktsplatser och en gravhög att beskåda om man är lagd för sådant. Jag växte själv upp vid foten av de här bergen och minns att man ständigt såg klättrare hänga på de vertikala klippsidorna under sommarhalvåret. Dessutom klättrade vi småkillar ofta på de lite mindre branta delarna, något som våra föräldrar nog delvis var lyckligt ovetande om.</p><p>En väldigt speciell vandringsslinga är <a href="https://www.alltrails.com/sv-se/led/sweden/vastra-gotaland/roda-kulturstigen-karrsjons-naturomrade" target="_blank">Kärrsjörundan</a> som slingar sig runt i ett vackert natur- och kulturlandskap. Här har den lokala hembygdsföreningen gjort en stor insats med informationsskyltar om alla gamla torp(ruiner) som man passerar. Ofta med intressant historia om människorna som levde där på 1800-talet och tidigare, med fokus på hur deras vardag såg ut. Enda nackdelen är närheten till Landvetter flygplats vilket kan vara lite störande.</p><p>Änggårdsbergen är ett naturreservat mellan Göteborg och Mölndal, precis i anslutning till Botaniska trädgården. På sätt och vis fortsätter den sistnämnda in i reservatet, i och med att man har planterat träd från olika delar av världen i delar av reservatet. Andra delar är väl bevarad naturskog, och här finns också ett hedlandskap på höjden som hålls nere med hjälp av betande djur.</p><p>Jag avslutar med att nämna den nya <a href="https://pilgrimsledengotaalv.se/" target="_blank">Pilgrimsleden Göta Älv</a> som jag ännu inte har hunnit utforska. Det känns lite som man försöker haka på trenden med klassiska pilgrimsvandringar och dess popularitet, och jag undrar hur mycket den är baserad på faktiska gamla pilgrimsvandringar. Det oaktat så tycker jag det verkar vara en väldigt trevlig sträckning som passerar en massa gamla kyrkor och fornlämningar. Det verkar också finnas ganska goda möjligheter att ansluta till deletapperna med kollektivtrafik. Min ambition är att detta året åtminstone gå sträckorna närmast Göteborg. Som kuriosa kan jag nämna att den första etappen passerar ett hundratal meter från min lägenhet.</p><p><br /></p><p><span style="font-size: x-small;">* Jag vet inte om den har en officiell riktning egentligen, men det känns naturligast att gå åt det hållet. Och man får nettonedför.</span></p><p><span style="font-size: x-small;">** Den fortsätter sedan som Hallandsleden.</span></p>Fabrikör Ekstedthttp://www.blogger.com/profile/05062053334398289372noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-6553578271232438737.post-14428028542161611612023-02-12T20:15:00.006+01:002023-03-06T13:02:23.551+01:00Om falska dikotomier<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEikxlzd7p0vafxnsmFQE3Wj1kxc4l0xpvhT5QF3yWjU19ZdpMicdl8zMeZ7Wcy1nfUZs4rxZj30Ps1a_CHmR3ybccBhE6nAkhIim5ZG_FLPAMnGbueO4vADcxOUPxl-MElfBJa0SluE0C1N/s1600/FALSE-DICHOTOMY-copy.jpg" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="566" data-original-width="800" height="226" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEikxlzd7p0vafxnsmFQE3Wj1kxc4l0xpvhT5QF3yWjU19ZdpMicdl8zMeZ7Wcy1nfUZs4rxZj30Ps1a_CHmR3ybccBhE6nAkhIim5ZG_FLPAMnGbueO4vADcxOUPxl-MElfBJa0SluE0C1N/s320/FALSE-DICHOTOMY-copy.jpg" width="320" /></a></div>
<br />
<br />Idag kommer det handla om ett lite avancerat ord; <a href="https://sv.wikipedia.org/wiki/Dikotomi">dikotomi</a>. För den som inte känner till det och inte orkar följa länken så har ordet sitt ursprung i grekiskan, där med betydelsen tudelad. Begreppet handlar om att det i ett givet sammanhang endast finns två alternativ. Dessa alternativ är dessutom oförenliga. Precis ett av dem måste föreligga eller väljas. Ett exempel är bolån; väsentligen måste man välja fast eller rörlig ränta. Det finns förstås hur många exempel som helst.<div><br /></div><div>Men det är också vanligt med falska dikotomier. Alltså att en dikotomi anses föreligga, men att de två alternativen är överlappande eller ej uttömmande (eller både och är väl säkrast att tillägga). Ett klassiskt exempel är "den som inte är med mig är emot mig". För att återknyta till bloggens egentliga inriktning så tänkte jag ta några exempel från ölvärlden. Jag börjar dock med ett som handlar om ciderframställning.<br />
<br /><b>
Pastörisera eller vildjäsa must.</b></div><div><br /></div><div>Att pastörisera must är något som i princip aldrig görs av hantverksmässiga cidermakare. Däremot görs det ibland av <a href="https://fabrikorekstedt.blogspot.com/2018/03/om-forkultur.html" target="_blank">ciderbryggare</a> och kanske även av storskaliga kommersiella producenter. Jag brukar avråda från pastörisering i hembryggningsgrupper, främst för att det är onödigt men att det kan ha negativa konsekvenser. Ibland kan man då få som svar att vederbörande är medveten om det men tycker vildjäsning är för chansartat. Men det är ju naturligtvis inte så att vildjäsning och pastörisering är de enda alternativen. Tillsätter man en vital jästkultur kommer den dominera och inte lämna något utrymme att tala om till den vilda jästen att ställa till det. Och vill man ändå ha hängslen, livrem, flytväst och livbåt så finns det också svavel.<br /><div><br /></div><div><b>Magnetomrörare eller skippa förkultur.</b></div><div><br /></div><div>Vill man använda sig av flytande jäst - och det vill man om man brygger annat än ipor och stout - så är <a href="https://fabrikorekstedt.blogspot.com/2018/03/om-forkultur.html" target="_blank">förkultur</a> absolut något man ska lägga till i sin verktygslåda. Många verkar dock ha ett visst motstånd mot detta initialt, och ett skäl jag har sett är att man inte har en magnetomrörare. Som om magnetomrörare vore nödvändigt för att göra förkultur. Det är förvisso så att man kan få lite mer tillväxt med kontinuerlig omrörning, men den stora vinsten är att göra förkultur över huvud taget. Och allt man då behöver i utrustningsväg är ett lämpligt kärl som går att rengöra och desinficera ordentligt.</div><div><br /></div><div><b>Alkoholmonopol eller lådvin på ICA.</b></div><div><br /></div><div>En av de främsta generatorerna av nonsensargument är försvaret av alkoholmonopolet, något jag skrev om i detta <a href="https://fabrikorekstedt.blogspot.com/2017/09/om-alkoholpolitik.html" target="_blank">inlägg</a>. Och föga förvånande dyker en falsk dikotomi upp, nämligen att ett slopat monopol kommer leda till att vin kommer säljas på ICA. Men det finns förstås en massa tänkbara mellanting mellan monopol och fullständig frihet att sälja varsomhelst och hursomhelst. Sedan kan jag inte låta bli att undra varför det skulle vara något dåligt med vin på ICA.<br /><div><br /></div><div><b>Jäsa kallt med underjäst eller varmt med överjäst.</b></div><div><br /></div><div>Det finns flera exempel på öl som är jästa med underjäst vid väsentligen samma temperatur som överjäst. California common är väl det uppenbara exemplet, men även biere de garde jäses ibland med lagerjäst vid 15-20 C. Trots detta finns det många som argumenterar mot att jäsa varmt med underjäst. Ett argument är att underjästen kommer spotta ur sig en massa estrar och att resultat inte kommer bli bra. Exemplen ovan visar ju att detta inte stämmer. Ett annat märkligt argument är att det på något sätt skulle vara motsägelsefullt; eftersom underjäst kan jäsa mycket kallare ska man använda den till just det, annars kan man lika gärna använda överjäst. Men varje jäst har ju sin unika karaktär, och tycker man en viss underjäst ger ett bättre resultat vid en viss temperatur än överjäster så är det klart att man kan köra på det.<br />
<br /></div></div></div>Fabrikör Ekstedthttp://www.blogger.com/profile/05062053334398289372noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-6553578271232438737.post-76440832840533852972023-01-30T13:53:00.007+01:002023-12-16T18:52:49.310+01:00Hur mycket regnar det egentligen?<p> </p><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhovJFPs8v4I_behX0I-O4HVD_2BabwsaMm5F2HcWFgTzXTh6P-pPaqsCWcPr6OAIXdBovP21GB0RnwEqczp0EBD0j8nxqs2ThNbiwyVuCLhzF1lOWfZS1y1MpGrqM0vA6Wthm8UkC9RrN3ScCCR1uzVD-cDqxgS2ueEBlWha2pADoNQndTqAUor2Yk3w/s1024/gbgrain.jpg" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="744" data-original-width="1024" height="233" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhovJFPs8v4I_behX0I-O4HVD_2BabwsaMm5F2HcWFgTzXTh6P-pPaqsCWcPr6OAIXdBovP21GB0RnwEqczp0EBD0j8nxqs2ThNbiwyVuCLhzF1lOWfZS1y1MpGrqM0vA6Wthm8UkC9RrN3ScCCR1uzVD-cDqxgS2ueEBlWha2pADoNQndTqAUor2Yk3w/s320/gbgrain.jpg" width="320" /></a></div><br /><p>Den senaste tiden har det regnat något kopiöst här i sydsverige. Allra värst verkar det varit i Värnamo även om de värsta katastrofscenarierna lyckligtvis ej verkar ha inträffat. Annars vet väl alla att det jämt regnar i Göteborg. Ett exempel på denna uppfattning var ett påstående jag såg för några år sedan om att "det regnar 70 % av tiden i Göteborg". Påståendet gjordes av en representant för <a href="https://eurocities.eu/stories/gothenburgs-jubilee-rain-takes-the-spotlight/" target="_blank">"Rain Gothenburg"</a>.</p><p>Problemet är bara att det inte stämmer att det regnar särskilt mycket i Göteborg. Läser man t.ex. på <a href="https://en.wikipedia.org/wiki/Gothenburg#Climate" target="_blank">Wikipedia</a> så står det att årsnederbörden i snitt är knappt 900 mm, och i brödtexten står det "precipitation is regular but generally moderate throughout the year". Förvisso har stora delar av landet ännu lägre siffror, men det är fortfarande inte särskilt mycket för det. Och om man breddar jämförelsen till övriga världen - jag återkommer till det - så inser man snabbt att Göteborg inte sticker ut på något sätt vad gäller årsnederbörden.</p><p>Men nu tänker kanske någon "jaja, totalnederbörden kanske inte är så hög, men det strilar ner lite grand mest hela tiden jämfört med andra ställen där mer är korta skyfall". Men inte heller det finns det något uppenbart fog för. Antalet regndagar per år är i genomsnitt 122, vilket inte heller det är speciellt högt i en internationell jämförelse. Det regnar alltså i snitt var tredje dag, och en regndag definieras som att det kommer mer än 0,1 mm regn under dygnet. Vilket naturligtvis innebär att det för vissa av de 122 regndagarna inte regnar särskilt mycket alls, och att det en stor tid av dessa dagar är uppehåll. Så den faktiska andelen av tiden det regnar ligger rimligen runt 10-15 % eller kanske ännu lägre. Så det här med 70 % var sålunda en tiopotens fel ungefär.</p><p>Just det sistnämnda resonemanget ger möjligen ett sista visst utrymme för invändningen ovan. Nämligen att det regnar större andel av tiden av regndagarna jämfört med annorstädes, men mindre intensivt. Efter att ha bott i sydöstra USA 1996-98 så kan jag tänka mig att det ligger något i det. Jag blev faktiskt lite paff när jag insåg att min gamla <a href="https://en.wikipedia.org/wiki/Columbia,_South_Carolina#Climate" target="_blank">hemstad</a> i USA faktiskt har mer årsnederbörd och nästan lika många regndagar. Men där var det typiskt under sommarhalvåret med en daglig rejäl regnskur på eftermiddagen, och i övrigt var det klart till halvklart.</p><p>Och igen så ger det sistnämnda en hint var man faktiskt kan hitta en avvikelse. Vad gäller antalet soltimmar så hamnar Göteborg ofta en bit under andra städer med liknande mängd årsnederbörd. Ingen radikal skillnad, men ändå tydlig. Och delvis kan det nog bero på ett mer lågintensivt regnande. Men minst lika mycket beror det på många dagar med grådis, i synnerhet under höst, vinter och vår. Oavsett fördelningen så tror jag båda dessa faktorer har bidragit till den felaktiga bilden av en väldigt regnig stad. Ett ännu mer tydligt exempel på detta är att folk har fått för sig att London skulle vara regnigt. London har i själva verket påtagligt lite årsnederbörd. Däremot har man också relativt få soltimmar vilket säkert kan bidra till att hålla denna felaktiga föreställning vid liv.</p><p>Som ni kanske har anat har jag jämfört Göteborgs siffror med ett antal andra städer i världen. Jag har dessutom sammanställt siffrorna i ett excel-ark, vilket jag redovisar nedan uppdelat på världsdelar. Det är inte någon slags fullständig eller särskilt representativ sampling av världens städer. Det finns en tydlig tyngdpunkt på Europa t.ex. Men jag har ändå försökt få med de största klimattyperna i världen. Följande engelska förkortningar används:</p><p></p><ul style="text-align: left;"><li>AAP: Average Annual Precipitation [mm]</li><li>APD: Average Precipitation Days</li><li>MMS: Mean Monthly Sunshine [h]</li><li>DMT: Daily Mean Temperature [C]</li><li>RHT: Record High Temperature [C]</li><li>RLT: Record Low Temperature [C]</li></ul><div><b>Europa:</b></div><div><br /></div><div>Här finns en tydlig trend med allt mindre nederbörd ju längre österut man kommer. Vissa avvikelser förekommer givetvis, det torra inlandsklimatet i Spanien till exempel<span style="font-size: x-small;">*</span>. Notera att flera städer vid Atlantkusten har liknande siffror som Göteborg om än något varmare.</div><div><br /></div><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgDGYvQDA1-ZHIZwXXB1u3Sbn7oIH4XorziIpk2nT631Y5XfoZwqu_sY42hrCyO7eN_0vlzeNvgSa7qosInKUuL2DdbCfHdK2bI8BWRX1Hy1pvEjCqC77T3IbulbmasP0GYtnEEHXhBSjzvzEL1G-7VFadQNe3Km6LuI3yimoS-m0QzhYyD9Ol3MTRb1A/s301/Europa.png" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="256" data-original-width="301" height="256" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgDGYvQDA1-ZHIZwXXB1u3Sbn7oIH4XorziIpk2nT631Y5XfoZwqu_sY42hrCyO7eN_0vlzeNvgSa7qosInKUuL2DdbCfHdK2bI8BWRX1Hy1pvEjCqC77T3IbulbmasP0GYtnEEHXhBSjzvzEL1G-7VFadQNe3Km6LuI3yimoS-m0QzhYyD9Ol3MTRb1A/s1600/Europa.png" width="301" /></a></div><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><br /></div><div><br /></div><div><b>Nordamerika:</b></div><div><br /></div><div>Här finns i stället en tydlig gradient med minskande nederbörd när man rör sig västerut<span style="font-size: x-small;">**</span>. Undantaget är väl bara nordvästra USA och Kanadas västkust. Längs ostkusten är det betydligt regnigare än i Göteborg, fast med betydligt fler soltimmar. När man närmar sig bergen så har det dock blivit betydligt torrare inlandsklimat, och sedan kommer en hel del öken.</div><div><br /></div><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjaakcFfk_02ErC-0_pIkRAzNOorWmDayCl9bukwiIEDSSSngMv8Ht8FJrjRMaidtU_Q6tHpUrXdzrRCZpyPucmdYeWesO1Ktrbyt_SPcPvjGxyOM7A5ISVB3mpc0bPuBAjH3a_EamGQW4OPu8MuLVruCf7TDNcN_jLjiR6Oym5TmH5CpJVFfI0ElgkBg/s301/Nordamerika.png" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="171" data-original-width="301" height="171" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjaakcFfk_02ErC-0_pIkRAzNOorWmDayCl9bukwiIEDSSSngMv8Ht8FJrjRMaidtU_Q6tHpUrXdzrRCZpyPucmdYeWesO1Ktrbyt_SPcPvjGxyOM7A5ISVB3mpc0bPuBAjH3a_EamGQW4OPu8MuLVruCf7TDNcN_jLjiR6Oym5TmH5CpJVFfI0ElgkBg/s1600/Nordamerika.png" width="301" /></a></div><div><br /></div><div><br /></div><div><b>Syd- och centralamerika:</b></div><div><br /></div><div>Här är det lite mer komplicerat då det är en hel del tropiskt klimat, och Centralamerika är ju en väldigt smal landremsa. Södra halvan av Sydamerika har dock samma gradient som Nordamerika. Notera de extrema värdena för Lima. Jag bör påpeka att det på Wikipedia står 30-60 mm i brödtexten, men kanske får den stationen som hamnade i tabellen extra lite regn. Oavsett är det extremt låga värden, och samtidigt är det konstant väldigt hög luftfuktighet i Lima. Men fukten fälls sällan ut i regn.</div><div><br /></div><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiDk5LR2D5tWe74FV5Cqde0bm8MlIkQPLJogV3NjNnR8izMbQjqYD9o09SZg4U6PvPVhUuSFoVFCrFzzVk0Vcom0S0fRSFv9Pe9VwO6VNfYxDC5UbEAzoYGfujQmXf6yWjzz_3HCkW0C4TXiAtera-tWCiGn9bV4aJpFWaV4fH0xaQc9PK06Dape4rlKw/s301/Sydamerika.png" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="120" data-original-width="301" height="120" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiDk5LR2D5tWe74FV5Cqde0bm8MlIkQPLJogV3NjNnR8izMbQjqYD9o09SZg4U6PvPVhUuSFoVFCrFzzVk0Vcom0S0fRSFv9Pe9VwO6VNfYxDC5UbEAzoYGfujQmXf6yWjzz_3HCkW0C4TXiAtera-tWCiGn9bV4aJpFWaV4fH0xaQc9PK06Dape4rlKw/s1600/Sydamerika.png" width="301" /></a></div><div><br /></div><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><br /></div><div><b>Asien:</b></div><div><br /></div><div>På denna jättekontinent finns alla slags klimat; arktiskt, tempererat i olika varianter, torrt steppklimat, maritimt, subtropiskt och tropiskt. Det avspeglar sig också i tabellen som har en del extrema värden.</div><div><br /></div><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgpoQ5eONRU1a0ndmEd9mo_2zFzi1UEWlTpn9W3J7cz_Z2Z59RBCI8NfwChKIXDftgDySA2QqhD-eiFXp00JUAePW39Sbp8C4ICg2529vwaJqoCLehaG5xciBbK0uw1GSTSEn1_rjOLEAq4l7FcPB5VIPl1x3D3cwAQaUeu3raM9Tjw7NMlD9YphBGI0w/s301/Asien.png" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="273" data-original-width="301" height="273" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgpoQ5eONRU1a0ndmEd9mo_2zFzi1UEWlTpn9W3J7cz_Z2Z59RBCI8NfwChKIXDftgDySA2QqhD-eiFXp00JUAePW39Sbp8C4ICg2529vwaJqoCLehaG5xciBbK0uw1GSTSEn1_rjOLEAq4l7FcPB5VIPl1x3D3cwAQaUeu3raM9Tjw7NMlD9YphBGI0w/s1600/Asien.png" width="301" /></a></div><br /><div><br /></div><div><b>Oceanien:</b></div><div><br /></div><div>Det blev bara städer från Australien och Nya Zeeland, men här uppvisas ändock stor variation. Och då tog jag inte med någon ökenstad från "the outback".</div><div><br /></div><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhsXgLbApsR5jxUb0SYpUwM4wtMbeR1BJahN4P6ucAj8Ylwg-EyxkaRta0615vzUd5hFgiUrB3_HS7FmLYmET-PZi96420c-4gzgcNcWrvalw7ah2wgiG2n0MU0eNTzi5aq-_HT0bbpC9TdXpYjKO-Bd6MsdiR17eB8kEyZzafWAJtW2_rMeyeNLXBsIA/s301/Oceanien.png" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="137" data-original-width="301" height="137" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhsXgLbApsR5jxUb0SYpUwM4wtMbeR1BJahN4P6ucAj8Ylwg-EyxkaRta0615vzUd5hFgiUrB3_HS7FmLYmET-PZi96420c-4gzgcNcWrvalw7ah2wgiG2n0MU0eNTzi5aq-_HT0bbpC9TdXpYjKO-Bd6MsdiR17eB8kEyZzafWAJtW2_rMeyeNLXBsIA/s1600/Oceanien.png" width="301" /></a></div><br /><div><br /></div><div><b>Afrika:</b></div><div><br /></div><div>Här finns också stora variationer givetvis. Det som sticker ut är förstås Kairo och hur stor skillnad det är gentemot Tunis.</div><div><br /></div><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhPSH-fzILSwMQ56-RJOil8GoQpAlk_79_B4NxoAOkTDS2qE3zugLlKdf3xJcU-tm0meQjA1Ce5iBxmkQHa3zme4ah-P9kAJe5vKbflku-c2K6GFbt-a89Mz-7IEX9PjSff0uLDpMDKYK9wNi981FLZ7OA9VnXvqPYADkWQruYxwFlY4deihEGsOGqVLQ/s301/Afrika.png" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="137" data-original-width="301" height="137" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhPSH-fzILSwMQ56-RJOil8GoQpAlk_79_B4NxoAOkTDS2qE3zugLlKdf3xJcU-tm0meQjA1Ce5iBxmkQHa3zme4ah-P9kAJe5vKbflku-c2K6GFbt-a89Mz-7IEX9PjSff0uLDpMDKYK9wNi981FLZ7OA9VnXvqPYADkWQruYxwFlY4deihEGsOGqVLQ/s1600/Afrika.png" width="301" /></a></div><br /><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><br /><br /></div><div><b>Epilog:</b></div><div><br /></div><div>Slutligen ska jag försöka mig på någon slags koppling till ölbryggeri. När jag började tänka på det här inlägget kunde jag inte låta bli att dra paralleller till hur påståenden med tveksam sanningshalt (som att det regnar mycket i Göteborg eller London) så lätt sprids utan att någon ordentligt tänker efter eller kollar upp fakta. Jag har skrivit massa om olika <a href="https://fabrikorekstedt.blogspot.com/search/label/Myter" target="_blank">myter</a> tidigare, men ett märkligt påstående som jag tycker har börjat cirkulera mer på sistone är "bortkoket är det samma oavsett satsstorlek". Som så många andra myter så kan det finnas ett korn av sanning; om man gör en 10 literssats i ett tjugoliters bryggverk, och brassar på med samma effekt som vanligt så jo, det kan nog koka bort lika många liter som när man brygger 20 liter. Men det är ju två antaganden som normalt inte gäller. Påståendet dyker ofta upp när någon vill halvera ett 20-litersrecept och undrar om det bara är att halvera alla mått rakt av. Och det är det ju väsentligen<span style="font-size: x-small;">***</span>. Men då ska genast en del komma dragandes med att just vattenmängderna inte kan delas. Men till att börja med kan man anta att tiolitersbryggaren har en gryta i passande storlek. Vidare kan man anta att effekten anpassas så att koket har rätt intensitet. Och även om dessa antaganden ej gäller, så är det ju inget som är specifikt när man skalar ett recept. Jag blev till slut så irriterad på detta nonsenspåstående att jag avreagerade mig medelst en Batman & Robin slap-meme.</div><div><br /></div><div><br /></div><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgGpA0Cn2pXjOKed5vyC85e6yd57_jb60kkXrJXG-6lSCJ12QjzWY2dUWJwXc1E43VZj67sfwgY4qBHBiydOPQnObrKPmIVsTWMezCRPNvhFpr8gDXh3QLK4SoayQJJvEcpBkrLEBPPkiXMoqFztzLRuXC3eQlOOnC6ECMdlAs0N394Gif0XHjrPvUorQ/s508/782ket.jpg" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="491" data-original-width="508" height="309" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgGpA0Cn2pXjOKed5vyC85e6yd57_jb60kkXrJXG-6lSCJ12QjzWY2dUWJwXc1E43VZj67sfwgY4qBHBiydOPQnObrKPmIVsTWMezCRPNvhFpr8gDXh3QLK4SoayQJJvEcpBkrLEBPPkiXMoqFztzLRuXC3eQlOOnC6ECMdlAs0N394Gif0XHjrPvUorQ/s320/782ket.jpg" width="320" /></a></div><br /><div><br /></div><div><br /></div><div><span style="font-size: x-small;">* The rain in Spain falls mainly outside the plain.</span></div><div><span style="font-size: x-small;">** Ett lästips är att söka på "the rain follows the plow" för lite historia om hur detta påverkade flödet av nybyggare västerut.</span></div><div><span style="font-size: x-small;">*** Det finns ju en del utbyten som kan skilja sig åt mellan en hembryggarsats och ett bryggverk på flera tusen liter.</span></div><div><br /></div><div><br /></div><p></p><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><br /></div><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><br /></div><br />Fabrikör Ekstedthttp://www.blogger.com/profile/05062053334398289372noreply@blogger.com2