Brygd #215: Humlevete

 

Bild: Viktoriia Panchenko.

Det är dags för veteöl igen! Senast jag bryggde en veteöl i sydtysk stil var nästan tolv år sedan. Precis som då får man tolka "sydtysk stil" generöst, då det är en modern variant av formen hopfenweizen. Denna gång går jag dock all in på australiensisk humle; galaxy och enigma (refererat till aussie-humle nedan). Jag hade först tänkt att använda dem med mitt klassiska schema med 10-20-30-40 % i 60, 20 och 0 minuter samt torrhumling. Men när jag kollade in alfasyran på paketen studsade jag till. Båda hade AA runt 18 %! Jag fick då tänka om och valde att helt enkelt skippa bittergivan. Med en ytterst modest mellangiva hamnar IBU ändå på cirka 50.

Data:

• Volym 22 l
• OG 1,052
• FG 1,010
• ABV 5,6 %
• SRM 3
• IBU 50

Mäskning:

• 3 kg vetemalt
• 2 kg pilsnermalt
• 1 tsk kalciumklorid
• 1 tsk mjölksyra (80 %)

Infusionsmäskning vid 67 C i en timma.

Kok:

• 40 g aussie-humle i 20 minuter,
• 80 g aussie-humle vid kokslutet.

Total koktid drygt en timma.

Jäsning:

Med Wyeast 3068 (1 liter förkultur)

• vid 19 C i 4 dagar
• vid 21 C i 7 dagar

Torrhumling med 80 g aussie-humle i 5 dagar, 100 g maltextrakt upplöst i vatten tillsätts samtidigt med humlen.

Övrigt:

Kolsyrejäsning med druvsocker, 7 g/l.

Bedömning (2024-04-22):

Redan vid flasktappningen noterade jag en kraftig grumlighet men tänkte "det lägger sig nog". Det gjorde det inte. Det är grotesk neipa-grumlighet vi pratar om. Kanske inte riktigt min tekopp, men samtidigt är jag inte särskilt fixerad vid ölets klarhet heller. Det är vad det är. Över till smaken.

Det är tropisk frukt som inleder, sedan träder fenoler och skumbanan in på banan (sic!). En ganska snygg kombo faktiskt. Ska man klaga på något (utöver grumligheten) så känns kroppen ganska tunn. Avslutningen är torr med en måttlig beska.

Ett bra öl som förmodligen kommer ha ganska kort hållbarhet.

Brygd #171: Enigmale

På engelska stämmer uttalet i alla fall.

I min årliga single hop-serie vänder jag mig detta år till Australien och humlesorten enigma. På beskrivningen låter den lovande, så jag hoppas starkt på detta. En ändring mot föregående år är att jag i enlighet med tidigare beslutade riktlinjer byter US-05 mot flytande jäst, närmare bestämt WLP001.

Data:

• Volym 22 l
• OG 1,052
• FG 1,010
• ABV 5,5 %
• IBU 40
• SRM 5

Malt och extraktgivare:

• 5 kg pale ale-malt
• 100 g maltextrakt (förkultur)

Infusionsmäskning i en timma vid 68 C.

Humle:

• 10 g enigma i 60 minuter
• 20 g enigma i 20 minuter
• 30 g enigma vid kokslutet
• 40 g enigma som torrhumling

Total koktid drygt 60 minuter.

Vatten:

Göteborgsvatten med följande tillsatser till mäsken:

• 5 g kalciumsulfat
• 5 g kalciumklorid
• 1 tsk mjölksyra

Jäst:

Jäsning med WLP001 (1 l förkultur)

• vid 17 C i 4 dagar
• vid 21 C i 8 dagar
• vid 5 C i 2 dagar

Övrigt:

• Klarning med 1 krm Protafloc
• Kolsyrejäsning på flaska med strösocker, 5 g/l

Bedömning 2018-05-02:

Efter en lång arbetsdag och en liten kvällspromenad i solnedgången får jag njuta frukterna av mitt arbete. Färgen är snyggt gyllengul med en lätt disighet, skummet är vitt och lagom fluffigt.

Aromen har tydliga drag av tropiska frukter, därutöver en gnutta tall och citrus. Lite brödighet finns i bakgrunden.

Munkänslan är len med en måttlig kolsyra och små bubblor. Avslutningen är torr med medelhög beska.

Den har tyvärr redan tappat en smula jämfört med de första smakproven, men det är fortfarande jättegott som Tina sa. Enigma kan jag verkligen rekommendera, den funkar solo men borde även gå att kombinera med annan modern humle. Känns som en vass konkurrent till galaxy exempelvis.

Brygd #162: Global-dipa

Med detta öl bryter jag mot flera av mina egna principer. Till att börja med använder jag överdrivet många humlesorter i stället för den konceptuella och receptuella enkelhet jag normalt förespråkar. Dessutom är det konceptbaserat humleschema med ett tema, något jag börjar lessna på även om jag fallit för det tidigare, även med samma koncept.

Men dels gillar jag att blanda humle från hela världen, och det finns numer en hel del lämplig humle att välja till en dubbel-ipa. Dessutom känns det på något sätt bra i dessa tider av inskränkt, populistisk och stundtals hotfull nationalism och protektionism att hylla globalism, kosmopolitism och internationellt utbyte*.

Denna gång blir det tyvärr ingen humle från asien då sorachi ace inte är särskilt lyckad tillsammans med andra humlesorter, och jag inte känner till någon annan kommersiellt tillgänglig sort. Någon sydamerikansk sort hade varit trevligt att få med, men även om det finns intressanta sådana från Argentina så har de ännu inte nått svenska hembryggningsbutiker.

Däremot finns det numera intressanta humlesorter från Sydafrika att tillgå. Den mest eftersökta southern passion är tyvärr väldigt svår att få tag på, men jag testar varianten XJA/436 i stället. Från Australien plockar jag favoriten galaxy, från USA den tropiska bomben citra och från Tyskland den fruktiga sorten mandarina bavaria. Dessa används i lika proportioner under benämningen global-mix. Därutöver använder jag columbus för beska samt lite parfymiga toner.

Data:

• Volym 20 l
• OG 1075
• FG 1012
• Abv 8,3
• IBU ~100
• SRM 5
• Mäsk-pH 5,18

Infusionsmäskning vid 63 C i en timma.

Humle:

• 80 g columbus i 60 minuter
• 20 g columbus i 20 minuter
• 80 g global-mix i 20 minuter
• 120 g global-mix vid kokslutet
• 200 g global-mix som torrhumling

Total koktid drygt 60 minuter.

Vatten:

Göteborgsvatten med följande tillsatser:

• 10 g kalciumsulfat till mäsken
• 5 ml 80-procentig mjölksyra till mäsken
• 5 ml 80-procentig mjölksyra till lakvattnet

Jäst:

Jäsning med Safale US-05 (halva jästkakan från Azaccale)

• vid 17-18 C i 3 dagar
• vid 22-23 C i 5 dagar
• vid 5 C i 2 dagar

Bedömning (2016-04-12):

Ölet är betydligt klarare än tidigare dubbel-ipor från mitt bryggverk, och dessutom ljusare med en bärnstensfärgad nyans. Den minskade grumligheten är ju lite festlig då grumliga ipor har blivit det hetaste de senaste åren.

Aromen innehåller tropisk frukt med en hel del tallbarr, och kakig brödighet. Kanske finns en svag ton av oxidering, men betydligt lägre än tidigare. Avslutningen är torr med en rejäl beska.

Jag hade tänkt att göra en Fabrikörn vs. omvärlden-match mot Dugges Twin Pines. Men trots att det inte stod något om det på etiketten så den måste ha haft en del tallbarr i koket, så jag lade ner den jämförelsen.

En god dubbel-ipa var det i alla fall av den gamla skolan, och jag hoppas att den inte kommer oxidera mer framöver.

* Det finns dock en punkt där man bör försöka hålla tillbaks, och det är transporter. Det här med att vi ska importera amerikanska öl i stora volymer och samtidigt skeppa nästan lika stora volymer tillbaka känns inte helt hållbart. Däremot är humle en mer vettig produkt att frakta runt jorden p.g.a. små volymer och liten vikt.

Brygd #128: Vit-ipa

Inte långt efter att ölstilen black ipa slagit igenom på bred front började ett antal öl med benämningen white ipa (*) dyka upp. Trots att många hänger upp sig på den språkliga motsägelsen i det förra namnet, tycket jag faktiskt att det sistnämnda skapar mer förvirring. Är det en witbier - inklusive kryddorna - med uppskruvad alkoholhalt samt ipa-humling eller en väldigt ljus ipa med vete? Det förstnämnda låter inget vidare tycker jag personligen, så vi kör på det sistnämnda.

Men då kommer genast fler frågor. Måste den vara jäst med en witbierjäst? Ska det vara omältat vete? Jag fastnade till slut för ett ja på första frågan och ett nja på den andra och hamnade då på nedanstående recept.

Data:

• Satsstorlek 22 l
• OG 1056
• FG 1010
• Abv 6,0 %
• IBU 50
• SRM 2 (halmgul)

Extraktgivare:

• 3 kg pilsnermalt
• 2 kg vetemalt
• 500 g omältat vete
• 500 g havregryn

Det omältade vetet förklistrades och tillsattes vid inmäskningen som landade på 66 C, därefter mäskades det i en timma.

Humle:

• 20 g perle i 60 minuter
• 20 g galaxy i 20 minuter
• 20 g mosaic i 20 minuter
• 40 g galaxy vid kokslutet
• 40 g mosaic vid kokslutet
• 40 g galaxy som torrhumling
• 40 g mosaic som torrhumling

Total koktid 90 minuter.

Jäst:

Jäsning med WLP400, halva jästkakan från Vitölet

• Vid 24 C i fem dagar
• Vid 22 C i fem dagar
• Kallkraschning i två dagar

Övrigt:

• Vattenjustering med 4 g kalciumsulfat, tillsatt 20 minuter från kokslutet
• Kolsyrejäsning på flaska med strösocker, 6 g/l

*) Som brev på posten kommer det förr eller senare en RateBeer-forumtråd där någon kräver att en ny ölstil ska läggas till.

Brygd #103: Humlevete

En ny ölstil som har börjat se dagens ljus på sistone är hopfenweizen, vilket är en hybrid mellen en sydtysk veteöl (weizen) och en ipa. Brooklyn och Scheider var tidigt ute med sina samarbetsprojekt Brooklyn-Schneider Hopfenweizen och vice versa. Att just Schneider - vars Schneider Original enligt mig är världens bästa veteöl - försöker sig på lite nya grepp tycker jag är extra kul och är något som den försoffade tyska bryggerivärlden borde låta sig inspireras av. Tidigare i år kom Schneider med en egen hopfenweizen, väl humlad med enbart nelson sauvin.

Jag hade redan planer på att brygga veteöl när denna öl dök upp, och i stället för att brygga en helt vanlig hefeweizen så föll valet ganska omgående på att brygga en välhumlad variant i stället. Det ska tilläggas att jag inte har något emot vanliga hefeweizen, tvärtom, men det känns svårt att slå de bästa i genren varav en ju finns på välsorterade systembolag, Weihenstephaner.

Redan från början var min tanke att blanda tysk och nya världen-humle. Eftersom  ett av priserna för min guldmedalj i SM var 500 g perle så var den delen av humlevalet ganska enkel. För den andra sorten var jag först inne på citra, men eftersom jag bryggde med perle och citra i min Extraöl så ville jag variera mig lite och valet föll på den australiensiska nykomlingen galaxy.

Annars handlar sydtysk veteöl väldigt mycket om jästen, som ska ge lagom mängder av de karaktäristiska banan- och kryddnejlikatonerna. Jag hade länge levt i tron att sydtysk veteöl ska jäsa ganska varmt, men har på sistone blivit varse om att den snarare ska jäsa ganska svalt för att vara överjäst, säg vid 17-20 C. I min lägenhet är det för varmt så jag fick släpa ner jäshinken till källaren där det är runt 20 C just nu. Det får duga.

Data:

• Satsstorlek 22 l
• OG 1057
• FG 1011
• Abv 6,0 %
• IBU 50
• SRM 4 (halmgul)

Malt och extraktgivare:

• 4 kg vetemalt
• 2 kg pilsnermalt
• 100 g ljust torkat maltextrakt (förkultur)

Infusionsmäskning vid 68 C i en timma.

Humle:

• 10 g magnum i 60 minuter
• 30 g perle i 20 minuter
• 20 g galaxy i 20 minuter
• 60 g perle vid kokslutet
• 40 g galaxy vid kokslutet
• 60 g perle som torrhumling
• 40 g galaxy som torrhumling

Total koktid 90 minuter.

Jäst:

Jäsning med Wyeast 3068

• vid 19 C i en vecka
• vid 22 C i fem dagar
• vid 6 C i tre dagar (kallkrasch)

Övrigt:

• Kolsyrejäsning på flaska med strösocker, 8 g/l

Bedömning (22/10):

Utseendemässigt är detta en klockren hefeweizen; snyggt disigt halmgul med ett stort och stabilt vitt skum.

Arom- och smakmässigt är den mer som en ipa med gräsig, örtig och apelsinskalsaktig humle. Det finns även en del kryddiga fenoliska toner, men bananestrar känner jag inga över huvudtaget. Troligen har jag använt lite för mycket jäst.

Kolsyran sitter som ett smäck, och även munkänslan. Avslutningen är torr med en markerad beska. Ganska gott men med lite för lite veteölskaraktär.

Fabrikörn vs. Indslev Hvede IPA (24/10):

Det kändes inte helt givet att jag skulle hitta en motståndare för denna lite udda öltyp, men tidigare i år kom ett fempack på bolaget med öl från det danska veteölsbryggeriet Indslev Bryggeri. Ja, ni läste rätt, Indslev är ett bryggeri helt inriktat på veteöl i olika former. I det aktuella paketet ingick utöver en veteöls-ipa en helt vanlig sydtysk veteöl, en svart veteöl, en mörk vetebock och en ljus vetebock med spelt-vete.

Utseendemässigt är de ganska lika, Fabrikörns är något ljusare, något grumligare och med ett större och långvarigare skum.

I övrigt är de väldigt olika. Hvede IPA har en brödig och kakig maltarom, mer tydliga bananestrar, samt ganska diffusa humlearomer. Fabrikörns intensiva apelsinskalsaromer blir extra påtagliga vid jämförelse.

Indslev Hvede har ganska måttlig kolsyra. Den är dessutom halvtorr till halvsöt med högst måttlig beska jämfört med Fabrikörns ganska påträngande dito.

Det var två ganska olika öl det här. Indslevs känns bättre som veteöl betraktat, men som veteöls-ipa känns den rätt misslyckad. Fabrikörns avgår med segern utan att briljera.

Fabrikörn - Omvärlden 19-19 således.

Brygd #99: Summer Ale

De senaste åren har jag bryggt en single hop-öl inför sommaren. Med lite variationer i maltschemat har det ändå i samtliga fall rört sig om en ljus och uppfriskande ale med alkoholhalt 4-5 %, och beska 30-40 IBU.

Humlesorterna har varit i tur och ordning amarillo, nelson sauvin och citra, där de två senaste vid bryggtillfället har varit såväl nya som omtalade. Denna gången föll valet på den sprillans nya och något mindre omtalade australienska humlesorten summer. Bara namnet gör ju att man blir sugen på att brygga med den, och beskrivningen "... ger en tydlig men lätt smak av aprikoser och melon" minskar ju inte lusten direkt. Eftersom summer är en utpräglad aromhumle med måttlig andel alfasyra så fick det bli lite överbliven magnum-humle som bittergiva.

I övrigt så blev det två nya grepp denna gång jämfört med tidigare liknande brygder. För det första bytte jag ut min arbetshäst (eller arbetsjäst kanske man ska säga i dessa sammanhang) Safale US-05 mot WLP001. Den sistnämnda anses ge en lite mer humleaccentuerad öl.

Den andra nyheten är att jag för första gången vattenbehandlade. För att få en lite mer markerad beska och krispigare avslut hade jag införskaffat en påse kalciumsulfat. Dock insåg jag när jag hade satt på mäskvattnet att jag faktiskt inte hade kollat upp när och hur mycket jag skulle tillsätta. Det här med vattenbehandling är verkligen komplicerat, men efter en del eftersökningar kom jag fram till att fyra gram tillsatt i koket kunde vara lämpligt. Det återstår att se hur detta faller ut.

Data:

• Satsvolym 25 l
• OG 1050
• FG 1012
• Abv 5,0 %
• IBU 40
• SRM 5 (gyllengul)

Malt och extraktgivare:

• 5 kg pale ale-malt (maris otter)
• 500 havregryn

Infusionsmäskning vid 66 C i en timma.

Humle:

• 20 magnum i 60 minuter
• 20 g summer i 20 minuter
• 40 g summer i 5 minuter
• 40 g summer, torrhumling

Total koktid 60 minuter.

Jäst:

Jäsning med White Labs WLP001

• vid 18 C i 10 dagar
• vid 23 C i 2 dagar
• vid 21 C i 5 dagar

Övrigt:

• Vattenbehandling med 4 g kalciumsulfat, tillsatt i början av koket samt till sockerlagen för kolsyrejäsning
• Klarning med 1/2 krm Protafloc, tillsatt 20 minuter från kokslutet
• Kolsyrejäsning på flaska med strösocker, 5 g/l

Bedömning (1/6):

Till att börja med så är det läge att berätta att jag fick ett infall att tillsätta ytterligare 2 g kalciumsulfat till sockerlagen vid flasktappningen, dels för att jag hade två gram upplöst i vatten över, dels för att jag hade gjort lite vidare efterforskningar.

Nåväl, det är äntligen dags att prova en flaska efter två veckors kolsyrejäsning. Med tanke på namnet så var det nästan omöjligt att inte anmäla sig till morgondagens sommarölsträff i Amylases regi. Därför är jag extra nyfiken på hur det kommer smaka.

Ölen är disigt gyllengul med ett stabilt vitt skum. Aromen har diskreta tropiska frukter, och visst kan man skönja lite toner av nät- och honungsmelon. Lite lätta brödiga malttoner i bakgrunden. Jag kan tydligt känna en lätt kritaktig ton som inte är påträngande, men jag skulle nog ha nöjt mig med två gram kalciumsulfat ändå.

Ölet är lätt utan att vara tunt, kolsyran är mjuk. Avslutningen är torr med en skön beska. Ett gott öl, men jämfört med tidigare sommaröl så var den här humlen kanske lite väl diskret i aromen. Jag gissar nog på en ganska blygsam placering vid sommarölsträffen.