måndag 1 april 2024

Brygd #215: Humlevete

 

Bild: Viktoriia Panchenko.

Det är dags för veteöl igen! Senast jag bryggde en veteöl i sydtysk stil var nästan tolv år sedan. Precis som då får man tolka "sydtysk stil" generöst, då det är en modern variant av formen hopfenweizen. Denna gång går jag dock all in på australiensisk humle; galaxy och enigma (refererat till aussie-humle nedan). Jag hade först tänkt att använda dem med mitt klassiska schema med 10-20-30-40 % i 60, 20 och 0 minuter samt torrhumling. Men när jag kollade in alfasyran på paketen studsade jag till. Båda hade AA runt 18 %! Jag fick då tänka om och valde att helt enkelt skippa bittergivan. Med en ytterst modest mellangiva hamnar IBU ändå på cirka 50.

Data:

  • Volym 22 l
  • OG 1,052
  • FG 1,010
  • ABV 5,6 %
  • SRM 3
  • IBU 50
Mäskning:
  • 3 kg vetemalt
  • 2 kg pilsnermalt
  • 1 tsk kalciumklorid
  • 1 tsk mjölksyra (80 %)
Infusionsmäskning vid 67 C i en timma.

Kok:
  • 40 g aussie-humle i 20 minuter,
  • 80 g aussie-humle vid kokslutet.
Total koktid drygt en timma.

Jäsning:

Med Wyeast 3068 (1 liter förkultur)
  • vid 19 C i 4 dagar
  • vid 21 C i 7 dagar
Torrhumling med 80 g aussie-humle i 5 dagar, 100 g maltextrakt upplöst i vatten tillsätts samtidigt med humlen.

Övrigt:

Kolsyrejäsning med druvsocker, 7 g/l.

Bedömning (2024-04-22):

Redan vid flasktappningen noterade jag en kraftig grumlighet men tänkte "det lägger sig nog". Det gjorde det inte. Det är neipa-grumlighet vi pratar om. Kanske inte riktigt min tekopp, men samtidigt är jag inte särskilt fixerad vit ölets klarhet. Det är vad det är. Över till smaken.

Det är tropisk frukt som inleder, sedan träder fenoler och skumbanan in på banan (sic!). En ganska snygg kombo faktiskt. Ska man klaga på något (utöver grumligheten) så känns kroppen ganska tunn. Avslutningen är torr med en måttlig beska.

Ettbra öl som förmodligen kommer ha ganska kort hållbarhet.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar