onsdag 27 januari 2010

Mer humle!


Till SM 2009 lämnade jag in 3 brygder. Den som fick sämst omdöme var en NZ IPA som hamnade på 32 poäng (av max 50). Jag fick dels avdrag för en lätt kärvhet som jag var medveten om, och detta berodde på en termometer som visade 4 grader för kallt, vilket ledde till att jag hade lakat med lite för hett vatten. Den andra kritiken kan sammanfattas som rubriken ovan - mer humle!

Detta öppnade ögonen på mig en del. Jag hade tidigare mest gått på IBU för att välja rätt mängd humle, med ungefär lika stora givor vid 60, 30 och 10 minuter från kokets slut samt torrhumling. Med högalfahumle och med IBU typiskt runt 60 så hamnar man då runt 100 g humle för en 20-literssats.

Efter att ha kollat runt bland recept i mina bryggböcker (Palmer och Mosher) och på lite andra ställen så kom jag fram till att 150 g humle för en IPA och det dubbla för en dubbel-IPA kunde vara bra riktmärken. Tills jag läste följande tråd på RateBeer:s hembryggarforum.

Här diskuteras ett IPA-recept, och den stående kommentaren är - mer humle! Visserligen led det ursprungliga receptet - liksom mitt NZ IPA-recept - av akut humlebrist (3.5 oz = 98 g). Men de mängder som två av skribenterna - signaturerna erway och absolutesites som såvitt jag förstår är kommersiella microbryggare - föreslår är hisnande: 10 oz (280 g) för en IPA och 20 oz (560 g) för en dubbel-IPA. Och det är 5-gallonsbatcher vi pratar om.

Bara att få plats med detta i kokkärlet är en utmaning. Min nyligen bryggda NZ dubbel-IPA hade 300 g humle, varav 100 g var torrhumling, och ändå blev det rejält tjockt i min gryta. Vidare misstänker jag att marginaleffekten av att lägga till ytterligare humle avtar ju mer humle man har i. Det är kanske inte ens någon märkbar skillnad mellan att ha 500 g eller 600 g humle.

Trots det har jag bestämt mig för följande riktmärke i kommande bryggningar av välhumlade öl:
  • APA: 100 g/20 L
  • IPA: 200 g/20 L
  • DIPA: 400 g/20 L

onsdag 6 januari 2010

Brygd #57: NZ Imperial Stout


Den sista brygden i NZ-serien blev alltså en gammal hederlig imperial stout. Allt gick väl förutom det lilla sidokoket på 2-3 liter där jag pytsade i maltextrakt och socker. Detta kokade över flera gånger, och till slut låg en så tjock sockersörja på spisen att den fattade eld av gaslågorna. Det gick att släcka med lite vatten och det var aldrig någon fara. Saneringsarbetet var omfattande däremot.

Data:
  • Satsstorlek 20 l
  • OG 1095
  • FG 1023
  • BU 80
  • SRM 53 (svart, typ)
  • Abv 9,5 %
Malt & extraktgivare:
  • 5 kg pale ale-malt
  • 1 kg karamellmalt
  • 500 g havreflingor
  • 500 g melass
  • 500 g ljust maltextrakt
  • 500 ljus chokladmalt
  • 300 g svartmalt
  • 200 g rostat korn
Infusionsmäskning vid 67 C i en timma, vid slutet hade temperaturen sjunkit till 65 C.

Humle:
  • 20 g pacific gem, FWH
  • 40 g riwaka, 30 minuter
  • 20 g pacific gem, 30 minuter
  • 40 g riwaka, 10 min
  • 10 g pacific gem, 10 min
  • 20 g riwaka, torrhumling
Total koktid 90 minuter.

Jäst:
Jäsning med Safale US-05 i 10 dagar vid 18-20 C.

Övrigt:
  • Kolsyresättning med druvsocker, 4 g/l
Bedömning (2/2 2010)

Chokladig med lätta salmiaktoner och aningen kaffe, och med tydliga björnbär- och ektoner. Perfekt balans mellan sötma, beska och brända toner. Gott, men hur gott? Inte riktigt Yeti-klass men kanske inte så långt borta.

Fabrikörn vs. Yeti (11/10 2010)

Båda är kolsvarta med ett krämigt ljusbrunt skum, aningens större (en respektive två centimeter) för Yeti. När ölen hålls upp mot en lampa är Yetin lite mer kompakt svart ute i kanterna där Fabrikörns har en tydlig rödbrun ton.

Fabrikörns har mer fruktiga toner med inslag av kola, träfat och björnbär, medan Yeti har en rejäl käftsmäll av kådig amerikansk humle. Tydligt mer beska i Yetin, delvis kanske på grund av att den är färskare. Två väldigt goda imperial stout, men jag får även denna gång känna mig slagen mot en av de bästa i sin genre.

lördag 2 januari 2010

Bryggning anno 2010


Följande bryggprojekt ligger i piplinan för 2010.

Januari

Nya Zeelands-serien fortsätter med
  • NZ Strong Ale
  • NZ Imperial Stout
Den förstnämnda är ungefär samma öl som jag vann ett hedersomnämnande med i SM 2009, men eftersom jag i princip aldrig brygger samma öl två gånger så blir några smärre ändringar. Det andra ölet har jag aldrig bryggt förut, och här har jag Yeti som förebild, d.v.s. chokladigt med vissa brända toner och mycket humle.

Februari

Här vänder vi blickarna mot England och brygger
  • Bitter
  • Barley Wine
Jag har bryggt båda öltyperna förut med lyckat resultat. Denna gång tänkte jag att det ska bli ännu bättre genom att använda Maris Otter-malt. Båda ölen ska bli relativt ljusa, förutom ovan nämnda malt endast biskvimalt och kanske lite karamellmalt i den sistnämnda.

Mars

Vad passar bättre denna månad än att brygga saison? Två påsar (dubbelbeställning!) Wyeast 3724 ligger och gosar i kylskåpet, om någon är intresserad av att köpa till något rabatterat pris så säg till. Hursomhelst, det som ska bryggas är
  • Saison
  • Saison Grande
Det sistnämnda är också känt som "supersaison" hos SHBF. Jag tänkte göra en ganska välhumlad variant.

April

Förhoppningsvis är temperaturen på min vind väl lämpad för lagerjäsning, och i så fall kommer det bryggas
  • Pilsner (tysk)
  • Imperial pilsner
Maj

Denna månad är det belgisk wit som gäller, och jag kommer odla upp Hoegarden-jäst från flaskor som i fjol för att brygga
  • Wit
  • Wit special
Den förstnämnda är en stark kandidat till att bli mitt bidrag till sommarölsträffen. Vad det sistnämnda innebär har jag inte bestämt än. Kanske blir det en Wit IPA som ifjol, fast med lite mindre bitterhumle och mer aromhumle. Eller så blir det en "Donker Wit", och bakom denna självmotsägande titel döljer sig en wit med lite mörka belgiska maltsorter (aromatic, special B) och kanske även lite chokladmalt.

Hösten

Under sommaren får bryggningen ligga nere i år. Under hösten blir det som mest någon sporadisk bryggning eftersom jag börjar få fullt i min källare. Jag hinner helt enkelt inte dricka upp eller ge bort allt jag brygger. Dock passar jag nog på att brygga någon lager under oktober då temperaturen på min vind brukar vara optimal. Kanske blir det någon brygd med sikte på vinterölsträffen också.

fredag 1 januari 2010

Brygd #56: NZ Strong Ale


Nummer tre i NZ-serien är en strong ale av amerikansk typ. Med denna fick jag hedersomnämnande i SM 2009. Nedanstående recept är dock något modifierat, lite grand för att jag ville göra slut på lite malt som jag hade liggande (typ 1/2 kg special B). Receptet för en sats om 22 liter var som följer:

Data:
  • Satsstorlek 22 l
  • OG 1073
  • FG 1017
  • BU 73
  • SRM 23 (rödbrun)
  • Abv 7,4 %
Malt & extraktgivare:
  • 5 kg pale ale-malt
  • 1 kg bärnstensmalt
  • 750 g havreflingor
  • 500 g special B-malt
  • 200 g ljus chokladmalt
Infusionsmäskning vid 66 C i en timma, vid slutet hade temperaturen sjunkit till 65 C.

Humle:
  • 20 g pacific gem, FWH
  • 30 g riwaka, 30 minuter
  • 20 g pacific gem, 30 minuter
  • 30 g riwaka, 5 minuter
  • 10 g pacific gem, 5 minuter
  • 40 g riwaka, torrhumling
Total koktid 90 minuter.

Jäst:
Jäsning med Safale US-05 i 10 dagar vid 19-20 C.

Övrigt:

Kolsyresättning med druvsocker, 4 g/l

Kommentar:

Som kanske har märkts är jag ganska kritisk till mina egna öl (rättvist eller ej må vara osagt) men nu ska jag göra ett undantag; detta öl är fantastiskt gott. Underbar mix av karamellighet och lätta brända toner, samt fräscha humletoner och en perfekt markerad och lång efterbeska. Till och med snäppet bättre än förra gången. Gillade ni Snowblind Strong Ale kommer ni gilla det här.