tisdag 24 november 2020

Om källor och referenser

 


Jag surfar runt på en del hembryggningsgrupper, mest svenska men också en del amerikanska, och någon enstaka gång brittiska eller australiensiska. Alla har en sak gemensamt. Det levereras mycket tvärsäkra påståenden, men det är skralt med källor och referenser*. Och frågar man efter dylikt är det sällan man får något vettigt svar.

Ett väldigt typiskt exempel plockar jag från en diskussionstråd hos FB-gruppen Advanced Home Brewing. Av namnet att döma skulle man kunna tro att man knappt ens skulle behöva fråga om referenser där. Men gruppen höjer sig inte särskilt mycket över medelnivån. Det är visserligen inte lika mycket banala nybörjarfrågor, skål-och-hej-spam eller töntiga ölskämt. Men källhänvisningar är ungefär lika sällsynt som annorstädes. Nämnda diskussion handlade om att krama ur sin biab-påse; bra eller anus? Det här är en fråga som regelbundet dyker upp utan att få något bra svar. Däremot finns det bestämda uppfattningar för och emot, mestadels utan uppbackning från källor eller referenser, och knappt några vettiga argument över huvud taget. Det enda av substans jag sett framföras är att trycket i ett kommersiellt bryggeris mäskkärl är mångfalt högre än vad man manuellt kan åstadkomma. Utan att ha kollat att siffrorna stämmer gör det ändå att jag lutar lätt åt det skeptiska hållet. Och då jag själv inte brygger biab så har det ingen praktisk betydelse för mig. Däremot tycker jag diskussionen i sig är intressant.

Därför blev jag lite hoppfull om att kanske få lära mig något nytt när en till synes vederhäftig person bestämt hävdade att krama biab-påsen skulle man låta bli då det kommer extrahera tanniner och lipider till vörten. När jag kollade in FB-profilen visade sig vederbörande vara lärare i bryggvetenskap på något mindre USA-universitet. Så jag frågade henne om hon kunde ge några referenser där man kunde läsa mer. Det första svaret jag fick var att det stod om detta i all brygglitteratur. Jag förklarade då att jag hade läst en hel del slik och aldrig stött på något om detta, samt undrade om hon kunde vara mer specifik. Då hänvisade hon till kurslitteraturen på hennes universitet samt en ospecificerad bok av Charles Bamforth. Lätt irriterad påpekade jag att det inte var till någon hjälp, och att det inte borde vara svårt för henne att ge en referens till en originalartikel eller liknande, om nu detta var ett så välkänt fenomen. Då fick jag till slut en länk till en artikel, men när jag skummade igenom den så handlade den om överlakning. När jag påpekade att det inte var det vi diskuterade fick jag aldrig något mer svar.

Ovanstående exempel ger en ganska bra provkarta på olika typer av respons man kan få när man ber om referenser. Någon enstaka gång kan man faktiskt få en relevant källa, och då får man vara nöjd och glad. Sedan kan det också hända att vederbörande backar en smula och erkänner att de bara har personliga, subjektiva erfarenheter att bygga på. Gott så, även om det hade varit bättre att de hade varit tydliga med det från början. Men i många fall får man olika typer av nonsenssvar som exemplifierades så väl ovan. Så låt oss titta lite närmare på dessa.

En vanlig strategi är att hävda att det aktuella påståendet är kunskapsmässigt allmängods. Till exempel genom att som ovan hänvisa till att det står överallt i brygglitteraturen. En annan variant är "det är bara att googla, det finns massvis med källor". Givetvis håller detta inte måttet; är man så säker på sin sak så bör man förstås själv ha läst flera av dessa källor och enkelt kunna länka till en av dem. Ett litet fall framåt är när man får en lång lista på referenser i ansiktet**. Detta är ganska typiskt för LoDo-gänget. Jag följde deras diskussionsforum en kort tid när jag var lite nyfiken på vad de hade att säga, men jag blev snabbt besviken. Oavsett vilka specifika detaljfrågor någon ställde, så slängde någon samma långa lista på artiklar tillbaka. Om man faktiskt vet att den specifika frågan besvaras i någon eller några av artiklarna i listan, så är det bara ett välja ut en eller två. Dylikt beteende gör att jag misstänker att man inte har så bra koll på vad som faktiskt står i artiklarna.

Detta för mig in på nästa undanmanöver, nämligen att länka till en källa som inte alls ger något stöd för det man påstår. Jag gissar att detta kommer sig av att man är högst övertygad om att man har rätt, men att man inte har något stöd för det utan i all hast googlar fram något utan att så noga kolla upp vad som faktiskt står. Kanske utgår man ifrån att ingen annan kommer läsa igenom heller. I vissa fall så har det faktiskt varit så att den källa som anges går helt emot det som påstås. Ett exempel på detta var när någon i en diskussionsgrupp hävdade att infektioner med ättiksyrabakterier gör att koldioxid bildas och att man riskerar flasksprängning. Detta tyckte jag gick emot allt jag lärt mig och bad om en källa. Jag fick då en referens till en vetenskaplig artikel där det förvisso framgick att acetobacter kan cellandas och därmed generera koldioxid, så där lärde jag mig något nytt. Men det framgick även tydligt att om etanol var närvarande så stängdes cellandningen av och bakterien gick över till (aerob) etanolmetabolism där ättiksyra men ingen koldioxid skapas.

En annan avart i sammanhanget är att hänvisa till någon obskyr och svåråtkomlig bok, eller till ett långt Youtube-klipp*** eller podavsnitt. Inte för att dessa inte kan innehålla något relevant, utan för att det är en helt orimlig arbetsbörda att lägga på den andra. Det minsta man kan begära är att få en utpekad tidpunkt i klippet/avsnittet där relevant information finns, alternativt en kort genomgång av argumenten som framförs. Och som en väldigt klok person påpekade; om något är sant och relevant går det alltid att ange en källa som inte är ett podavsnitt eller ett långt Youtube-klipp. Vad som är att betrakta som vettiga källor skrev jag har jag tidigare behandlat i en liten exposé.

I alltför sällsynta fall kan man ändå få glädja sig över att få en vettig referens där man kan få lära sig något nytt. Trots det magra utfallet skulle jag ändå vilja uppmana fler till att ifrågasätta och begära källor på tveksamma påståenden. Det är naturligtvis något som ska göras med viss eftertanke och måttfullhet. Att ständigt begära källor är ett effektivt sätt att förstöra ett meningsfullt utbyte av idéer. Men även om det görs med rimlighet ska man inte vänta sig att det kommer tas emot väl; det finns många som har svårt för att bli ifrågasatta och ännu svårare att erkänna fel. Men om det görs för sällan - vilket jag nog tycker är fallet i de flesta diskussionsgrupper jag känner till - kommer myter, missförstånd och grova förenklingar obönhörligen florera.

* Enda undantaget jag kommer på såhär på rak arm är FB-gruppen Milk The Funk.
** Givetvis är det vettigt med dylika listor om någon explicit eftersöker det, eller allmänt söker efter bred kunskap i något ämne.
*** Ett undantag här är förstås om det påstås är att någon har sagt något, eller att något specifikt har inträffat som kräver bildbevis.

söndag 1 november 2020

Brygd #190: Blå chimär

 

Hydrolagus trolli

Nu blir det en repris av ett tidigare belgoöl, fast med några modifikationer. Dels har jag letat upp en ny bild på fisken som har fått sitt namn efter det trehövdade grekiska monstret. Dels har jag bytt ut sirapen mot en - förhoppnings - bättre men framförallt mörkare. Jag blev väldigt nöjd med CandySyrup 180 när jag bryggde min Kanadatolva, och nu är jag nyfiken på 240.

Data:

  • Volym 22 l
  • OG 1,080
  • FG 1,015
  • ABV 9,0 %
  • SRM 26
  • IBU 20
Mäskning:
  • 7 kg pilsnermalt
  • 500 g krossat vete
  • 300 g Special B
  • 1 tsk kalciumklorid
  • 1 tsk laktol
Infusionsmäskning i en timma vid 66 C.

Kok:
  • 10 g magnum i 60 minuter
  • 40 g saaz i 20 minuter
  • 1 krm protafloc i 20 minyter
  • 450 g CandySyrup 240 i 20 minuter
Total koktid drygt 60 minuter.

Jäsning:

Jäsning med WLP500 (jästkakan från Blond chimär)
  • vid 20 C i 5 dagar
  • vid 22 C i 7 dagar
Övrigt:

Kolsyrejäsning på flaska med strösocker, 7 g/l
 
Chimay vs. Chimär:
 
Några veckor efter flasktappningen är det dags för en match mot originalet. Färgmässigt är de väldigt lika, men Chimär är tydligt grumligare, samtidigt som den har ett mörkare skum. Utseendemässigt är det oavgjort; lite mindre grumlig och Chimär hade vunnit denna gren.
 
Chimay känns renare, med vaga fruktiga toner, och tydliga humletoner. Chimär har mer fruktighet och fenoler, och tydliga toner av dadlar och russin.
 
Chimay känns aningen torrare med en lätt teig humlebeska. Chimär är lite mjukare. På det hela taget var det väldigt jämnt, och jag är väldigt nöjd med min Chimär, och framförallt är denna sirap något jag kommer använda fler gånger.

Men Chimay Blå avgår ändå med en hårnålstunn seger, och med beaktande av senaste matchen är ställningen nu således Fabrikörn vs. Omvärlden 35 - 41.