I Rotterdam

 

Föga originell bild.

Sedan femton år tillbaka eller så har jag lämnat Sverige över midsommarhelgen för en långhelg i någon europeisk stad. Undantaget några år under pandemin. Ofta har det varit ett utpräglade ölresemål såsom London, München eller Düsseldorf, och då har det också blivit ett blogginlägg om resan. De två tidigare årens resmål Helsingfors och Riga föranledde dock inga inlägg. Inte för att det saknades ölkultur i dessa städer, men de kändes inte riktigt lika dominerande eller originella.

Denna midsommar blev det nederländernas andra stad Rotterdam som förärades ett besök. Och jag tvekade länge huruvida det skulle bli ett inlägg. Men så blev det alltså till slut, och lite grand kände jag samma sak som inför Wien. Ölkulturen var allestädes närvarande på ett väldigt naturligt sätt.

Om staden

Rotterdam var den första staden som fick känna på renodlade terrorbombningar under andra världskriget, vilket förstörde stora delar av innerstaden. Efter kriget byggdes staden upp igen med modernistiska förtecken, vilket kanske inte alltid ledde till den bästa arkitekturen eller gatustrukturen. På senare år har staden som många andra gamla industristäder haft en boom, och det avspeglas bland annat i en fäbless för att bygga på höjden.

Jag tyckte det hela var en väldigt levande och dynamisk stad med en intressant blandning av gammalt och nytt. Visst fanns det en hel del fula hus från efterkrigstiden, men mycket av det allra nyaste tyckte jag höll upp väl. Och det fanns fortfarande gott om gammal bebyggelse, ofta sida vid sida med någon modernistisk betongkloss eller tjusig skrapa. Och det fanns gott om små kanaler och pittoreska minihamnar med gamla träbåtar, även inne i de centrala delarna.

Brounderskattning

Ett av de mest kända lite nyare byggnadsverken är den emblematiska Erasmusbron. Jag har sett den på foton massa gånger och alltid misstagit den för en smärt gång- och cykelbro. Men på plats insåg jag att den är mycket större, och att den även bär bilar och spårvagnar.

Om ölkulturen

Ölkulturen var som sagt allestädes närvarande. Oftast manifesterad genom några klassiska belgiska öl på fat, exempelvis La Chouffe, Leffe blond och liknande. Det fanns också gott om moderna ölhak; kranar-i-väggen-ställen, bryggeripubar och lokala bryggeriers taproom.

En banal insikt

Apropå det sistnämnda så var det flera ställen som hette något med Proeflokaal. Jag hade tidigare stött på det i Amsterdam och den välkända ölpuben Proeflokaal Arendsnest. Jag kolla google translate och insåg att det naturligtvis betyder "tasting room", vad det nu må översättas till påsvenska.  

Storleken har ingen betydelse?

En något udda detalj var att öl på fat kom i storlekarna 25 eller 50 cl. Ibland frågades om man ville ha en stor eller liten, men oftast fick man bara 25 cl.

Bästa bryggeriet

Det fanns som sagt flera lokala små bryggerier, och det absolut bästa tyckte jag var Brouwerij Noordt. Det hade framförallt väldigt bra humliga öl, men hade hög lägstanivå av de handfull öl jag provade. Bryggeriet ligger i den mysiga och livliga stadsdelen Crooswijk, där de också har ett trevligt taproom. 

Bästa baren

Det var tveklöst Kaapse Maria som är kopplat till bryggeriet Kaapse Brouwers. Man hade drygt 20 kranar där majoriteten var från andra bryggerier. Bland annat hade de två udda Cantillon på fat. Stället var också gemytligt på det här rustika sättet, med en fin liten uteservering.

Snyggaste stället

Stadsbrouwerij Pelgrim ligger i den fantastiska stadsdelen Delfs med gamla välbevarade hus i hamnmiljö. Detta var en rendodlad bryggpub och restaurang i ett av husen i denna pittoreska miljö. Jag tog en flight med fyra öl, och det vara bara deras altbier som verkade lite pubinfekterad*. Helt klart värt en liten omväg.

Två vinhak

Då jag mer och mer har börjat gå över till vin så måste jag nämna två riktigt bra vinbarer som jag båda stötte på mest av en slump. Den första var Proef bij Platenburg som jag passerade förbi på väg till ölhaket De Gele Kanarie. Efter uträttat förvärv på nämnda ölhak tåtervände jag och tog några glas vitt och något att äta.

I samband med besök på ovan nämnda bryggeri Kaapse på midsommaraftons eftermiddag så tog jag efteråt en paus i skuggan i en park i hettan, och noterade då vinbaren NOTK som verkade lovande. Dagen efteråt återvände jag för middag och blev inte besviken.

* Alltså att ölen har blivit infekterat i sjäva tappanläggningen på grund av att syre tränger in genom kranöppningen med efterföljande aeroba mikroorganismer. Ofta på grund av dålig rotation eller att ölet har stått över natten. I bland är det bara någon liter längst ut i systemet som är påverkad,