söndag 7 juni 2026

Hindbärs

 

Hind bärs.

Det har gått några år sedan jag gjorde en hallonlambik senast. Jag plockade dock lite hallon till Brasse. Den gången hittade jag ett nytt bestånd vid Apslätten att plocka av efter att det förra hade blivit helt överväxt. När jag nu några år senare försöker mig på ännu en version var det senaste stället inte överväxt, men dock helt avplockat. Av människor eller djur ska jag låta vara osagt. Men lyckligtvis spanade jag in ännu ett nytt ställe längs grusåttan i Skatås som jag inte noterat förut. Så en ledig förmiddag drog jag dit och lyckades plocka ett och ett halvt kilo på en timma. Även denna gång körde jag med hallonjos för kolsyra, 850 ml, 9,9 % socker per vikt. Blir c:a 6,6 g/l socker.

Data:

  • Volym: 13 l
  • OG: 1,048
  • FG: 1,007
  • ABV: 5,4 %
Blandning:
  • 11 l sats 38
  • 1 l sats 46
  • 1,6 kg vildhallon
  • 600 g trädgårdshallon
  • 850 cl hallonjos (Brämhult)
Bedömning:

Tyvärr gjorde jag misstaget att tillsätta bären lite för sent, vid påsk närmare bestämt. Målet var att få drickfärdig hallonlambik till sommaren. Visserligen var det tillräcklig tid för att få hallonen att avge socker och smak, men inte tillräckligt för dem att samla sig på botten ordentligt. Så det blev en del fruktrester som följde med till tapphinken såväl som flaskorna.

När flaskan öppnas blir det en initial mini-fontän som drar med sig en del av fruktresterna i botten av flaskan. Resultatet blir en ganska grumlig röd vätska, med ett kortvarigt rosa skum.

Aromen är det dock inget fel på. Ren örtig och blommig ton av vildhallon. Syran är måttlig och det finns också en lätt beska. Gott och lättdrucket, men synd på utseendet.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar