lördag 15 februari 2020

Pseudolambik #38



Denna gång har jag verkligen ingent speciellt att rapportera. Möjligen skulle jag kunna kommentara varför jag har valt att åldra en så aromatisk humesort som bramling cross. Tyvärr har jag faktiskt ingen aning; kanske för att det var kottar och jag inte gillar kottar. Eller så var humlen redan gammal. Vi går direkt på receptet i stället.

Data:
  • Volym 23 l
  • OG 1050
  • SRM 3
Extrakt:
  • 4 kg pilsnermalt
  • 2 kg krossat vete
Grumlig mäskning, erhållna temperaturer:
  • 44 C
  • 58 C
  • 65 C
  • 72 C
  • 82 C
Humle:

Kokning i drygt två timmar med 100 g fyra år gammal bramling cross.

Mikroorganismer:

Jäsning vid varierande klädkammartemperatur med
  • några gram Safbrew T-58
  • bottensatser ur diverse kommersiella lambikar
Bedömning 2021-04-03:

Det här blir nog rekord för tid till första provsamkning. Denna lambik blev totalt bortglömd, och det var till och med så att jag upptäckte att vattenlåset hade torkat ut. Det har dock inte satt några spår på smaken, så antagligen var det ganska nyss det torkade ut.

Smaken är ganska återhållsam på alla sätt. Det finns en diskret fruktighet, viss jordighet och någon svårbeskrivbar bismak. Syran är ganska beskedlig, medan beskan är ganska påtaglig.

Vi får se vad som händer med denna, just ny känns den lite för rå och ofärdig.

Bedömning 2024-03-30:

Ytterligare tre år senare är det dags att testa igen. Jag har provat en gång emellan, men då var det status quo, och jag fick inte för mig att skriva något. Nu har den dock förändrats något. Den här råa, ofärdiga tonen är borta, och det smakar äntligen lambik. Syran är dock ganska låg, men det gör den till en bra kandidat för framtida fruktlambik. Jag får helt enkelt ge mig ut i skogarna i sommar och plocka igen.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar