Göteborgsskönlitteratur

 

Observanta bloggläsare har kanske noterat att det finns en helt ny etikett sedan en tid tillbaka: lokalpatriotism. Den ska dock inte tolkas för bokstavligt. Jag betraktar mig inte som särskilt lokalpatriotisk; tvärtom tycker jag lillebrorskomplex i form av "det bästa med Stockholm är tåget tillbaks till Göteborg" och liknande är extremt tröttsamt. Men jag har ändå bott här hela mitt liv, bortsett från fyra terminer 96-98 då jag var i Columbia, SC. Så jag känner att jag har ganska bra koll på staden och vad som försiggår och har försiggått här. Och jag föredrar att skriva om sådant som jag har kännedom om samt tycker är intressant. Därav denna kategori.

Denna gång ska det bli bokrecensioner. Jag har recenserat böcker tidigare, men då har det varit facklitteratur om öl eller cider. Nu ska det bli skönlitteratur* med anknytning till Göteborg. I vissa av böckerna spelar staden en undanskymd roll, i andra en större och kanske till med avgörande roll. Har ni fler exempel på Göteborgsrelaterade böcker att rekommendera eller avråda ifrån får ni gärna släppa en kommentar nedan.

Jag listar böckerna i någon slags kronologisk ordning vad handlingen beträffar. Jag sätter också betyg, 1-5 skorstenar.

Mary Wollenstonecraft - Letters written during a short residence in Sweden, Norway, and Denmark 

Vi börjar med en reseskildring i brevform från sent 1700-tal. 
Mary Wollenstonecraft var en väldigt intressant figur. I sann upplysningsanda propagerade hon för social jämlikhet. Hon flyttade till Paris under franska revolutionen som hon intitalt var en anhängare av, tills den ballade ur under Jacobinerna och hon i princip fick fly för livet. I synnerhet var hon en tidig förkämpe för kvinnors rättigheter, bland annat genom boken A Vindication of the Rights of Woman.

Hon inledde ett förhållande med amerikanen Gilbert Imlay, med vilken hon fick dottern Fanny. Imlay var inblandad i handel med Skandinavien, vilket var olagligt på grund av britternas blockad under Napoleonkrigen. När ett av hans skepp försvann åtog sig W. att resa i hans ställe för att försöka lösa situationen. Breven hon skrev hem till Imlay under den långa resan gav senare upphov till den aktuella boken.

Efter en besvärlig båtresa hamnar W. så småningom på kusten utanför nuvarande Kungsbacka. Därifrån tar hon sig till Göteborg där hon stannar ett tag och vilar upp sig inför vidare färd norrut mot södra Norge som är hennes huvudmål. Efter oförrättat ärende återvänder hon söderut och reser vidare till Köpenhamn, och därefter till Hamburg, varifrån hon sedan tar sig tillbaka till England. Där bekräftas henne misstanke att Imlay har träffat en ny kvinna, vilket leder till hennes andra självmordsförsök som hon också överlever. Dock överlever hon inte komplikationerna vid födseln av sin andra dotter Mary några år senare**. Denna dotter skulle sedermera gifta sig med en viss Percy Shelley och bli en betydligt mer känd författare.

Kulturellt och politiskt är W. ganska skeptisk till de skandinaviska länderna, som nog var ganska i bakkant vid den här tiden. Däremot uttrycker hon sig uppskattande om den vilda naturen. Göteborg - som endast hanteras i ett av breven - beskrivs som en luftig stad med vackra trädkantade gator med dålig beläggning. Societeten uppfattar hon som okultiverad och mest intresserad av pengar, mat och dryck. Det är en uppfattning som även beslås övriga städer i olika grad. Mest föll Kristiania (dagens Oslo) henne i smaken, sämst tyckte hon om Hamburg.

Det är inte en helt lättläst bok, och de filosofiska utsvävningarna kan bli ganska långrandiga emellanåt. Däremot är det ett väldigt intressant tidsdokument. Bara en sådan sak hur obekvämt och omständigt det vara att resa under denna tid är fascinerande. Betyget blir tre gedigna skorstenar.

Eric Williams - The wooden horse

Nu förflyttar vi oss fram till andra världskriget och det tyska fånglägret Stalag Luft III. Här satt nerskjutna brittiska piloter i ett av de mest rymningssäkra tyska fånglägren. Att gräva tunnlar var mycket svårt av olika skäl, bland annat för att fångbarackerna låg långt ifrån alla stängsel. Författaren kom dock på ett sätt att komma runt dessa svårigheter. Fångarna började dagligen hoppa över en träplint under förevändning att hålla sig i fysik form. Plinten placerades relativt nära stängslen, och för att undvika att vakterna skulle fatta misstankar lät man några av de förment klumpigare fångarna "råka" välta plinten några gånger initialt för att vakterna skulle kunna se att det inte fanns något suspekt under.

När de sedan hade fått upp fysiken lät man en fånge följa med under plinten, gräva några decimeter under passet och sedan ta med sig säckarna med sandjord tillbaka till barackerna. På så sätt hade man till slut grävt en fullständig flyktgång under avspärrningarna och ut till friheten. Man förundras verkligen över såväl planerandet som genomförandet av denna flykt.

Väl i det fria lyckas W. tillsammans med två andra fångar ta sig ända upp till nordsjökusten, där deras vägar skiljs. W. och en av hans kompanjoner lyckas få kontakt med danska motståndsrörelsen, som hjälper dem få tag på en fiskebåt som smugglar dem över till södra Sverige. Väl där tar de sig till Göteborg där de förenas med sin tredje kompanjon på brittiska konsulatet. Boken avslutas med att de gemensamt ger sig ut på stan för att fira sin återvunna frihet.

Det måste varit på 90-talet som jag läste boken hos mina föräldrar, så jag vågar inte säga allt för mycket om den. Göteborg förekommer som sagt bara perifert, men jag tyckte ändå att den var värd att ta med här. Jag minns den som spännande och vågar ändå rekommendera den. Det blir tre skorstenar. 

Marianne Fredriksson - Simon och ekarna

Nästa bok kräver kanske ingen närmare presentation. Men för fullständighetens skull... Den skildrar den unge Simons uppväxt i Göteborg under 40-talet och framåt. Simon är av halvjudiskt ursprung, och han får dessutom en kamrat i den judiske pojken Isak vars familj har flytt från nazisterna. Nazismen och kriget ligger som en mörk bakgrundsfond under första delen av boken.

Till skillnad från tidigare böcker har Göteborg en framträdande plats i boken. Man kan säga att man får följa flera resor i boken. Göteborgs resa som stad med en växande varvsindustri, pojkarnas resa in i vuxenlivet, och tillika klassresor, även så för Simons styvfar.

Det är ett fint tidsdokument. Tyvärr finns några saker som gör att det inte blir ett högt betyg. Personporträtten känns ganska grovt tillyxade, och emellanåt blir det lite banalt i största allmänhet. Det ligger också en lätt doft av New Age över boken. Det korta sexuella förhållandet mellan pojkarna och en vuxen kvinna känns också lite sådär. Tre skorstenar stannar betyget vid.

Viveca Lärn - Tuppenkuppen

Den här boken var det länge sedan jag läste. Vi snackar 80-tal. Jag hade nog inte kommit på den om jag inte hade sett författaren hemmavid nyligen. Hon bor nämligen i närheten av mig har jag förstått. Viveca Lärn är väl annars mest känd för Saltö-böckerna och tillhörande TV-serie. Men hon har huvudsakligen skrivit barn- och ungdomsböcker.

Tuppenkuppen kretsar kring tonårstjejen Tekla Tedin och hennes bästis Ulle. Tekla bor med sin ensamstående konstnärspappa Tommy. Tommy har just blivit lämnad av sin flickvän, hans tavlor säljer dåligt, han har som lök på laxen blivit allergisk mot sin älskade nyponsoppa, och har glidit ner i en lätt depression.

Då bestämmer sig Tekla för att tillsammans med Ulle försöka rycka upp tillvaron för Tommy. De planerar en kupp för att placera en av Tommys tavlor - Tuppen - på Göteborgs Konstmuséum. Huruvida de lyckas ska jag inte avslöja, och jag minns faktiskt inte exakt hur det gick heller.

Det var som sagt ett tag sedan jag läste boken. Men mitt unga tonårsjag uppskattade den  i alla fall för sin blandning av allvar och humor. En utmärkt ungdomsbok vågar jag trots allt drista mig till att säga. Och Göteborg har i alla fall en tydlig biroll. Fyra skorstenar blir det efter viss tvekan.

Lydia Sandberg - Samlade verk

Nu till ett ganska nyligt verk(!) som fått en hel del uppmärksamhet samt Augustpriset 2020. Lydia Sandberg har i intervjuer sagt att hon hade som mål att skriva en Göteborgsroman. Kanske lite på samma sätt som Strindberg, Fogelström och Söderberg skrev Stockholmsromaner. Eller New York hos Paul Austen. Detta var alltså mina egna paralleller.

Hursom får vi under knappa 700 sidor följa förläggaren Martin Berg från 80-tal till 10-tal. Hur han träffar den blivande konstnären Gustav Becker och sin kommande fru, den intelligenta och gåtfulla Cecilia. Som sedermera försvinner några månader efter sin disputation och lämnar Martin med två barn. Som en parallell tråd får vi följa äldsta barnet Rakel under 10-talet i sitt sökande efter svar om varför modern försvann och vart hon kan ha tagit vägen.

Förutom ovanstående fyra huvudpersoner så spelar alltså staden Göteborg en viktig roll. I synnerhet genom ganska nostalgiska återblickar till 80-talet. I övrigt bjuds på interiörer från såväl konstnärs-, förlags- som den akademiska världen. Man får en känsla av att författaren har god insyn i dessa miljöer.

Det är alltså en väldigt välskriven bok, med intressanta karaktärer och miljöer. Jag kan förstå varför den har blivit hyllad. Jag kan dock inte riktigt sätta fingret på varför jag inte ger den toppbetyg. Det blir fyra skorstenar, men ytterst stabila sådana.

Åke Edwarsson - Till allt som varit dött

Jämfört med hur det ser ut i min bokhylla är det oproportionerligt många deckare med på denna lista. Jag tycker ofta deckare är platta och trista, men då och då blir det ändå att jag läser en slik. Kanske för att jag har fått en trovärdig rekommendation (t.ex. Karin Fossum). Eller som i detta fall för att den utspelar sig i Göteborg.

Tyvärr är detta en enormt tråkig bok som knappt håller styrfart. Långsamt berättartempo behöver inte alltid vara något dåligt, tvärtom. Men det kräver en skicklig skribent, och dit kan inte Åke Edvardsson räknas. I stället ägnas en massa trycksvärta på tradiga beskrivningar om protagonistens dryck-, mat- och musikvanor. De olika karaktärsporträtten i boken är osedvanligt endimensionella. Vidare serveras en hel del illa dolda politiska pekpinnar. Det blir bara två fallfärdiga skorstenar.

Johannes Anyuru - De kommer att drunkna i sina mödrars tårar

Nu har vi kommit fram till min favorit på listan, och även detta en Augustprisvinnare (2017). Boken utspelar sig dels i nutid, dels i en dystopisk framtid. Boken inleds effektfullt med ett islamistiskt terrorattentat i en bokhandel i Göteborg. En provokativ Lars Vilks-liknande konstnär ska avrättas live. Den filmande terroristen Nour får dock en vision om en framtid där dådet lett till ett fascistiskt samhälle. Hon vänder därför sitt vapen mot de övriga terroristerna och avbryter avrättningen.

Två år senare blir en författare (misstänkt lik Johannes själv) tillika bokens berättarjag kontaktad av Nour som sitter på rättspsyk. Inte undra på då hon påstår sig komma från framtiden. En dystopisk framtid där terrordådet genomfördes, och Sverige har förändrats till ett fascistiskt samhälle där alla som inte ses som genuina svenskar är förpassade till ghetton i de tidigare miljonprogramsområdena. Nour överlämnar en skriftlig redogörelse för sina minnesbilder av den alternativa framtid hon hävdar sig komma ifrån.

Hävdar är nyckelordet här, och som läsare får man aldrig riktig klarhet i huruvida detta är någon slags magisk realism. Eller att det som också föreslagits är någon form av science fiction där Nour har utsatts för minnesexperiment under sin tid i ett fångläger. Oavsett så är det en välskriven och suggestiv roman som på en och samma gång är vacker, hemsk och sorglig, men som i slutändan ändå levererar hopp. Och därtill en liten plot twist. Det kan inte bli annat än fem skorstenar.

Zac O'Yeah - Tandooriälgen

Jag börjar med att bekräfta att författarnamnet är en pseudonym. Författarens riktiga namn är Sakari Nuotimäkki och är en svenskfinsk författare som är uppväxt i Göteborg. Sedan en längre tid är han bosatt i Bangalore, Indien. Denna bakgrund lyser tydligt igenom i den skruvade och lätt dystopiska deckarthrillern Tandooriälgen. Boken utspelar sig i ett framtida Göteborg, eller Gautampuri som det då också kallas. På grund av extrema klimatförändringar har världen genomgått dramatiska förändringar. Klimatet i Göteborg har blivit tropiskt. USA har spårat ur och hotar med invasion, och Sverige har som många andra länder anslutit sig till den av Indien ledda Sydasiatiska unionen i utbyte mot beskydd. Detta har lett till stor inflyttning av Indier och andra asiater till Sverige, och Göteborg har svällt till en tjugomiljonersstad.

Detta kräver förstås ett rejält mått av suspension of disbelief***. Lyckas man med det har man en både spännande och underhållande läsning framför sig. Vi får följa den avdankade kriminalpolisen Herman Barsk som under ett nattskift i nedgångna Masthugget hittar styckade delar från flera människokroppar i köket på restaurangen som gett boken dess namn. Detta leder honom in i en vild jakt på en fanatisk kristen sekt och terrorgrupp som motsätter sig kolonialiseringen.

Det här är ingen barnvänlig bok. Det är mycket cynism, våld, sex, misär och okontrollerade kroppssubstanser. Men det ryms också en fin kärlekshistoria mellan den desillusionerade Barsk och hans indiska brevbärare Kumkum. Det är inget litterärt storverk, och något Augustpris finns knappast i sikte. Men som underhållning och tankeväckande verklighetsflykt fungerar det utmärkt. Och Göteborg spelar en viktig biroll, även om det kan vara svårt att orientera sig ibland då de flesta gator och platser har fått nya, indiska namn****. Betyget blir fyra skorstenar.

* Vilket härligt ord detta är.

** Med sin nya partnet William Godwin.

*** Jag kan tycka att författaren inte behövt ta i så mycket. Det hade räckt med fem grader varmare och fem miljoner. Men Zac är inte mycket för måttfullhet och subtiliteter verkar det som.

**** Det finns en karta i början av boken, men den är inte helt lätt att tyda. Dessutom är det lite tröttsamt att hela tiden bläddra tillbaka.