Den stora etanolresan

 

Vinvisdomsord från Moseldalen.

Jag har länge velat göra en bilresa genom södra Belgien, nordöstra Frankrike och sydvästra Tyskland för att passera klassiska öl- och vinproducenter. Olika saker har hela tiden kommit i vägen - senast pandemin - men i år blev det äntligen av. Till slut blev vi tre personer som satte oss i min V40 och drog ner.

Huvudfokus blev Ardennerna, Alsace och Moseldalen. Min ursprungliga vision var att även slänga in Champagne, men tidsramen på åtta dagar tillät inte det. Och med facit i hand hade det varit för ambitiöst i alla fall.

Detta inlägg kommer därför bli en slags kollektion av fristående mini-inlägg - ett för varje delmål längs vägen - som kan läsas var för sig. För en del av dem kommer det kanske ett längre inlägg om några år när ett längre besök har gjorts.

Som vanligt har jag använt RateBeer Places för att hitta bra ölställen på olika platser, så jag kommer inte göra någon detaljerad genomgång av dessa nedan utan hänvisar dit. Med något undantag så var toppställena väl värda att svänga förbi.

En annan allmän notering. Eller ja, allmän för vindestinationerna. Det fanns två varianter på provsmakning när vi besökte vinmakare. Dels kunde man få en mer gedigen provning där man satt ner och fick ganska detaljerade beskrivningar. Det kunde ofta kräva bokning och kostade en slant, men i bland fick man provningen på köpet om man köpte vin för en större summa. Den andra varianten var att man bara stod upp vid en bar eller ett bord och provade lite vad man ville. Detta var helt gratis, men det fanns väl en förväntan om att man skulle köpa med sig några flaskor (vilket vi också gjorde).

Hamburg

Tysklands näst största stad var ett bra stopp första dagen efter knappt nio timmars bilkörning. Som ölstad får jag lov att återkomma då toppställena ligger rejält utspridda geografiskt, och vi inte riktigt hade tid för att flänga runt.

I stället hängde vi först i stadsdelen S:t Pauli, där vi käkade pizza på den habila bryggpuben The Baby Goat. Området är annars mest känd för Reeperbahn som vad jag förstått ska ha blivit lite mer rumsren på senare år. Men det var fortfarande gott om strippklubbar, och det kändes allmänt väldigt turistiskt på ett störigt sätt. Avlägsnade man sig dock några kvarter hittade man i stället var lokalbefolkningen hängde vilket var mycket bättre.

Vi drog också förbi Elbphilharmonie och hängde i Hafencity ett tag. Tyvärr ger området ett ganska dött intryck, vilket är lite synd då det är väldigt estetiskt tilltalande. Min ambition är att i en snar framtid göra en långhelg i Hamburg med såväl konsertbesök på Elbphilharmonie som en gedigen pubrunda.

Ardennerna

Juni 2011 passade jag på att fotvandra i Ardennerna en vecka medan hantverkare slog ut mitt gamla badrum. Jag blev väldigt förtjust i området med sin vackra natur, och mysiga välbevarade byar och småstäder. Vallonien i stort är fattigare och mer nedgånget än Flandern. Men just i Ardennerna verkar det vara lite mer välskött. Och intrycket kvarstår efter detta återbesök.

Första stoppet blev Liège efter ännu en lång dag i bilen. På grund av en massa vägarbeten hann vi inte beta av Val Dieu längs vägen. I stället fick vi ta en omväg förbi nästa dag, men det var det värt. Hela miljön med gammalt kloster, kyrka, bryggeri och vackra omgivningar var fantastiskt . Det fanns också en trevlig servering samt en butik, båda med öl som jag inte hade provat tidigare.

Rochefort hade tyvärr inte lika mycket att erbjuda. Och då pratar jag om klostret; staden såg väldigt trevlig ut, och där skulle jag kunna tänka mig stanna en natt om jag gör en längre resa. Men på klostret fanns det i princip bara en liten butik där man kunde köpa de vanliga ölen.

Orval var betydligt bättre även om vi tyvärr kom för sent för att kunna göra en rundvandring inne i klostret. Det får bli en annan gång. Men här kunde vi sätta oss på det intilliggande cafét och ta en färsk Petite Orval på fat vilket var resans bästa öl.

Vi övernattade i Bastogne vilket inte är något utpräglat ölställe, även om tillgången på purfärsk La Chouffe var god. Skälet till stoppet var i stället ortens historiska betydelse, mer specifikt dess belägring under ardenneroffensiven, något som bland annat skildras under två avsnitt av Band of Brothers. Det finns flera muséer och minnesmärken i och kring staden. Vi valde Bastongne War Museum vilket kanske var resans höjdpunkt.

Jag ser redan fram mot ett återbesök, då gärna med fler dagar så att några fler stopp kan göras. Framförallt på Chimay, men kanske också Achouffe m.m.

Luxemburg

Vi passade på att göra några strandhugg i det lilla storhertigdömet Luxemburg på vägen till Frankrike. Jag hade själv bara passerat i genom landet en gång tidigare, vilket gick ganska fort. Men det är väl värt att stanna till här av olika skäl.

Dels finns här väldigt vacker och spännande natur. Vi stannade till och gick en kort slinga i Berdorf, bland en massa kalkstensformationer och branta klippor. Kan ha varit den häftigaste vandringen jag gjort.

Vi stannade över natten i staden med samma namn som landet. Den är som en posh miniatyrvariant av Prag, fast med mer dramatiska höjdskillnader. Dryckesmässigt fanns här inget särskilt att hämta, men det fanns ett par schyssta ölhak i alla fall. Fast hoppa över Roca's Café.

Alsace

Tillsammans med Ardennerna var detta ett av huvudmålen under resan. Vinregionen Alsace ligger i Rhendalen på nedre västsluttningarna av bergskedjan Vogoserna, och sträcker sig längs ett pärlband av mysiga småstäder och byar i nord-sydlig riktning. Vi började med en lunch i den fantastiska stadskärnan i Colmar där vi trängdes med horder av selfieturister bland korsvirkeshusen.

Vi hade lyckligtvis bokat två nätters övernattningar i den betydligt mindre byn Bergheim där vi fick vara mer för oss själva. Här fanns också vineriet Marcel Deiss med den för området lite udda ansatsen att enbart göra vin med druvblandningar. Här fick vi en gedigen sittande provning med bland annat blind* parallellprovning av ett och samma vin från olika jordmåner. 

Det finns även viss ölkultur i Alsace, gammal tyskbygd som det är. Av det sistnämnda är det kanske inte förvånande att ljus lager dominerar, men det finns även bryggerier som överjäser. Här odlas också en del humle, t.ex. den fantastiska sorten strisselspalt. I Ribeauvillé - där vi fick en trevlig gratisprovning hos Trimbach - såg jag ett ölhak som skyltade med att de har hundratals ölsorter. Har man varit på Delirium Café vet man dock att det inte nödvändigtvis motsvarar det faktiska antalet tillgängliga öl. Men jag är oavsett absolut sugen på att utforska detta mer vid ett återbesök.

Vi hann också med att göra en en utflykt till den tyska sidan av Rhendalen. Främsta skälet var att en i sällskapet är geolog och ville se Kaiserstuhl. Förutom geologi finns här en hel del vinodlingar också, tillhörande den för mig dittills okända vinregionen Baden. Efter en kort med svettig hajk upp till en utkiksplats längs och genom vinodlingar, och ner igen i solnedgången, fick vi prova den lokala specialiteten spätburgunder** på en restaurang innan vi drog oss tillbaks till den franska sidan.

Moseldalen

Det blev även ett kortare besök i Moseldalen. Efter lunch i Trier drog vi till Bernkastel-Kues, ett ställe där jag hängde en del för 15-20 år sedan i samband med jobbresor till Kaiserslautern via flygplatsen Frankfurt-Hahn som ligger en bit bort. Vi var synnerligen effektiva och hann med en provsmakning hos dr. Pauly Bergweiler, middag med vidunderlig utsikt över floden, samt besök på en kölschbar(!) och två vinbarer.

Morgonen efter drog vi vidare mot Köln och tog en liten omväg via Traben-Trarbach för ett besök hos Louis Klein. Detta var en lite udda vinmakare som gör rätt mycket röda viner jämte de vanliga vita med Riesling i spetsen. Utöver de i området hyfsat vanliga spätburgunder och müller-thürgau så gör de även viner på merlot, pinot meunier*** samt en helt egen druva med det prosaiska namnet 29. Den sistnämnda påminde lite om pinotage, och jag är spänd på att öppna min medköpta flaska någon gång framåt hösten. En annan intressant sak var att de gjorde ett orange vin, dessutom jästa på amforor som vi fick gå in på lagret och beskåda.

Köln

Jag har skrivit om Köln tidigare, och tänker bara kort komplettera med några nya iakttagelser och bekantskaper. Till att börja med var Päffgen den bästa kölschen denna gång. Kanske för att den kändes betydligt färskare än Gaffel. Förutom att testa den på Päffgens egna utskänkningsställe med horder av turister hittade vi den även (i perfekt skick) på den minst sagt hektiska kvarterskrogen Lommerzheim där vi nog var de enda turisterna. Det absolut bästa stället var dock den nya ölkrogen Craftbeer Corner Coeln som var en perfekt mix av nytt och gammalt.

I övrigt noterade jag att det här med att styra flödet av kölsch medelst ölunderlägget inte fungerade riktigt längre. En gång fick en av oss påfyllning trots ölunderlägg tydligt placerat på glaset. På Päffgen fick man beställa som vanligt. Kanske har de insett att det gamla sättet inte funkar för okunniga selfieturister.

Avslutning

Det var inte första gången jag var ute på en roadtrip i Europa, men det var ett tag sedan sist (2015) och den gången med mer fokus på ett ställe (Franken). Så här är några lärdomar jag tar med mig inför nästa resa som jag hoppas kommer snart, gärna redan nästa sommar.

Den främsta lärdomen är att vara lite längre på samma ställe, kanske 3-4 övernattningar på två ställen. Med ställe menar jag då lite större områden som Vallonien, Alscase och Moseldalen ovan. Man kan fortfarande byta övernattningsort varje natt, men det var samtidigt rätt skönt att ha i alla fall två nätter på ett ställe.

En annan lärdom är att det finns mycket vackert att se på landsbygden i Europa, och att det ibland kan vara värt att ta andra vägar än motorvägar. Med tanke på hur mycket trafikstockningar det var på Autobahn, framför allt i, norr, och söder om Hamburg så tar det inte nödvändigtvis så mycket längre tid heller. Att det kan gå sakta eller stå still på Autobahn var inget nytt, men det var mycket värre denna gång än tidigare. Vi måste ha tappat minst två timmar i vardera riktningen.

Slutligen så var det väl långt att åka hem från Köln till Göteborg på en dag. Hamburg ligger rätt bra till faktiskt åt båda hållen, och åker man tidigt så kan man slippa de värsta köerna. Andra alternativ är Lübeck och Flensburg. Att det blev Köln var att vi var rätt sugna på att se staden, men som mellanstopp på bilresa blir det nog inget mer återbesök.

* Fast blind mest på pappret då flera ledtrådar gavs av bl.a. etiketterna.

** Specialitet i den meningen att de anses göra bäst viner på den i hela Tyskland. På andra sidan Rhen är den känd som pinot noir.

*** Borde logiskt sätt kallas müllerburgunder på tyska, men kallas i stället schwarzriesling utan att ha någon som helst koppling till riesling. Men pinot noir borde samtidigt kallas schwarzburgunder, så det är väl ingen riktig Ordnung i tysk vinnomenklatur.