Cider anno 2021

 

Bild: Magnus Vasilis.

 

Tidigare har jag numrerat mina cidrar, men nu kommer jag gå över till att döpa dem efter årgång, och med olika delsatser per år. Skälet är att jag har införskaffat egen kross och press, och ämnar växla upp min produktion. Fördelen med egen utrustning är att inte behöver anpassa sig till någon annan, utan kan pressa närhelst man har tillgång till äpplen.

I år var dock skörden på föreningens eget träd nästan obefintlig, så jag fick vända mig annorstädes. Brassekollegan Carl Stenbratt bidrog med 15 kg från sina föräldrars träd. Därtill plockade jag 25 kg vildäpplen. Samtidigt bidrog tillika brassekollegan Magnus Vasilis med ungefär 35 kg blandade vild- och trädgårdsäpplen.

Vi gjorde två olika pressningar. Det kan vara värt att påpeka att Magnus kombinerade 5 liter från den första pressningen med 15 l från den andra och kör keeving på rubbet. Mängderna nedan gäller det som hamnade i mina jäskärl. Vad äpplena anbelangar har jag valt jag att ange andelar i stället för att räkna om hur många kilo som mina volymer must motsvarar.

Version 1 (pressning 19/9)

Här det mestadels trädgårdsäpplen, men med en liten andel vildäpplen för att få lite mer tanniner och beska. Som jäst blir det min nya favorit Lalvin 71B för att få ner syran*. Jäsningen sker i en 11-liters Better Bottle i mitt vindsförråd där det för närvarande är runt 15 C.

Data:

• Volym 10 l
• OG 1,055
  
• FG 1,000
• ABV 7,5 %

Ingredienser: 

• 5 delar trädgårdsäpplen av sorterna discovery, aroma m.m.
• 1 del söta och beska vildäpplen
• 1/2 paket Lalvin 71B
• 50 cl must från version 3 (kolsyrejäsning)

Uppdatering 2021-10-18:

Jäsningen gick lite trögare än tidigare år, men efter att ha ställt jäskärlet i lägenheten så sjönk SG från 1,005 till 1, 000 och cidern klarnade tydligt. Jag bedömde den som redo för att flasktappas, och ett nytt grepp denna gång är att använda överskottsmust från version 3 som har fått ligga i frysen. Kanske kan det ge en lätt framåtknuff åt äppelsmaken.

Bedömning 2021-11-20:

Redan vid flasktappningen noterade jag att det var mycket "lättsvävande bös" i jäskärlet, och jag misstänker att det kan vara någon form av flockulerade pektiner, eller komplex av pektiner och annat. Tyvärr fick jag med mig en hel del i flaskorna, och vid upphällning börjar de följa med redan halvvägs. Jag gillar verkligen inte flytande partiklar i mina drycker, men jag gjorde en kompromiss och hällde tills det började komma riktigt stora mängder. Då fick jag nog ändå med 80 % av drycken med ganska måttliga mängder "floaters".

Cidern är väl inte tillräckligt god för att sörja den där förlorade femtedelen. Det finns en fin men lite blek äppelarom, och alkoholen kommer igenom lite i avslutningen. Syran är ganska måttlig och åtföljs av en lätt beska.

Helt okej och ganska lättdrucken, men det kommer nog inte vara någon strykande åtgång.

Version 2 (pressning 19/9)

Här ska vi alltså försöka oss på den minst sagt avancerade metoden keeving för att få en näringsfattig must som inte jäser ut så mycket, vilket ju kan passa bra då OG var tämligen högt. Tanninrika äpplen med måttlig syra sägs vara det bästa för att lyckas med detta förfarande.

 

Här gjorde vi en modern variant av metoden där man tillsätter enzymet PME (pectinemetylesteras) tillsammans med kalciumklorid. Därefter ställer man musten kallt, i mitt fall i mitt kökskylsåp. Sedan väntar man på att en s.k. brun hatt ska bildas i toppen.

Data:

• Volym 10 l
• OG 1,062
• FG 1,001
• ABV 8,2 %

Ingredienser:

• 3 delar vildäpplen
• 1 del trädgårdsäpplen
• 5 g kalciumklorid
• 0,5 krm keeving-enzym
• några korn Mangrove Jack's M2

Efter två dagar började en struktur som möjligen kunde tänkas vara en "hatt" bildas, fast inte på toppen utan 2/3 upp. Ytterligare två dagar senare hade den växt till sig ytterligare. Musten ovanför var glasklar, men under såg den rätt grumlig ut. Jag bestämde mig ändå för att tappa av musten, och det gick väl så där. Små bitar av hatten lossnade, men i stort sett var den intakt. Precis som förutspått förlorade jag cirka 2 liter must, så det blev 2x4 liter i två små damejeanner med några korn M2 i varje som fick flyttas upp till vinden. Där ska de stå och jäsa under obestämd tid.

Någon gång under februari bestämde jag mig för att plocka ner damejeannerna från den vinterkalla vinden ner till den mer svala källaren för att simulera fransk vår. När så påsken kom tyckte jag det var dags att ta upp cidern till lägenheten och mäta. Lite till min besvikelse hade den då jäst ut helt, men den smakade ändå rätt schysst, så kanske har metoden ändå bidragit till att bättre bibehålla äppelaromerna.

Bedömning:

Det här blev onekligen ganska bra. Det finns en diskret äppelarom som ändå är högre än för mina tidigare alster. Det finns också stallighet på en perfekt nivå; närvarande men ej påträngande. Det finns en tydlig beska och en måttlig syra. Trevligt, men nästa år hoppas jag på ännu bättre.

Version 3 (pressning 28/9)

Efter den första pressningen så kände jag (tillika Magnus) att det hade varit najs med en cider gjort enbart på vildäpplen. Så när en strålande söndag uppenbarade sig så drog jag till mitt nya favoritställe ute vid kusten där jag har hittat två utmärkta vildaplar, det ena med sötbeska och aromatiska äpplen, det andra med syrligbeska äpplen. Lustigt nog blev jag påkommen av Magnus som var ute på söndagsutflykt med familjen och passade på att spana in det här trädet som jag hade pratat om.

Jag vacklade fram och tillbaka vilken blandning jag skulle använda. Att köra enbart sötbeska äpplen var lite lockande. Men dels är jag lite orolig för att pH ska bli för högt, och dessutom var det trädet mycket bökigare att plocka ifrån. Så det slutade med att jag plockade ungefär lika mycket av varje.

Jag lyckades pricka in en solig tisdagseftermiddag mitt bland allt regnande för att pressa mina hårt förvärvade äpplen. Musten smakade tydligt beskt med en tydlig syra. Det ska bli spännande att se vart detta hamnar.

Den här tog lite extra tid att jäsa klart. Jag lät den stå ganska svalt, cirka 15 C, och den tycktes tugga på ganska bra. Efter två veckor började jäsningen avta något och vätskan klarna, så jag tog ner den i lägenheten för att tappa upp den på flaska under helgen. Dock mätte jag SG till 1,025 så jag vågade förstås inte flasktappa direkt. Jag misstänker att vildäpplena har lägre kväveinnehåll vilket ger en trögare jäsning. Jag lät den stå i lägenheten under två veckor till och noterade ökad jäsningsaktivitet. Därefter var SG nere på låga nivåer och jag vågade flaska.

Data:

• Volym 12 l
• OG 1,066
• FG 1,001
• ABV 9,0 %

Ingredienser:

• vildäpplen
• 1/2 paket Lalvin 71B

Bedömning 2021-12-10:

Jag var kanske inte så het på gröten att prova denna; delvis p.g.a. det kallare vädret men kanske också på grund av den höga alkoholhalten. Nåväl, nyfikenheten är också en stark kraft, så nu sitter jag med en upphälld cider i glaset och snöfall på utsidan.

Äppelaromen är rätt schysst, men tyvärr märks alkoholhalten en del. Syran är på en bra nivå, och det kommer en snygg efterbeska på slutet som inte riktigt påminner om klassiska cidertanniner.

Det här var rätt okej trots den höga alkoholhalten. Jag hade hoppats på mer förstås, men nästa gång (år) ska jag löpa linan ut och låta jäshinken stå kvar på vinden. Förhoppningsvis jäser den då inte ut fullt vilket jag tror kan bli ett lyft. Förhoppningsvis blir det även lite mer äpplesmaker. Den smakade fantastiskt när jag provade den på SG 1,025.

 

* den har en viss förmåga till malolaktisk jäsning, d.v.s. omvandla den skarpa äppelsyran till den mjukare mjölksyran. Uppdatering: jag har blivit upplyst om att den snarare utför maloetanolisk jäsning och omvandlar äppelsyran till etanol.