Brygd #96: Sorachi Saison

Sorachi ace är en relativt ny humlesort som framodlades av megabryggeriet Sapporo i Japan under humlebriståren runt 2008. I Japan har den numera ersatts av nyare sorter, men i stället har den börjat odlas i USA och vunnit en viss spridning.

Sorachi ace har en väldigt särpräglad doft som drar åt citron, dill och gråpäron. Tillsammans med andra humlesorter tenderar den att ta över och dominera, vilket jag har fått erfara såväl i en hembrygd som i kommersiella öl, nu senast i Slottskällans Zero. På egen hand kan den fungera ganska väl dock, och i synnerhet i belgiska öl kommer den till sin rätt, något som Brooklyn Sorachi Ace tydligt demonstrerade.

Det sistnämnda ölet var något av en inspirationskälla inför detta mitt andra säsongsöl för säsongen. Receptet är närmast identiskt med det första säsongsölet. På extraktsidan har ett halvt kilo strösocker tillkommit vilket tillsammans med en mindre satsvolym ger ett betydligt starkare öl. Och på humlesidan blir det alltså enkom sorachi ace.

Data:

• Satsstorlek 20 l
• OG 1075
• FG 1018
• Abv 7,5 %
• IBU 45
• SRM 4 (halmgul)

Malt och extraktgivare:

• 5 kg pilsnermalt
• 500 g vetemalt
• 500 g havreflingor
• 500 g strösocker

Infusionsmäskning vid 65 C i en timme.

Humle:

• 20 g sorachi ace  i 80 minuter
• 30 g sorachi ace i 20 minuter
• 50 g sorachi ace i 5 minuter

Total koktid 90 minuter.

Jäst:

• Jäsning med Wyeast 3724 vid 27-29 C i 14 dagar
• Jäsning med Safale US-05 vid 20-22 C i 17 dagar

Övrigt:

• Klarning med 1/2 krm Protafloc, tillsatt 20 minuter från kokslutet
• Kolsyrejäsning på flaska med strösocker, 7 g/l

Uppdatering (31/3):

Dupontjästen är verkligen märklig. Det puttrade friskt i ett par dagar, sedan sjönk aktiviteten tydligt. Efter ytterligare några dagars stillestånd så tog det fart igen, och det bubblade kontinuerligt i jäsröret i ytterligare en vecka. När aktiviteten tycktes avstanna så utgick jag ifrån att det var läge för omtappning. Det var det kanske men SG var 1031 så det kommer krävas ny jäst för att få den här ordentligt utjäst. Lite förkulturad US-05 kommer tillsättas inom kort.

Uppdatering (18/4):

Efter tillsättning av US-05 så tog jäsningen ny fart igen, och det puttrade några dagar i jäsröret för att sedan lugna ner sig, och efter en vecka var aktiviteten låg igen. Jag har sedan låtit ölet stå ytterligare en dryg vecka, och jag funderade på att låta det stå ännu längre då det har sett rejält grumligt ut. Grumligheten verkade dock inte avta vilket tålamodet däremot gjorde, så flasktappning blev det till slut.

Förutom att det här måste vara det grumligaste öl jag någonsin tappat så var det si och så med utjäsningen. FG 1018 är visserligen inte jättehögt, men ändå lite mer än önskat. Jag får vara vaksam på kolsyrenivån då jag pytsade i rätt mycket kolsyresocker. Om jästen fortsätter arbeta på de längre kvarvarande sockermolekylerna kan det bli väl mycket kolsyra, och så småningom till och med flaskfontäner och i värsta fall -bomber. Dock så går ju denna process långsamt, så det räcker att öppna en flaska i veckan eller så.

Bedömning 29/4:

Redan efter en och en halv vecka är den rejält kolsyresatt och bygelflaskan öppnas med ett kraftigt "plopp" varpå ölen hälls upp disigt ljusgul med ett rejält skum. Lätt nervös ställer jag resterande flaskor i omgångar i kylen för att stoppa vidare kolsyrejäsning.

Stor, fruktig arom med toner av apelsin, mandarin, citron och gråpäron. Medelfyllig med rejäl kolsyra som ändå var något lägre än vad man kunde ha väntat sig efter öppnandet av flaskan.

Halvsöt med rejäl beska och en lätt syrlig ton. Den hade nog vunnit av att jäsa ut lite till, men ändå är detta ett gott mycket gott öl. Kanske inte riktigt i klass med Brooklyn Sorachi Ace men inte långt ifrån.