Brygd #208: Storkotbüsser

 

En stork som äter fisk, men igår kanske den åt büsser?

Nyårsdagen är en perfekt bryggdag, och tidigare år har jag bryggt en p-lambik samtidigt som jag har skippat Den Årliga Riddarfilmen. I år blev det varken riddarfilm eller surölsbryggning, men dock en ordinarie öl, en storkotbüsser.

Vad i allsin dar är detta? Låt mig förklara genom att hänvisa till för länge sedan när jag bryggde en vanlig kotbüsser. För den som inte orkar läsa hela blogginlägget så är kotbüsser en kölschliknande öl som bryggdes med såväl vetemalt, omältat havre, muscovadosocker och honung. Notera tempuset, då detta inte är en öl som följer Reinheitsgebot direkt. Men kotbüsser berördes ej av den sistnämnda förrän tyskland enades under andra halvan av 1800-talet. Då försvann den helt, och mig veterligen har den ej återuppstått utöver några enstaka öl från amerikanska mikrobryggerier. Och numera faktiskt även från ett tyskt.

Det här blir en alltså en imperialiserad* variant. Det innebär främst att man skruvar upp alkoholhalten. Sedan verkar det finnas lite olika skolor huruvida man ska skruva upp andra egenskaper också. Till exempel att bomba på med kryddor i en imperial wit. I detta fallet skulle man då kunna skruva upp honungen och/eller muscovadosockret, och ingetdera tilltalade mig. Däremot kan det fortfarande finnas en poäng i att försöka matcha den ökade alkoholhalten på något sätt, och jag föll för att skruva upp humlemängderna. Inte på någon slags imperial pilsner-nivå, men det blev 100 g av min favorithumle hallertauer mittelfrüh.

Data:

• Volym 20 l
• OG 1,075
• FG 1,010
• ABV 9,0 %
• SRM 5
• IBU 30

Mäskning:

• 4 kg pilsnermalt
• 2 kg vetemalt
• 500 g havreflingor
• 1/2 tsk kalciumsulfat
• 1/2 tsk kalciumklorid
• 1 tsk laktol (80 %)

Infusionsmäskning i en knapp timma vid 66 C.

Kok:

• 10 g magnum i 60 minuter
• 50 g hallertauer mittelfrüh i 20 minuter
• 50 g hallertauer mittelfrüh vid kokslutet
• 400 g ljust muscovadosocker i 20 minuter
• 250 g honung vid kokslutet
• 1 krm Protafloc i 20 minuter.

Total koktid drygt en timma.

Jäsning:

Jäsning med Wyeast 1007 (halva jäskakan från gammelölet)

• vid 18 C i 5 dagar
• vid 21 C i 7 dagar

Övrigt:

Kolsyrejäsning på flaskamed strösocker, 5 g/l.

Bedömning (2023-02-03):

Det tog längre tid än vanligt för att publicera en bedömning av denna öl. Jag har givetvis provat flaskor tidigare, men jag har väntat och hoppats att ölen ska bli lite bättre med några extra veckor. Detta är ganska ovanligt för mig då jag normalt är väldigt skeptiskt till tankar om att öl ska "mogna". Men det kommer snart framgå vad det handlar om.

Utseendemässigt är allt på topp. Ölet är lätt disigt, föga förvånande med såväl rejäla mängder vetemalt som omältat vete. Och med tanke på samma sak så är det vita skummet krämigt.

För ett par veckor sedan var ölet betydligt grumligare, och det hade dessutom en del störande aromer. Dels av svavel, men också en viss - som jag uppfattade det - jästighet. Men svavlet verkar ha lagt sig (hamnat i gasfickan uppe i flaskhalsen kanhända?), och jästen likaså (vilket förstås kan vara kopplat till den minskade grumligheten). I övrigt finns det fina maltiga och fruktiga toner, och en tydlig örtig och blommig humle.

Munkänslan är förhållandevis lätt, avslutningen är torr med måttlig beska. Tyvärr kommer det en lätt alkoholisk ton i eftersmaken. Jag hade gärna sett att det inte hade jäst ut så hårt, och att alkoholhalten hade stannat runt 8 % i stället. Men helt okej blev det ändå till slut.

* Jag har tidigare kallat imperial pilsner för stormaktspilsner, lite inspirerat av Närkes Stormaktsporter, vilket är en imperial stout/porter.