Tanken att använda vin i ölbryggning har slagit mig flera gånger. Första gången var när jag gjorde mitt Skumpaöl, en tripel-aktig sak jäst med champagnejästen Lalvin EC-1118. Jag funderade på att hälla i en flaska vin i halva satsen, men detta realiserades aldrig. Jag testade däremot att blanda en skvätt chablis i ett glas, och det blev inte tokigt alls.
Idén att använda vin i öl är naturligtvis varken ny eller min, bland annat har the Mad Fermentationist gett sig på en sursaison med sauvignon blanc-vin. Jag har under hösten funderat på att göra någon ytterligare fruktlambik. Tanken var först att plocka lite slånbär men det föll bort bland alla andra aktiviteter i det strålande höstvädret. Inlägget ovan fick mig då att tända till att göra något med vitt vin.
En av mina favoriter bland fruktlambikar är Cantillon Vignerrone. Precis som den galne fermentören skriver så kan man utan tillgång på högkvalitativa vindruvor med fördel tillsätta vin i stället. Efter lite funderande fastnade jag för riesling som är min främsta favorit bland vita druvor. Ett mycket prisvärt rieslingvin av hög kvalitet är Georg Breuer Riesling Sauvage, och efter lite testprovning i samband med provsmakningen av min andra geuze för att få till rätt blandning landade jag på nedanstående.
Data:
- OG utan vin 1058
- FG utan vin 1010
- Abv utan vin 6,3 %
- Abv med vin 7,2 %
- 10 l av sats 12
- 2 l Georg Breuer Riesling Sauvage
- 75 g bitsocker
Redan när jag blandade och tappade denna på flaska, hade jag en svag oro att det svavel som oftast tillsätts vin för att hålla oönskade mikroorganismer stången skulle kunna förstöra kolsyrejäsningen. Jag hade dock hoppats att utspädningen skulle motverka sådana effekter. Tyvärr besannades min farhåga en smula, ty kolsyrejäsningen verkar ha gått trögt, även om kolsyran inte är obefintlig. Förmodligen kommer det bli full kolsyrenivå på lite längre sikt, så vi släpper det.
Arommässigt känns vitvinstonerna först väldigt diskreta, något jag faktiskt kan tycka även om ett öl som Cantillon Vigneronne. Men efterhand framträder rieslingaromerna med inslag av skifferlera tydligare bredvid grundölets röda äpplen och lätta stallighet. Jag tycker mig ana en smula diacetyl också, men det kan vara inbillning.
Syran är ganska beskedlig för att vara en Fabrikörn's. Kanske har den dämpats lite av att blandas ut med det betydligt mindre syrliga vinet, men den tydliga restsötma som finns från det ej konsumerade kolsyresockret spelar säkert in.
Trots restsötman och bristen på kolsyra var detta väldigt gott, och jag ska definitivt inte ha mindre mängd vin nästa gång, men inte så värst mycket mer heller.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar