söndag 1 mars 2015

Brygd #137: Kohatuale



Nu är våren här, och med den årets single hop-öl. I brist på någon hetare ny humlesesort som exempelvis equinox har jag valt att pröva den relativt nya nyzeeländska humlesorten kohatu. Denna ska ge aromer av tropiska frukter, tallbarr, citrus samt en intensiv blommighet. Det låter inte så dumt.

Data:
  • Satsstorlek 22 l
  • OG 1050
  • FG 1008
  • Abv 5,5 %
  • IBU 40
  • SRM 5
Malt:
  • 5 kg pale ale-malt
Infusionsmäskning vid 67 C i en timma.

Humle:
  • 20 g magnum i 60 minuter
  • 20 g kohatu i 20 minuter
  • 40 g kohatu vid kokslutet
  • 40 g kohatu som torrhumling
Total koktid drygt en timma.

Jäst:

Jäsning med US-05
  • vid 17 C i 4 dagar
  • vid 20 C i 10 dagar
  • vid 5 C i 2 dagar (kallkrasch)
Övrigt:
  • Klarning med 1/2 krm Protafloc, tillsatt 20 minuter från kokslutet
  • Vattenbehandling med 2 g kalciumsulfat och 2 g kalciumklorid, tillsatt mäsken
  • Kolsyrejäsning på flaska med druvsocker, 5 g/l
Bedömning 2015-04-01:

Somliga tycker att en bra ölrecension ska vara mångordig för att göra ölets mångfacetterade komplexitet rättvisa, och man bör i förekommande fall räkna upp samtliga tropiska frukter man tycker sig känna och inte bara skriva "tropiska frukter".

Själv föredrar jag en mer minimalistisk ansats, där man försöker fånga de mest karaktäristiska dragen hos ölet. I detta fall är det dessutom så att jag faktiskt bara känner en tydlig men ändå tillbakahållen tropisk frukt-humlearom, med tydliga inslag av blommighet. Precis så som beskrivningen ovan från producenten/leverantören förutom tallbarren.

I övrigt är bedömningen att det är ett gott och lättdrucket öl utan större åthävor; torr med mjuk beska, lätt- till medelfyllig med ganska måttlig kolsyra; och lätt disigt gyllengul med ett krämigt vitt skum. Humlearomen hade gärna fått vara lite mer framträdande dock.

Fabrikörn vs. Garage Project Hapi Daze (2015-05-06):

Det har gått ett tag sedan Hapi Daze (HD) från det pyttelilla Wellington-bryggeriet Garage Project dök upp på bolaget, men nu äntligen har jag fått tillfälle till en liten sida-vid-sida-provning med min egen nyzeeländska törstsläckare. HD är en ganska alkoholsvag (4,2 %) pale ale, humlad med diverse nyzeeländska sorter, och bland annat den av mig så eftertraktade riwaka.

Ölen är väldigt lika utseendemässigt med en gyllengul färg, som möjligtvis är lite mörkare för HD samtidigt som Kohatuale är aningen disigare.

Arommässigt känns HD renare med en lite mer kakig maltighet, och jag tycker mig förnimma en viss ton av acetaldehyd i Kohatuale. Humlearomen känns mer tydlig hos HD med diverse tropiska frukter.

Fabrikörns har föga förvånande mer kropp, och dessutom lite mjukar kolsyra. HD är såväl torrare samt har högre beska, något som inte nödvändigtvis är en fördel.

Sammantaget vinner dock HD knappt på en något renare smak samt tydligare humlearom. Det sistnämnda skyller jag helt på riwakahumlens överlägsenhet.

Med hänsyn taget till den senaste duellen står det således Fabrikörn - Omvärlden 28-31.

4 kommentarer:

  1. Hejsan, Låter som en humle man bör testa. En liten fundering bara, du benämner brygden som single hop, men använder både magnum och kohatu? Är det jag som missuppfattat begreppet single hop eller är det bara ett utslag av konstnärlig frihet?

    /lasse

    SvaraRadera
    Svar
    1. Observant! I strikt mening är det förstås inte ett "single hop-öl" när man har en annan sort som bitterhumle. Men det är kutym att använda en annan bitterhumle när man har en lågalfa-humlesort, och ändå kalla det single hop. Rent smak/arommässigt hade det inte blivit särskilt annorlunda om jag hade använt 30 g kohatu som bitterhumle, men då hade jag varit tvungen att använda en påse till, och jag hade ändå magnum liggande.

      Radera
  2. Vad kör du för jäst till denna?

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hoppsan, det hade jag visst hoppat över. Det är fixat nu. Det var min arbetshästjäst US-05.

      Radera