Brygd #138: NZ-starköl

Ett av de roligare sökresultaten från en bildsökning av ölnamnet.

Ett av mina personliga favoritöl är just detta som jag har bryggt flera gånger. Med varierande framgång. De mörka malttonerna från chokladmalten kombinerat med karamellmalten gifter sig väldigt fint med de murriga tonerna från pacific gem-humlen. Dessa kompletteras sedan med tropiska frukter från den andra nyzeeländska humslesorten i mixen. Denna var tidigare riwaka som tyvärr verkar vara väldigt svår att få tag på nu för tiden. Men kohatu känns som ett intressant alternativ.

Om jag skulle leva som jag lär borde jag kanske städa lite i det onödigt komplicerade maltschemat. Men varför ändra ett vinnande koncept?

Data:

• Satsstorlek 22 l
• OG 1072
• FG 1012
• Abv 7,9 %
• IBU 70
• SRM 25

Extraktgivare:

• 4 kg pale ale-malt
• 2 kg münchnermalt
• 1 kg karamellmalt (SRM 40)
• 500 g havreflingor
• 200 g chokladmalt

Infusionsmäskning vid 65 C i en timma.

Humle:

• 20 g pacific gem i 60 minuter
• 30 g kohatu i 20 minuter
• 20 g pacific gem i 20 minuter
• 30 g kohatu vid kokslutet
• 30 g pacific gem vid kokslutet
• 40 g kohatur som torrhumling
• 30 g pacific gem som torrhumling

Total koktid drygt 60 minuter.

Jäst:

Jäsning med US-05 (halva jästkakan från Kohatuale)

• vid 18 C i 4 dagar
• vid 21 C i 4 dagar
• vid 5 C i 2 dagar (kallkrasch)

Övrigt:

• Klarning med 1/2 krm Protafloc, tillsatt 20 minuter innan kokslutet
• Kolsyrejäsning på flaska med strösocker, 5 g/l

Bedömning 2015-04-08:

Det börjar bra utseendemässigt med en fin kastanjebrun nyans och ett krämigt gulbeige skum. När jag håller upp glaset mot en lampa ser det hyfsat klart ut, men en viss disighet finns där onekligen.

Aromen är mjukt karamelligt och nötigt maltig med en lätt rostad ton. Träig pacific gem-humle med toner av mörka bär finns där, men inte så tydliga som jag hade önskat. Kohatu kan jag inte påstå att jag känner av. Lyckligtvis känns heller ingen alkohol av.

Munkänslan är fyllig, kolsyran är måttlig. Avslutningen är torr med en medelhög beska.

Detta var gott utan några direkta fel, men jag vill minnas att de bästa tidigare varianterna var godare. Framförallt hade de tydligare humletoner men även en tydligare maltighet. Att ölet jäste ut mer än förväntat kan vara en delförklaring, men jag tror framförallt att jag själv har blivit mer kräsen. Förlagan Hibernation Ale har gått samma öde till möttes; från ett fantastiskt öl till ett gott öl.